Gnälliga gubbar och käringar emot allt

Rolig rubrik? Nej, det kanske är dags att bilda en förening? Parti? Hur tänker jag nu? Varför det?

Jo, i och med antagandet av Århuskonventionen har föreningar fått allt mer att säga till om i det redan korporativistiska Sverige. I myndighetsbeslut och domstolsutslag tas numera hänsyn till såkallade intresseföreningar som ges sakägarstatus.

Vi talar här om exempelvis Naturskyddsföreningen, Ornitologerna, Fritidsfiskarna med flera. De vill alla påverka, för att inte säga bestämma över, hur både privat och offentlig mark ska brukas.

Men vi som tycker annorlunda står idag utan grupptalan i olika frågor. Det var därför jag tänkte att vi som tänker sunda tankar kunde bilda en intresseförening för våra åsikter och vilja. Vi kommer naturligtvis att uppfattas som gnälliga bakåtsträvare om vi inte vill gå med på nymodiga stolligheter. Därför tänkte jag att vi självironiskt kunde kalla oss Gnälliga gubbar och käringar emot allt.

Det amerikanska presidentvalet visar tydligt att man kan vinna ett val utan att ha glitterfolket, kulturkoftorna, storstadsmedia och andra i etablissemanget med sig. Doug Casey är en av flera som argumenterat för ett av alternativen för den som inte vill rösta på dåliga politiker.

Våra gubbar och käringar kan naturligtvis vara i alla myndiga åldrar och av alla hudfärger. Finns det plats för en sådan förening i den svenska korporativa floran?

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

44 kommentarer till Gnälliga gubbar och käringar emot allt

  1. Jan Suhr skriver:

    Bra idé, jag är med!

  2. Stefan Eriksson skriver:

    Ett exempel på föreningars nit här:
    http://www.skovdenyheter.se/article/odesdag-for-cementa-i-skovde/

    Vad artikeln nogsamt undviker att beröra är att SNF är och har varit engagerade som sakägare vid prövningen hos MMD.
    SNF är verkligen en förening som platsar i kategorin ” gnälliga gubbar och kärringar emot allt”.
    Med den stora skillnaden förstås; sunda värderingar medges inget utrymme i denna förening.

    Då jag tillhör den skara som ändå ägnat en tanke åt den mänskliga rättigheten/skyldigheten att respektera andras egendom, kan jag bara råda SNF;
    Köp anläggningen, gör vad ni vill med den, ordna för de anställdas framtid, ta ansvar för vad hela ”kalaset” kostar.
    Kanske finns ett bidrag från kaffekassan hos de närmast sörjande på länsstyrelsen att räkna hem i kalkylen.

    Undrar jag vad föreningsstödet kan uppgå till i föreslagen förening, det måste väl vara lika för alla eller?

    • Samuel af Ugglas skriver:

      ”SNF är verkligen en förening som platsar i kategorin gnälliga gubbar och kärringar emot allt”.
      Nej, SNF är ingen sådan förening. Det är en socialistisk kamporganisation som har för avsikt att störta Sverige i moras. Tyvärr har ”dom” fångat många troskyldiga och lättlurade i sina garn. Mikael Karlsson studerade på Ultuna och kampanjade som kommunist redan då, f.d. ordförande!
      På Ultuna utbildar man eliten av dem som skall klara den svenska livsmedelsförsörjningen? Tro det eller ej!

      • Stefan Eriksson skriver:

        Håller med dig, jag är väl lite tafatt när det gäller att benämna saker vid dess rätta namn.
        Har ibland en känsla av att behöva sluta upp med min naivt diplomatiska inställning till flumklubbar likt SNF.

        Vad sägs om att starta en förening med ambitionen att verka för sunt förnuft? Det finns helt klart ett behov att organisera ”bondförnuftet”.
        Om inte annat för att fördröja det totala moraset.

  3. Tyrone Waerner skriver:

    Jag ställer upp direkt

  4. Rutger skriver:

    Om vi kallar den, ”Sveriges Markägarförening”. Myndigheterna blir säkert väldigt glada över att det finns en sådan förening. Det finns ju föreningar för hus med små tomter Sveriges villaägare osv.
    Hur är det med föreningen ”Den Goda Jorden”? Läste om den för ett antal år sedan.

    • Göran 2 skriver:

      Sveriges äganderättförening är ett bra namn tycker jag. Ägande handlar inte bara om mark. Bara en sådan sak som att få äga resultatet av sitt eget arbete är värt att kämpa för.

      • Stefan Eriksson skriver:

        Det är väl sådant som kallas immateriella rättigheter.

  5. Åke Sundström skriver:

    Men Mats, varför denna halvmesyr, när det är ett sant borgerligt parti (radikalliberalt och konservativt) som Sverige saknar. DET tomrummet behöver verkligen fyllas för att på nytt göra Sverige till en fungerande demokrati. Det är lagarna och politiken som måste ändras, att agera i olika domstolar är i allmänhet utsiktslöst och orimligt kostsamt.

  6. Gösta Walin skriver:

    Kanske bättre med bara ”Käringen mot strömmen”. Begreppet Käringen är ju nästan könsneutralt.
    Medborgerlig samling med Ilan Sade är väl inte så långt bort från det som behövs. Jag tror inte att det är superviktigt att ideologin är helt rätt i alla avseenden. Däremot krävs karisma. ”Medborgerlig samling” är inte karismatiskt. Käringen mot strömmen är betydligt bättre.
    Sen vill jag passa på att påpeka att ett nytt parti måste ha som grund en styrelse som är oavsättlig; typ stiftelse. Då öppnas möjligheterna för disskusion och utveckling utan att ledningen behöver försvara sin position hela tiden. Man slipper infiltrationen som självklart dyker upp så fort det blir lite framgång; och sen är bråket igång. Se på KD, Ny Demokrati, Sjukvårdspartiet i Västra Götaland, och nu dessvärre även Ny demokrati (man får se hur det går men det ser dystert ut), och givetvis alla andra sunkiga partier som har kvar lite av sin forna makt och pengar.

    • mats skriver:

      Det blev så att jag svarade Åke, längre ner om namnet och partiprogrammet.

      Med en stiftelse som leder partiet blir det väl stiftelsen som äger partiet? Hur gör man då för att bli delägare och inte bara delägd?

  7. Gösta Walin skriver:

    Tillägg Även Junilistan föll offer för infiltration/interna strider. Sen så råkade jag skriva Ny Demokrati i stället för Sverigedemokraterna i texten.

  8. mats skriver:

    Skönt att höra att mina läsare inte har gett upp om den demokratiska modellen som sådan. Det är ”bara” dagens utförande som väcker berättigat missnöje.
    Politikerna talar gärna om värdegrund, men själva har de ingen kvar. För de byter värdegrund precis hur lättvindigt som helst, bara de därmed ökar sina chanser till makt.

    • Stefan Eriksson skriver:

      Nja, demokratiskt fattade överenskommelser / beslut renderar ofta i något helt annat än vad majoriteten vill, efter det att saken har manglats hos lagens väktare.
      I den processen söker olika särintressen gehör för sin uppfattning, ibland med framgång, ibland utan framgång, det beror ju på domstolarnas förmåga att behålla sin intigritet.

      Sedan är det ju också så som Åke Sundström här ovan ger vid handen; det kostar pengar att föra talan vid rättsvårdande myndigheter, och därav väger vissa lätt i ”fru justisias vågskål”.

      • mats skriver:

        Jo, men det du beskriver är ju bristerna i tillämpningen av den demokratiska modellen.

        • Stefan Eriksson skriver:

          Japp, tillämpningen är rätt ord, det var det jag sökte egentligen.

    • Åke Sundström skriver:

      Stefan: Lite sunt bondförstånd skulle vara revolutionerande, det är vi eniga om.

      Gösta: Du glömde att nämna MP, partiet med den värsta infiltrationen. Där vimlar det av f d SKP-are som lurat skjortan av de godtrogna gräsrötterna. För Junilistan var väl misslyckandet ett resultat av ohederlig retorik: man övergav det EU-motstånd som initialt lockade många väljare. Ett gåtfullt agerande som mest påminner om ett kollektivt självmord. Eller påstår du kanske att denna helomvändning var ett resultat av infiltration (vilket jag aldrig tidigare hört antydas)? Och det är väl en karismatisk ledare du efterlyser, mer än ett sexigt partinamn?

      Mats: Gemensamt missnöje, gott om kritiska bloggar och enskilda libertarianer, men alla tycks vänta på att någon annan skall ta initiativet. Politiska entreprenörer efterlyses! (Var tog du vägen, Patrik Engellau?) Varför ser inga revoltörer potentialen i det unga stjärnskottet Alice Teodorescu, som nu förvandlar GP till ett sant liberalt språkrör efter ett halvt sekel som sosseblaska. Hon skulle väcka samma gensvar bland de trötta svenska väljarna som Trump i USA. Låt henne ersätta stolpskottet Batra som ledare för en yngre, fräschare och mindre svekfull Allians! Så mycket svårare behöver det inte vara att äntligen sätta punkt för den socialistiska parentesen i svensk politik.

      • mats skriver:

        Alice, vad jag sett hittills, skulle vara ett ypperligt val. Men är hon tillgänglig? Behöver hon ett nytt parti, eller menar du att hon skulle kunna funka i Alliansen?

      • Kgb35 skriver:

        Funderade också, när det begav sig vilja övertalningsmetoder det var som fick dem att tvärt byta åsikt och avskaffa sig själva i junilistan.

      • B-J Bjurling skriver:

        Tja, man kan ju faktiskt söka med sökmotor. Patrik skriver nästan dagligen på Det goda samhället. Fullt läsvärt. Tack för tipset.

        • Åke Sundström skriver:

          Visst gör han, men politiska entreprenörer (vilket var det jag efterlyste) stannar inte vid att ratta en blogg, hur läsvärd den än må vara. Det är snarare bristen på finansiella muskler som bromsar; de befintliga partierna har skapat regler som gör det väldigt svårt för nya partier: miljarder i partistöd, hög riksdagsspärr, politiseringen av universiteten mm.

          Men MP och SD har ändå lyckats – och FI närapå 2014 samt Junilistan i ett EU-val, med hjälp av Sven Hagströmers plånbok. Huvudproblemet är nog frånvaron av protester från de liberala och konservativa väljarna, deras passiva accept av ett antiliberalt folkparti och av Reinfeldts diktatoriska regemente. Man kan förvånas över att tänkande personer av t ex Mats Johanssons kaliber (f d chef för SvD:s ledarsida) stått ut med rollen som en av sönderfallets möjliggörare, i egenskap av lojal knapptryckare under partipiskan på Helgeandsholmen.

    • Kgb35 skriver:

      Hörde häromdagen alternativet till religionen värdegrund: verklighetsgrund.

  9. Åke Sundström skriver:

    Svar till Mats:
    I varje fall mycket bättre än Bildt, Reinfeldt eller Batra. Som ledare för det parti som moderaterna BORDE vara för att leva upp till sin förmenta ideologi – och kanske kan bli om stofilerna i partitoppen tar sig i kragen och inser att man behöver en ny Gösta Bohman.

    Då måste man förstås börja med att kasta ut den generation av nollor som sålt ut både partiets själ och dess väljare. Men samtidigt gärna välkomna Ian att göra någon form av comeback, t ex som sparring partner till Alice, och därmed kompensera hennes enda svaga punkt, bristen på mer djupgående erfarenheter av det politiska fulspelet.

    Att på motsvarande sätt omvandla dagens halvkommunistiska folkparti till ett sant liberalt parti är förvisso en ännu större utmaning, så den rockaden går nog inte ens att föreställa sig.

    Misslyckas renoveringen av M återstår att lansera en svensk motsvarighet till UKIP eller AfD. Att krossa fattigdomsmaskinen EU har högsta prioritet i kampen för att rädda inte bara Sverige utan hela Europa. Självklart betydligt viktigare än att byta ut det rödgröna styret, som ju f ö regerar bara så länge vår handlingsförlamade Allians så tillåter.

    • mats skriver:

      Jag är helt enig med dig och måste tyvärr erkänna att jag inte i tid (medan han var partiledare) insåg Bohmans storhet. Men nu är han sedan länge saknad.

      • Kgb35 skriver:

        Vem kan man lita på? Enligt min far var Bohman drivande påatt göra lärarstrejker samhällsfarliga och olagliga i samband med det kommunistiskinspirerade skolväsendets införande ca 1960. Flumskolan infördes då, men det tar ett tag att riva ett välbyggt bygge.

        • Kgb35 skriver:

          Dessutom utsåg han sin efterträdare via sängvägen.

          • mats skriver:

            Som jag minns det var han tvekande till att släppa fram svärsonen. Det var andra som hjälpte fram Bildten den vägen.

        • mats skriver:

          Frågan vem man kan lita på är alltid befogad.
          Har du någon annan källa till det där om Bohman och lärarna?

  10. Åke Sundström skriver:

    Gösta Walin skrev att de nybildade partiet Medborgerlig Samling ”inte är så långt bort från det som behövs”. Efter att först nu ha läst deras program är jag beredd att instämma. Helt överlägset något av de existerande och förment borgerliga partiprogrammen. Lite halvhjärtat och ogenomtänkt i t ex avsnitten om EU och klimatpolitiken, men sådant som går att förbättra.

    Det likaledes nya Kristna Värdepartiet har en än mer genomarbetad libertariansk agenda – fast en litet udda nyckelfråga om att bekämpa aborter.

    Upplagt för en valallians mellan dessa två och ett tämligen säkert genombrott av 4- procentsspärren. Med välvilliga sponsorers hjälp. Och ett projekt som både Patrik Engellaus blogg (Den goda samtiden) och Frihetsportalen borde ha anledning stödja. En positiv trigger är att Brexit och Trump så tydligt visat att de gamla partierna har förlorat sin trovärdighet. Väljarna är mer öppna för radialt nytänkande än de blinda ”experterna” påstått.

    • mats skriver:

      Visste inte ens om att de fanns.
      Här kommer lite osorterad kritik efter en snabbtitt.
      Namnet som sagt, Medborgerlig Samling (MED) skriver de själva, (MES) eller (MS) är andra mindre inspirerande förkortningar.
      Blågrönt parti, vad är det? Är det någon ny sorts alger? Tror jag blivit allergisk mot grönt.
      Hårdfört mot kriminella? Tukthusen åter?
      Medlemskap i NATO, nej tack.
      Miljöpolitiken är ett slags traska patrullo, eller populism om man så vill.
      De vill fortsätta en hög grad av skattefinansierade verksamheter. Det förutsätter ett högskattesamhälle och resulterar i en stor stat.

      http://www.medborgerligsamling.se/var-politik/

      • Åke Sundström skriver:

        Förvisso finns det reservationer, som även jag antydde, men är vi inte eniga om att deras program ändå är mer tilltalande än Allianspartiernas program och framför allt deras konkreta politik? Ett betydande steg i rätt riktning, som med lite kompromisser i en valsamverkan med t ex KV kan blir ett ganska stort steg? Men ett krav på utträde ur fattigdomsunionen (EU) och ett tydligt nej till klimatpolitiken är nog en förutsättning för framgång vid valurnorna.

        • mats skriver:

          Bra att de inte är uttalat socialistiska. Men det är nog det mest uppskattande jag kan säga.

        • Stefan Eriksson skriver:

          En sammansluten entydig organisation som kräver utträde ur EU
          och ett nej till klimatpolitiken får man nog leta efter någon annanstans. Jag tror aldrig att det kommer att hända i MED.
          Mitt namnförslag efter att ha sett styrelsens sammansättning blir:
          ”Urbana partiet”.

  11. Åke Sundström skriver:

    PS. Fast sant, Gösta, partinamnet är ingen höjdare, tvärtom blekt och fantasilöst, men det går förstås att hitta något sexigare när den föreslagna valalliansen skall namnsättas. Dock inte ”kärringen mot strömmen”. DS

  12. Stefan Eriksson skriver:

    Här kommer lite mer ”julgodis” till MP, visserligen undangömt i kulturdepartementet.
    Finns det ingen lag på att industrifrågor handläggs av därtill utsett departement?

  13. Stefan Eriksson skriver:
    • mats skriver:

      Det ger ju än en gång tydligt besked att S och MP ser natur och privat mark som endast en rekreationsresurs och museal tjänst som ägarna är skyldiga att gratis tillhandahålla allmänheten.
      Av alla kapten Haddocks tillmälen man skulle vilja ta till i denna stund, kanske sötvattenspirater är det mest träffande.

    • Åke Sundström skriver:

      Men varför inte, Stefan, reagera mot att inlägget var skrivet av två centerpartister? Deras parti är ju medskyldiga genom att vägra fälla den minister och den regering som lagt fram det kritiserade förslaget. Ett magstarkt hyckleri!

  14. Stefan Eriksson skriver:

    Den forna ”folkrörelsen” centern är inne i sin sista mandatperiod i rikspolitiken. Det har de förtjänat på eget ”arbete” genom ett vinglande mellan högerextrema och rena kommunistiska utspel.
    Olof Johansson påbörjade under sin tid med inflytande över centern en irreversibel utveckling mot 4% av väljarunderlaget. De har helt enkelt ingen trovärdighet mer att vara rädd om.
    Idag avser centern att träffa en blocköverskridande överenskommelse om ny regionindelning.
    Och så blev de av med några väljare till.
    Delikat fråga Åke; Hur bär man sig åt när man vill kritisera en ”suicid” personlighet?
    Ska man säga som det är? eller skall man låta det gå förbi i frid?
    Dessutom ryktas det att strategerna hos centern är inne på att ”sopa upp” rester av MP för att involvera i dess parti. Så mycket mer sämre kan det inte bli om du frågar mig.
    Makt korrumperar i högre utsträckning när man förlorat sin hemvist, och det har centern gjort.

    • Åke Sundström skriver:

      En delikat fråga, förvisso, med alla dessa suicidala ”personligheter” (partier). Torbjörn Fälldin var den siste bondeledaren, men förråddes av den kooperativa falangen, som prioriterade sina elkrävande pappersbruk. Okunniga rådgivare spred lögnen att dessa skulle gå under utan kärnkraft. Sveket i Barsebäck var en del av samma interna maktkamp. Maud Olofsson fullföljde dödsmarschen med sitt ljugande om Vattenfalls tyska och holländska förlustaffärer. Vem kan förvånas över att väljarna flytt sin kos? Och att nu låtsas vara det mest liberala partiet (men nöja sig med att kopiera fp:s snällism) är bara en ny bluff mot väg mot undergången.C har förlorat sin ”hemvist” som du så riktigt skriver, men också sitt uppgift.

  15. Stefan Eriksson skriver:

    Pappersbruken byggdes med sovjetiska ritningar, träfiberlagen (som i princip förbjöd hushållseldning med ved) ,bidrag för installation av direktverkande elvärme, och när de ändå slängde ut spisarna skulle fruarna följa efter för att staten skulle ta hand om barnen.
    (Därför är en unge aldrig tyst nuförtiden, och ytterst sällan koncentrerad på vad han håller på med.)
    Listan kan göras lång, och man kan kanske inte enbart skylla centern för denna utveckling, men det skedde med dess goda minne, i strävan att få till en blocköverskridande stabil regering.
    Vilket absolut misslyckades.
    Sedan dess har centern bara visat prov på ett sammelsurium som aldrig går att bli klok på.
    Jag tilltalas av idéer om ett mer decentraliserat samhälle, och för den skull ingen nationalist, men att samla all makt i Bryssel är bara så fel, att också en centerpartist skulle kunna se det.
    Spelar mindre roll för de är ju anhängare av DÖ, och blir förmodligen det första partiet som får stryka på foten i riksdagen. Kommer att följas av fler därefter om de inte visar sitt berättigande för väljarkåren. Kan bara hoppas att MP gör dem sällskap ut i verkligheten.

Kommentarer inaktiverade.