Den osynliga handens uppfordran

När man går tillbaks och läser upplysningsfilosoferna, så är något som i vissa delar skaver i deras tankegångar. Det gäller särskilt när man läser giganter som Locke och Smith, samt deras anhängare och efterföljare. Vi talar nu om 1700-tal. De pläderar för frihandel och fri näringsverksamhet. De förutsätter att alla människor i alla lägen söker berika sig och därför kommer att producera mesta möjliga till lägsta kostnad. Därigenom gör de största möjliga vinst. Och största möjliga vinst, det är vad alla människor antas önska mest av allt.

Men stämmer det? Maslow lanserade 1954 sin idé om behovstrappan. När vi har mat, kläder, bostad och rimlig trygghet, är det då säkert att alla människor gör samma prioriteringar för sin fortsatta verksamhet? Jag tror inte det och Maslow verkar inte heller ha trott på det. Faktiskt verkar en del filosofer redan på 1700-talet ha tvivlat på det. Rousseau och Hume är två. Thomas Jefferson ändrade i den amerikanska frihetsdeklarationen Lockes krav på life, liberty and property, till life, liberty and the pursuit of happiness.

Smiths osynliga hand verkar inte räcka till för att optimera produktionen. Eller är det så att den inte behövs? Vissa fenomen i historien må upprepa sig, men annat förändras obönhörligt. En sådan är tillgången till varor. På 1700-talet var produktionstakten låg, varje sak som skulle tillverkas krävde många handgrepp med olika verktyg. Det mesta som tillverkades och efterfrågades var någon form av nyttoföremål.

Idag har industrin kapacitet att spotta ut prylar i en omfattning som vida överstiger efterfrågan. Merparten av världens människor har ärligt talat fler prylar än de verkligen behöver. Produktionen söker allt mer specialiserade individer, för sin lönsamhets skull. Detta lämnar i sin tur ett allt större antal människor utan meningsfull sysselsättning. Därför läggs också allt mer pengar på nöjen. Hedonismen blev tillgänglig även för vanligt folk under 1900-talet. 2000-talet har rivstartat med en uppsjö digitala förströelser. Människan lever således icke av bröd allena. Trots materiellt välstånd som överträffar allt tidigare upplevt verkar den lycksalighet alla söker ännu vara utom räckhåll för flesta. Kanske rent av mest för dem som jagar den mest intensivt. De klassiska politiska filosofierna har inga bra förslag på hur detta ska hanteras.

Detta är bara inledningen till lite djupare funderingar om liberalism och frihet. Hoppas jag får till det. Det verkade som en bra idé när jag först kom på den.

Det här inlägget postades i Frihet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till Den osynliga handens uppfordran

  1. Samuel af Ugglas skriver:

    Den svenska socialistiska nomenklaturan tillsammans med ”BATRA” äger ju redan våra kroppar, friheten är starkt begränsad och det är endast det materiella köttbenen som håller livsandarna vid liv. När det kristna arvet väl är helt förverkat, begränsar sig filosofiskt tänkande möjligtvis till ”djungelns” lag, och det är snart bara Putin som förstår sammanhangen, om konsten att överleva.

  2. errbe skriver:

    Jag har länge noterat hur allt fler produkter säljs för sitt ”snobbvärde”, deras förmåga att annonsera ägarens personlighet, rikedom och stilkänsla eller motsatsen: nonchalans mot snobberiet genom att köpa jeans, som redan nya är nötta.

    På en bjudning häromsistens fick jag en lektion. Jag är ju fullständigt omedveten om modets växlingar, så jag kan ha 30 år gamla byxor med fel benvidd och skjortor med fel kragsnibbar, o.s.v. En av de gamla bekanta damerna som arbetat i modebranschen utbrast ungefär: ”Men, en sån chick skjorta du har”. Jaha undrade jag om min frus senaste fynd på en realisation för kanske 300:- .

    ”Jo, kragen är ju helmodern och riktigt piffigt är det med de röda knapparna”. Dem hade jag inte tänkt på. Sen förklarade hon att priset på en sådan skjorta varit 1.390:-. Således: Skjortan var värd 300:- och snobberiet var värt 1.000:-.

    Läs sedan annonserna för Rolex, BMW och Mercedes.

    • Göran skriver:

      En orsak till att svenska företag har svårt att ta sig in på den nordamerikanska marknaden är att svenska företage inte förstår hur viktigt varumärke är där. För amerikanarna är det: varumärke, varumärke, varumärke… sedan långt där borta kommer något annat.

      Du kan köpa en skjorta gjord av någon fabrik i Asien för låt säga 300 kr och samma fabrik syr samma skjorta åt något snobbföretag, dvs. de lägger till företages märke på skjortan och sedan kostar den 1 595 kr. Så det ligger en hel del pengar i att bli snobbig.

      Likadant mes Hästens sängar. Madrassen finns att köpa för runt 5 000 kr. Hästen drar på sitt tyg och vips kostar sängen 30 000 kr.

      Jag, som åtminstone tror att jag är ekonomiskt sinnad, hade hellre sparat mellanskillnaden till mitt ekonomiska oberoende.

  3. Göran skriver:

    Mats! Jag tycker det är superbra att du tar upp detta filosofiska tänkande om gamla tänkare. Känner man till dem, då inser hur galet nutiden är på väg.

    För mig blev din artikel idag en tanke, att här har vi haft stora tänkare som velat befria människorna från slaveriet, medan människorna idag vill ha ledare som sätter dem i slaveri igen.

    Slaveri har en nackdel. Det är inte ekonomiskt framdrivande eller tekniskt. Slaveri innebär låg produktion och därmed lågt välstånd.

  4. mats skriver:

    Göran och Errbe, där har ni lagt till en aspekt som jag själv inte tänkt på i detta sammanhang, att när produktionskapaciteten ökar och därmed prispressen, så gäller det att få ut andra värden än varans brukskvalitet. Varumärke, status, snobberi, är naturligtvis en sådan väg.

    Jag måste fundera på hur teorierna om ekonomisk frihet i en värld med annorlunda utvecklad ekonomisk kapacitet påverkar friheten (och viljan) att söka lyckan.

  5. Sten-Arne Persson skriver:

    ”Detta är bara inledningen till lite djupare funderingar om liberalism och frihet. Hoppas jag får till det. Det verkade som en bra idé när jag först kom på den.”
    Bra Mats! Jag tror att du är på rätt väg.

    Min far, vars folkskolebetyg inte var de bästa, blev av egen kraft det man förr kallade förtroendeman i en mängd sammanhang. Vilket ledde till att när han dog 58 år gammal var han ordförande i Mellersta Sveriges Centralkassa för Jordbrukskredit och därav ledamot i styrelsen för centralorganisationen Jordbrukets Bank, ordförande i kommunalnämnden och ordförande i Örebro läns företagarförening, revisor i Örebro läns slakteriförening m.m. Han hade väl kommit i den positionen att han ändå kunde ha en dräng hemma på den lilla gården på 22 ha åker och 10 ha skog 8 kor med rekrytering, ett tiotal grisar och några höns för husbehov som han även deltog i arbetet med vid i bråda tider. Jag var 16 år när han lämnade oss och den 5 generationen på gården och med samma bekymmer som han hade att underordna mig skolundervisningen.

    Generna spelar en spratt. Jag var uppfostrad i herrans tukt och förmaning och trodde länge att vi var fattigast i socknen. Jag var den enda på skolan som inte hade helrör när vi skulle åka skridskor på skolgymnastiken. Det har jag haft nytta av i mitt senare liv. Min Fars mest använda ordspråk var: ”Det är bättre med en liten välsignad bit än ett stort förbannat stycke”. Det håller jag till fullo med om. Det finns ett annat ordspråk (ordspråk är koncentrerad sanning om de lever kvar) ”För lite och för mycket skämmer allt”. De människor som mår bäst är de som har det de behöver och är nöjda med det. De människor som bara tänker på mer pengar fast de har mer än de någonsin behöver, blir lurade på livet då de aldrig kan få nog. Det otäckaste är de människor som använder sina pengar till att anställa människor för att skada andra. De som låter sig köpas av sådana skäl förlorar sin själ och sin heder. Om man försöker behandla andra som man vill bli behandlad själv så kan man, åtminstone ibland, titta sig i spegeln utan att behöva rodna.

    • Göran skriver:

      Genom att se till att det finns arbetslöshet (trots oändligt antal jobb i t.ex. Sverige) är det lätt att rekrytera folk till arbeten där de säljer sin själ eller sin etiska uppfattning.

      • Sten-Arne Persson skriver:

        @ Göran
        Tyvärr har du rätt och frestelserna kan vara stora beroende på vilka val människan ställs inför.

      • Åke Sundström skriver:

        Det är ingalunda arbetslöshet som är den främsta orsaken till att folk ”säljer sin själ och sin etiska uppfattning”. Tvärtom: denna speciella sjuka finner man framför allt bland folk i full sysselsättning, som välbetalda politiker, journalister, professorer och korrumperade forskare i allmänhet.

        Och vem är det som ”ser till” att det finns arbetslöshet? Svar: vår regering och riksdag. Din otydliga formulering kan leda tankarna till extremvänsterns standardargument att det är giriga arbetsgivare/kapialister som svälter ut proletariatet – vilket väl inte var din avsikt.

        Man kan inte heller påstå att det finns ”ett oändligt antal jobb i Sverige”. Den sanna arbetslösheten är långt högre än den bokförda. Det är bara riksbankens, ECBs och Feds desperata nollräntepolitik som håller skenet uppe.

  6. Åke Sundström skriver:

    Mats, du överskattar betydelsen av högre levnadsstandard. Det är alltjämt den osynliga handen som styr. I en marknadsekonomi vill säga. Problemet är att både Sverige och hela västvärlden numera har så stora inslag av planekonomi, d v s statlig styrning. I dessa sektorer amputerar man då den osynliga handen, med starkt (ibland förödande) negativa effekter på produktivitet och resursutnyttjande. Detta och ingenting annat är nyfattigdomens orsaker.

    Den sanna liberalismen uttolkas i dag av den s k österriktiska skolan (Mises m fl), medan flertalet förmenta liberaler med hull och hår anammat det politiskt korrekta vänstertänket. Inte ens Johan Norberg orkar, i praktisk handling, leva upp sina anspråk på att vara ett av kapitalismen och liberalismen främsta språkrör. T ex genom att omfamna EU och den helsovjetiska svenska energipolitiken.

    • mats skriver:

      Jo, det är riktigt. Men min tanke är att fortsätta att analysera liberalismen och friheten utifrån hur ett antal filosofer beskrivit den och hur det verkligen ser ut. Teori och praktik alltså.
      Bland annat är inte allt tolkat som pengar i de sammanhangen.

Kommentarer inaktiverade.