Sexuella trakasserier

Ni har säkert hört om den explosion av sexuella trakasserier som uppstått vid festivaler runt om i sommarsverige. Med våldtäkterna är det annorlunda. Där förutsätter jag att objektiva belägg för ett brott kan säkras, även om ingen gärningsman kan pekas ut.

För trakasserierna är ingen förövare är identifierad, ingen gripen eller åtalad, inga bevis presenterade. Att bevissituationen är sådan vid tafsande i en folkmassa vet alla redan på förhand. Så den plötsliga ökningen av anmälningar ser i mina ögon ut att vara en planerad aktion för att smutskasta män i allmänhet. Hur många av dessa anmälningar har egentligen verklighetsbakgrund? Det övergripande målet är naturligtvis att tvinga fram lagar som gör män till andra klassens medborgare.

I Tyskland lyckades man i torsdags med just det. Där kan det nu räcka med att vara man och befinna sig i en folkmängd där någon annan gör sig skyldig till ett antastande för att bli dömd för medhjälp till brottet. På en festival i Sverige, har glömt vilken, ska man nu införa mansförbjudna zoner vid bra platser nära scenen.

Det har vid stora konserter förekommit att det blir sådan trängsel framför scenen att människor kvävs eller trampas ner och dör. Hur man i en sådan situation kan skilja på avsiktligt tafsande och försök att rädda sitt eget liv, det blir en svår bedömning. Att det förekommer, det är alldeles säkert sant. Men är det i den omfattning som nu påstås? Att människor från andra kulturer ser ner på vår kultur och passar på att begå handlingar som är förbjudna i både deras och vår kultur, det har vi också fått bevis för. Likaså att det förekommer inom vår egen kultur.

Men den massiva ”propaganda” för hur omfattande detta problem är, polisens beredskap att dela ut sina armband, kvinnoorganisationers och politikers beredskap att på en given signal gå ut och kräva nolltolerans och hårdare tag, det skvallrar om något slags samordning.

Eller för att citera Leif Silbersky, ”Att kvinnor ljuger, det vet man. Men varför kvinnor ljuger, det vet man inte.”

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Sexuella trakasserier

    • mats skriver:

      Det var en ny men intressant blogg för mig. Emigrationstanken har jag skrivit om tidigare och jag är inte främmande för att flytta. Men frågan är vart en utfattig till staten livegen svensk är välkommen?

  1. Sten-Arne Persson skriver:

    Den här sexuella fixeringen har pågått sedan början av 1970-talet när de unga mödrarna drevs ut i förvärvslivet i jämställdhetens namn. Detta skedde i och med att man frångick principen skatt efter bärkraft och sänkte grundavdragen kraftigt. Stats och kommunalskatter höjdes samtidigt som man höjde arbetsgivaravgifterna och införde momsen som grädde på moset ovan på det hela. Dessa enorma skattehöjningar krävde en ”sagotant” för att avslöjas när Astrid Lindgren fick betala två procent mer i skatt än hennes redovisade inkomster (momsen och punktskatterna oräknade). Förmodligen världsrekord i skatter år 1976.

    Under sjuttiotalet predikades det kvinnans frigörelse från mannen med en lavin av sönderslagna relationer. Splittra och härska är ett gammalt knep. På grund av den enorma skattebördan och icke utbyggd barnomsorg uppstod en ekonomisk katastrof i de familjer om inte båda föräldrarna kunde förvärvsarbeta. Detta innebar att alla helt plötsligt insåg att de måste få dagisplatser till sina barn eftersom det var enda sättet att få del av samhällets orättvisa subventioner. Det blev helt plötsligt mycket ekonomiskt lönande att skilja sig, i synnerhet för kvinnan. Det förtäckta budskapet till kvinnorna var att skilj er så får ni dagisplats jobb m.m. omedelbart.

    I denna familjeupplösningen tidevarv dök det upp ett par sexologer Gertrude Aigner och Erik Centerwall runt 1980. De skev något år senare en bok som hette ”Barnens Kärleksliv” utgiven med stöd av Socialstyrelsen som en lämplig studielitteratur vid utbildning av förskolelärare. Där föreslog man att förskolebarnen skulle ha tillgång till ett särskilt samlagsrum där de kunde få vara i fred för personalen. Detta har illustrerats på bokens pärm. Av innehållet i övrigt framgår att barnen ska lära sig hela registret av könsord m.m. Pedofilernas Eldorado med andra ord. Jag har bara läst första upplagan. Möjligen kan den andra vara ändrad. ISBN 91-634-0872-4 (inb)

    På det första föräldramötet i högstadiet förklarade Skolsköterskan att hon kunde komma att skriva ut preventivmedel till våra barn utan att tala om det för oss föräldrar. Det var bara jag som protesterade, alla andra verkade tycka att det var ok. Fågelholkarna tyckte tydligen att det var skönt slippa veta. Vilket budskap gav detta till eleverna? Bry Er inte om föräldrarna kom till oss istället! Att medverka till sexuella handlingar mot minderåriga är enligt brottsbalken straffbart med fängelse i sex månader men gäller tydligen inte skolpersonal och sexologer eller socialstyrelsens företrädare.

    Detta var lite om vad som skett i bakgrunden hos detta vilseledda svenska folk utan egen kultur enligt våra höga vedbodörrar. Allt har en förklaring inte minst den totala mobbingen av oss män i massmedia, den verkliga folkförförarmakten. Bra Mats att du skingrar dimmorna för folket. Det är dags att vakna.

Kommentarer inaktiverade.