Valberedningens ansvar

Ledarkrisen inom miljöpartiet sätter fingret på en mycket viktig, men ofta förbisedd funktion i alla organisationer, valberedningen. Romson och Fridolin har varit språkrör i fem år nu i maj månad. Hur många kan minnas att de varit det så länge?

Nej, det är nog endast enstaka miljöpartister som minns det. En sådan insikt väcker en mängd frågor. Miljöpartiet har gått både upp och ner under deras ledarskap. I deras första valrörelse som språkrör, 2014, visade Åsa Romson upp sidor, eller kanske avslöjades ha sidor, som inte var i linje med vad presumtiva väljare kunde förvänta sig. Miljöpartiet tappade en halv procentenhet jämfört med valet innan.

I regeringsställning med socialdemokraterna har båda språkrören, men främst Romson visat att de inte är mogna att malas mot den kvarnsten det tunga socialdemokratiska partiet utgör. Visst kan man säga att utmaningarna varit stora och dessutom inte passat in i miljöpartiets profil. Men det kan lika gärna tolkas som att partiet inte varit i takt med tiden, i otakt med utvecklingen och de aktuella frågorna.

Varningstecknen fanns där långt innan valet. Båtflyktingar i Medelhavet, en allt mer låst debatt i immigrationsfrågan. Frågor där SD gick framåt i opinionsmätningar. Inte ens när den humanitära katastrofen stod i eldskrift över Europa och Mellanöstern förmådde MP tänka om. Språkrören har misslyckats som ledare för sitt parti. Mehmet Kaplan och Yasir Kahn är bara toppen på ett isberg av misslyckanden.

Det är här valberedningen kommer in. Det är ytterst sällsynt att någon svensk organisation väljer bättre företrädare än dem dess valberedning föreslår. Detta gör valberedningen till ett av de viktigaste uppdragen i en organisation. Den måste undersöka de kandidater de föreslår. Kontrollera att de har rimliga möjligheter att klara uppdraget till den dag de själva inte längre vill ha uppdraget. Valberedningen får inte nöja sig med att föreslå de första som inte tackar nej.

Frågan är, finns det sådana personer att föreslå i miljöpartiet?

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

13 kommentarer till Valberedningens ansvar

  1. Samuel af Ugglas skriver:

    Sorry Mats, hade Sverige Demokraterna lagt i dagen något eller några av de beteenden som de s.k. ”miljöpartiet” presterat hade ledningen jagats ur riket och medlemmar tvingats under jorden för all framtid.
    Det är knappt värt trycksvärtan och mediebruset att ventilera problemen för den gruppen av samhällsomstörtare som miljöpartiet utgör. Det är ju internt och inte särskilt uppbyggligt för oss andra och det är lätt att själv falla i det socialistiska träsket om empatikänslorna väcks till liv i offerhierarkien.
    Låt oss hellre glädjas över att det endast är 863 dagar kvar till vi kan ställa Batra (AKB) till svars för invasionen av främlingar i vårt utplundrade land och att Löfven kan åka hem till Norrland!
    (I Schweiz hade vi haft chansen att avpollettera henne 365 dagar om året, dvs för länge sedan).

  2. Stefan Eriksson skriver:

    Personligen tycker jag att de inom MP har lyckats väl med att välja företrädare. Ju fler ”stolpskott” representativa den ”annorexa” församlingen dagdrömmare som väljs, desto bättre.

    Rimligtvis kommer de då dö sotdöden, och placeras i ett ”slutförvar” för de nästa 300 000 åren.

  3. Göran skriver:

    Det ska inte glömmas bort att folk röstar på Miljöpartiet för dess namn och inte för dess politik. De som råkar rösta för politiken, de måste leva mentalt på en annan planet än Jorden.

  4. Tege Tornvall skriver:

    MP är generellt fast i sin ideologi, som inte är förankrad i verkligheten. I alla slags organisationer utgår förslag och åtgärder från formulerat uppdrag och given information. Att byta personer ändrar inget så länge inte också uppdrag och information ändras.

    Om man t. ex. utgår från den motbevisade tesen att ökande CO2-halt farligt höjer temperaturen, kommer alla förslag och åtgärder att inriktas på att försöka minska CO2-utsläpp från mänsklig verksamhet.

    Om dessa försök mot förmodan skulle ”lyckas” minska CO2-halten till det godtyckliga målet 350 ppm, skulle det hämma Jordens växtlighet och minska världens skördar. Det skulle särskilt drabba världens u-länder och fattiga.

    I energifrågan bör en energiministers uppgift vara att så leverans-, kostnads-, resurs- och miljöeffektivt som möjligt förse oss med energi. Men MP och de flesta andraa politiker föreslår och tyvärr även genomför åtgärder som MINSKAR och HOTAR vår energitillförsel.

    Något för både MP och andra alarmister att betänka!

    • Stefan Eriksson skriver:

      Det är det du beskriver Tege kallas i den verkliga världen anorexi.

      • akesundstrom skriver:

        Klimatpolitiken är dåraktig, det är väl flertalet i detta forum eniga om. Men man kan inte beskriva denna farsot som ett hot mot vår energiförsörjning. Den är ett ”bara” ett hot mot en RATIONELL resursallokering och därmed mot levnadsstandarden i de länder som godtar de falska hotpredikanternas och IPCC:s budskap. Den innebär en gigantisk och givetvis helt omotiverad OMFÖRDELNING av välstånd, till förmån för ägare av kärnreaktorer, vindkraftsverk, värmepumpsföretag med flera aktiviteter som orättfärdigt gynnas. Men det blir missvisande att beskriva detta som en generell anorexi, en svältkur för alla.

        • Stefan Eriksson skriver:

          Anorexi är väl ett kraftuttryck från min sida, fel använt kanske.
          Men, svältkuren lär göra sig påmind då den energiintensiva industrin flyttar över Bottenviken till vårt grannland där det finns en rationell syn på energiförsörjning.
          Wetterstrand är nyskild från det finska mumintrollet, kanske hämnas hon med att sänka dieselskatten rejält.
          För så irrationellt beter sig en svensk miljöpartist.

          • Göran skriver:

            Det går utmärkt att flytta ett pappersbruk i Sverige till Finland. De har säkert redan beredskapsplaner ordnade för det.

            Dessutom ska Finland leverera kärnkraftsel till Sverige när våra vindkraftverk står stilla eller molnen hoppar sig över solcellspanelerna.

            • Stefan Eriksson skriver:

              Finnarna kommer att ta bra betalt för att leverera el till Sverige, om överhuvudtaget.

              • Göran skriver:

                Det är sant, men det ska ses i relation till att vi i Sverige bygger kolkraftverk, gaskraftverk eller något liknande för att ersätta kärnkraften.

                Resultatet blir nog hur vi än gör att pappersbruken flyttar.

  5. akesundstrom skriver:

    Problemen är inte att MP alltid tänkt fel, tvärtom fanns i början en rad goda idéer, t ex den s k skattefria zonen, d v s ett kraftigt höjd grundavdrag (det som nu SD relanserar sedan Alliansen försuttit chansen) och en rad andra frihetliga idéer, bl a stödet till friskolorna. Och inte minst ett budskap om strikt blockneutralitet. Allt detta är nu borta.

    Vad som hänt är att partiet ”stulits” av ett gäng SKP-are och andra halvkommunister (eller opportunister) med en helt annan agenda än grundarna. Per Garthon m fl förtjänar kritik för att så passivt ha åsett detta sönderfall – i regi främst av den största populisten av alla dessa språkrör (men den i PK-pressen mest hyllade), Maria Wetterstrand. Den tragiska duon Romson och Fridolin har blint följts i hennes fotspår och får nu, något orättvist, ta smällen när hela korthuset rasar.

    Mats har en poäng om att valberedningarna har varit en underskattad maktfaktor. Däremot är Tege Tornvall ute och seglar när han beskärmar sig över att ”MP och de flesta andra politiker” hotar vår energitillförsel och påstår att deras uppgift är att ”förse oss med energi”. Så resonerade man i 50-talets Moskva, men sådant planekonomiskt trams är numera högsta sanning bland marknadsekonomins förmenta (men falska) vänner i våra likaledes förment borgerliga partiapparater. Ivrigt understödda av de vindkrafts-och atomkraftssubventionerande superhycklarna i Svenskt Näringsliv.

  6. B-J Bjurling skriver:

    Med avseende på islamismdebatten och mp tycker jag Eli Göndörs text om identitetspolitiken är läsvärd, inte minst för att han sätter fingret på sociologins och högskolevärldens skuld. Det är absolut befogat.
    http://www.dagenssamhalle.se/nyhet/identitetspolitikens-rollfoerdelning-skapar-och-underblaser-konflikter-24601

    • mats skriver:

      Ett bra inlägg och klargörande att en person som jag måhända fördomsfullt antar har en muslimsk bakgrund, kan ha en så nykter syn på humanism kontra etnicitet.
      Om vi vill främja något slags humanism, så ingår i det för de flesta att bejaka alla människors lika värdighet. I Sverige inkluderar det i normalfallet att man handhälsar på samtliga närvarande i ett mindre sällskap, men inte i en stor församling. Man handhälsar i synnerhet om man kommer från olika företag eller arbetsplatser och ska samarbeta en längre eller kortare stund.
      Undantag finns. I Norrland handhälsas mindre utomhus. Man vill inte kyla ner handen och handsken. Kanske har man ett yrke som ger smutsiga händer. Då är det ofint att smutsa ner andras händer. Kanske ses man bara håll och hälsar därför via tillrop och en vinkning.
      I övrigt hälsar vuxna och unga, kvinnor och män, på varandra på samma sätt, med handhälsning. Det ingår i den gemensamma kulturen och borgar för att man INTE diskriminerar på exempelvis religiös eller etnisk grund.

Kommentarer inaktiverade.