Interaktiv medborgerlig skrivelse 2

Jag fortsätter här genomgången av skrivelsen från Västerbottens markägareförenings skrivelse till regeringen. Här har jag endast tagit bort mindre stycken, mest upprepningar. Jag har även lagt till mindre stycken och förklaringar. Hade jag skrivit själv hade det varit så annorlunda att det inte varit någon idé att visa denna milda redigering av deras text. Har också lagt in en passus i kursiv i texten om körning på vatten, 3.4.2.

 

3 Konsekvenser för markägare

3.1 Allemansrättens innebörd

Allemansrätten är en produkt av 1930-talets Fritidsutredning som skulle tillfredsställa statsmaktens önskan att ge allmänheten meningsfull fritidssysselsättning när de lagstadgade semesterveckorna blev fler. Allemansrätten finns dock inte definierad i lag utan framställs genom vad man kallar motsatsvis tolkning av befintlig lag. Allemansrätten har bidragit till vanföreställningen om skogen som allas egendom.

Allemansrätten påstås orätt vara en sedvanerätt för allmänheten. Gunnar Wiktorsson har i sin bok ”Den grundlagsskyddade myten”, tydligt visat att allemansrätten är en politisk konstruktion från mitten av 1900-talet.

3.2 Bärplockning i skydd av allemansrätten

Under senare år har på flera håll i landet märkts ett alltmer frekvent missbruk av allemansrätten. Det handlar främst om näringsverksamheter där basen är tillgången till någons annans mark, vatten eller råvaror, till exempel organiserade kommersiella vinstdrivande former av bär- och svampplockning samt natur- och vildmarksturism. Det kan inte vara acceptabelt i en rättsstat att företag i vinst och förvärvssyfte skall kunna göra stora intrång och tvångsvis utnyttja mark mot markägarens eget näringsintresse och vilja.

Det är ekonomiskt intrång och skada som klart överstigit vad fastighetsägaren måste tåla, eftersom ingen hänsyn tas till äganderätten enligt jordabalken och grundlagen eller skyddet mot rådighetsinskränkningar i grundlagen. En orsak är att myndigheter och allmänhet enligt allemansrätten har en mer begränsad rätt till bären än vad jordabalken anger och då blir det för markägaren mer ett problem än en möjlighet. Observera att omsättningen för bärplockningen handlar om miljardbelopp. Denna juridiska obalans ska inte kunna existera i en rättsstat.

3.3 Odlingar och skogsföryngringar är inte allemansrättsligt tillgängliga

En skogsföryngring är inte allemansrättsligt tillgänglig eftersom det är en odling så länge plantorna är så små att de löper risk att trampas ned. Det gäller även på snötäckt mark. Dagens skogsodling kräver att efter avverkning skall marken först genomgå en kostsam markberedning och därefter skall den planteras med förädlade plantor eller att man i god tid före slutavverkning lämnat fröträd som inte riskerar att blåsa ned, kallat frösådd.

All föryngring är skogsodling som inte skall beträdas av allmänheten och bärplockare med eller utan motorfordon. När plantorna är i etableringsfas finns en stor risk att en planta trampas/trycks ned. I dag sker den allra mesta skogsföryngringen med förädlade plantor. Markberedning och kostnader för förädlade plantor samt allt arbete runt och med detta är stora investeringar för skogsägaren som inte till något pris vill ha plantorna nedtrampade. Försäkringar lär knappast gälla mot allmänhetens eller bärplockarnas intrång.

Det moderna skogsbrukets föryngringsytor bygger på generationers kunskaper och kunskapsöverföring. Man bearbetar jorden för att ge plantan den bästa möjliga förutsättningen precis som i dagens jordbruk. Först när plantorna vuxit så att man inte kan trampa eller köra över plantan och man gjort första röjningen ska planteringen bli allemansrättslig tillgänglig. Den produktiva skogsmarkens ägare är ansvarig för anläggning och vård av ny skog så att den uthålligt ger god avkastning Därför skall det inte föreligga något hinder att med skyltar eller stängsel värna sin skogsodling/ egendom.

3.4 Friluftslivets intressen har inte stöd i någon lag för intrång på enskild mark

Inte heller andra regler eller påbud som ger klart besked om att friluftslivets intressen får fri rätt till annans mark eller egendom. Friluftslivets intressen får inte och kan inte ta över markägarens suveränitet att bruka eller nyttja sin egen fastighet eller näring efter eget behov och intresse.

3.4.1 Terrängkörning

Ett annat problem för markägare är terrängkörning med fyrhjulingar och terrängmotorcyklar, ibland i större grupper som i tävlingsliknande körning våldför sig på känsliga marker. Samma sak sker med dagens hästkraftsstinna snöskotrar med högkamsmattor som gräver sig ner och skadar skogens plantor. Packad snö leder ner vinterns kyla i marken på ett helt annat sätt än som är fallet med porös, orörd snö. Skoterkörningens spår på mark medför tjälskador och i många fall att dräneringsrör fryser igen och senarelägger vattendräneringen på våren. Skoterkörningen innebär också att marken tinar senare och att plantor kommer igång mycket senare med kortare växtperiod. Även ridning åsamkar på sina ställen liknande skador som motorfordonen gör.

Brottsbalken har stycken om olovlig tagande av väg (12 kap. 4 § ). Tar man olovandes väg över tomt eller plantering eller över annan äga, som kan skadas, döms för tagande av olovlig väg till böter. Vidare får man inte utan tillåtelse ta väg över ”annan äga”, som kan skadas, det vill säga andra markområden än tomter och planteringar, som kan skadas vid passage. Av detta följer att allemansrätten inte gäller på tomter eller i skogsplanteringar. Dessa regler gäller för färd till fots. Vid trafik med motorfordon gäller terrängkörningslagen och allemansrätten är inte alls tillämplig. Det är hög tid att regeringen förtydligar dessa regler och skillnaderna däri.

3.4.2 Körning på vatten

Även vattenskotrar plågar sjöar, skärgården, älvarna, vatten och stränder. Dessa fordon orsakar och kommer i framtiden att orsaka störningar i häckningstider, miljöskador och störande oljud i de känsliga strandzonerna m.m. Att hindra denna utveckling borde vara en högprioriterad uppgift för samhället. Här bör lagfästas att 100 m ut från stranden gäller förbud med körning med vattenskotrar.

De flesta människor vet inte att vattenområden kan vara privat ägda, men så är det. Min erfarenhet av motorbåtskörning, vattenskidåkning etc. är att det inte är särskilt störande på vilt i strandkanten. Faktiskt kan kanoting eller stilla haspelfiske vara mer störande för häckande vilt. Betydligt mer störande är rävens tassande i vassen och rovfåglarnas svepande längs stränderna. De som störs av körning med med motorbåtar och vattenskotrar är människor. Men detta är uteslutande en ordningsfråga, inte en naturskyddsfråga. I begreppet ordningsfråga ingår också frågan hur en vattenägare ska kunna hävda sin rätt mot intrång och störande verksamhet.

3.5 Strandskydd

Strandskyddet begränsar företagens verksamhet, avfolkar landsortens kommuner, medför höga affärsrisker, inskränker individers frihet, skiljer på ägande och förfoganderätt i strid med europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.

Det pågår i dag en debatt över stora delar av landet om att strandskyddslagen tolkas för hårt. Flera kommuner menar att det hindrar och stoppar utvecklingen främst på landsbygden. Strandskyddet gör mer skada än nytta speciellt i Norrland och inlandet där strandskyddet lägger sig som en död hand över landsbygden. Landsbygden behöver nyttja sina fördelar för att överleva och kunna behålla sin attraktionskraft, det är i dag en viktig överlevnadsfråga för landsbygden.

Sverige har mer än 420 000 kilometer stränder, längre än avståndet från Jorden till Månen. Stränderna är skyddade mellan 100 upp till 300 meter, vilket motsvarar 10-30% av hela landytan och en areal lika stor som hela Danmark. Då är inte små vattendrag medräknade. Skyddet för naturen vid stränderna kan enkelt klaras genom en stark och tydlig äganderätt.

Allmänhetens tillgänglighet till stränder ökar om strandskyddsreglerna helt tas bort och vanliga bygglovsregler tillämpas. Där finns möjlighet att lägga in krav om att vid byggnation bereda plats för allmänhetens tillträde till vissa områden vid stränderna.

Minskat strandskydd är bra för en levande landsbygd. Landsbygdsutvecklingen skall stödja och komplettera marknads- och inkomstmöjligheten för landsbygdens jord- och skogsägare och därigenom bidra till att en ekonomisk och social sammanhållning behålls och stärks. Råstasjön i Solna är ett exempel på minskat strandskydd. Ett exempel på rättsliga olikheter i Sverige.

Landsbygdsutvecklingspolitiken måste bidra till att detta uppnås, samtidigt som man beaktar andra prioriteringar i fråga om konkurrenskraft och hållbar utveckling.

3.6 Intrång och olovligt ianspråktagande av annans mark

Det förekommer att fritidshusägare olovligt försöker att utöka sin egen tomt över andras mark eller ge intryck av större tomt för att påvisa hävd t ex: anlägga gräsmatta utanför tomten för att ge intryck av större egendom, eller anlägga sandstrand, trädäck, badtunnor, bryggor, flaggstänger, kojor, förråd, bastubyggnader, grillplatser mm, siktröjningar med avverkade träd, buskar, sly mm. utanför tomten etc. Allt för att höja marknadsvärdet med bättre utsikt. Parkeringar för bil, snöskoter, båtvagnar, husbilar, husvagnar, båtplatser, byggmateriel, vedupplag och allt möjligt bråte mm. är också åtgärder som är till förfång för både markägare och naturvänner

Det finns fall där det rotryckts 85 st. tallplantor och ett annat fall där det gjorts en siktröjning av 100 st. stammar i storleken 2 m mellan fritidstomten och strandlinjen utan att fråga markägaren. Båda fallen polisanmäldes och utreddes av polisen. I röjningsfallen erkände ägaren till fritidshuset gärningen men polis och åklagaren lade ned fallet. Alltså ingen rättssäkerhet för markägaren. Fullständigt oacceptabelt. Det finns rättsligt mycket att förbättra för markägaren.

3.7 Rättsväsendets ansvar att utreda och beivra brott

Intrång som görs utan kommunicering, utan tillstånd av markägaren eller nyttjanderätt i botten är åtgärder som genomförts av utomstående personer som t.ex. utan tillstånd genomför grävningar, muddringar, byggnationer eller olovlig avverkning. Det förekommer att man anlägger avloppsbrunnar eller dumpar oljefat som olagligt hamnar på markägarens mark som medför en säkerhetsrisk eller miljörisk för allmänheten. Fastighetsägaren ställs ansvarig för avloppsanläggning mm. även om den olovligt anlagts på dennes mark och marken förorenas.

Fritidshusägarens ansvar bedöms som sekundärt och det betyder att ansvaret träder i kraft om det inte finns någon ansvarig verksamhetsutövare för myndigheten att vända sig till. Det betyder att ansvariga markägare skall stå för kostnader om den personen vägrar eller inte har tillräckligt med pengar för att sanera marken vid eventuellt miljöbrott eller eventuellt att riva olagliga svartbyggen eller strandskyddsbrott på vår mark. Det är också svårt och förenat med stora besvär för markägaren att få rättelse vid dessa intrång och utkräva ansvar. Därför måste fastighetsägaren få ett starkare rättsskydd vid olagliga och medvetna intrång.

3.7.1 Olagliga bosättningar

Vi vill också peka på att det sedan länge finns ett problem kopplat till att besökare olovligen skapar olagliga bosättningsläger på andras fastigheter i skog och mark, så kallade bärplockarläger eller migrantläger. I andra fall kan det var organiserad kommersiell kanotsafari med stora grupper och liknande.

Det är synnerligen allvarligt att ett moment 22 råder där rättsväsendets instanser hänvisar till varandra och oskyldiga privata skattebetalande markägare står hjälplösa då vi söker och behöver rättsväsendets hjälp. Den som äger och ansvarar för marken där läger etableras får stora problem med nedskräpning, sanitära olägenheter, skadade träd samt ockuperad och nedsliten mark.

Det olovliga boendet strider mot allemansrätten och har inget stöd i allemansrätten. Det är därför i dessa svåra fall helt nödvändigt med myndigheternas hjälp till markägaren, istället för obstruktion. Detta är ett allvarligt växande problem.

3.8 Markägaren som företagare måste ha rätt att styra över sin fastighet.

Skogen ägs och brukas av skogsägaren och inte av någon allmänhet eller miljörörelse eller annat särintresse. Dessa särintressen uppträder ofta som pseudomyndigheter. De finansieras vanligen till mer än hälften med offentliga medel och de tillhandahåller de ursäkter myndigheterna behöver för sina övergrepp på markägare, enskilda såväl som kollektivet. Denna form av ömsesidig påverkan beskrivs ofta med ord som marionetter, sock puppets, kasperteater. Sådana beroenden kan med fog väcka frågan vem som egentligen styr myndigheten och på vilket sätt myndigheten vinnlägger sig om att med oväld styra enligt lagen.

Det är inte heller ovanligt att myndigheten tar hjälp av dessa pseudomyndigheter vid inhämtande av beslutsunderlag (betraktar deras propagandaskrifter och publikationer som vetenskaplig fakta), vid information till allmänheten, eller som rent spioneri på enskilda markägare. Detta är på väg att skapa ett angiverisamhälle och en undersåtefiering som vår demokrati inte är betjänt av.

Sköter man sin skog riskerar man bestraffning genom att marken beslagtas. Det är inte rätt att konfiskera skog mot markägarens vilja under föregivande av naturvårdsskäl. Det är helt oacceptabelt att sådan korporativism tillåts. Miljörörelse, myndigheter och domstolar respekterar inte äganderätten. De måste inse konsekvensen av sitt agerande. Vi kan inte längre stillatigande se på hur äganderätten ständigt beskärs och ekonomiskt urholkas. Konfiskering av mark bidrar till avfolkning.

3.8.1 Skogsbruk ska byggas på skogsägarnas intresse och kompetens

I historisk tid har vi i Sverige aldrig haft så mycket skog som nu och mängden skog fortsätter att öka. I väsentliga avseenden är tillståndet för Sveriges skogar bättre i dag än när Nils Holgersson företog sin resa över Sverige för mer än hundra år sedan. Bäst skötta är de ärligt privat ÄGDA skogarna, den som levt och verkat i skogen vet detta.

I Sverige har vi ett mycket väl fungerande system, där de privata skogsägarna efter eget förstånd redan avsatt stora arealer i skyddsliknande form på frivillig väg. Detta frivilliga system under ansvar vill vi värna och utveckla i harmoni med våra olika skogsägares intressen. Sammanlagt kan 31 procent av skogen klassas som skyddad, vilket är en mycket hög siffra i ett internationellt perspektiv.

Ägandet är en skötsel av skog som dels ger avkastning (inkomst) och även ger en tillfredsställelse när det röjts, gallrats igenom ett bestånd och ser hur fint det blir. Att se hur naturvårdsavsättningar utvecklas ger också fina upplevelser liksom känslan att kunna lämna över en fullt fungerande ekologisk fabrik till efterlevande. Allmänheten värdesätter också de välskötta skogar som brukas till i många fall pelarliknande salar som är lätt och trivsamt att vandra i.

Utgångspunkten bör i princip vara att vi ska använda och bruka skogen. Det har inte minst en ekonomisk och rättslig dimension. Enligt SLU, Sveriges lantbruksuniversitets forskare finns en ökad potential för utnyttjande av skogens möjligheter, vilket i framtiden skulle kunna generera tiotusentals nya jobb, exportintäkter och dessutom energi.

3.8.2 Biologisk mångfald

Biologisk mångfald upprätthålls inte genom att mark tas ur bruk. Privata skogsägare med sina olika åsikter och metoder skapar även mångfalden i skogen. Privat ägande av skog är inte ett problem, tvärtom, det är de statliga och ”kollektiva” allmänningarna som är missköta och skövlade. Mångfalden uppnås också tack vare alla privata skogsägare som brukar skogen efter olika förutsättningar, intressen eller målsättningar med sitt skogsbruk. Biologisk mångfald kan vi också finna i våra beståndsgränser, kantzoner, föryngringar och hyggen, alltså skogsmark som är produktionsskog och brukas.

Därför ser vi med oro på att regeringen med pseudomyndigheter vill detaljstyra skötseln av privat mark. Skogen har länge varit och är fortfarande troligtvis den viktigaste motorn i svensk ekonomi.

Bristen på skötsel i de naturskyddade områdena eller de med skogar som med tvång tagits ur produktion, ger problem med skadegörande insekter och sjukdomar i angränsande skogar. Alla privata skogsägare med sina olika marker, favoritträslag, funderingar, växter, och metoder skapar mångfalden i skogen. Betänk att många djur och växter finns bara och trivs i den brukade skogen. Arter som inte finns i den avsatta skogen typ natura 2000 eller liknande.

Vi skogsägare är idag allvarligt rädda för oseriösa miljöintressen som vill öka tvång och beslagtagande eller brukandeförbud av den privata skogen och den ekonomiska tragedi det skulle innebära för enskilda markägare.

3.9 Svensk mångfald

Landsbygden har så mycket att erbjuda då vi får många viktiga råvaror och tjänster därifrån, därför är det av stor vikt att allmänheten i fortsättningen också får möjlighet att kunna handla dessa närproducerade råvaror och tjänster, detta är en starkare form av allemansrätt, möjligheten att få handla närproducerat. Staten måste hjälpa till att upprätthålla allmänhetens tillit till markägarnas skötsel av naturen genom att staten avstår från detaljregleringar som ger intrycket att markägare inte är att lita på.

Genom att upprätthålla infrastruktur och fungerande samhällen på landsbygden ser vi till så att människor har möjlighet att arbeta och ha väl fungerande liv där, både nu och i framtiden. Det måste bli en grundbult i skogs- och landsbygdspolitiken.

Det här inlägget postades i Äganderätt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Interaktiv medborgerlig skrivelse 2

  1. Ulf Hellbacken skriver:

    Sammantaget tycker jag du gjort ett utmärkt stycke arbete med skrivelsen, i synnerhet utifrån Västerbottens markägareförenings perspektiv vad gäller den svenska skogen och dess brukande.

    Som gammal skogsägare vill jag här bl a framhålla det faktum att skogsägare via skogsvårdslagen i decennier ålagts ansvaret att se till att vårda marken och därmed sätta in föryngringsåtgärder så snart en slutavverkning avslutats eller att en fröträdsställning iordningställts.

    I allmänhet har du också visat på generella brott mot rådande lagstiftning inom äganderättens område kontra allemansrättens s k sedvänja, genom att peka på de katastrofala effekter den rådande tillämpningen av strandskyddet har på enskilda människors strävanden i det lilla perspektivet samt de ogynnsamma konsekvenser tillämpningen har på landsbygden i stort.

  2. Niklas skriver:

    Jag håller med Ulf Hellbacken att din version är klart bättre än originalet. Därmed inte sagt att det finns utrymme för en hel del förbättringar…

    Kapitel 3.2
    Ordet presumera fick jag slå upp i ordbok, vilket indikerar att ordet upplevs som byråkratspråk. Ett förslag till omformulering:
    ”En orsak är att allemansrätten begränsar markägarens rätt till bären…”

    Kapitel 3.3
    Detta stycke kan med fördel delas upp i 2-3 stycken för ökad läsbarhet.

    Kapitel 3.4.1
    Uttrycket ”våra plantor” är olämpligt och borde ersättas med ”markägarens plantor”, så att det inte längre kan misstolkas som våra ”gemensamma” plantor….

    Sambandet skoteråkning => packad snö => sämre köldisolering => djupare tjäle ät nog inte helt klart för alla beslutsfattare. 2 cm snö räcker ju för att ställe till ett rejält snökaos i Stockholm :)

    Kapitel 3.4.2
    Kanotung?

    Sedan undrar jag hur ”rävens tassande och rovfåglars svepande” skulle störa naturen, när dessa rovdjur är en del av denna natur (på gott och ont)?

    Kapitel 3.5
    Ett rent faktafel: 420 000 km är INTE dubbla avståndet till månen (384 392 km enligt Wikipedia).

    Kapitel 3.7
    Uttrycket ” vår mark” är direkt olämpligt och borde ersättas med ”markägarens mark”. Annars kan det lätt övertolkas som vår ”allas gemensamma” mark…

    Stycket kan med fördel delas upp i 2-3 stycken för ökad läsbarhet.

    Första delen kan med fördel skrivas om, så att det blir mer lättläst. Nu är det här mest en anhopning av ofullständiga meningar och satser.

    Kapitel 3.7.1
    Stycket kan med fördel delas i 2-3 mindre stycken för ökad läsbarhet.

    Sedan är det väl direkt olämpligt att kalla bärplockare och EU-migranter för ”turister”, när de är här för att arbeta (i vad mån tiggeri kan betraktas som ett arbete). I vad mån turister ställer till med några större problem för markägaren, så finns det väl någon sorts organisatör i bakgrunden (som i forsränningsfallet)?

    Kapitel 3.8
    Det första stycket borde delas i två stycken, för ökad läsbarhet.

    • mats skriver:

      Du har läst ordentligt! Jag ska prova att lägga in dina förslag till ändringar. Kanotung är nog ”autoknas” som ändrat stavningen på kanoting.
      Störningen i naturen i 3.4.2 gäller vid häckning, framgår inte det? Övrig tid är naturen ganska svårstörd.

    • mats skriver:

      Nu har jag gjort vad jag kan, tror jag, med dina förslag. Kolla i texten!

  3. Niklas skriver:

    Ser klart bättre ut, ven om det fortfarande finns lite utrymme för förbättringar.

    Kapitel 3.4.2
    Meningarna med kanoting , haspelfiske samt räv och rovfåglar borde kunna skrivas samman, Förslag:
    Faktiskt kan kanoting eller stilla haspelfiske vara mer störande för häckande fåglar, liksom.rävens tassande i vassen och rovfåglarnas svepande längs stränderna.

    Sedan ett nytt stycke: De som störs av körning med med motorbåtar och vattenskotrar …

    Kapitel 3.7.1
    Första stycket behöver omformuleras lite till. Förslag:
    Vi vill också peka på att det sedan länge finns ett problem kopplat till att besökare olovligen skapar olagliga bosättningsläger på andras fastigheter i skog och mark, Främst är det så kallade bärplockarläger eller migrantläger, men liknande bosättningar kan även skapas av stora välorganiserade turistgrupper.

    Kapitel 3.8 sista stycket
    Undvik ordet ”man” i skriftspråk, särskilt nu i dessa feministiska tider :) Skriv hellre markägaren respektive denne.

Kommentarer inaktiverade.