Stackars rädda Sofia

Alexander Bard berömmer Sofia Nerbrandt som på SvD 27 januari skriver i princip samma ”öppna era hjärtan” som Reinfeldt så fatalt framförde i valrörelsen. Hon förfasas över debatten i Sverige och kanske världen. Hon tror att folk är rädda för allt från framtiden till trôlla. Läs det lilla jag kopierade ur hennes skrämseldrapa nedan.

Folk är inte rädda, de är förbannande, heligt förbannande, Förbannade på politiker som inte ser verkligheten och om de ser den så vägrar de säga sanningen. Förbannade på media som inte ser verkligheten och om de ser den så vägrar de säga sanningen.

En samhällselit som inte förstår att folk vill ha gränserna kvar i Europa och rätt att korsa dessa gränser om man kan visa upp giltig passersedel (pass). Detta är egentligen förutsättningen för att Schengen ska bestå, för att vi ska kunna upprätthålla en social ordning och bekämpa brottslighet. Hur ska självständiga stater kunna ingå i en frivillig union (EU), om de inte kan lita på sina grannar?

Människor är visst en tillgång, men kan även vara en belastning. Det beror på, och är inte något som är vare sig självklart eller absolut. Visst är Europa en ”rik” kontinent, men varför ska en lömsk elit få bestämma att spendera andras på pengar på något som de inte vill betala för?

Vi är många som skulle vilja se Sverige lämna EU, eller åtminstone omförhandla medlemsvillkoren minst lika tufft som England. Diskussionen, för att inte säga upprördheten över att politiker, media och särintresseorgansiationer i Sverige inte kan skilja på mitt och ditt, är i full sving sedan flera år. Tillit och tolerans inför överheten är redan utraderad. Är det något mer du vill veta om verkligheten, Sofia?

Läs även DN:s före detta chefredaktör, Hans Bergströms vidräkning av den politiska och mediala elitens svek mot svenska folket, som han skriver om i magasinet DSM nr 1, 2016.

Ur Nerbrandts krönika:
Vi är inne i en negativ spiral där rädslorna och motåtgärderna snurrar oss mot avgrunden i en otäck hastighet. Till och med EU är hotat. Europa led redan av motsättningar på grund av eurokrisen när flyktingarna, från ännu mer oroliga delar av världen, kom i allt större antal över Medelhavet. Oförmågan att se människor som en tillgång, eller att ta humanistiskt ansvar för personer på flykt och välkomna dem till vår rika kontinent, är olycksbådande.

Murar, såväl fysiska som mentala, har rests mellan Europas huvudstäder och folk. Det finns till och med på kartan att Storbritannien lämnar EU, vilket för inte så länge sedan var otänkbart. Det är en realitet att den fria rörligheten inom unionen inte längre existerar – Schengen håller på att dö.

Fortsätter vi neråt kommer vi att få se mindre rörlighet, både för människor, varor och tjänster. Det betyder mindre ekonomisk aktivitet och stagnation. Vi blir helt enkelt fattigare, och då kommer diskussionen om fördelning av resurser som ett brev på posten. Vad är ditt? Vad är mitt? Samarbetsförmågan minskar, och vi blir ännu fattigare. Då minskar även det delikata kittet i ett välfungerande samhälle: tillit och tolerans.

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen, Frihet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Stackars rädda Sofia

  1. Stefan Eriksson skriver:

    Goda råd är ju som bekant från tid till annan dyra. Kan jag förstå. Det finns helt klart fördelar med att ta till sig goda råd. Till och med om det kostar en aning.
    Hur förhåller man sig till dåliga råd? Det bästa är förmodligen att strunta i sådana råd och själv försöka finna en lösning.

    Idag på radions P1 levererade Mikael Arthursson (partisekreterare C ) ett råd till arbetsmarknadens parter.
    Jag tror inte det kommer att uppfattas som ett gott råd värt att beakta seriöst.

    Förslaget är uttjatat, det går ut på att med sänkta löner skaffa nyanlända en ingång till arbetsmarknaden. I samma resonemang pekar Mikael Arthursson på vilka branscher som i så fall skulle passa som inkörsport på den svenska arbetsmarknaden.

    Servicebranschen, byggsektorn anses kunna ställa upp med introduktion i arbetslivet, och här haltar resonemanget tydligt.
    Är ett ”städjobb” så enkelt att vem som helst skulle kunna utföra detta?
    Är ett ”städjobb” så bra betalt att det finns gott om utrymme att sänka lönen därför?
    Är ett ”städjobb” som klaras galant av en analfabet?
    Är ett ”städjobb” något jobb överhuvudtaget, eller klarar vi oss utan det.

    Jag tycker att Mikael Arthursson borde vidga sin vision om var ”enkla” jobb finns att erhålla.
    Jobbet som chef på Naturvådsverkets avdelning för områdesskydd, skulle väl passa in i den beskrivning av enkla jobb som han menar skall skaffa nyanlända en fot in på arbetsmarknaden.

    Det är säkert ett arbete där kvalifikationerna väl överensstämmer med de färdigheter som krävs.

    Enkelt… Bra betalt….kan vara analfabet…. och sist men inte minst; behövs jobbet överhuvudtaget?

  2. Ulf Hellbacken skriver:

    Sofia Nerbrandt är inget annat än en aningslös snorvalp, som likt andra i hennes ålder aldrig tagit tag i vår historia, eller kanske inte vill och därav hennes totala ignorance för oliktänkande människor, som är heligt förbannade på den utveckling som det svenska samhället tagit.

    Alltför många av hennes sort kommer till tals i offentliga media. Därför måste vi övriga bli mycket bättre på att ta tillfällen att bemöta den idioti som Sofia Nerbrandt representerar, innan allt går över styr, såsom det gjorde i Tyskland på 30-talet.

    En start på detta återtåg tror jag blir om UK lämnar EU, vilket man kan hoppas på. Då, om inte förr, lär betonghäckarna i Bryssel kanske förstå vad de håller på att förvandla Europa till?

  3. Samuel af Ugglas skriver:

    Sofia behöver inte märkas med invektiv, hon är ju en skattefinansierad tyckare och av dem kan man förvänta sig att hon försvarar socialiststaten i sin värsta form, det har hon betalt för anser hon. Den här lilla passusen tar dock priset: ”Det hårdaste försvaret mot krig, terrorism och våld sitter i idéklimatet och andra grundläggande institutioner som värnar individuella fri- och rättigheter. Det öppna samhällets fiender räds med rätta bildning, rättsstaten, fria medier, globalisering och pluralism”?
    Sedan när har socialisterna försvarat den individuella ”friheten” om man törs fråga? ALDRIG!.

    • mats skriver:

      Bra att du upptäckte den förljugna självbilden hos Nerbrandt, Samuel! Man får ju fritt citera en del men inte klippa hela texten, så jag tog de där styckena som kom efter varandra.

      Ville man raljera kunde man säga att det går brandt ner för Sverige. Men fjärran vore mig sådant andefattigt utfall mot kulturelitens primadonnor!

  4. Åke Sundström skriver:

    Nu blev det väl ändå lite tokigt, Mats? Först den välbefogade sågningen av en falsk liberal, Sofia Nerbrant. Men sen citerar du, instämmande, en förmenad ”vidräkning” av Hans Bergström, som ju i själva verket var ett lättversion av Reinfeldts öppna hjärta. Plus en hyllning till EU, som du själv (liksom alla sanna liberaler och frihetsvänner) fördömer. Så mycket mer motsägelsefullt än så kan det knappat bli.

    • mats skriver:

      Jag tror du missförstod mig. Texten i kursiv är Nerbrandts. Bergström har jag inte citerat alls här, bara hänvisat till. Jag ska förtydliga det.
      Så, fixat!

  5. Åke Sundström skriver:

    ..fast nu upptäcker jag att citatet som följde efter texten om Hans Bergström var utdraget ur Sofias text. Gåtan löst, tyckte väl att även förre DN-chefen hade förlorat förståndet.

  6. Rutger skriver:

    Sofia skriver ”Vi blir helt enkelt fattigare, och då kommer diskussionen om fördelning av resurser som ett brev på posten. Vad är ditt? Vad är mitt? Samarbetsförmågan minskar, och vi blir ännu fattigare. Då minskar även det delikata kittet i ett välfungerande samhälle: tillit och tolerans.”

    Hur blev Sverige ett rikare land än vissa andra är en bra fråga att ställa. Det var hårt arbete, bra arbetsmoral, ordning och reda, samarbete. De flesta tänkte på att göra sin plikt/skyldighet först innan de krävde sin rätt. Sverige var inget land med svängdörrar där vem som helst släpptes in på vilka berättelser som helst och där media omyndigförklarade medborgarna och där politikerna hade frigjort sig från sina väljare. Sverige lånade inte heller pengar till konsumtion.

    Har hon inte fattat att man kan söndra och splittra ett folk genom att blanda det alltför snabbt med människor som ser ner på de som funnits har i generationer, med människor som har en religion med en inneboende diskriminering av de som inte har samma tro. Det skapas konflikter mellan grupper för fullt idag fast jag vet inte om det blir lättare att härska över landet då de styrande inte har samma härskartekniker/brutala verktyg som under tidigare århundraden.

    Att ge människor asyl är att ge förföljda ett skydd inte tillgång till köttgrytorna och det som finns kvar i dem. Men det tyckas vara detta som många som kommer hit förväntar sig. Att fortsätta att ösa in människor i Sverige när det inte finns varken bostäder eller arbete för alla dessa är minst sagt obegåvat. Bättre att hjälpa människor på plats.

    Vi blir fattigare skriver Sofia om vi stänger gränser. Sofia får gärna förklara hur vi blir rikare med många fler människor som inte kan eller vill ta arbeten. Det som byggts upp bryts nu ned i allt snabbare takt. Kraven ska sänkas på arbetstagare, vem som helst ska nu kunna jobba som lärare exempelvis utan legitimation. Det har ju också varit så under senare decennier på många håll att det är inte de bästa som blev lärare och vem som helst har fått arbeta som lärare. Ingen status att bli lärare då man kan ersättas av vem som helst.

    Hur många skulle acceptera att kraven på sjuksköterskor sänks så att djurskötare skulle kunna vikariera eller få anställning som sjukvårdare?

    Med tanke på vad Sofia gjort tidigare se https://sv.wikipedia.org/wiki/Sofia_Nerbrand så undrar jag på vems uppdrag hon skriver detta.

  7. Åke Sundström skriver:

    Sant, som även Ulf är inne på: Hoppet står till de brittiska väljarna – i högre grad än till Cameron själv, som har svårt att sätta ner foten, tydligen av rädsla för ett bortfall av bankjobb i London (men bankbubblan är lika sprickfärdig som hela västvärldens samlade kreditbubblor, så en ny djup bankkris är att vänta i vilket fall som helst).

    Och vilken sorglig historia är inte Sofia Nerbrandts förvandling från nyliberalt stjärnskott i NEO till dagens bunkermoderat! Hur snabbt gick inte det? Har inte hört eller sett henne förklara sitt tvära sidbyte, är det någon annan som följt metamorfosen?

Kommentarer inaktiverade.