Aktivisterna tar över myndigheterna

Aktivisterna Mikael Karlsson, tidigare ordförande i SNF och Håkan Wirtén från WWF har av landsbygdsministern utsetts till att ingå i Skogsstyrelsens styrelse. Det är lite som bocken till trädgårdsmästare.

Skogsaktuellt har en intressant ledare om möjligheterna för myndigheterna att göra sig av med tjänstemän som på sin fritid arbetar aktivt mot det uppdrag de har i sin tjänst. Tecken finns på att dessa människor låter sitt privata inresse påverka sin ämbetsutövning. Så Rickard Axdorffs fråga är väl motiverad. Hur ska man se till att dessa människor håller sig till det ska och inte motverkar sitt offentliga uppdrag?

Denna ledare och dessa frågor om aktivisternas plats i offentlig byråkrati knyter naturligtvis ann till gårdagens inlägg om miljömålen. Historiskt i svensk politisk agitation finns det tydliga kopplingar till Olof Palme och kårhusockupationen 1968. En av kärnfrågorna för den tidens extremister var frågan om man skulle forma samhället efter sina egna ideal genom tvång och aktivism utifrån, eller om man når bättre framgång genom att verka inom systemet. Kanske har vi svaret i dagens politik.

 

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen, Miljö och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

13 svar på Aktivisterna tar över myndigheterna

  1. Thomas skriver:

    Att kalla WWF-chefen för ”aktivist” ger honom en oförtjänt stämpel av idealitet. Han jobbar ju på WWF som är en internationellt präglad NGO med en klar kommersiell profil.
    ”Aktivist”… pyttsan…
    Bara pengar!

  2. Stefan Eriksson skriver:

    Förhållandet med aktivister i maktpositioner kännetecknar en korrupt samhälle. Har vi råd med det?
    En grundlagskyddad egendomsrätt skulle förmodligen stävja aktivisternas vanstyre.

    • Samuel af Ugglas skriver:

      Bra Stefan, äntligen än som ser konsekvenserna av den svenska Regeringsformens kap. 2 § 15.
      Just nu ser den socialistiska svenska kleptokratin inga gränser!

  3. Rutger skriver:

    Håkan Wirtén är utbildad jägmästare vid Skogshögskolan och har bland annat arbetat som länsjägmästare och chef för Skogsvårdsstyrelsen i Gotlands län. Han har även tjänstgjort som skogsdirektör samt överdirektör, biträdande generaldirektör, på Skogsstyrelsen. Detta enl Wikipedia.
    Vad kommer han att sätta främst i detta nya uppdrag?

    Jag har personligen överlämnat ett ex av min elevs, Kajsas, uppsats över människans stora betydelse i naturen till honom i närvaro av andra som påpekade hur bra denna uppsats var. Se http://lagmansnatursida.se/projektarbeten/b1.jpg

    Skickade även ett ex till Mikael Karlsson som tack för att han kommenterade en labb som mina elever gjort och som blev riksnyheter på TV4. http://lagmansnatursida.se/Elevernas%20labb.pdf

    På SNF:s egna gård tillämpades ju traditionellt skogsbruk.

    Om min elevs uppsats gjort ngt intryck vet jag inte men båda dessa herrar vet att Prof Urban Emauelsson står bakom min elevs uppsats med sitt förord.

    Människan har en stor betydelse i vårt landskap. Prof Emanuelsson berättade för mig att han har kommit fram till, efter ett helt livs forskande, ”att hade människan inte härjat runt i våra nordiska ekosystem så hade vi bara haft ca 70 % av de arter av olika slag som vi har idag, mossor undantaget.” Detta brukar han berätta för folk. Prof Emanuelsson är den som från grunden byggt upp Centrum för Biologisk Mångfald vid lantbruksuniversitetet.

    En av de främsta saker som människan gjort i vårt landskap är att tränga tillbaka skogen och skapa öppna marker.

    Samtidigt vill jag passa på att slå hål på ett argument som fågelskådare använt i alla år för att sätta upp fågelholkar. Se http://lagmansnatursida.se/dbarkiv/2016/vecka23/db16jun08.htm

    • mats skriver:

      Ja, naturvårdens romantiserade bild naturen och historien kommer egentligen mest från den brittiska överklassens nationalromantikers upplevelser i privata parker, när det gäller lummig grönska. När det gäller ”vilt landskap” var det från resor till flotta hotell i Skottland och än hellre i Alperna.
      Har inte så mycket med svensk verklighet att göra.

  4. akesundstrom skriver:

    Tjänstefel kallas det, att låta en personlig åsikt gå före ämbetsplikten. Problemet är inte att sådant är svårt att komma åt, utan snarare att cheferna inte bryr sig. De blundar gärna om syndaren driver en linje som regeringen (öppet eller i hemlighet) gillar. Politisk taktik, röstfiske, spelar säkert också in. En och annan sann, men aningslös, miljövän låter sig kanske påverkas av att Karlsson och Wirtén har förlänats var sin styrelsepost. Bockar som trädgårdsmästare, som Mats helt riktigt noterar, men vad annat än sådana finns att välja på, när i stort sett hela det s k etablissemanget, och en förment forskarelit hyllar en helgalen klimatpolitik?

    Rätt att grundlagsskydda ägandet, Stefan, men det är regering och riksdag som står för vanstyret, inte ”aktivisterna”. Låt oss alltid rikta kritiken mot de verkliga makthavarna. Om dessa i sin tur låter sig styras av andra än sina väljare saknar betydelse för en bedömning av ansvarsfrågan.

  5. Jan Suhr skriver:

    Felet med utnämningar av den här typen är att de som kommer på fråga redan är på ”rätt sida”. Jobbar du på Naturvårdsverket så är du redan uttalat naturvän. De utbildningar som dessa personer går är redan vinklade mot naturvårdshållet och vi får då en snedvriden kompetens på dessa ämbeten.

    En som har en mer marknadsekonomisk inriktning i dessa frågor skulle aldrig kunna komma ifråga för dessa tjänster och utnämningar.

    Som i alla sammanhang man anställer de som tycker lika som en själv.

  6. Risto Matinen skriver:

    Visst kan det hända att för oss vanliga oönskade lobbyister släpps in myndigheter som verka emot myndighetens officiella uppdrag, och det verkar bli värre…

    Dock har jag via yrkets vägnar haft med länsstyrelser att göra sedan 70-talet, och mitt intryck är att redan då fanns länsstyrelseanställda som försökte utpressa de företag jag arbetade för, att gå mycket längre än vad lagen krävde.

    Vanligen hotar de mer eller mindre med att göra väntetiderna för beslut långa. Tid kostar pengar, så det kan fungera. Vidare vill de vanligen att företag ska bekosta onödiga och stora inventeringar av kultur- och naturvärden som ingen/få intresserade sig för innan.

    På 70-talet gjorde man dock motstånd från företagens sida. Numera har även aktivister delvis infiltrerat företag som tvingats anställa horder av miljöbyråkrater. Det företag jag fick min första akademiska anställning i slutet på 70-talet hade en en anställd för miljöfrågor, ett företag med ca 4000 anställda. Numera har de flera hundra, som fungerar som grus i företagsmaskineriet.

    Samma företag lägger sig numera nästan platt för myndighetskrav, även orimliga. Jag har uppmanats att omformulera rapporter för min uppdragsgivare för det de trodde att länsstyrelseanställda kunde ta illa upp av och därmed kunna försena projekten.

    Där jag hade min senaste anställning gick VD:n frivilligt längre och bekostade helt onödiga aktiviteter.

    Huvudproblemet är att dessa myndigheter finns. Bort med dem!

    • mats skriver:

      Jo, jag känner igen det där ända från 60-talet. Tjänstemän som tror sig representera Partiet och för att visa sig duktiga går de längre än vad både lagen och partiet kräver.

      • akesundstrom skriver:

        Jo, exempel av det slaget finns det gott om. MEN – det är åklagarnas och regeringens ansvar att beivra sådana tjänstefel. Du håller med om det, i princip, av tidigare inlägg att döma, men fortsätter ändå att skjuta på fel pianister, vilket stämmer illa med dina vanligen så strängt logiska resonemang. OK, man behöver inte i alla inlägg upprepa en för de flesta läsare välkänd ståndpunkt, men varför inte undvika att ibland ge det motsatta intrycket? Det räcker oftast med en kort bisats.

        Välmotiverat däremot att, som Risto Matinen, klandra företag som strör grus i sitt egen maskineri genom att helt frivilligt och i överdrivet nit hylla och implementera den gängse klimatgalenskapen, bland annat via så kallade ”hållbarhetsplaner” (Orwellspeak som betyder raka motsatsen). Samt, enligt Risto, ”horder av miljöbyråkrater”. Att detta skett med stöd av deras egen organisation, Svenskt Näringsliv, är extra anmärkningsvärt, men nu verkar den tiden dessbättre vara förbi, av den nye styrelseordförarens uttalanden att döma.

  7. Tege Tornvall skriver:

    Så är t. ex. energiministerns uppgift att se till att Sverige för tillräckligt med energi så säkert och konstnadseffektivt som möjligt – inte att motverka det.

    • akesundstrom skriver:

      Ingalunda, Tege. Detta är en missuppfattning, såvida du nu inte är en övertygad socialist som tror att planhushållning, som nu, är en bra lösning. Effektivitet och optimalitet kan bara uppnås via fri konkurrens, i marknadsekonomier, det trodde jag nog att vi var eniga om. Och du kan väl inte, som klimatskeptiker, förneka att dagens energiskatter innebär att elkraften subventioneras, medan de fossila bränslena orättfärdigt bestraffas, med hänvisning till en falsk växthuspropaganda. Vilket skapar motsatsen till kostnadseffektivitet, d v s mycket stora samhällsekonomiska förluster. Statens enda ”legitima” uppgift är att på saklig grund (obs!) formulera risk- och miljöregler som värnar tredje man och allmänintresset. All annan politiskt inblandning är av ondo.

Kommentarer är stängda.