Norsk doping

Den norske skidåkaren Martin Johnsrud Sundby har blivit fälld för doping för en astmamedicin han tagit. Som en konsekvens av fällning blir han fråntagen segern i Tour de Ski och totala Världscupen 2015. Astmamedicinen får användas om man anmäler att man tar den och inte överskrider en fastställd dos. Sundby och hans läkare har missat både att anmäla att han tar medicinen och de har överskridit dosen.

Enligt regelverket var han alltså dopad. Somliga hävdar att astmamedicin inte är prestationshöjande, men varför tar man det då? Jaså, han har en sjukdom, ett handikapp som gör att han inte kan prestera på topp utan medicinen! Men då tar han det ju i prestationshöjande syfte, vilket väl är den generella definitionen på doping. Dessutom har han överskridit tillåten dos. Att det finns en gräns för tillåten dos kan endast tolkas som att medicinen är prestationshöjande.

Det är fler elitidrottare som tar astmamedicin, även svenskar, jag har alltid undrat varför och varför det är tillåtet. De har ett handikapp och det finns handikappidrott för de som har olika typer av handikapp. Varför ordnar man inte tävlingar för astmatiker och låter de tävla mot varandra med den medicin de behöver för att prestera på topp?

Andra handikappade får inte tävla med hjälpmedel som ger dem fördelar mot friska personer. Man diskuterade hur mycket spänst Pistorius skulle få ha i sina proteser för att inte få en fördel. Varför ställer man inte samma fråga till de som kräver att få ta astmamedicin? Antingen har man fri doping, eller så får man acceptera att tävla utan några som helst hjälpmedel eller i den handikappklass där de hjälpmedel man anser sig behöva är tillåtna. Välj själv vilken kategori du vill vara med i, men säg inte att du tillhör den ena men tävlar i den andra.

Är jag onödigt hård? Tror inte det. Jag är själv handikappad. Åren 1975-78 tävlade jag utan särskilda hjälpmedel eller speciella villkor med helt friska personer i undervattensrugby. Mitt lag, DK Polar från Luleå blev svenska mästare samtliga dessa år. Vi blev även nordiska mästare två av åren och jag spelade även i landslaget som tog silver i det första EM som hölls 1978. Jag har som handikappad även tävlat i ridning (hoppning) och i motocross, utan särskilda anordningar eller villkor, mot friska medtävlare. Men det var inte på elitnivå, även om jag som gubbe (över 35) tävlade mot bland annat en VM-åkare som just avslutat sin karriär och jag blev varvad varje varv. Det blev nästan alla de andra gubbarna också!

Tävla som du är. Men rent spel ska vara just det, rent! Sundby och andra med astmahandikapp är fria att tävla i idrotter där astma inte är lika begränsande som i konditionsidrotter. Biljard, dart, curling, bowling, bågskytte är exempel på sådana. Livet är inte rättvist. Man kan vissa av de nödvändiga förutsättningarna för att bli framgångsrik i sin sport, men inte alla. Då får man själv göra en värdering av hur hårt man ska satsa.

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Norsk doping

  1. Thomas Gunnarson skriver:

    Tja, alla är vi handikappade. Vadå…
    Ja, jag har inga vingar som en fågel. Det tycker jag är ett handikapp…
    (Att jag krockade en gång och mosade en fot som naturligtvis begränsar min tillvaro, men jag kan lik förbannat inte flyga på egen hand…)
    Att syssla med uv-polo var ju kul. Så det räcker ju. Idrott är ett miltärt påfund som fått eget liv…
    Inget annat.

    • mats skriver:

      Tja, tanken om olympiska lekar är väl bara sådär 3500 år gammal.
      Men frågan är egentligen, varför ska vissa handikapp få kompenseras i tävling mot icke handikappade, medan andra handikapp inte får kompenseras?

  2. dolf skriver:

    Vad har du för handikapp?
    Vad handikappet är kan ju ha större eller mindre betydelse beroende på vad det är man tävlar i. För att hårdra det, synskärpa kan ha en avgörande betydelse i t.ex. lerduveskytte, men lär sakna betydelse för en hundrameterslöpare (så vida han/hon inte är stenblind). Så hur skall man då ställa sig till glasögon?

    • mats skriver:

      Jag har partiella förlamningar i fötterna. Jag kunde alltså inte styra simfötterna ordentligt. Men man simmar bara korta sträckor. Det är viktigare att vara på rätt plats i tid och veta vad man ska göra där.
      Men skridsko, ishockey, utförsåkning eller längdskidåkning var uteslutet för mig, åtminstone på elitnivå. Det gäller att välja om man vill vara elit eller bara delta. Vill man vara elit måste välja det man har förutsättningar för. Svårare är det inte.
      Ska man riktigt hårddra resonemanget borde inte vasaloppsåkarna få dricka under tävlingen, för det är prestationshöjande!

      • dolf skriver:

        Jag antar att du menar att du inte kunde styra simfötterna ordentligt.
        Om du rent allmänt är intresserad av handikappidrott kanske du känner till min kusitrin. Han sitter i rullstol efter att han blev påkörd av en rattfyllerist i början på 70-talet, strax efter han fyllt 15. Jag visste om att han tävlade i handikappidrott, men hade ingen aning om vilken nivå han var på. Upptäckte för ett par år sedan att han tydligen tävlat på elitnivå (jag höll på att göra en freudiansk felskrivning och skriva idiotnivå, säger en del om mitt idrottsintresse) i judo innan olyckan. Efter han blev rullstolsbunden började han tydligen tävla i friidrott istället. Jag höll på att trilla av stolen när jag upptäckte att Han har sex paralympicsguld och 42(!) världsrekord.

        • mats skriver:

          Självklart ”inte”, har rättat nu.
          Nej, jag har inte intresserat mig särskilt för handikappidrott, men bra prestationer, oavsett idrott eller handikapp blir jag glad av.
          Din kusin låter som någon man borde känna till namnet på, men det gjorde jag inte.

Kommentarer inaktiverade.