Klimathot från mat?

Varje kvadratmeter jord producerar varje år en viss mängd biologiskt material, år efter år. Mängden kan variera något med årsmån. Det vill säga med nederbörd, temperatur, sol och andra naturliga variationer. Mängden biomassa kan dessutom påverkas av människan via exempelvis gödsling. Eftersom den odlade jorden är väsentligt mindre än den icke odlade och vi dessutom måste odla ungefär nuvarande areal för vår försörjning så kan vi approximera att jorden varje år producerar samma mängd biomassa, årsmånsvariationen oräknad.

Denna biomassa kommer sedan att brytas ned av mikroorganismer. Dessa kan finnas på marken där växterna vuxit, eller i magen på vilda djur som bär nedbrytningsprocessen med sig eller i tamboskap till vilka vi flyttar nedbrytningsprocessen från åker till stall. Kontentan blir dock i samtliga fall att all biomassa kommer att brytas ner förr eller senare, den mesta förr. Nedbrytningsprodukterna kommer med försumbara skillnader att vara desamma.

Detta innebär i sin tur att de som hävdar att vi måste äta på ett visst sätt för att inte påverka klimatet, har kommit rejält på villovägar på trôbôgen (trampcykel på värmländska). Det spelar ingen roll vad vi äter eller hur, Jordens omsättning av biomassa kommer lika fullt att vara konstant, årsmånsvariationerna oräknade.

Så de som ljuger om detta förhållande, eller möjligen av okunskap traderar myter om vår mat och våra husdjur, varför gör de det? Är de helt enkelt sådana där obehagliga människor som vill bestämma över hur andra ska leva sina liv?

Det här inlägget postades i Klimatbluffen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Klimathot från mat?

  1. Thomas Gunnarson skriver:

    Det är troligen enklare än så….
    Det handlar om ekonomi.
    Särskilt för svensk del…

  2. Gösta Walin skriver:

    Det som skiljer sig mellan olika livsmedel är mängden fossila bränslen som förbrukas vid produktionen av den aktuella varan. Den skillnaden kan vara mycket stor eftersom energi insatsen med fossila bränslen oftast är betydligt större än den energi som byggs upp av solens strålar för att sedermera brytas ned såsom du redovisar i ditt inlägg. Oavsett min synpunkt så håller jag helt med om din slutkläm: ”Är de helt enkelt sådana där obehagliga människor som vill bestämma över hur andra ska leva sina liv?”

    • mats skriver:

      Trevligt att få svar från en så erkänt kunnig person!

      Du har helt rätt i att jag inte räknat in utsläppen av CO2 vid produktionen av mat. Jag har valt att inte göra det av flera anledningar. Dessa är följande:
      Jag har inte sett någon övertygande vetenskaplig förklaring till att CO2 upp till 1000 ppm skulle kunna påverka det globala klimatet nämnvärt. Vi är långt därifrån och ingen har väl egentligen oroat sig för det heller.
      Den sammantagna kunskapen om bombprovskurvan, havens buffrande kapacitet och den ofullständiga kunskapen om hela kolcykeln, gör att det känns inte särskilt produktivt att oroa sig.
      Det är svårt att beräkna ”tomgångsutsläppen” för matproduktion via människa/dragdjur, jämfört med ”tomgångsutsläppen” för tillverkning av traktorer.
      Det är också svårt att beräkna ”tomgångsutsläppen” för torkning eller annan lagringsberedning av vegetabilier, jämfört lagringsberedning av animalier via ystning/kyning/frysning etc. Allt är beroende av många faktorer som avkastning, omgivningstemperatur, distributionsområde med mera.

      Det som orsakar minst utsläpp är utan tvekan att konsumera färskt vid källan. Det skulle utesluta förekomsten av de flesta stora städer och i synnerhet megastäderna. Men hur många människor är beredda att acceptera den konsekvensen av sin klimatångest?

  3. Samuel af Ugglas skriver:

    De som hävdar att vi måste äta på ett visst vis måste ju använda ”biologisk mångfald” till något, varför inte livsmedelsransonering, ”mångfalden” ödelägger ju dessutom produktionsapparaten på sikt. Tillsammans med denna kan socialisterna med hot om våld styra statens ”kostnadsandel” av varje enhet producerade livsmedel med användadet av avgifter, skatter och andra former för rov.
    Det kommer förmodligen att sluta med att den numera så populära ”delningsekonomin” tar över fullständigt.

  4. Jan Suhr skriver:

    Tomatodlare pumpar in CO2 i växthusen för att det ska växa snabbare, samtidigt gnäller aktivisterna om att man inte ska köpa tomater från Holland utan köpa svenska istället. Alltså blir tomater odlade i växthus en CO2-sänka.

    Den största klimatpåverkan för just dessa tomater sker när du själv kör din bil med 5 tomater i kassen till och från affären.

Kommentarer inaktiverade.