Incitamentstruktur eller inte.

Stefan Eriksson återkommer här med en betraktelse över bostadsfrågan.

Mitt inlägg här handlar om bristen på tak över huvudet för en växande befolkning. Vår regering förfaller ha vaknat upp ur sin ”törnrosasömn”, och aviserar därmed åtgärder som skall främja tillväxten av bostäder. Att det sker nu är ingen överraskning då målgruppen för regeringens ambitioner finns att hitta i det stora antal nytillkomna medborgare, som riskerar att få ”uteliggarens” syn på Sverige, om ingenting görs. Ett plötsligt inflöde av 150.000 – 200.000 människor från andra länder belastar självklart bostadsmarknaden. Vem är det som har bett dem komma hit?

Mehmed Kaplan  (MP) vår bostadsminister, vet mycket väl vilka svårigheter det är att övertala en ”uteliggare” att göra sin plikt att rösta på (S) eller (MP) i framtida riksdagsval.
Därför måste något ske, som kan få även de nyanlända att känna värmen i det svenska ”folkhemmet”.

I söndagens stasivisions utsändning av agenda (21/2) gavs vår bostadsminister utrymme att förklara sin och regeringens plan för att få fart på byggandet. Han valde att skjuta in sig på ett stillasittande mål (det är lättare att träffa då!), nämligen kommunernas planmonopol. Han beskrev hur olika riksintressen används som en dålig ursäkt för att ”slippa” tillhandagöra markåtkomst för bostadbygge. I inslaget  visades en karta över mosaiken av reservat i Storstockholm.

Han menar att kommunerna överutnyttjar sin makt att på godtyckliga grunder hävda ett riksintresse (vad det månde vara), för att på så vis obstruera mot hans förda bostadspolitik. Men han verkar ha glömt att det faktiskt är staten (riksdagen) som har bestämt vad som är riksintresse och tvingar kommunerna att följa statens riktlinjer. Det är också staten som belutat om PBL.

Som exempel från landet utanför Stockholm, beskrevs hur det i Kiruna kommun (lika stor yta som Skåne, Blekinge och Halland tillsammans) inte fanns någon plats att bygga bostäder på (förutom flytten av centralorten då) , som INTE stod i konflikt med någon typ av ”riksintresse”. Samma sak här, det är riksdagen som bestämt att samer, renskötsel, myrar och fjäll ospecificerat är av riksintresse.

Svårt läge (speciellt för en miljöpartist) att behöva ”tumma på” hjärtebarnet riksintresse för att få någon plats att bygga bostäder på.   Vad göra?
Jodå, svarar gör han (bostadsministern), men inte nödvändigtvis på frågan programledaren ställer.
Hans svar påminner om en papegojas sätt att upprepa orden om och om igen; Vi skall från regeringens sida få till stånd en INCITAMENTSTRUKTUR.

Vad är det?

Anders Lago har i egenskap av kommunalråd i Södertälje redan för 15 år sedan talat inför kongressen i USA om missförhållanden gällande bostäder och bristen därav, men det har ännu inte uppfattats hos Svenska regeringar. Det hade kanske varit bättre om han sagt det på en sossekongress?

Förmodligen har det saknats en incitamentstruktur!!!

Stefan Eriksson

This entry was posted in Aktuella övriga ämnen and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

29 Responses to Incitamentstruktur eller inte.

  1. Jan Suhr says:

    Ja det ska bli intressant att se när alla ”särintressen” ska ha sitt ord med i laget vid planering av nya byggen. Rebecca Weidmo-Uvell skrev för ett tag sedan om hur Hyresgästföreningen motarbetade nya bostadsbyggen.
    http://www.uvell.se/2015/09/29/se-om-sitt-eget-hus-28558440

    Sen har vi ju de olika naturintressena som ska säga sitt. I vissa fall med rätta.

    • mats says:

      Det är väl klart att Hyresgästföreningen måste säga njet till alla nya hyreshusbyggen i deras närhet. Fler tillgängliga lägenheter minskar ju möjligheten att få betalt under bordet när man flyttar till annat boende!

      Sedan kan fråga sig varför man tänker sig att nya bostäder nödvändigtvis måste byggas där det redan bor mycket folk? Om man bygger nya bostäder, som bland annat kan ta emot de nya svenskarna, där det inte bor så mycket folk, så skapas både arbete och underlag för service och handel.
      I båda fallen är det till dels så att man måste börja med att bygga bostäder för dem som ska bygga husen. Förstärkningseffekten av såväl negativt som positivt utfall finns där.

  2. Samuel af Ugglas says:

    Törs man i sammanhanget fråga vad det innebär när oavsättliga skattfinansierade tjänstemän konfiskerar privatägd egendom till ”allmän platsmark”?

    • mats says:

      Eftersom Sverige är en monarki kan man med ett engelskt uttryck säga att ägaren blir ”Royally F*cked!”

    • Stefan Eriksson says:

      Min bestämda uppfattning är att oavsättliga skattefinansierade tjänstemän är en del av en ”självgående cirkus”, och från tid till annan måste dessa hitta på något som bekräftar dess position i samhället.
      Allmän platsmark låter som ett utmärkt, oidentifierat, påhittat, onödigt, sätt att legalisera bedrägeri.
      En författning värd pappret den är skriven på skulle förhoppningsvis sätta stopp för sådant ”flum”.

    • Återigen Samuel, det är inte några tjänstemän som konfiskerar, utan vår regering och riksdag. Varför hålla Löfven och Batra om ryggen genom att skylla deras åtgärder på de maktlösa, fast ibland överdrivet nitiska, underhuggarna.

      • Samuel af Ugglas says:

        Underhuggarna blir maktlösa först då de själva blir drabbade annars är det fritt fram.

        • Ett undanglidande svar, Samuel. Vidhåller du att det är tjänstemännen som konfiskerar? Påstår du att domare och ämbetsmän gör fel som tillämpar gällande lag? Förnekar du verkligen att allt ansvar vilar på vår lagstiftande församling, de 349 på Helgeandsholmen?

          Och nog inser du väl att de verkliga beslutsfattarna (Löfven, Batra m fl) gläds varje gång du eller andra riktar kritiken mot de maktlösa underhuggarna? De senare må vara illasinnade och glädjas åt att få verkställa de övergrepp som riksdagen beordrat, men det förändrar ingenting i skuldfrågan.

  3. Göran says:

    Riksintresse hit och dit! Sveriges naturliga tillstånd är några kilometer is över landet. Om cirka 4.000 år kommer isarna att börja växa igen. Allt vi har i Sverige idag och som vi lyckas bygga de närmaste 4.000 åren kommer att bli pulver. Med andra ord kan vi strunta fullständigt i några blommor här, några träd där, eller några grodor.

    Ål upp i Kaknästornet eller något liknande. Om någon tror att man då får se en massa hus tror denne fel. Det är några hus och en väldigt massa träd. Det finns gott om plats att bygga på om man vill runt Stockholm. Likadant är det i övriga Sverige.

    I Stockholm är halva priset för ett bygge marken. Så blir det när kommunen ska finansiera sina underskott med försäljning av marken. Välfärd som finansieras med priset på att bo. Så korkat.

  4. Varför gå som katten runt den heta gröten, d v s hyresregleringen? Att slopa denna är det enda som behövs för att lösa problemet. På en normal, fri bostadsmarknad finns det inga bostadsköer, ingen svarthandel och inte heller dagens skamligt höga priser (och extrema vinster) på nya bostadsrätter. Dagens kaos är en konsekvens av riksdagens vägran att återinföra marknadsekonomi i bosektorn, ingenting annat. Den som tiger om detta bidrar till att göra livet lättare för politikens många bluffmakare och konservera en orättfärdig, konfiskatorisk och i grunden sovjetisk ordning. Att detta solklara systemfel överlevt i åtta förment borgerliga regeringsår är ett av de värsta sveken i Fredrik Reinfeldts långa syndaregister. Mer förödande t o m än hans fatala asyluppgörelse 2010 med MP.

    • Stefan Eriksson says:

      Insitamentstruktur kanske är ett ”låneord” från ryskan, vad vet jag? Vi är i Sverige med raska steg på väg mot bostadskösystemet vi känner från DDR.
      Fast DDR hade ju inga större problem med okontrollerad invandring.
      Insitamenten att flytta dit var väldigt få, kanske är det den verkliga planen, som sagt; vad vet jag?

      • Du bemöter inte min invändning om att man gör makthavarna en väntjänst genom att diskutera detaljer och petitesser i stället för att peka ut elefanten i rummet, det stora systemfelet: hyresregleringen. Det framgår inte heller om du delar min (och säkert även Mats) åsikt att en övergång till så kallade marknadshyror är den enda och rätta lösningen. Och hur i all världen kan du skriva att ”vi är på väg” mot ett kösystem av DDR-modell, när vi levt med detta systemfel ända sedan 1940? Dig ovetandes?

        • Stefan Eriksson says:

          Jag är så pass ung att det finns oerhört mycket jag är ovetandes om, men jag är ivrig att skaffa mig vetskap, i synnerhet av de som har mer erfarenheter än jag.
          Därför skrev jag betraktelsen (min egen) om den förment förda bostadspolitiken som jag tror vi är överens om lämnar mycket övrigt att önska.
          Den här gången refererade jag till ansvarigt statsråd (Kaplan)
          och hur han svarade på upprepade frågor om hur planeringen avseende nyproduktion av bostäder ser ut.
          I stället för att ge ett konstruktivt förslag om hur bostadsbristen skall rendera i åtgärder som främjar investeringar i boende svarade han likt en papegoja;
          Vi skall från regeringens sida skapa en ”incitamentstruktur” som
          leder till ökat antal bygge av bostäder.
          Vad han menar med det vet jag verkligen inte, jag tycker att det
          är mer flummigt än lovligt som svar på direkt fråga.
          Vad menar han?
          Skall kommunala tjänstemän få betalt för sitt arbete med att ta fram planer, eller skall han hota dem med tortyr om de inte gör som han säger.
          Jag vet faktiskt inte, och det stör mig en aning för jag vill som sagt gärna veta, och förmodligen många med mig om det skall kunna frigöras resurser för att producera boende.

          Nej! Det är ett statsråd som bara står och jiddrar om andra som motarbetar hans övertygelse om hur det skall skötas.

          Tjänstemännen skall få sig en släng av sleven också, det har de gjort sig förtjänta av, och därmed frågar jag;
          Varför behövs boverket?
          Är inte det en företeelse som passar bättre i ett museum över statsförvaltningars tillkortakommande?

          Det är uppenbarligen inte en förvaltning som lyckas med att skapa incitament för ett behövligt byggande.

          Hoppas på svar från dig Åke, för då får jag säkert lära mig lite till.
          Med vänlig hälsning
          Stefan.

          • Vi är eniga om att ministrar som talar om incitamentstruktur ”jiddrar” och om att boverket bör avvecklas – i likhet med bl a energimyndigheten och rader av andra organ som har till uppgift att administrera planekonomiska systemfel och/eller förkunna den enda rätta, funktionssocialistiska,läran.

            I botten ligger att Sveriges väljare i mer än ett halvt sekel utsatts för en systematisk vänsterindoktrinering – även under förment borgerligt styre. I synnerhet under epoken Reinfeldt,han med den makalösa lögnen: ”jag förstår inte vad ordet marknadshyra betyder”).

            Vi har dessvärre också en maktlojal och ibland rent prostituerad vetenskaplig elit som möjliggjort detta ljugande, främst genom sin tystnad. Därför går det ännu i dag att sprida föreställningen att det råder ”bostadsbrist” och att denna förmenta brist går att bygga bort. I sak en helt oförsvarlig ståndpunkt, som Assar Lindbeck visade för mycket länge sen, men som många av hans sentida kollegor i dag bidrar till sprida, bl a genom att förneka existensen av en bostadsbubbla.

            Den fråga som inte ens Lindbeck tydligt formulerat är denna: vad händer när hyresregleringen äntligen avvecklas? Svaret är givet: då visar det sig att Sverige i själva verket har ett betydande ÖVERSKOTT av hyreslägenheter och att nyproduktionen under ett par tre decennier kommer att ligga nära nollnivån. Allt som nu byggs innebär stora samhällsekonomiska förluster. DET är problemet.

            Annorlunda uttryckt: våra politiker föredrar att belasta våra barn och barnbarn med dessa förluster (=(framtidsimperalism!) framför att erkänna sina egna misstag och nu snarast återställa en rationell och välståndsoptimerande ordning genom att skrota hyresregleringen.

            • Stefan Eriksson says:

              Tack Åke!
              Jag tror jag förstår vad du säger, och det låter helt rimligt.
              Utan några faktabelägg vill jag påstå att I Sverige har vi den absolut största genomsnittliga boytan per person i hela världen, det är väl förmodligen också en följd av hyresregleringen.
              Jag misstänker att när Kaplan talar om incitamentstruktur, så menar han mer av samma medicin (regleringar), och det kan investerare klara sig utan!
              Så var fallet i DDR, och det har jag upplevt personligen vid ett antal besök där i början av 1980-talet.
              Det var en ganska spännande och förfärande erfarenhet, framförallt att träffa på alla ”överlevnadsspecialister”, som på alla upptänkliga sätt ändå klarade av att få tak över huvudet.
              Riktigt så illa som där har det inte blivit i Sverige………ÄNNU !

              • Sant, vi har gott om boyta per person, men den tunga faktorn är något annat: SUBVENTIONERINGSGRADEN. D v s skillnaden mellan den normala, kostnadstäckande hyran på en fri marknad och de faktiska hyror som (sedan 1940) i praktiken bestämts av staten – fast via ombud för att dölja makthavarnas helt avgörande roll bakom de politiska kulisserna.

                Det normala och korrekta är att hyror (liksom andra priser) bestäms ”på marginalen”, d v s styrs av kostnaden i NYA bostäder. Dagens hyressättningen styrs i stället av GENOMSNITTSKOSTNADEN för hela beståndet. Samma kardinalfel har länge utmärkt prissättningen på el. Vi har haft både en elrea och en hyresrea, med de största avvikelserna från frimarknadspriset efter det galna 70-talet, då inflationen tog fart.

                Detta fifflande med prissättningen innebär att stora delar av den sanna kostnaden för både boendet och elförsörjningen övervältrats på framtida generationer. De kostnader som AB Sverige ådragit sig går givetvis inte att tänka bort eller ”radera” ur bokföringen, men våra regeringar har kallhamrat bestämt att halva notan (i elfallet betydligt mer) skall skjutas på framtiden, betalas av våra barn och barnbarn. Var och en inser vilka stora politiska vinster partierna kunnat göra med denna framtidsimperalistiska metod, men också att demokratin tagit allvarlig skada.

                I Stockholm är skillnaden mellan sann och politiskt manipulerad hyra i dag minst 50 procent, i innerstan inemot det dubbla. Det gapet är samtidigt ett mått på den samhällsekonomiska förlusten. Och vår minuspost är större än i flertalet andra västländer.

                Min slutsats att det i själva verket finns ett fundamentalt bostadsöverskott (liksom ett gigantiskt elöverskott) bygger på utförligare analyser av detta slag och även på samtal med Mats i dessa spalter. Vi har nått en hög grad av samsyn (hederliga personer emellan är det svårt att bli osams). Men eftersom forskarsamhället tiger (med få undantag) är det inte många väljare som känner till dessa i grunden enkla och elementära fakta. Inte alla är lika receptiva och intresserade som du, Stefan.

            • mats says:

              Härligt att se att du är på hugget, Åke!

              • Tack för det, Mats.

                Jag tyckte väl ett tag att det mesta var sagt och att vi blivit ganska överens i de ämnen vi initialt hade lite olika åsikter om. Det fanns inte längre så mycket att opponera mot eller att tillägga. Har ju också menat att du skulle göra ännu större nytta som politiker än som en våra bästa sant liberalkonservativa bloggare.

                Det borde vara dags nu, som Martin Ljung sjöng i sitt allra bästa nummer, den härliga agitatorparodin från 1961 (finns på YouTube). Hans sorti är en fullträff i mimik och symbolik: revolten förbytt i uppgivenhet. .

                Som i den verkliga världen, trots att sönderfallet är djupare än någonsin, fast förvisso väl kamouflerat med hjälp korrumperade, men fingerfärdiga, ekonomer, statistiker och riksbanksdirektörer. Att ändå ingenting händer tycks betyda att Palme-erans indoktrinering varit en större och mer total framgång än jag för egen del kunnat föreställa mig.

                SD:s genombrott må visa att det finns ett starkt folkligt motstånd mot sjuklöver-diktaturen, men nog borde denna opinion vara värd mer representativa företrädare än Jimmy och hans polare. För om sanningen skall fram så är ju även SD ett vänsterparti, precis som de övriga sju.

    • Jan Suhr says:

      Man skulle börja med att låta försäljning av hyreskontrakt bli lagligt. Sen skulle man underlätta för att omvandla bostadsrätter till ägarlägenheter och med dom tillåta andrahandsuthyrning. Andrahandsuthyrning kan man även tillåta för vanliga hyreskontrakt när man ändå tillåter försäljning av dessa kontrakt. Det är ju tillåtet att sälja hyreskontrakt för affärslokaler, så varför inte för lägenheter.

      I Luxemburg äger man lägenheterna, men det finns även en stor uthyrning av dessa lägenheter. Man har en incitamentstruktur där som ger uthyraren skatteavdrag på 6% av lägenhetens pris. Äger man många lägenheter kan avdragsbeloppet bli ganska stort. Där kan man få en lägenhet på en dag, många mäklare ordnar det och marknaden är helt öppen. Mäklararvodet är oftast en månadshyra och man får deponera en eller två månadshyror till uthyraren.

  5. Bara rätt instans pekar och säger att här ska byggas, blir det byggt.
    Att en vanlig sketen markägare skulle kunna göra samma sak är däremot otänkbart.
    Den starkes rätt kallas det visst.
    Eller, generös med andras egendom.

    • Stefan Eriksson says:

      Därför behöver äganderätten stadfästas i grundlag som skydd mot klåfingriga politiker och dess hantlangare.
      Vi kommer att komma därhän, efter nästa undantagstillstånd i Svea rike.

    • En dansk landboreform?

  6. Göran says:

    Man kan tänka lite på att svårigheten att få en bostad är ett typiskt Svensk problem. Extremt kan vi jämföra med Houston i Texas i USA. Ingen plan och bygglag. Ytterst få byggregleringar. Du har hur många hyreslägenheter som helst att välja mellan redan dag ett du har flyttat dit, både billiga och dyra.

    • Just precis, men man behöver inte korsa Atlanten för att upptäcka fördelarna med en fri bostadsmarknad, det räcker att ta en tripp till Bryssel eller till Tallinn.

  7. Stefan Eriksson says:

    Hej igen Åke.
    Jag är som sagt yngre, född -62, och har egentligen under hela min uppväxt varit förunnad en trygg och relativt ”lättsam” hemmiljö.
    Som samhället idag gestaltar sig, med en stigande andel framför allt yngre ”rotlösa”, utan all egentlig uppfostran av föräldrar, kan jag med fog tycka att jag var bortskämd.

    Relativt dagens ungdomar väldigt bortskämd så till vida att om än i all enkelhet så fanns lukten av nybakat matbröd alltid där när man trött och hungrig vände hemåt efter dagens eskapader.
    Bostadstandarden var väl inte den högsta, men ändock en stark känsla av kontinuitet och säkerhet att i mitt hem kunde man sova lugnt tills nästa dags upptäcktsresa.

    Mitt hem var ”min borg”, som jag delade med alla syskon (6 st.), och gav mig en robust känsla av tillhörighet och hemfrid som var starkt präglad av just bostadsmiljön, full av liv när så skulle och lugnt och tyst när så påkallades.

    Bortskämd också så till vida att med nära nog obegränsad plats i utemiljön i skog och mark skaffa sig erfarenheter som kom att tjäna mig väl i vuxenlivet.

    Samtidigt som ”farsan” med begränsade resurser gjorde vad som var möjligt för att modernisera
    vårt boende, genomfördes det så kallade miljonprogrammet i städernas randområden.
    Jag minns att redan som sjuåring tänkte jag; ”vem vill bo såhär?”, ”måste de bo så här?”
    Jag tyckte synd om de stackars barnen i min egen ålder, som tvingades att bo ovanpå varandra och utan en fantasiskapande närmiljö där de kunde få skapa sina erfarenheter.

    Idag tycker jag fortfarande att det är synd om dessa som gått miste om den barndom som jag fick.
    Jag kanske har blivit lite ”insnöad och en dåtidsromantiker” på kuppen, men den utveckling som fortgår i förorten kommer i sinom tid, att rendera i anarki och utanförskap.
    Detta till trots massiva subventioner frän samhällets sida att ”sörja för” ett boende för den allt större andelen håglösa (ofta nyanlända vuxna).
    Låt istället dessa migranter likt nybyggarna i Nordamerika själva få möjligheten att forma sitt boende efter bästa förmåga, där plats medges, och utan klåfingriga politiker som säger sig skapa en incitamentstruktur med syftet att förstatliga dessa individers hem.

    På marknadens villkor, kommer egenvärden att skapas, som ökar incitamenten för ett ansvarsfullt omhändertagande om sitt boende, med mindre vandalisering, ökad självkänsla, och inte fullt så håglöst beteende inför möjligheten att forma sig en hemmiljö i Sverige.

    Det kan ske om politiker slutar upp med att detaljstyra människors möjligheter att själva få välja hur de vill bo.

    • Grattis till en lycklig uppväxt, inte alla förunnad, som du själv konstaterar. Din ”dåtidsromantik” delar du med många och den har en reell grund, för ingen kan väl bestrida att 60-talet i många avseenden var vår bästa tid, låt vara med Olof Palmes olycksbådande närvaro som rådgivare i Tage Erlanders minimala regeringskansli (i dag ett jättelikt Gosplan-bygge). Sen började eländet, dock inte enbart i s-regi utan i lika hög grad genom folkpartiets vänstervridning och destruktiva roll som bromskloss i de borgerliga regeringarna 1976-82 och 1991-94.

      Det var nu alla förträngde (inte bara råkade glömma bort) den första delen av arbetarrörelsens gamla devis, Gör din plikt, kräv din rätt. Liksom en annan central insikt, formulerad av Gustaf Möller, om att allt statligt slöseri är en stöld av arbetarnas pengar. Den gamla hederliga socialdemokratin förpassades till historiens skräphög, men man lyckades behålla det viktigaste: makten över historieskrivningen. Politiserande ekonomer och historiker har hjälpt SAP att ta åt sig äran av de lättförtjänta vinster som försynen skänkt oss, genom att vi besparades det andra världskrigets oerhörda förödelse. Vinster som vi nu nästan helt slarvat bort, i motsats till ett lika lyckligt lottat Schweiz.

      I dag är det Stefan Ingves som med nollräntan som verktyg sviker sin ämbetsplikt och återpolitiserar Riksbanken, när han hjälper finansdepartementet att skicka sina krisnotor vidare till barnbarnen. En skamlös framtidsimperialism, möjliggjord också av våra tigande ekonomiprofessorer och historiker. (I dagens DI kritiserar även Göran Persson ”de jättelika bubblorna”, givetvis utan att nämna, eller påminnas om, att hans egna ”saneringsinsatser” var mycket snack och lite verkstad, mest bokföringstricks som att stjäla pengar från pensionsfonderna.

      Du sluter upp på den frihetliga barrikaden med kritiken mot den politiska detaljstyrningen av medborgarnas liv och boende. Underförstått underkänner du därmed hyresregleringen, men jag saknar din uttryckliga bekräftelse.

      • Stefan Eriksson says:

        Hyresregleringen uppfattar jag som ”ett lager” i tårtan som samhället tycker sig tvingad att vidmakthålla som skydd för den mindre bemedlade borgaren.
        Argumenten låter som så att ”alla skall erhålla tak över huvudet till en i statens mening ”rimlig kostnad”.
        Andra lager i tårtan är den progressiva skatten, socialförvaltningars uppdrag, och allsköns välmenande statliga satsningar i områden som dras med ett stort mått av segregerat leverne.

        Att subventionera folks liv i lager på lager likt nuvarande kollosala rundgång av värdebevis(pengar) i allt från EUs strukturfonder till subventionerad kollektivtrafik, förtar initiativ som kan utvecklas till något bra.
        Så sett är jag av uppfattningen att hyresregleringen skall avvecklas, gärna steg för steg, men ändå med försäkringar att på sikt (5 år), vara helt avvecklad.
        Vi har så mycket ”hängslor och livremmar” på oss att det börjar bli svårt att röra på sig.
        Tack för din medverkan i detta forum Åke!
        Med vänlig hälsning
        Stefan.

        • Jo, jag gissade rätt om din syn på hyresregleringen, Stefan. Fem år kan vara en rimlig övergångstid, men observera att fria marknader diskonterar framtiden och alltså redan dag 1 anpassar sig till läget år 5. Den svarta marknaden försvinner t ex som i ett trollslag så fort beslutet är taget. De positiva effekterna märks omedelbart även om normaliseringen av hyrorna tar ett antal åt att genomföra. .

          Hyresregleringen innebär, finns det skäl att tillägga, den största konfiskationen av privat egendom någonsin. Den slår till och med Karl XI:s omtalade reduktion och den har framför allt drabbat mer godtyckligt och orättvist. De privata fastighetsägarna har bestulits på merparten av sin förmögenhet. Och stöldgodset har inte, som ju rimligt vore, hamnat i statens kassaskista, utan skänkts till hyresgästerna, som ju redan dessförinnan varit orättfärdigt gynnade.

          En fördelningspolitisk katastrof! Inte minst därför att
          mångmiljardbeloppen till så stor del hamnat i fickorna på en redan välbeställd överklass i Stockholms innerstad (med förre moderatledaren Bildt som ett av många exempel). Allt i uppenbar strid med alla de solidaritets- och rättviseparoller som våra vänsterpartier producerat. Alliansen har tigit och traskat patrullo, därför att alla regeringar dragit politisk fördel av konstlat låga hyror, som skönmålat (underskattat) inflationstakten och den sanna ekonomiska tillväxten. Det handlar, kort sagt, om en blocköverskridande konspiration – mot väljarna, mot nationen och framför allt mot kommande generationer.

Comments are closed.