Att vara på rätt sida

Kom igen katten, det svänger ju! Nej, det är inte björnen Baloos ”sväng” det handlar om. Det handlar om hur det börjat svänga i politiska frågor. Västvärldens problem med oreglerad eller övermäktig immigration har börjat diskuteras även bland de politiker och opinionsbildare som från sina höga moraliska hästar tidigare deklarerat att fri invandring och ohämmad mångkultur är berikande och att de som beskriver andra perspektiv på saken bara är främlings- och utvecklingsfientliga.

Med Trumps seger i presidentvalet har det också börjat gå saktare med klimatarbetet i Europa, inte bara för att USA skulle ha varit dragande, utan än mer för att det börjar bli oro i leden över frågan om klimatet verkligen är något vi kan styra.

Ytterst kan det hela vara en fråga om tolkningen av den vite mannens börda. Rudyard Kipling beskrev den bördan i dikten The White Man’s Burden. Den handlar om att leda världens utveckling, teknologiskt, politiskt, juridiskt och filosofiskt, samt att i slutänden dömas i en domstol av sina jämlikar för hur detta ledarskap utövats

Många högt uppsatta politiker och main stream medias journalister har inte fattat att detta är på gång. Domen är på väg att formuleras och snart kommer den att kungöras. Patrik Engellau har funderat över detta och faktiskt ärligt berättat att han inte har förstått vad som är på väg. Inte förstått varför den moderna världens första och främsta innovatörer av samhällsbygge och rättvisa (USA och Storbritannien) valt att vända utvecklingen ryggen genom sina senaste val, Trump och Brexit respektive.

Låt mig erbjuda en teori. I västvärlden, vi kan om vi vill kalla det för den vite mannens hemområde, men det är större än så. Vi kan kalla det världens demokratier, kanske är det något mera rätt. Nåväl, den pågående, accellererande globaliseringen (utvecklingen av en världsomspännande regim, utan nationsgränser och utan folkligt inflytande) styrs huvudsaklingen av USAs maktelit, oligarker.

Av den enkla anledningen att de kommunicerar på engelska och de amerikanska och brittiska medborgarnas långa vana vid att granska sina makthavare, har folket i de båda länderna gjort en översyn av hur deras nationer styrs och sköts, och funnit att folkets uppdrag missköts. Folket har ännu så länge inget aktivt och uppbyggligt svar på hur de vill utforma framtiden. Just nu kan budskapet sägas vara, ”gör om, gör rätt!”

De flesta i väst gillar företagande och den välståndsutveckling som företagande och handel kan föra med sig. Men man anser inte allt företagande oreserverat vara önskvärt. Den sort som oligarkerna står för och som hotar överflygla både små och i förlängningen stora nationer och deras folk tillhör den oönskade sorten.

Kunskap om vad som är på gång har folk fått via internet, inte från MSM. Dessa mediebolag ägs och styrs av oligarkerna, men ännu så länge äger de inte journalisterna. Nu är det dags för journalisterna att välja sida, sanningens eller lögnens. En av de viktigaste frågorna att direkt sluta ljuga om, är klimathotet.

En annan indikation (än valresultaten) på att omsvängningen är i annalkande, är det höjda, fanatiska tonläget från dem som bestämt sig för att hålla ut i sin åsikt längst av alla. De kan alla göra klokt i att fundera över visdomen i dessa två citat.

Man bör inte vänta till dess frihetskampen blir kallad landsförräderi. Erich Kästner

Whenever you find that you are on the side of the majority, it is time to reform. Mark Twain

Det här inlägget postades i Frihet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

13 kommentarer till Att vara på rätt sida

  1. kallepelle skriver:

    Motkrafterna manifesterar sig i dag i SvD som framställer bilden av ”klimatkämpen” Rockström som på förstasidan vill se en ”plan för renare energi”. Sedan får han sidorna åtta och nio. Nian går åt till en färgbildhelsida där det göregivna geniet avbildas med den obligatoriska jordklotsbilden. Det är den notoriska Jenny Stiernstedt som med andan i halsen hyllar sin idol och från fakta håller man sig så långt borta som överhuvud taget går. Rena slöserifestivalen, tvi vale för den!

    • mats skriver:

      När jag, som inte är prenumerant på SvD, försöker läsa artikeln om kampen mot falska nyheter kommer följande förslag upp.

      ”Vilket var egentligen kung Carl XVI Gustafs namn i Vargungarna?”
      ”Artikeln är en del av vårt premiuminnehåll.”
      Läs hela artikeln med SvD digital.
      http://www.svd.se/8-pastaenden-manga-tror-ar-sanna–vad-sager-du

      Ska man skratta eller gråta?

      • Göran skriver:

        På samma sida dyker rubriken ”Kan du orden svenskan tagit från engelskan?” upp. Jag undrar lite lätt konspiratoriskt om det är ett inlägga in multikulturprojektet?

        Två lite roligare fakta angående ovan:

        Först. Det beräknas att 25 % av den engelska som utvecklades i Storbritannien härstammar från Scandinavien.

        Andra. I William Shakespeare samlade verk används ungefär 36.000 olika engelska ord. I August Strindbergs samlade verk används ungefär 106.000 olika svenska ord. (Obs att siffrorna inte är exakta utan från mitt minne, men oavsett det så visar det på en stor skillnad.)

        Visst är vi töntiga i Sverige med vår kultur (som inte existerar).

  2. Samuel af Ugglas skriver:

    Sista stycket i Engellaus artikel är kanske den mest intressanta reflektionen. Så här tänker han:
    ”För ett land som Sverige, till exempel, kan det vara dags att börja ta ansvar även för sin egen utrikespolitik. Sverige har länge förfäktat underligheter typ alliansfrihet och feminism i de utrikes ärendena i trygg förvissning om att USA ändå skulle rädda oss om något gick på tok. Nu kanske det blir slut på det. Om USA drar sig tillbaka kanske till och med Sverige fattar att det är dags att nyktra till”.
    Det finns många kloka svenskar som konstaterat att beroendet av USA´s beskyddande hand över Europa och även Sverige har varit mer till skada än gagn på senare tid genom att socialisterna utnyttjat situationen till möjligheten att parasitera på sin egen befolkning. Genom en systematisk plundring av egendom och tillgångar har man skickligt kunna dölja tillvägagångssättet genom att styra propagandan i media, så skickligt att det skett nästan omärkligt. Var är vårt försvar av riket idag?
    Därför är jag ytterst förvånad över Patriks Engellaus märkliga och sena uppvaknande.
    Det är bara att önska sig inför det nya året och den nya presidentperioden att Trump får lov att genomföra en förändrad inriktning på den socialistiska svenska parasitideologin. Svenska folket tror jag har svårt att genomföra nödvändiga förändringar med de förödande propagandamöjligheter och att köpa röster, socialisterna tillskansat sig.

    • mats skriver:

      Engellau kommer ju från etablissemanget, tror det är svårt att i ett enda kliv komma bort från dess påverkan. Han gör dock beundransvärda ansträngningar för att lyckas.

      • Göran skriver:

        Etablissemangsälskadet och socialism sitter i ryggraden på 99,99% av det svenska folket. Jag ingår i den gruppen och det är ett ständigt kämpande att motverka dess påverkan.

        Dock har jag aldrig varit en etablissemangsälskare utan mer en hatare ända sedan jag föddes mer eller mindre. Auktoriteter som vill bestämma över andra individer har jag alltid hatat.

        Men den där djävla socialism och dessa skadliga tankar den medför är det inte lätt att bli av med. Jag är 100 % icke socialist och vill bara påpeka att tidigare inflytande från skolan indoktrinering ibland gör sig påmint.

    • akesundstrom skriver:

      Men notera, Samuel, att Patrik Engellau inte är fullt lika fri och obunden som Mats. Hans think-tank är ju finansierad av näringslivet och då aktar man sig för att överskrida de oskrivna lojalitetslagarna. Att kritisera försvarspolitik eller asylgalenskap är ofarligt, men att ge sig på t ex energi- eller klimatpolitiken innebär större risker, eftersom Svenskt Näringsliv godkänt densamma – trots att den så uppenbart strider mot principen om fri konkurrens. Men den gynnar vår tunga basindustri, utan att övrig industri skadas i nämnvärd grad. Därför fick Urban Bäckström mandat att hylla vindkraftsutbyggnaden och att godkänna klimatuppgörelsen i sin helhet. När pengarna talar och någon annan betalar (hushållen), väger ideologin lätt.

      Utöver en politisk nomenklatura som till 97 procent är enig lever vi alltså med en tämligen okänd symbios mellan denna enpartistruktur och näringslivet. Och med en statlig styrd ”forskning” som en tredje och propagandamässigt avgörande komponent. Mer diktatoriskt än så kan det knappast bli. Inte så mycket tystare heller – men desto mer larmande kring samtidens avledande trivialiteter, typ genustänk och politiskt korrekta skolavslutningar.

      • Göran skriver:

        På Timbro verkar skribenterna tro att de är liberala. Det enda som kommer från skribenterna på Timbro är vedklabbar som läggs läggs på den socialistiska brasan.

        Hur tror dessa (låtsas-)liberaler att företagare och folk i Sverige ska kunna tänka något annat än att för varje dag ta ett pyttesteg till mot utrotandet av sitt förvärv?

        • akesundstrom skriver:

          … och inte bara Timbro, kan tilläggas. Det har rimligen slagit fler än mig att t ex Skattebetalarnas Förening gärna ägnar stort utrymme åt kommunalrådens extravaganser, medan statens oerhört mycket större och samhällsekonomiskt mer förödande slöseri sällan analyseras på djupet. Elementa som att skatt till 90 % är ren stöld kommer dessa halvhjärtade liberaler aldrig att nämna, än mindre att staten via dagens nollräntor och en växande skuldbubbla tvingar våra efterlevande att betala dagens överkonsumtion.

          Jag är inte säker på Tage Danielsson insåg att det är detta som sker, att revolutionen äter sina barnbarnsbarn, men hans ilska var lika äkta (fast i humorns lättsamma form) som en gång August Strindbergs och vämjelsen inför den politiska nomenklaturans solidaritetshyckleri (motsatsen till Mäster Palms ärliga medkänsla) gick inte att ta miste på. I dag är det framför allt i bloggvärlden som ett sådant rättspatos lever vidare.

  3. Göran skriver:

    Jag har snackat med en hel del britter i Storbritannien om Brexit. Alla som röstat för Brexit har sagt att de anser deras första motiv var att EU är ett fiasko. De som röstar mot Brexit, vilket har varit få av dem jag har talat med kan inte uppge något speciellt motiv mer än typ ”vi är nu alla samma”. Helt ovetenskapligt skulle jag vilja påstå att av dem jag har talat med är de som röstade för Brexit mer insatt i det hela än de som röstat mot Brexit. Det är mer i stil med att de som röstad emot har läst en artikel om Brexit medan de som röstade för Brexit har läst tio artiklar om Brexit.

    Intressant tycker jag även att personer jag talat med som håller på med investeringar professionellt (lite svepande definition här) och som man tror ska ha någon aning om vad Brexit betyder ekonomiskt för Storbritannien säger att de inte har den minsta aning. Jämför det med vad regeringen och MSM sade, att arbetslösheten skulle öka, bostadspriserna skulle sjunka m.m.

  4. Errbe skriver:

    Jag menar att kärnan in problemen är socialismens mantra: ”Allt är politik”. Det har gjort politiken så komplicerad, snårig och allomfattande att en väljare inte har tid att hålla reda på hur den sköts.

    Det har också betytt att ”vanligt folk”, som vill känna att de åstadkommer något, inte står ut i de beslutande församlingarna besatta av ett annat folkslag, för vilka det är prestigen som räknas. Deras snackesalighet om skitsaker står inte vanligt folk ut med. För de förra räcker det med att ”känna sig viktig” i det fina sällskapet.

    Detta har gjort att folk med sunt förnuft och livserfarenhet inte lockas till politiken.

    Sedan får även konservativa politiker svårt att hålla fingrarna borta, när de med makt och skattebetalaranas pengar tycker att de kan göra något ”bra”. Som kommunstyrelens ordförande tar de lätt beslut som innebär att det fria företagandet beskärs ytterligare.

    Så har socialiseringen drivits längre och längre även i moderatstyrda kommuner.

    Vi kommer inte bort från detta förrän vi fått folk att förstå att politiken INTE skall göra mer än vad just den MÅSTE göra. Hela välfärdsidén måste skrotas. Folk måst få behålla och ta ansvar för sina egna pengar !

    Det är inte kommunalrådet som skall bestämma om det är Kalle eller Lotta som skall få duscha på morgonen.

    • Göran skriver:

      Du skriver om att påverka. Jag vill påverka men jag vill inte göra det genom att hota mina medmänniskor med våld eller faktiskt begå våld mot dem hur korkade beslut mina medmänniskor än tar. Det är inte min rätt att stoppa andra människors dåliga beslut eller omdömen. Jag kan försöka berätta för dem och övertyga dem om att de tar dåliga beslut.

      Tror du att det finns någon gnutta av en chans att få människor att förstå att det jag vill eller du vill är något som andra kanske inte vill. Varje gång jag ska ta ett beslut som påverkar andra borde jag alltid ställa en fråga till mig själv om det jag vill verkligen är något som andra vill och om det gagnar dem eller om det missgynnar dem?

      På Timbro sitter de och skriver artiklar om välfärden och dess bevarande. De borde i stället skriva artiklar om hur den kan ersättas.

    • mats skriver:

      Jag har inget problem med att se även vardagslivet i ett politiskt ljus. Problemet uppstår när det bara kan ses genom ett socialistiskt filter.

Kommentarer inaktiverade.