Elöverkänsliga kor?

Kan hästar känna av elektromagnetiska fält? Ja, definitivt! Det är min egen erfarenhet av att ha sett hästar som inte går närmare än en meter från elstängseltråden så länge jordningen är bra. Men på vintern när tjälen blivit tillräckligt djup för att inte medge lättrörliga elektroner/joner i markytan, det vill säga att jordningen inte längre fungerar, då går samma hästar obekymrar rakt igenom elstängslet. De verkar känna det på sig i samma minut som det inträffar.

År 2012 publicerades på portugisiska en veterinärstudie som tittat på hästars känslighet för vibrationer i marken orsakade av vindkraftverk. Den heter, Deformação flexural adquirida da articulação interfalângica distal em poldros. Jag har inte hittat den på nätet utan fått tag i den på annat sätt. Jag kan inte portugisiska tillräckligt bra för att förstå allt. Till hjälp finns dock en del förklarande illustrationer.

I undersökningen har man enbart tittat på vibrationer, inte elektromagnetiska fält. Intresset för frågan uppstod när ett antal föl på en gård fick deformerade hovar under sin uppväxt. Detta fenomen har uppstått efter att gården i princip omringats av vindkraftverk på ganska nära avstånd. Det vanligaste felet bestod i att framhovarna tippade framåt så att hästarna gick på tå och även att hoven välter över framåt. Undersökningar av både levande och avlivade hästar visade på deformerade ben i hoven, vävnadsskador i senor och muskulatur i benen samt i lungvävnaden. En kontrollgrupp av hästar med samma härstammning men som växte upp på en annan plats fick inte dessa skador.

Man har redovisat hur man mätt vibrationer och diagrammen visar på vibrationer tydligt överstigande normal bakgrundsvibration. Det är välkänt att många arter hovdjur känner vibrationer i marken betydligt bättre än människor. Det skulle kunna innebära att de också är känsligare för kontinuerligt ”markbuller”.

I både USA, England, Frankrike och Danmark har man börjat se att mjölkkor som vistas i närheten av vindkraftverk ger mindre mjölk. Sambanden är inte helt klarlagda, men franska bönder har redan börjat stämma vindkraftägarna. Även här har man sett samma deformation av framklövarna på kalvar som hos fölen i Portugal.

I artikeln från Star Tribune hävdar djurägaren i USA att det är krypströmmar från dåligt jordad elinfrastruktur som orsakar problemen. Consolidated Edison noterade 1214 tillfällen med krypströmmar i anslutning till deras nät i New York år 2005. Två med dödlig utgång.

En kombination av både infraljud, markvibrationer och krypströmmar skulle mycket väl kunna påverka djur på sätt som vi inte ännu förstår, de är ju sällan isolerade från underlaget. Det kan också vara stora skillnader beroende på geologiska faktorer som avstånd till fast berggrund, grundvattennivå och flöde, tillgången till rörliga joner i marken, variationer i jordens magnetfält etc.

Alldeles ny Australisk forskning på människor visar att överkänslighet för elektriska strömmar och kemiska substanser kan visa sig som autoimmuna reaktioner. Alltså ett slags inflammationstillstånd i kroppen. Forskarna skriver att det är dubblet så vanligt hos kvinnor som hos män och debutålder i medeltal cirka 47 år. De restprodukter dessa autoimmuna reaktioner ger upphov till i blod och urin kan mätas med utrustning som redan finns tillgänglig på sjukhus. Det gäller bara att veta vad man letar efter och göra en korrekt bedömning av relevans för sjukdomsdiagnos.

Enligt EUs Maskindirektiv av 2009 års ikraftträdande skulle man enligt definitionerna kunna bedömma ett vindkraftverk som en maskin vilken omfattas av direktivet. Om det är så, ligger det en omfattande bevisbörda på såväl tillverkare som ägare av uppförda verk att visa att de uppfyller direktivets säkerhetskrav. Ännu så länge har jag inte stött på någon sådan redovisning, i vart fall ingen som blivit offentligt redovisad och bedömd som godkänd. Eftersom rotorblad lossnat, påfrusen is eller mindre delar av rotorblad kastats långt från verket, samt att enstaka verk även fallit över vägar, måste man anse att åtminstone placeringen av vissa enskilda verk inte rimligen kan uppfylla säkerhetskraven. Skulle det vara så att infraljud, markvibrationer och krypströmmar också är en del av icke redovisade säkerhetsrisker med vindkraftverk borde det vara lika självklart att snabbstoppa samtliga verk på liknande grunder som man ibland snabbstoppat kärkraftverk till dess de uppkomna frågorna fått tillfredsställande svar.

Föreningen God Livsmiljö Hylte har lämnat in en skrivelse till regeringen, berörda myndigheter och organisationer där man resonerar ungefär som jag gjort här. De har dock inte krävt något snabbstopp i väntan på utredning av faror och skador.

Om staten subventionerar vindkraftverk som ger skador på jordbrukets boskap, kan man då skicka hem statens djurskyddsinpektör till sin arbetsgivare och be dem förelägga staten att vid vite åtgärda miljöproblemen? Är det lämpligt att sprida ut elektromagnetiska fält över hela landskapet om det medför risker för människor och djur?

Med radioaktiv strålning vet vi att det finns en förhöjd risk för skador och sjukdom. Den insikten har varit ett avgörande argument för att begränsa antalet kärnkraft och för att stänga Barsebäck i den tättbefolkade Öresundsregionen. Om det nu börjar visa sig att det finns skäl att misstänka liknande skador från elektromagnetisk strålning och infraljud, då finns det all anledning att snabbstoppa all vindkraft i väntan på bättre kunskap. I synnerhet som vindkraften inte bidrar på något positivt sätt till vare sig elförsörjning eller ekonomi. Vindkraftens utspridning i landskapet skulle i värsta fall kunna innebära än större sammanlagd risk än det fåtal kärnreaktorer som idag endast finns på tre platser i riket. Ska man tillämpa försiktighetsprincipen på kärnkraften, bör man absolut även tillämpa den på vindkraften i ljuset av de nu framkomna kunskaperna.

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen, Klimatbluffen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till Elöverkänsliga kor?

    • mats skriver:

      Tack, det var snällt! Kan du läsa portugisiska också?

      • Lars Mellblom skriver:

        Jag svarade före lunch, men tydligen sändes inte texten.

        Med mycket möda skulle jag kunna läsa studien, men med 127 sidor blir det alltför tidskrävande. Om det varit franska eller spanska hade det inte varit ett problem.

        Alla bönder och jägare har nog sett när djur, vilda och tama, kollar om ett elstängsel är strömförande eller ej. De närmar mulen eller nosen till tråden och på 5-10 cm känner de hur det ligger till.

        Att elektromagnetiska fält av den styrka som det här är fråga om skulle vara skadliga för djur och människor, tror jag inte alls på. Infraljud och vibrationer däremot kan troligtvis vara farliga för högre stående varelser.

        • mats skriver:

          Samma här, jag skulle säkert kunna dechiffrera texten om jag ansträngde mig. Men det tar för lång tid. Eftersom jag också har vissa kunskaper i franska och spanska tyckte jag mig vid översiktlig genomläsning förstå vad det handlar. I denna portugisiska studie är det vibrationerna som synats, inte magnetfält.

          Å andra sidan är alla varelser bio-kemi-elektriska system. Att magnetföls kan påverka vissa saker vet vi redan. Hur mycket som behövs för att påverka system som är känsligare än dem vi redan undersökt är mycket svårt att veta.
          Vi har inte direkt ansträngt för oss för att hitta nackdelar med elektromagnetiska fält. Snarare tvärtom, vi har försökt att inte hitta dem, eftersom elektricitet är en så viktig del av vår moderna civilisation.
          Den australiska studien har ägna sig åt påverkan från magnetfält och kemiska substanser.
          Jag hävdar inte att jag vet, eller att dessa studier kommer med någon slutgiltig sanning. Men det man funnit är tillräckligt intressant, för att inte säga alarmerande, för att bestämma sig för att inte köpa alla miljörörelsens påståenden om vindkraftens välsignelser.

          • Lars Mellblom skriver:

            Jag har just nu ögnat igenom hela studien. Man konstaterar skadorna på hästarna och mäter vibrationerna i marken på olika avstånd från vindmöllorna. Styrkan av markvibrationerna avtar snabbt med ökat avstånd. Det finns många grafer över vibrationerna, men jag har inte kompetens att avgöra hur kraftiga de är. Kanske finns det någon av dina läsare som kan uttala sig om styrkan av vibrationerna genom att titta på graferna.

            Vidare finns en omfattande litteraturlista, främst innefattande studier om lågfrekventa ljuds och vibrationers inverkan på ben och övriga vävnader. Tydligen ändras benstrukturen om skelettet utsätts för vibrationer, men frekvensen har betydelse för om utfallet blir positivt eller negativt.

            Beträffande miljörörelsen och vindkraften är vi helt överens. Däremot menar jag att argumentet om skador från elektromagnetiska fält är svagt och nästan omöjligt att leda i bevis. Det borde vara mycket lättare, som i den portugisiska studien, att påvisa ben-och vävnadsskador på djur som betat under vindmöllorna, om sådana uppkommer.

            • mats skriver:

              Jo, att mäta svaga spänningar och strömmar är en konst. Det är inte bara ta en voltmeter och mäta. Man måste dessutom kunna beräkna hur den egna mätningen påverkar resultatet.
              Att sedan leda i bevis att spänningen kan ha inverkan på levande vävnad är inte omöjligt. Men HUR det påverkar, det måste vara svårt.

              Det är rimligt att vibrationerna, liksom alla vågrörelser, avtar med kvadraten på avståndet. Möjligen kan det i vissa fall finnas resonansfenomen mellan berg och jordyta som gör att det inte avtar likformigt på alla ställen.

              Jag uppfattar det som att de uppmätta vibrationerna skulle bedömas som små, åtminstone i jämförelse med de krav man ställer på vibrationer i arbetsmaskiner och redskap. Men det är rimligen stor skillnad i våglängd.

              Det finns ju två datortomografi? -bilder, på skelett i bilagorna. En på normal benstruktur och en från en av de skadade hästarna. Dessa bilder ser ju nästan ut att vara varandras invers. Hur man nu ska tolka det?

              • Lars Mellblom skriver:

                Ursäkta att svaret dröjt. Jag passade på vildsvin ett par timmar.

                Jag är inte säker på vad du menar. Fig. 5 visar båda framhovarna av ett av de sjuka fölen. Endast den ena hoven är skadad.

                Fig.24 visar Fundis högra hov (A) och (B) den vänstra.

                I båda fallen är missbildningen asymmetrisk.

                Fig.25 är en tredimensionell datorsimulerad bild byggd på en datortomografi, visualiserad från tre olika vinklar. Om bilden hade varit live, kunde vi vänt och snurrat på den som vi önskat.

                Fig.9 visar en frisk benstruktur före ett års behandling, 20 minuter per dag, med 30Hz vibrationer vid g0.3. Efter behandlingen hade benvävnaden stärkts och blivit tyngre.

                Om du läser den engelska sammanfattningen finner du följande: ”The flexural deformities have a complex and multifactorial etiopathogeny. They occur due to
                uncoupling of the longitudinal development of the bone and its adjacent soft tissues, but also from
                shortening of the tendon-muscle unit in response to pain.” Lägg märke till den allra sista biten.

                Hur reagerar du själv om du åker stående på ett traktorflak som skumpar fram på ojämn mark? Jo, du går upp på tårna för att mildra stötarna. Foten fungerar som en stötdämpare. Vad som dessutom händer är att du förkortar hälsenan och vadmuskeln.

                Man skulle kunna tänka sig att fölen finner vibrationerna obehagliga och då går upp på tå av samma orsak. Om de går och står på tå under många månader uppstår deformationen eftersom de fortfarande växer och ben och vävnader anpassar sig till den onaturliga ställningen.

                Varför är skadorna asymmetriska? Kanske därför att djur liksom människor är höger-eller vänsterbenta. I vila står hästar ofta på endast ett framben. Om de då står på tå längre tid med ena benet, uppstår deformationen först där.

                Om resonemanget stämmer, orsakar sålunda vibrationerna indirekt skadorna. Vilda djur skulle istället avlägsna sig från platsen.

                Min slutsats är att det kan vara riskabelt att anföra den här studien som argument mot vindkraftverk.

                • mats skriver:

                  Det var fina resonemang du kommit fram till. Det var fig 9 jag åsyftade i tidigare inlägg.
                  Personligen skulle jag inte gå upp på tå, utan böja på knäna i den situation du beskriver.
                  Hästar kan nog inte göra det valet. De belastar ju frambenen mer vid stillastående, vilket skulle förklara att behovet att avlasta bakbenen blir mindre och därför även deformationen.

                  Man kan helt klart anföra studien som argument för ytterligare studier. (det kan man ju nästan alltid)
                  ;)

                  • Lars Mellblom skriver:

                    Jo, det är klart att man kan säga att frågan måste utredas tills ett klart svar kommit fram. I väntan på det stoppas all vidare utbyggnad av vindkraften enligt försiktighetsprincipen.

                    • mats skriver:

                      Ja, finns det ett korrelerat samband, måste man ju kolla om det är kausalt.
                      Allt annat vore ju tjänstefel.

  1. Thomas Gunnarson skriver:

    Det är väl ingen som bryr sig om EU-direktiv…
    Om det inte går byråkratins väg…

  2. Anders Rydén skriver:

    De gånger jag har varit vid en vindkraftspark har jag haft känsla av allmän oro, det är helt enkelt inte trivsamt att vistas där.
    Det är lite svårt att förklara, men om jag säger att jag måste ansträng mig extra mycket för att kunna ”läsa av” omgivningen, förstår ni då?
    Ljud, vibrationer och hur vingarna uppför sig stör sinnena.
    Men det här är nog det viktigaste, den ständigt svepande rörelsern av vingarna, det känns som det är något hotfullt som konstant gör en skenattack ovanifrån.
    Jag kan tänka mig att djur upplever detta starkare, jag har svårt att tro de någonsin kan koppla av i en sådan miljö.

    Det är åtminstone min teori på vad som är så fel med vindkraft,

  3. Lars Mellblom skriver:

    Som tillägg till gårdagens tankeutbyte vill jag försäkra mig om att du också lade märke till följande stycke:
    ”To investigate a possible genetic cause, two foals from distinct bloodlines were brought to the stud. These also developed the deformities after 6 months.
    Two of the affected foals were placed in a pasture away from the initial one and two others were
    admitted at the Faculdade de Medicina Veterinária de Lisboa. In those animals, except for one
    that had to be euthanized for humane reasons, an improvement was observed on their condition,
    with partial recovery of the deformity.”

    Nu bygger studien på ett mycket litet antal djur ( 11 st), men även så indikerar ovanstående att orsaken till deformationerna hade sin orsak i lokala förhållande.

    • mats skriver:

      Jo, jag noterade det, och det är en av de saker som får mig att önska en större studie och någon där man försöker isolera olika möjliga orsaker bättre.

Kommentarer inaktiverade.