Kontrollapparatens oändlighet

Jag är jägare och förbrukar således en mindre mängd ammunition varje år. Det mesta går åt till övning för att upprätthålla färdigheten att både säkert och djuretiskt träffa det jagade viltet. Tittar jag i min skottlista finns det år då jag trots promenader med bössan i skogen inte fällt ett enda vilt.

För en tid sedan behövde jag fylla på förrådet av övningsammunition. Det var bara som jag råkade komma ihåg när jag passerade en jaktbutik i den större tätorten. Expediten frågade om jag hade vapenlicensen med mig. Det hade jag naturligtvis inte tänkt på när jag for hemifrån. Då frågade hon om jag hade det statliga jaktkortet med mig. Det hade jag inte heller. Det ligger i ett fodral tillsammans med vapenlicensen. Så det blev ingen ammunition.

Ingen panik för den skull, det blir nya tillfällen. Men jag kom att fundera över hur övervakningssverige fungerar. Min vapenlicens är utfärdad av staten. De har alltså ett register där min behörighet att köpa ammunition till det vapnet fins antecknad. Det statliga jaktkortet utfärdas precis som namnet antyder av staten. Där finns alltså också ett register om att jag jagar, samt vilka jägarexamenskurser jag har gått med godkänt resultat.

Som legitimation använder jag ett körkort utfärdat av staten. Mitt personnummer finns på samtliga handlingar. Om staten vill kolla att jag har rätt att köpa ammunition räcker det i princip med min legitimation där personnummer framgår. Om inte staten har den samkörningsmöjligheten kan man knappast säga att den omfattande övervakningen för vår säkerhet fungerar tillfredsställande.

Det märkliga med att fråga efter mitt jaktkort är att där står inget om vilka vapen jag har, om ens något. Jaktkort måste alla som är med och delar bytet lösa, även drevkarlar som inte ens äger ett vapen, eller markägare som hellre tar del i köttet än kontant ersättning. Så den kontrollen är alltså fullständigt meningslös.

Tilläggas kan att det faktiskt är olagligt att inneha ammunition som inte passar i det vapen man har. Utan vapenlicens, i princip ingen rätt att inneha ammunition.

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Kontrollapparatens oändlighet

  1. Sten-Arne Persson skriver:

    Staten och deras korporativistiska intresseorganisationer som hittar på och organiserar kontroller på sina revir LRF, LO, Naturskyddsföreningar med flera folkets och medlemmarnas fiender med sina falska propagandaapparater med metoder som anonyma anmälningar, politiskt korrekta utfrysningar av oliktänkande, personalliggare till höger och vänster på grund av ett fullständigt orimligt skattetryck för låginkomsttagare. Vad är det annat än en välorganiserad maffia, tillsammans, flera hästlängder värre än STASI och den censur som världens diktaturländer tidigare skapat. Detta är receptet det de själva kallar demokratier nu och i framtiden tills de stupar på sin egen självgodhet. Deras valspråk är splittra och härska.

    • Thomas Gunnarson skriver:

      Det gäller att kontrollera det som går att kontrollera.
      Det som inte går att kontrollera är det ingen mening med att ens försöka kontrollera……

      • mats skriver:

        Typ, leta efter tappad nyckel vid lyktstolpen. För det är endast där det är ljust nog att eventuellt få syn på den.

  2. Ulf Hellbacken skriver:

    Even Mikhail Gorbachev once said that ”Parkinson’s law works everywhere”.

  3. Niklas skriver:

    Katten vet inte om religion är ännu mer framgångsrik i detta hänseende. Där finns ju i aklla fall utsikten till evigt liv…

Kommentarer inaktiverade.