Hurra för kommunismen!

Jag har, efter tips från en läsare, läst Jan-Olof Rönns omtalade bok från 2010, Utan media kan du inte starta ett krig. Rönn har enligt bokomslaget varit lärare, lärarutbildare och rektor. Som sådan har han föreläst på lärarutbildning, Journalisthögskolan och Handelshögskolan i Göteborg, rektorsutbildningar, folkhögskolor med mera. Men jag hittar inget om honom på Wikipedia, en man med hans meritlista? Jag kan inte tolka det på annat sätt än att han av någon anledning aktivt har ordnat så att han inte finns med. På annat håll har jag fått fram uppgiften att han avled 20 april 2013.

Det är en märklig upplevelse att läsa boken. Det är lätt att hålla med Rönn om att media har en agenda, att de väljer vad de bevakar och vilka artiklar de publicerar, att de därigenom förvanskar bilden av verkligheten. Därefter sätter han igång att efter bästa förmåga förvränga bilden av verkligheten, men först och främst av media.

Att USA är den stora Satan, för att låna ett uttryck för en annan extremist, framhåller Rönn på i stort sett varje sida av boken. Lika säkert som amen i kyrkan påpekar han att kommunismen har ett bättre svar än den förhatliga, förljugna nyliberala kapitalismen. Ett svar som media enligt Rönn väljer att inte berätta om. Som källor och sanningsvittnen väljer han att åberopa, Mattias Gardell, Noam Chomsky, Gore Vidal, Kjell Aleklätt, Harold Pinter, John Dewey, mfl. Är det någon av de auktoriteter han åberopar som inte befinner sig långt till vänster?

Det finns två strategiska teman som Rönn uppehåller sig vid när han beskriver media. Det ena är att media hela tiden målar upp världen i dikotomin Vi och Dom. Där Vi underförstått alltid är de goda och Dom är de onda. Vi, menar han också är vita människor i de västliga men undermåliga demokratierna, Dom är de andra. Rönn använder aldrig begereppet dikotomi, men jag gör det för att tydliggöra hans argumentation.

Det andra strategiska temat är den förmenta objektiviteten, illusionen av att det som berättas är hela sanningen, fastän de väsentliga delarna av sanningen istället ”begravs” genom att de inte skrivs och talas om. Han har rätt även i dessa teoretiska och schematiska beskrivningar av hur media fungerar. Men han gör fullständigt våld på sanningen när han redovisar sin bild av vad media under 50 år har begravt. Att många människor inte har uppfattat vad som berättas är inte detsamma som att media begravt det. Det kan lika gärna vara det fenomen som Per Oscarsson berörde när han klädde av sig i Hylands Hörna. Han sa, Här står jag nu i min nakenhet. Om ni inte ser det, kanske det beror på att ni inte vill se?

Rönn menar att propaganda och reklam är samma sak. Han härleder det påståendet till Edward L. Bernays bok Propaganda, från 1928. För framgångsrik propaganda menade Bernays att avsändaren bör vara anonym, medan däremot förmedlaren bör vara bekant, gärna en kändis. Budskapet ska framstå som naturligt och självklart, så självklart att den mottagare som hör det första gången ska känna att denne missat något väsentligt och vinnlägga sig om att hinna ikapp modet eller trenden. Jag har hört andra beskriva det som att det framgångsrikaste är att gå från ”information push” till ”information pull”.

Ett av de givna motiven för varje stat eller annan aktör att manipulera information är ”nationens säkerhet”. Motivet nationens säkerhet är i sig legitimt. Men bedrägeri mot medborgarna är inte det. Därför vill bedragarna, Rönn anger dem till Eliten (näringslivet, annonsfinansierade media, politiker och andra makthavare), skapa en dikotomi av Vi inom nationen mot Dom utanför nationen. Notera att Rönn inte betraktar Public Service media som en del av Eliten. Ganska avslöjande om hans åsikter anser jag. Krig och externa fiender är därför populära teman för en polarisering i debatten som Vi ska vinna. Så har det alltid varit, långt före Odysseus tid. Ett invasionskrig är det värsta som kan drabba ett land, skriver Rönn. Kanske, men när Eliten öppnar gränserna och betalar invasionshären för att plundra landet och inget inhemskt motstånd tillåts, vad ska man då tänka om det?

Rönn menar att media är skyldiga Eliten att upprätthålla ett skräckvälde, skräcken att inte vara mainstream, skräcken att vara annorlunda. En strategi med krav på konformism och underkastelse, undersåtefiering; inte den fria debattens möjlighet till konsensus, eller självständigt indentifierade ståndpunkter. Det blir min tolkning av hans budskap. När han så påstår att svensk media aldrig varit vänsterinfluerat, utan ständigt kablat ut kapitalismens budskap, då blir det nästan pajkastning.

Han uppehåller sig maniskt mycket vid 9/11 och hur tvillingtornen störtade. Som en nyttig idiot återger han i detalj alla de mest fantasifulla ”bevisen” för att det inte var en attack utförd av islamister och att det inte kunde gå till så som skildrats. Det finns frågetecken, visst. Men den storskaliga komplott han skisserar blir till slut besvärande löjlig. Självklart anser Rönn att MSM begravt all kritisk granskning av 9/11. Nej, det kan jag inte se. I stort sett allt han berättar har kommit fram och ältats genom åren.

Det kanske mest besvärande med 9/11 är hur det använts efteråt för att förstöra demokratin och friheten i USA. Den sidan belyser dock inte Rönn. Istället fokuserar han på hur Bush ”krig mot terrorismen” drabbat andra människor i världen. Han påstår till och med att media begraver information kring fånglägret i Guantanamo. Det är väl få saker som det tjatats så mycket om sedan 2003 som Gitmo. Man ska inte göra misstaget med att ta folks uppgivenhet inför den dumheten som att de inte vet eller inte bryr sig.

Andra nyheter, historier eller fakta som MSM enligt Rönn begraver är splitterbomber, Amerikanska internventioner i Chile, Haiti, Grenada och Nicaragua, ”Kubas välfärdssystem”, brott mot mänskliga rättigheter begågna av väst, hemliga fångtransporter med mera. Nej, vi känner till även detta, informerade som vi är av Public Service. Men de tillhör ju enligt Rönn inte MSM, så det räknas väl inte.

Rönn påstår att ubåtsincidenterna inte bara kraftigt överdrevs, de var så när som på U137 falsarier. Vems ubåtarna var är svårt att avgöra, men att de fanns är otvetydigt. Vidare att CIAs brottsliga verksamhet och i synnerhet dess inblandning narkotikahandeln förtigits. Nej, jag kan inte ge honom rätt på dess punkter heller. Informationen har funnits där. Vad var och en noterat är snarare en konsekvens personliga prioriteringar, vad vi riktar vår uppmärksamhet mot.

Han tar också upp fenomenet newspeak, nyordsformuleringen. Här kan vi påminna oss när städare blev lokavårdare, neger blev svart eller färgad, rasism blev konformismen till Eliten och MSMs sätt att skam- och skuldbelägga dem som i deras fördomsfulla ögon inte föll till föga. Det är kugghjulsverkstaden, som jag skrivit om även här. Men Rönn ser det hela från en position långt, långt ut på vänsterkanten, nästan utanför hela vårt kända universum.

Han beskriver vikten (för effekten av propagandan) av att MSM får skriva ”first draft”, alltså formulera det första narrativet om en händelse för att Eliten ska kunna behålla sin makt. Vi andra brukar i politisk analys kalla det för problemformuleringsinitiativ och tolkningsföreträde. Men det är ord som Rönn inte använder. Det tycks gälla för honom att använda ord som vi förstår men inte förmår sätta i relation till redan kända begrepp. Han vill skapa sina egna first drafts. Hur han tror att han ska lyckas lura den uppmärksamme läsaren när han inleder boken med att ge facit till hur man avslöjar hur media ljuger, det begriper jag inte. Men en och annan dumbom går väl på det förmodar jag.

Jag skulle vilja lyfta fram några begravningar som Rönn inte uppmärksammar. Han ser inte dikotomin i MSM som följer av feminismen. Vi goda kvinnor ställs mot Dom onda männen. Svenska vita mäns mänskliga rättigheter begravs dagligen.
Inte med ett ord nämner han klimathotet. Invändningarna mot klimathotet var kända i flera år innan boken gavs ut. Climategate inträffade medan han satt och skrev boken och gott och väl ett halvår innan den publicerades. Men den storyn, om en global konspiration med det uråldriga målet att beskatta luften vi andas, den ser han inte.
Äganderättens försämring, särskilt i förbindelse med allemansrättens införande och allt vidare tolkning samt alibi för miljöbalken och andra intrång i markägarens rätt förbigår Rönn med total tystnad. En begravning?

Inte heller ser Rönn något problem med att FN vill etablera sig som världsregering, utan några demokratiska val över huvud taget. De mänskliga rättigheterna ser han och beskriver endast som en katalog av rättigheter att få tillfredsställda på någon annans bekostnad, oklart vems. Förmodligen de ”rikas”. Det är mat, kläder, arbete och bostad som alla har rätt att erhålla, bara sådär, liksom. Rönn skriver uttryckligen att frihet är något som kan komma på fråga eller vara till glädje först när man fått dessa grundläggande behov tillfredsställda. En typisk vänstertolkning som jag känner igen från 60-talet. Att frihet är grunden för att kunna skapa, producera dessa nyttigheter och välja hur man vill tillgodogöra sig nyttigheterna och tillfredsställa sina egna behov och preferenser, är inget som en kommunist av Rönns kaliber accepterar.

Flyktingfrågan var inte så stor 2010, men jag gissar att han hade anslutit sig till dogmen om Sverige som en humanitär stormakt med öppet hjärta. Internet och bloggosfären var redan etablerad och i stark tillväxt när han skrev sin bok. Men den delen av öppen information som ett sätt att komma runt Elitens konformism och begravningar av opassande information nämner han inte heller. Ínte ens fast han på flera ställen hänvisar till hemsidor på nätet.

Det kanske mest skrämmande av allt är att denna människa har fått härja fritt på våra läroanstalter och sprida sin kommunistporpaganda som den enda sanningen. Men det är än värre, han har inte varit ensam om det!

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen, Frihet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Hurra för kommunismen!

  1. B-J Bjurling skriver:

    Men… så där kan man väl inte skriva… nionde november?

  2. Samuel af Ugglas skriver:

    Vad gör vi utan Mats. Fantastisk analys! Kan vi få en lika klargörande dito om Hanna Stjärne, Anna Karin Celsing m.fl. samhällsomstörtare. Dom skall upp ur träsken och spolas av för att beskådas i all sin ömklighet.

    • mats skriver:

      Stjärne och Celsing har nog inte lämnat så koncentrerade och tydliga avslöjanden om sig själva som Rönn har gjort. Men visst, finner jag dem så åker de fram i ljuset!

      • Rutger skriver:

        Men du kanske håller med om att det är bra att ha media i sin hand när maktfullkomliga personer vill starta krig. Muhammed hade inte media så han körde med suror istället.

        • mats skriver:

          Självklart är det bra att ha media i sin hand för den som vill styra världen! Där är vi eniga, jag, Rönn och du.
          Det jag vänder mig emot är att Rönn ansåg svensk media vara ett nyliberalt och kapitalistiskt verktyg som gör allt för misskreditera den hedervärda kommunismen.
          Jag hoppas verkligen att det framgår av mina kommentarer i texten och att rubriken uppfattas som den satir den var avsedd som.

          • Rutger skriver:

            Givetvis är det bra att du avslöjar vad han står och du visar det tydligt utan tvekan. Då slipper jag att läsa boken för titeln är intresseväckande.
            För övrigt tycker jag att alla journalister skulle ”varudeklareras” när det gäller deras politiska ståndpunkt. Även liberala tidningar har ju vänsterinriktade medarbetare.

            • Åke Sundström skriver:

              Jo, det är ju det som är mest anmärkningsvärt – att vänsterjournalister i så hög grad tillåts dominera även vår förment borgerliga press. På GT har familjen Hjörne sent omsider rensat ut de röda ledarskribenterna, men i Bonnierimperiet är läger värre än någonsin (med undantag för ett par röster i Expressen).

              • Samuel af Ugglas skriver:

                Om det är så svårt att varudeklarera livsmedel och då i synnerhet kött så är det kanske ursprungsmärkningen av ”journalister” som är källan till problemet?
                En svensk småskalig kustfiskare i Kattegatt måste kunna visa fram en hälsodeklaration när han blir bordad av det svenska kust STASI (kustbevakningen) på öppet vatten! Vi vet fortfarande inget om de s.k. journalisterna.

Kommentarer inaktiverade.