Ett presidentval utan vinnare

Nu i år ska en ny president väljas i USA. Men problemet är att de har inga kandidater, i vart fall inga dugliga kandidater. Problemet är likartat i alla valsystem över hela världen. Alltså inte begränsat bara till demokratierna, utan även till skendemokratierna och enpartistaterna. Rätt naturligt egentligen.

Varför säger jag nu så om USA? Detta land vars konstitution jag hyllar flera gånger om året. Helt enkelt för att de själva inte har månat tillräckligt mycket om sin egen konstitution för att den längre ska garantera dem goda kandidater att välja mellan. När den formulerades gjordes det av fria, ekonomiskt oberoende män med någon form av företag som försörjning och deras bildningsnivå var för sin samtid hög. De formulerade en konstitution med avsikten att män lika dem själva skulle styra landet med oväld till fromma för alla medborgare i den nya nationen.

Stor vikt lades vid individuell frihet och individuellt ansvar. Friheten innefattade åsiktsfrihet och trosfrihet så till den grad att man förbjöd myndigheter att fråga efter religiös tillhörighet vid anställning i offentlig tjänst. Det fanns flera goda skäl för detta. Ett är att det inte skall ske en selektering till offentliga tjänster som gynnar en viss religion eller en viss kyrka. Ett annat är att de offentliga tjänstemännen förutsätts fatta beslut, eller medverka till att politikerna i de valda församlingarna fattar beslut på laglig grund, med vetenskap och fakta som beslutsunderlag, undvikande alla slag av vidskepelse eller villfarelse.

Lika fullt har man misslyckats på i stort sett samtliga punkter. De politiker som anmält intresse för presidentposten lever alla utom en redan på skattebetalarnas bekostnad. Undantaget är Donald Trump. Men i hans fall kan man ifrågasätta bildningen och allmänt hyfs.

Minst lika allvarligt är att de offentliga tjänstemännen bara ökar i antal och kostnad för skattebetalarna. Nu har de till och med högre snittlön än vad skattebetalarna har. De får alla förutsägelser om byråkratins ständiga tillväxt att slå in. Parkinson, Peter och Starr får alla sina värsta farhågor besannade.

Men det slutar inte med det. Ingen av presidentkandidaterna har några planer på att ändra sakernas tillstånd. Ingen vill krympa staten och söka återgå till den ordning grundlagsfäderna tänkte sig. Möjligen Rand Paul undantagen. Men i dag är han troligen en allt för udda fågel för allmänhetens smak. En allmänhet som i allt högre grad är beredda att försaka sin personliga frihet för ett statligt omhändertagande och slippa sitt eget ansvar.

Men gärningarnas konsekvens slipper man inte undan. Benjamin Franklin förstod det redan när de plitade på konstitutionen. ”They who would give up an essential liberty for temporary security, deserve neither liberty nor security.” Snarlikt, men med en tydlig passning till drömmen om välfärdsstaten, summerade William Somerset Maugham, ”Om en nation sätter någonting högre än friheten kommer den att mista sin frihet, och det ironiska är att om det är komfort eller pengar som den sätter högre så kommer den att mista det också.”

USA har blivit allt mer militariserat, både i det civila och i det offentliga styret. Militär närvaro och beredskap till krig genomsyrar mycket av vardagen. I retorik är det krig mot droger, krig mot illegal invandring, krig mot terrorism, till och med förslag om krig mot arbetslösheten har hörts. Titt som tätt hålls ”salute to service” och liknande hyllningar av den egna militären.

När man i en vanlig sportsändning hör kommentatorn säga om militären att, ”allt vi har, har vi militären att tacka för!” och liknande uttalanden. Då undrar man som utomstående, känner de sig som ett rövarband som tagit allt de har, med våld? Tycker de att det är rätt, moraliskt? Hur ställer de sig till budorden, som trots det sekulära anställningsförfarandet vid offentlig anställning, brukar hyllas som amerikanska rättesnören? Är de på väg mot en konstitutionell kollaps? Inget parti och ingen kandidat har den kombination av traditionell konservatism och förnyelse inom de etablerade dygderna, som behövs.

Jag tror på de tidlösa dygderna, men jag tror inte religiös dogm hör till dessa. De konservativa må väcka sympatier i vissa frågor, men lika effektivt skrämmer de bort potentiella väljare med sina ändlösa hänvisningar till gud och kristendom. De flesta amerikaner jag träffat är inte utövande troende med bibeln som rättesnöre över konstitutionen. Religionen är bara utanpåverk, för att inte stöta sig med fanatikerna. Men att hålla dörren öppen för religion i den jordiska maktutövningen håller även dörren öppen för alla sorters stollar, även för IS. Ett religionskrig är inte vad världen behöver än en gång. Separationen av religion från den offentliga makten och det offentliga umgänget är ett oavvisligt krav för alla stater som värnar friheten. Det gäller både Sverige och USA.

Släpper man in förfallet i politiken är risken stor att det fortsätter och att det tilltar till dess allt är förstört. Kanske måste det gå en full cykel, som Honoré de Balzac beskrev, innan det blir bra igen. ”Frihet föder laglöshet, laglöshet leder till förtryck och förtrycket för tillbaka till friheten.”

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen, Frihet. Bokmärk permalänken.

17 kommentarer till Ett presidentval utan vinnare

  1. Gösta Walin skriver:

    Ditt inlägg är inte kristallklart,speciellt inte sista delen som inleds med ”Jag tror på de tidlösa dygderna”. Jag skulle gärna se ett inlägg som utvecklar de frågor som du snuddar vi i detta avsnitt.

    Angående bristen på önskvärda presidentkandidater skriver du: ”Undantaget är Donald Trump. Men i hans fall kan man ifrågasätta bildningen och allmänt hyfs.”

    Jag har noterat att Trump:
    1. önskar upprätta goda kontakter med Putin
    2. önskar att USA skall sköta sig själv och sluta med ambitionen att styra och ställa, avsätta och tillsätta regeringar och presidenter.
    3. befarar att Islam är en farlig rörelse.
    Dessutom är Trump oberoende (?) av Oligarkerna tack vare sin extrema förmögenhet. Detta kanske möjliggör en framtida kursändring för den amerikanske utrikespolitiken. Risken är dock att han blir mördad. Dock bör en rejäl förmögenhet ge möjligheter till skydd.

    För mig väger dessa omständigheter mycket tyngre än hans eventuella brist på hyfs och bildning. Sen är det en annan sak att hela systemet är kaputt om det skall krävas 100 miljarder dollar privata pengar för att bli oberoende president.
    För övrigt så tackar jag för att du skriver väl och klokt.
    Gösta

    • mats skriver:

      Jag inser att jag förutsatte för mycket när jag inte närmare beskrev dygderna. Alla kan ju inte veta att jag på hösten 2011 skrev en serie om dygderna. Med början den 30 oktober. https://www.frihetsportalen.se/2011/10/talamod-ar-en-dygd/
      Trump har företräden, trots det oborstade yttre. Detta yttre gör att man känner osäkerhet angående hur man ska kunna lita på honom, lita på att han kommer att agera som han säger.
      Men 49% av amerikanerna föredrar Trump, mot 47% som föredrar Hillary, i ett val mellan de två. Avgörande kan bli vilka de väljer till Vicepresidentkandidater.

      Värt att poängtera, när du nämner att Trump visar en önskan att återgå till Monroe-doktrinen, är att jehovas vittnet och generalen Ike Eisenhower varnade katoliken och krigsveteranen John F Kennedy för det militärindustriella komplexet. Han tyckte att de hade skaffat sig för stort inflytande över amerikansk politik. Någon med resurser var det som lät mörda Kennedy och sopa undan spåren.

      • Gösta Walin skriver:

        Lita på?? Vem är att lita på? För mig är hans ”oborstade yttre” en indikation på pålitlighet. Hillary – hjälp!
        Men hur är det med den politik som Trump påstår sig företräda om han nu skulle agera som han säger.
        För mig är det en revolution om han inte kontrolleras av oligarkerna, och hans pragmatiska inställning till Putin kanske kommer att rädda oss från ett nästa världskrig.
        Gösta

        • mats skriver:

          Jo, det vore välgörande om han kunde regera fritt från oligarkerna. Men kan en oberoende man av Trumps kaliber avstå från att utnyttja det exempel Obama satt genom bryta mot kongressens lagstiftningsmakt och utfärda ”presidential orders” som får lags verkan?

          • Gösta Walin skriver:

            Av vilken anledning menar du att Trump skulle vara särskilt benägen att följa Obamas dåliga exempel.

            • mats skriver:

              Helt enkelt för att han visat en tydlig vana att gå sin egen väg. Varför skulle en sådan man ha tålamodet att vänta på att kongressen får ändan ur vagnen?

  2. Thomas Gunnarson skriver:

    Inget är nytt under solen…
    Dualismen, new age och annat.
    En elitiskt tanke blir aldrig något annat än en tanke.
    Det är problemet med dagens situation…
    http://signum.se/hjartats-odmjuka-forstand-dominikanorden-800-ar/

    • mats skriver:

      Å andra sidan var det den av sankt Dominikus grundade dominikanerordern som fick Påvens uppdrag att genomföra inkvisitionen. Dess genomförande vittnar knappast om hjärtats ödmjuka förstånd. Snarare tvingade de till sig folks förtroende och missbrukade detta gruvligt.

      • Thomas Gunnarson skriver:

        Ja, det är bara ett tecken på mänsklig svaghet.
        Att även de bästa intentioner kan gå fel…
        Det är alltså inget att förakta utan istället ta lärdom av.
        Att en intelektuell debatt kan spåra ur och bli totalitär…
        Men det är vår tids största problem och ingår just den debatt som du själv för..
        Om intrikinalismen… (Eller hur det heter)
        Det gäller att se bjälken i sitt eget öga…

        • Thomas Gunnarson skriver:

          Det är bara din protestantiska uppfostran som resulterar i din reaktion…
          Inte ett logiskt tänkande.
          ”Regler är till för attföljas och den som inte gör det är för evigt förtappad…”
          Att, som sagt, även de bästa intentioner kan gå galet är inte ursäktligt enligt nordisk tradition.
          (Detsamma gäller ryssarna…)

          • mats skriver:

            Nja, det bor en liten advokat i mig. Regler är till för att tolkas…
            Goda intentioner är bra, men det är resultatet som räknas. Gärningar talar högre än ord, som bekant.

        • mats skriver:

          Jo, jag är medveten om att även jag kan ha fel. Därför försöker kolla så att jag har rätt. Men jag försöker också kolla så att jag inte kollar falska fel (likt falska radarekon). I synnerhet om det kan misstänkas att någon försöker göra mig osäker genom pådyvla mig fel som jag inte är skyldig till.

          • Thomas Gunnarson skriver:

            Problemet enligt nordisk tradition blir då att alla är skyldiga då alla gjort misstag. Det blir bara den officiella framgångideologin som får plats och godkännande.
            Som ideologi, teologi och allt annat i vårt sekulära samhälle…
            Och om man händelsevis gjort något misstag så gäller det att förneka och dölja detta ”for ever”….
            Att erkänna är det samma som att gå under…
            Enligt nordisk tradition.
            Ty att lära sig av misstagen är icke nordiskt!

  3. Samuel af Ugglas skriver:

    Trump är intressant så tillvida att här ser en del Amerikaner en minimal chans att bryta förbindelsen mellan korrumperade politiker som kan köpa röster för utplundrade skattepengar. Trump lär skall finansiera sin kampanj med egna medel. ”Gammelsocialisterna” i Sverige uttryckte i sin begynnelse att slöseri med offentliga medel var en styggelse och skulle stävjas. Nu nuförtiden är det ett perverterat missbruk att köpa röster för värdelösa papperslappar man kallar för pengar och anses för fullt normalt Accepterar man inte systemet är man korkad, t.o.m. SD sväljer betet.

    • mats skriver:

      SD är inte bara en del av systemet, de är en produkt av det.
      Trump är intressant på flera sätt, även om svenska riksmedia vägrar medge det.

      Om Hillary sopar banan med alla demokratiska konkurrenter, vem ska hon då trovärdigt välja till sin vicepresidentkandidat?
      På den republikanska sidan skulle jag gärna se kombinationen Carly Fiorina/Ted Cruz. Men jag är inte säker på att den är vinnande. I kunskap och redlighet vinner de över allt demokraterna kan ställa upp med. Men går de hem hos folket i ett val?

    • Göran skriver:

      Jag hade igår en georgisk fd parlamentariker på middag. Han berättade om det skurkvälde som införts i Georgien efter att miljardären Bidzina Ivanisjvili valdes som premiärminister 2012. Av polisen utförda beställningsmord för 100.000$ nämndes som exempel. Jag påstår inte att Trump är av samma skrot och korn, men tanken ligger inte långt borta.

Kommentarer inaktiverade.