Loppor och globetrotters

Här kommer en ”fundring”, en funderande undring, signerad Stefan Eriksson.

Så här i tider av ”stilla veckan”, är människan i Europa allt annat än stilla. ”Det är mycket nu”, låter ett känt uttryck som oftast används som argument för sin egen brist på tid. På våren skall det röjas och rensas och det  som dyker upp efter vinterns snö måste omedelbart avlägsnas ur min hustrus synfält.

En förklaring till höjd ambitionsnivå vad gäller den omedelbara omgivningen är ett par extra helgdagar, som i vårstädningens namn tages till argument för ett omedelbart engagemang, och inte en normalt långdragen utredning och okulär besiktning. Som Ni hör gör jag vad som står till diplomatins förfogande för att på så vis också kunna ta dagen som den gestaltar sig, med allt det nya som årstiden pockar på.

Alternativet för många är att i stället för vårstädningen hemma på egen täppa, att besöka släkt vänner och annat löst folk för att umgås och äta ”äggamat” i alla dess former.

Det är också tiden för se efter vad som finns kvar av den omsorgsfullt inpackade båten, kanske ägna en tanke åt alla möjliga fortskaffningsmedel, pumpa och laga cykeldäck, åka och glo på tranor vid Hornborgasjön, sladda vägen, äta ägg igen, sätta upp de där nya fågelholkarna som inte blev gjort ifjol, osv. , osv.

Ja, Ni hör, det är som sagt mycket nu!

Men förmodligen ett ganska vanligt sätt att fördriva den extra ledigheten som erbjuds oss i helgdagens anda.

Nu har ju detta inget att göra med vare sig loppor eller globetrotters, tänker Ni, därom skall jag förklara;
Påskveckan är också tiden på året då många utländska husägare, får tiden att räcka för en veckas vårstäd här i Sverige.

På förekommen anledning (som jag tror det kallas), har jag många bekantskaper med framför allt Tyska fritidshusägare, som med årens lopp blivit fler och fler. Många av dem gör ett besök hos mig för att prata strunt och annan politik. En och annan fundering av vad föreslaget sommarprojekt skulle kunna komma att kosta, är exempel på vad som avhandlas här hos mig, samtidigt som jag pumpar däck och sätter upp fågelholkar enligt ovan beskrivet.

Det kan förefalla lite överdrivet att kalla dem för globetrotter, men det är ju ändå så att de korsar den nationella gränsen för att komma hit.

Kontrollen vid gränspassager söderut i Sverige är mer påtaglig och synlig för gemene resenär, där till exempel tonade sidorutor på bilen föranleder ett påpekande av gränspolisen om att ”veva ned” dessa.

Resonemanget hos gränskontrollen går i huvudsak ut på att ”det är mycket nu”, som förklaring till att vardagsbrottsligheten beivras  i än mindre utsträckning än tidigare. (antalet fall som klaras upp och leder till ansvar närmar väl sig 2-3% av det statistiska underlaget).

En av mina bekanta som jag känt sedan 20 år, har med årens lopp skaffat sig rutin på just resandet hit till sitt fritidshus. Han har lärt sig vilka resdagar han undviker för att slippa ”stau” på det Tyska vägnätet, och hur han med rimlig ansträngning både vad beträffar bil och förare tar sig helskinnad hit och hem.

Resandet hit innebär för det mesta en tur med färjan, om man inte ids att pressa bilen på den fasta förbindelsen över Öresund och de Danska ”bälten”. Med åren har servicenivån på färjeförbindelserna minskat till följd av konkurens och framför allt minskade intäkter av förutvarande ”taxfree”försäljning, då denna företeelse ej ansågs passa in i avtalet undertecknat i Schengen om medborgarens och varans fria rörlighet över nationella gränser.( Jag tror att taxfree finns att tillgå i speciella butiker för valda representanter till EUs parlament)

Rederierna som trafikerar Östersjöns vatten med reguljära turer över nationsgränserna har i och med ett globaliserat näringsliv att hantera en ökad mängd gods, och en enhetlig (eventuellt därtill minskad) byråkrati i samband med transporter har i de fall det lyckats länder emellan, gagnat  handeln.

Transporter skall helst vara gratis tycks den allmänna uppfattningen vara och därav följer ökad konkurens om uppdragen. Chaufförerna är nuförtiden globaliserad arbetskraft och på färjorna hörs  olika språk ( många från den slaviska språkgruppen). Priset på deras tjänster förmodar jag vara den avgörande faktorn i upphandling av transporter. Färjan är också ett hotell där kör och vilotider anpassas efter turlistan, där yrkestrafiken kan bevisligen inget annat göra än att vila. Personalen på färjorna har ofta en härkomst från länder där anspråken gällande lön och villkor, är av mer moderat sort. Minimalt med besättning och låga lönekostnader är ett sätt att möta kundens krav på en billig biljett. För det fall man som passagerare skymtar någon ur besättningen, är det mestadels enbart ett ögonblick, då vederbörande småspringer förbi med en bytta industriäggröra i famnen.

Kort sagt, på färjan om inte förr får man en inblick i globaliseringens villkor, där en skara uttröttade polska chaufförer blir servade av en skara utslitna gästarbetare från tredje land. ”Det är mycket nu”.

På förekommen anledning(igen) blev ett av samtalsämnena med Tyska bekanta denna gång, förhållandet på färjorna till och från Sverige. Orsaken därtill härrör från den påstådda sanningen att därtill de begagnat sig av en två-bädds hytt,  visat sig att det fanns ett betydande antal fler resande i den förbokade hytten.

En av de mest globala individer vi känner vid namn, hade redan gjort sig hemmastadda där.
På plats här i Sverige gjordes upptäckten i samband med en uppfriskande dusch, ett flertal irriterande ”myggstick” på vederbörandes lår.
En närmare undersökning gjorde klart att ett antal fripassagerare, skaffat sig respass i väskan med kläder, och finns nu här i Sverige som illegala migranter. ”Det är mycket nu”; sade vägglusen och betraktade sin nya omgivning.

Hurra för fri rörlighet för varor människor och vägglöss; sade han!!

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.