EUs klimatpolitik

Obegriplig även för de invigda. Det sprider sig en oro i EUs toppskikt och kanske än mer bland EUs alla klimathotande lobbygrupper efter Trumps seger. Kommer man att kunna genomföra ”nollsummespelet” nollutsläpp av CO2 och kommer det att göra något positivt för klimatet? Än viktigare, vad kommer det att göra för nuvarande levnadsstandard i Europa och inte minst framtida levnadsstandard?

Professorn i politiska studier, Klaus Dingwerth från Schweiz anser att med Trumps valseger är Parisavtalet så gott som dött. Nu återstår, med hans egna ord, ”en obegränsad uppvärmning av Jorden, vilket kommer att lämna över planeten kraftigt förändrad och i det närmaste obeboelig till barn och barnbarn.” De alternativ han kan tänka sig för att motverka ökade koldioxidutsläpp är gödsling av oceanerna (förmodligen för att skapa ett stort upptag av CO2 i alger), samt kontroll/styrning av solvinden. Inget av dessa förslag låter vare sig realistisikt eller ekonomiskt.

Vad betyder då billig och tillgänglig energi för utvecklingen? Det första elektriska ljuset i Sverige tändes 1876 i Marma sågverk i Hälsingland. Två år senare blev Blanchs Café först i Stockholm med denna modernitet. Ludvig Fredholm gjorde 1881 de första försöken med elektrisk gatubelysning, det var vid Stockholms slott. År 1909 blev Katarinahissen först med ljusreklam på en fasad. Så sent som 1954 hade endast 35% av svenska hushåll elektrisk spis. Ett försök att tänka sig tillbaks till tiden innan elektrifieringen bör ge mer än tillräckligt svar på frågan i styckets inledning.

I Euractive lyfts möjligheten för konsumenter att tjäna pengar på att koppla in sina småskaliga elkällor på nätet. Då avses främst solceller och även enstaka vindkraftverk. Man skulle enligt förslagen till och med kunna få betalt för installerad effekt, inte bara för producerad energi. De mest fanatiska förespråkarna (som Claude Turmes, miljöpartist från Luxemburg) inser inte konsekvenserna av en sådan politik, tyvärr gör inte andra lulliga politiker det heller. Till råga på allt så kallar de avsaknaden av sådan rätt att tjäna pengar på installerad effekt för en subvention till fossila bränslen. De har alltså inte bara gravt fel, de kommer också med grova lögner som argument för sina idéer.

Bertrand Piccard, som flugit sitt soldrivna flygplan runt Jorden, är en av fanatikerna som deltar i Marrakesh. Han anser att de som inte håller med om klimathotet måste neautraliseras via lagstiftning och dessa laga även måste gälla presidenter som vill göra ”Amercia great again”. Censur är förmodligen inte tillräckligt i hans tankevärld. Troligen måste även Gulag till för oss klimatrealister. En asiatisk deltagare sa att han rest till dessa COP-möten världen över i 15 års tid, men nästa år kanske han är utan jobb.

Förhoppningsvis är inte bara han och alla andra de här snyltarna och bedragarna utan jobb nästa år, de är även återbetalningsskyldiga för allt de kostat världens folk de senaste 20 åren!

 

Edit: Jag skrev ovanstående under helgen, som en sammanfattning av ett antal viljor som vill bestämma över energipolitiken för att rädda världen. Jag la det på automatisk publicering för tisdagen.

Under måndagen visade det sig att miljöpartiet tvingat sossarna i regeringen att ta bort skatten på solel, i ett patetiskt försök att subventionera denna för Sveriges del feltänkta elproduktion. Man drar sig inte ens för att göra den bakvända jämförelsen att en likvärdig skatt på all elproduktion är en subvention till fossila bränslen!

Det här inlägget postades i Klimatbluffen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till EUs klimatpolitik

  1. Stefan Eriksson skriver:

    ”Krishanteringen” när ”naturkatastrofer” likt Donald Trump inträffar följer ett gammalt väl beprövat recept. ”Vi här i EU skapar en ny myndighet att leda de nationella myndigheternas arbete”.
    Denna gång handlar det om en överstatlig ”energimarknadsinspektion”. Grattis alla berörda, till att framgent behövs vare sig ansträngningar eller ansvarstagande hos nationella strävanden att hålla energiförsörjningssituationen i blickfånget.
    Kommissionen i Bryssel föreslår det de är bäst på; skapa nya myndigheter. Vem/vilka som skall betala har dessvärre en mer underordnad betydelse i detta sammanhang.
    EUSSR i ett nötskal.

  2. Göran 2 skriver:

    Vad gäller att stoppa in s.k. klimatförnekare i fängelse. Okej om vi villkorar det åt andra hållet. Således.

    Om temperaturen stiger över en viss grad så får klimatförnekarna gå i fängelse. Om temperaturen sjunker under en viss nivå så får klimatalarmisterna gå i fängelse.

    Tror ni att de skulle gå med på det, klimatalarmisterna?

    Vilken dårskap som leder jorden. Jag menar inte bara klimatet utan i princip allt.

  3. Åke Sundström skriver:

    Kasta er i väggen, svenska skrämselpredikanter med kappvändare Wijkman i spetsen, här har ni era övermän!
    Som om vi inte hade nog med galningar här hemma, blir vi presenterade för en professor Dingwerth från Schweiz, som påstår att vi är på väg att överlämna planeten i det närmaste obeboelig till våra barn och barnbarn. I DET NÄRMASTE OBEBOELIG!! Mats nämner ännu en schweizare, Bertrand Piccard, son till den kände djuphavsforskaren Jacques, som vill ”neutralisera” ledare som Donald Trump.
    Man kan häpna över sådana stolligheter. Ändå tycker jag för egen del att det är värre med förmenta klimatskeptiker som vägrar dra de logiska slutsatserna av sin kritik. Som t ex Marian Radetzki och klimatprofessorn Lennart Bengtsson.
    Den förstnämnde har skamlöst företrätt rakt motstridande åsikter genom att å ena sidan i Ekonomisk Debatt kalla klimathotet en Fatwa men i andra sammanhang ge sken av att de svenska klimatskatterna är sakligt väl motiverade och därmed kan klassas som kostnader i samhällsekonomiska kalkyler. Sådan hållningslöshet uppskattas av makteliten och kollegorna tiger därför att de själva då och då agerar på liknande sätt.
    Bengtsson är relativt nybliven skeptiker, men kan (trots uppmaningar på Lars Berns blogg) inte förmås att ta avstånd från sitt tidigare bejakande av IPCC:s rapporter, bl a som författare till Kungliga Vetenskapsakademins första uttalande i klimatfrågan (i en senare version rejält modifierat – utan minsta notis i PK-pressen, givetvis).
    Ingen av dessa två skulle uttrycka sig så vårdslöst som professor Dingwerth. Men en uppenbar överdrift, som dennes, kan vem som helst ta avstånd från. Hans utsaga gör därför mindre skada än det mer subtila dubbelspel som de två svenska professorerna ägnat sig åt.

Kommentarer inaktiverade.