Intellectual property is theft

Jag har flera gånger skrivit att jag inte gillar patent eller immateriell upphovsrätt. Exempelvis här, här, här, här, här, här, här, här och här. Orsaken till min ståndpunkt är att patent i princip är monopol på tankar. Ja, det är värre än så, eftersom man inte får utveckla en patenterad idé vidare, så är det också ett förbud mot fantasi, uppfinningsrikedom och utveckling. Av den anledningen har jag inte heller satt ut någon copyrightmärkning på mina texer här. Jag tycker det är viktigare att dessa tankar sprids och utvecklas.

För att vara en i grunden borgerlig debattör har jag känt mig ganska ensam med denna uppfattning. Men nu vet jag att jag inte är ensam. Upphovsrätt är monopol och monopol är till sin natur skadliga. Notera att både Dan Sanchez, som skrivit artikeln här, och jag är eniga om att patent inte är egendom. Egendom är något fysiskt, något man kan ta på. Sanchez går så långt att han vänder på Pierre-Joseph Proudhons utrop att ”egendom är stöld”, till att säga att ”immateriella rättigheter är stöld”.

Det märkliga är att samma människor som hävdar äganderätt och monopol till sina uttryck, som vore det egendom, de hävdar exempelvis ofta att jorden tillhör oss alla, att mark kan inte ägas. Tänk på alla dessa författare, trubadurer och musiker som vill ha betalt för sin beskrivning av hur de älskar den natur som andra skapat med sitt arbete. Men de kräver för egen del fri tillgång denna natur för att njuta av den och rundligt betalt för sin beskrivning av den. Det är en bakvänd och mycket destruktiv ordning.

Sanchez utvecklar ett sunt argument för att immateriella rättigheter hämmar den fria marknaden och därmed också hämmar samhällets utveckling. Dessa monopol snedvrider alla sorters marknader, industri, teknologi, medicin, vård, utbildning med mera. Våra samhällen skulle utvecklas bättre och politikerna ha mindre att peta i om immateriella rättigheter avskaffades.

Lite ironiskt kan man konstatera att det är de egendomslösa vänstermänniskorna och monopolkapitalisterna som vill ha immateriella rättigheter. För med dessa som hävstång kan de tillskansa sig de materiella. Jänkarna brukar sammanfatta det juridiska systemet med att innehav är nio tiondelar av lagen. De har onekligen en poäng där!

För den som vill läsa lite mer än bara en artikel finns även en nedladdningsbar pocket av Stephan Kinsella här.

Det här inlägget postades i Äganderätt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

22 kommentarer till Intellectual property is theft

  1. Stefan Eriksson skriver:

    Jo, men om rådigheten över dina egna ansträngningar att skapa pulvriseras till ingenting, lär incitamenten att skapa hamna i strykklass.
    Hur många kommer att investera i ”sådden” om andra kommer och tar ”skörden” ?

    Den värsta gruppen av ”andra” i detta sammanhang, skulle jag hellre benämna ”socialistmonopolister”. De utvecklar med ökat avstånd till verkligheten ett monopol på både tanke och gärning.
    Kapitalistmonopolisterna verkar i symbios med maktberusade socialister och låter de senare reglera sönder förutsättningen för en verkligt fri och sund konkurrens.

    Många goda idéer faller till marken inför åsynen av muren av regleringar som endast de största på spelplanen kan kliva över. Muren har rests av socialistmonopolister.
    Riv den muren och kapitalistmonopolisterna kommer att behöva anstränga sig för att konkurera.

    • mats skriver:

      Det är det som är tankemisstaget, att jämför en idé med den fysiska sådden av en gröda. Folk kommer alltid ha idéer. Uppfinnare kan inte låta bli att pilla på saker och försöka göra dem bättre. Vill man dessutom tjäna pengar på exemplar 2-X så får man försöka göra det billigare än andra. Man har ju försprånget av att hur den fungerar, hur man gjorde en osv.

      Den där muren du talar om, den har rests gemensamt av olika sorters monopolister. Den behöver verkligen rivas. Både för individens och samhällets fortsatta utveckling.

      • Stefan Eriksson skriver:

        Vägen från idé till exemplar är kantad av utmaningar som uppfinnaren behöver hjälp med att skydda sig emot.
        Utan inbördes ordning nämner jag endast;
        ”Jantelagen”, du skall inte tro att du är något.
        Missunnsamhet , det är ”fult” att tjäna något på kreativa egenskaper.
        Konkurerande intressen av att motverka idéer som inkräktar på marknaden.
        Korruption inom samhällsförvaltning och forskarvärlden.
        Påhittade farhågor om idén och dess dåliga egenskaper.
        Att tveksamheten inför det ”okända” utnyttjas i konkurerande syften.
        Klåfingriga politiker som vill ”sola sig i glansen” från framgång.

        Jag ser inget bättre sätt än att någon form av upphovsrätt bör vidmakthållas. Däremot borde ”handeln” med patent regleras till förfång för koncentrationen av upphovsrätter.
        Om samhället bistår med skydd för upphov, kan samma samhälle lätt upphäva detta skydd då monopolsituationer uppstår med eller utan ”marknadens” krafter.
        Missbrukas skyddet till skada för marknaden skall det utebli.

        • mats skriver:

          Du kan ju läsa vad jag skrev om André Geim som fick nobelpriset för sina upptäckter om grafen.
          https://www.frihetsportalen.se/2011/01/nobla-ranare/
          De stora teknikföretagen väntar bara på att finna en kommersiell användning för grafen. Vill Geim ha något betalt kommer dessa bolag att klä av honom naken.
          Nej, patenten skyddar bara de redan mäktiga, monopolisterna.
          Till och med en så erkänd uppfinnare som Håkan Lans och med viss hjälp från svenska staten, stod sig slätt mot multisarna.

  2. Niklas skriver:

    Nu är ju patent tämligen tidsbegränsade, så inskränkningen blir begränsad. Dessutom måste man aktivt söka patent och då bevisa varför det är så nydanande att det förtjänar att vara ett patent. Tänk bara på Håkan Lans och hans juridiska strider.

    Då är det betydligt värre med upphovsrätten, som gäller betydligt längre än vad ett patent gör. Dessutom så så behöver inte upphovs-hen söka (och därmed motivera sin) upphovsrätt, utan får det per automatik.

    • Göran skriver:

      Ett patent innebär bara en enda sak: att du har möjlighet att få rätt i domstol. Fundera lite på hur du som enskild person eller ditt lilla företag ska kunna försvara ditt patent i en domstol mot t.ex. Google, Apple, Microsoft, Samsung osv. Du kommer inte att ha någon chans.

      Att kunna ta patent inner för ett företag som Ericsson att de måste ta en massa patent för att inte få sin egen forskning och utveckling saboterad. Den som vill ta patent måste samtidigt ha miljontals med ekonomiska resurser att försvara det.

      Apple har en affärsidé att stjäla andras idéer. Företaget har aldrig uppfunnit något eget utan bara stulit andra företags idéer. De gör det på två sätt. De hotar sig till en överenskommelse, eller stämmer det företag de vill sno idéen från. Oavsett om de vinner eller inte kommer det andra företaget ligga i ekonomiskt ruin (om det inte är Google, Microsoft, Samsung eller liknande stora företag).

      Kort och gott. Patent kan skrotas.

    • mats skriver:

      Upphovsrätt 75 år efter upphovsmannens död, för arvingarna att festa på. Sinnessjukt!
      Patenten är också bara en statlig monopolstatus garanterad av staten med våldsmonopolet.
      Tjänster och gentjänster!

  3. dolf skriver:

    Lite lustigt att det här inlägget kom samtidigt som Patrik Engelau har ett inlägg på Det Goda Samhället om upphovsrätt. Jag skrev för inte så länge sedan ett inlägg där jag försöker mig på en analys av upphovsrätten:
    Varor, tjänster och information. Så helt ensam är du inte.
    Jag copyrightmarkerar däremot mina texter, men gör det inte för att jag vill hindra andra att ta del av dem eller sprida dem, utan dels för att jag vill bli erkänd som upphovsman till det jag skrivit, dels som en liten försäkring mot att andra orättfärdigt förvränger mina alster.

    • mats skriver:

      Se där. Är det tillfälligheter eller tiden som är mogen?
      Om du kikar längst ned på sidan så ser du att jag anslutit mig till Creative Commons, klickbar länk. Man får alltså använda mitt material om man anger källan, Mats Jangdal. Ett skydd för informationen om vem som skrivit det jag skrivit finns i varje fall i teorin bevarad. Så att mitt goda namn och rykte inte förvanskas!

    • Göran skriver:

      dolf! Allt du skriver är copyrightskyddat automatisk. Man behöver inte tala om det. Det Mats gör, är att avsäga sig sin rätt helt eller delvis.

      • mats skriver:

        Ja, man får ju försöka leva som man lär!

        • dolf skriver:

          Helt vid sidan av själva copyrightdiskussionen, att ”leva som man lär” blir lätt en missbrukad floskel. Jag är emot bidrag, men tar ändå emot dem om jag skulle vara berättigad till dem. Jag får ju inte avsäga mig skyldigheten att betala skatt (som jag också är emot), så jag tvingas att betala till bidragen vare sig jag vill eller inte.
          Eller, jag tycker pensionssystemet är fel, men för den sakens skull skall jag väl inte vägra pension den dagen det blir dags?
          Rent allmänt brukar ju gälla, ifråga om påtvingade skyldigheter, att gillar man inte lagen så är man moraliskt skyldig att arbeta för att lagen skall ändras, inte bara skita i den. Det samma bör gälla i viss mån för rättigheter. Bara för att man ogillar en rättighet är man inte nödvändigtvis moraliskt skyldig att avsäga sig den. Ett visst omdöme krävs.

          • mats skriver:

            Jo, systemet är ju riggat så att man inte ensidigt kan avsäga sig allt deltagande. Men kritisera det för att verka för en bättre tingens ordning måste man få göra.
            När det gäller copyright är det ingen stor uppoffring för mig.

      • dolf skriver:

        Jag kanske har missförstått det där med copyright. Jag är inte jurist. Men om det inte gör någon som helst skillnad om man anger att man har copyright eller inte gör det, varför finns det då alltid med i böcker, tidningar osv.? Det fyller väl något syfte med att sätta dit symbolen och namnet, annars skulle ingen göra det.
        Det finns ju två olika sidor av upphovsrätten. Den ena är den rent krassa ekonomiska, den andra den moraliska. Rätten att bli erkänd som upphovsman (ära den som äras bör) och rätten att det man skapar inte förvanskas är vad jag skulle klassa som moralisk upphovsrätt, och den stöder jag fullt ut.
        Det är ju inte helt ovanligt att fri mjukvara (programkod) ofta kommer med copyrightnoticen ”du är fri att använda denna kod i dina program, enda kravet är att du anger upphovsman och om källkoden distribueras att denna kod bifogas oförvanskad i originalet tillsammans med denna copyrightnotice”, vilket väl också är just innebörden i vad Creative Commons också säger.

  4. Samuel af Ugglas skriver:

    Vad tjänar diskussionen om den ”immateriella” rätten när vi bor i ett land där statens (politikernas) ensamrätt till våld ej ens skyddar den enskildes rätt till ”egendom”?
    Kan vi inte börja med att avslöja övergreppen och kränkningar på det området?

    • mats skriver:

      Det är precis den poäng som Sanchez, Kinsella och jag förfäktar. Så länge inte den materiella egendomsrätten hålls i helgd, så finns det ingen anledning, ingen moralisk vinst med, att sätta den immateriella egendomsrätten högre.

      • Stefan Eriksson skriver:

        Två fel blir inte ett rätt.
        Tennistermen dubbelfel gäller.
        Ny serve.

        • mats skriver:

          Fast det var ju bara ett fel, immateriell egendomsrätt. Materiell egendomsrätt är ju det enda rätta!

  5. Thomas Gunnarson skriver:

    När patent på liv (några fisiga små mikrober kan ju inte betraktas som ”liv” ansåg domaren i målet) godkändes i en amerikansk domstol i början av 1980-talet så sattes en helt ny norm. Patent på liv innebär på sikt att allt blir ägt av ”någon” och det är inte den enskilde mdborgaren som blir ägaren utan något opersonligt aktiebolag någonstans på planeten.
    I slutändan är det bara ett totalt slaveri som gäller. Den som har kontrollen över bolaget äger hela världen.
    Kampen mellan medborgarna och bolagen, som beskrivs i texten ovan, kommer att bli allt tydligare. Monsanto och deras kamp för att dominera världens jordbruksproduktion är bara en första anhalt i denna långsiktiga strategi. Patentsystemt är en del i detta. En viktig del. Därför används strategin att ”patent är viktigt för uppfinningsrika medborgare att skydda sin idé”. För annars får man inte med de fantasirika på tåget utan de blir bolagens fiender. Det gäller att knyta till sig de uppfinningsrika.
    När livet blivit helt patenterat är vi alla slavar.
    Kapitalismen och socialismens slutliga mål.
    Vad vi människor har att hoppas på är civilisationskollaps.
    Annars slutar vi alla som slavar.

    • mats skriver:

      Ja, patenträtten till liv är en av de där vansinnigheterna som vid varje tillfälle måste tillbakavisas.
      Det finns motsvarande och motstående krafter i programmeringsbranschen (data). De som vill ha patent på allt och mycket betalt för minsta lilla tecken. Och så finns det de som vill att allt ska vara öppet och gratis, så att alla kan hjälpa till att finna nya lösningar.

Kommentarer inaktiverade.