Klimatkonferens Högberga 1

Helgen 7-9 oktober hölls den största konferensen hittills i Sverige för klimatfrågeintresserade människor, där fokus låg på att förstå vad som verkligen påverkar klimatet och hur ändringar i klimatet påverkar oss. Det vill säga vad som verkligen borde vara underlag för politiska beslut. Jag ska försöka redovisa mina intryck och vad jag begrep av det hela.

Anordnare av konferensen var Klimatsans med Sture Åström och Tege Tornvall som eldsjälar. Tillsammans med polarforskaren Fred Goldberg (som skulle varit med men tyvärr blivit svårt sjuk) hade de dragit ihop en imponerande samling föreläsare. Starkt bidragande till framgången var också samarbetet med de norska Klimarealistene. De är bättre organiserade och ligger före oss i Sverige i opposition mot FNs propaganda. Man kan förstå att det kan vara svårt att bilda opinion mot FN i Sverige och Norge, med tanke på tidigare toppar som Tryggve Lie och Dag Hammarskjöld, samt Gro Harlem Brundtland som levererade rapporten ”Vår gemensamma framtid”, kallad Brundtlandrapporten. Samtliga dessa tre var socialister.

På plats för att föreläsa var Ole Humlum, dansk professor vid Olso universitet. Han driver också en av världens mest kompletta oberoende klimatsajter, Climate4you.

Jan-Erik Solheim professor emeritus vid Tromsö universitet, Nils-Axel ”Niklas” Mörner, docent och en av världens ledande forskare på havsnivåer, medgrundare till både Clexit och ICG, Independent Committee on Geoethics. Hans Jelbring, doktor i klimatologi, Stein Bergsmark, fysiker emeritus vid univeristetet i Agder, Anders Lindroth, professor vid Lunds universitet, Jacob Nordangård, vetenskapshistoriker och den som mest inträngande kartlagt nätverket bakom globaliseringen och klimathotet.

Niklas Mörner redovisade också Martin Hovlands forskning. Hovland är professor emeritus vid Bergens universitet och har studerat djuphavens temperaturer. Tege Tornvall, teknikjournalist, redovisade sina egna rön och skrifter om klimathotet, samt redogjorde för Pia Hellertz bok ”Att leka Gud”.

Var börjar man en redovisning av detta? Jag tror att jag börjar med lite grundläggande fakta om vad vi faktiskt vet om Jorden och vad de flesta, oavsett bedömning av klimatfrågan kan instämma i. Jorden är lite tillspetsat en squashboll med vatten på.

Jordens kärna består av en inre och en yttre del. Den inre antas vara fast och ha en temperatur på nära 6 000 °C. Den yttre delen är flytande och har i gränsen mot den omgivande manteln en temperatur på uppskattningsvis 4 000 °C. Sannolikt består både den fasta och flytande delen av kärnan av nickelhaltigt järn och mindre mängder järnsulfider. Jordens magnetfält uppstår till följd av det elektriskt ledande, strömmande materialet i den flytande delen av kärnan. (SGU)

Terra firma, alltså solid mark, en fast punkt existerar inte. Precis som Herakleitos konstaterade för 2500 år sedan, rör allting på sig. Det brukar kallas Panta Rei. Arkimedes följde 250 år senare upp med orden, ”Ge mig en fast punkt och jag ska rubba jorden”.

Denna halvfasta, plastiska, planet påverkas i sina inre aktiviteter, sin yttre form, sina rörelser och sin bana av Månen och Solen. Jan-Erik Solheim berättade här att man funnit cykliska avtryck som sammanfaller med cyklisk periodicitet sammanträffande med planeterna Uranus, Saturnus och Neptunus banor. Dessa verkar även kunna påverka solfläcksaktiviteten.

Till detta kommer den kosmiska, interstellära påverkan Svensmark utforskat. Allt detta ingår i det som vi i svenska språket på ett unikt sätt täcker med uttrycket årsmån, något som jag tidigare beskrivit vid ett flertal tillfällen. Även på engelska. Bland de periodiska spår man funnit är paleogeologiska strandlinjer som visar på extremt kraftiga stormar vart 60:e år. Paleo betyder gammalt och avser tid innan människan dök upp. De djupa borrkärnorna från Antarktis visar att förhöjda koldioxidhalter alltid har föregåtts av perioder med förhöjd värme. Tidsglappet är 500-800 år.

När sådana krafter, som människan inte kan påverka (antingen de kommer från jordens inre, rymden eller tiden innan människan fanns) har lämnat avtryck i form av stormränder på stränder, samvariationer med (pre-)historiska temperaturer, vilket Solheim visade. Dessa variationer är större än de vi kan mäta i vår samtid, då kan en modellfabricerad temperaturhöjning inte tillskrivas en begränsad ökning av atmosfärens innehåll av koldioxid orsakad av människan. Kommer en temperaturhöjning från något område som människan inte kan påverka, så kan det inte med rätta skyllas på människan. Det är ren och skär logik. Detta är indikation nummer ett från konferensen på att FN och IPCCs klimathot är falskt!

Det här inlägget postades i Klimatbluffen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Klimatkonferens Högberga 1

  1. Sture Åström skriver:

    En liten korrigering:

    Initiativtagare till konferensen var Fred Goldberg, som är en drivande kraft både i norska Klimarealistene och svenska Klimatsans. Då de förra har ekonomiska muskler hade han förmått dem att engagera talare och arrangera en gruppresa till Lidingö.

    När han blev sjuk fick Tege och jag försöka göra så gott vi kunde ,för att ordna det praktiska och engagera svenskar både som talare och deltagare.

    Jag är mycket glad att vi trots vår amatörism lyckades genomföra konferensen. Det tyngsta jobbet gjorde Tege.

    • mats skriver:

      Äras den som äras bör. Ni har alla tre heder av det arbete ni lagt ner, Fred dessutom i en situation med sviktande hälsa!

  2. hellertz skriver:

    Varmt tack Mats för din redovisning. Den var verkligen intressant. Jag hade inte möjlighet att närvara så det är spännande att läsa och höra refererat. Tydligen har föredragen spelats in så vi får möjlighet att höra i efterhand. Eftersom du skrivit 1 efter rubriken tolkar jag det som att det kommer fler delar.
    Hoppas
    Pia Hellertz

  3. Göran skriver:

    Det ovan är bara en liten del av det som kan påverka klimatet på jorden och jag ska inte föregå Mats kommande artiklar dels då Mats får ihop det hela bra mycket bättre än vad jag skulle kunna få. Men en sak tycker jag man kan suga på:

    Det finns inget globalt klimat utan bara lokala klimat.

    I övrigt var det så mycket faktainmatning att det bara blev ett kaos i min skalle. Mycket man vill minnas och därmed minns för lite. Som tur är kommer det videos på föredragen.

  4. Lille Göran skriver:

    Det låter bra det där med att konferensen filmats, jag ser fram emot att få ta del av den.

    Att koldioxidhalten ökar efter temperaturhöjningar, är egentligen självklart. Istider ”förstenar” landskapet, stora mängder kol tas ur cirkulation när det täcks av snö och is, men när det blir varmare börjar nedbrytningen, inte minst av allt kol som finns i de arktiska myrarna, vilket ger en förstärkning av värmetoppen. Småningom kompenseras nedbrytningen av allt större ytor med växtlighet som binder koldioxiden igen, varpå klimatet så sakteliga blir kallare och så småningom en ny istid.
    Den naturliga gradienten för kol, är från kol tillgängligt för liv till kol inbundet i jordskorpan. De senaste miljoner årens återkommande istider uppfattar jag är en konsekvens av att koldioxidhalten i atmosfären har blivit för låg för att hålla borta istiderna. Den civiliserade människans utvinning av fossilt kol, uppfattar jag som naturens sätt till fortsatt liv på jorden – för att vidmakthålla klimatförhållanden som är gynnsamma för liv.

    Jag har inte kommenterat något på länge, och jag ser att det finns någon annan som kallar sig för Göran, så nu kallar jag mig istället för Lille Göran.

    • Göran 2 skriver:

      Det finns ingen som vet hur det kommer sig att istider uppstår och försvinner. Men vänta på föredraget av Hans Jelbring som har doktorerat i ämnet och då studerat fler faktorer än koldioxid.

      Av konferensen finns det en röd tråd – som jag har uppfattat det hela – att det är många faktorer som påverkar jordens klimat och idag vet man inte hur de påverkar och vilka konsekvenser de har. Dock finns det en sak man kan konstatera och det är att koldioxid knappast kan ha någon större påverkan. Det finns för många motsägande fakta att så skulle vara fallet.

      Sist så passar jag på att utöka min signatur till Göran 2. Jag känner mig tjock om jag ska konkurrera med någon som propsar på att vara mindre…

      • Lille Göran skriver:

        Epitetet Lille Göran dök upp i ungdomen, från Eddie Medusas sketch om Kussimurrafröken. Det har inget fysisk samband…

      • Lille Göran skriver:

        Det enda som kan ”driva” ett klimat, är en energikälla. Jag har inte funnit någon anledning att ifrågasätta vetenskapen om de så kallade klimatgasernas betydelse för att uppehålla värmestrålningen på vägen ut från jorden – klimatkänsligheten för förändrade halter klimatgaser är en annan sak. Solens aktivitet har genom årmiljonerna ökat, samtidigt har koldioxidhalten i atmosfären minskat över samma tidsperspektiv och avståndet mellan jorden och solen ökar så sakteliga. För att liv överhuvudtaget ska ha kunnat utvecklas, måste temperaturen ha legat över noll grader C och lägre än femtio grader, troligen kring 15 grader i luften i något slags medel.

        Det jag skrev i tidigare kommentar ska inte tolkas som att jag säger att koldioxiden orsakar istider, utan som att koldioxiden förstärker andra skeenden. Däremot finner jag det inte osannolikt att koldioxidhalten av naturliga skäl blivit så låg, att den inte längre kan hålla borta istiderna – vilka otvetydigt har en annan orsak, en naturlig, ännu okänd variation som gjort att isen tidsmässigt dominerat de senaste två miljoner åren. Över tid kommer kolgradienten, förmodligen innan växtligheten dör av koldioxidbrist, leda till en snöbollsjord – men det är min spekulation i tangentens riktning.

        Lustigt nog, jag påstår inte att det finns ett kausalt samband, började hominiderna uppträdda på jorden för ca 2 miljoner år sedan. Dessas utveckling har nu lett till att den nuvarande ”civiliserade människan” frigör kol inbundet i jordskorpan, så att liv fortsatt kan frodas på jorden – tills nästa makrokatastrof hotar.
        Så, även om jag – fortsatt – inte hävdar ett kausalt samband, kan man betrakta den civiliserade människans förbränning av fossilt kol som ett naturens sätt att hantera hotet för fortsatt liv på jorden i den del som orsakas av för lite kol i cirkulation.

Kommentarer inaktiverade.