LO gör en Trump!

LO hade nyligen en debattartikel i DN. Jag saxar och lämnar mina synpunkter på deras kampanj. LOs text i kursiv, min kommentar i fetstil efter.

Många LO-medlemmar vi träffar tycker att utvecklingen i vårt land går åt fel håll.
Som om LO-medlemmar utgör rättesnöret för Sverige eller den beslutande majoriteten. Men det är många andra än LO-medlemmar som tycker att saker sköts dåligt. Då är det inte mer socialism eller fack-makt man efterlyser.

Vi kan försöka övertyga dem om motsatsen, med siffror och statistik, men det räcker inte. Vi måste göra det i handling. Att bara säga ”det går bra för Sverige” blir en örfil för dem på landsbygden som upplevt att polisstation, post och annan service försvunnit.
Landsbygden har aldrig varit prioriterad för LO. En sådan uppenbar läpparnas bekännelse är inte värd annat än förakt.

För dem som varje dag lever med otryggheten i arbetslivet, som ser sina vuxna barn sakna bostad och sina gamla föräldrar svikas av en urholkad äldreomsorg. Detta samtidigt som skattepengar försvinner till riskkapitalbolag.
Mycket mer pengar försvinner till politiska dumheter.

En del av det som gått fel beror på att vi hade en högerregering som hellre sänkte skatten än investerade i välfärd och trygghet. Men vi ska inte skylla allt på dem. Klyftorna i Sverige började växa redan under 80- och 90-talen. Arbetarrörelsen är medskyldig.
Vi ser nu över hela världen hur människors oro utnyttjas av mörka krafter vi felaktigt trott tillhörde historien. Donald Trumps valseger i USA är det senaste exemplet.
Just det, vanligt folk börjar inse att något är allvarligt fel, inte bara i dagspolitiken utan hela demokratin är på villovägar.

I vårt eget land är ett parti med nazistiska rötter riksdagens tredje största och har också stöd bland LO- förbundens medlemmar.
Det skulle kunna vara en beskrivning av Socialdemokraterna, tänk Alva Myrdal. Eller liberalerna, tänk Bo von Stockenström.

Det är givetvis ett misslyckande. Rasister och högerpopulister har aldrig haft några lösningar.
Socialismens lösningar är inte mindre tvingande. Att i nedsättande syfte kalla människor med annorlunda politiska lösningar för rasister och populister är varken upplyftande eller upplysande.

Vi i LO:s nya ledning vill lyfta fram några områden där vi tror det är nödvändigt att ändra riktning för att bygga Sverige starkare.
”Bygg Sverige starkare igen”, intressant att LO lånar den från Donald Trump hatade retoriken Make America … again”.

Skolan måste få mer resurser. Skolpeng och skolval måste reformeras för att motverka segregationen. Vi måste få ett totalstopp för vinstuttag liksom för religiösa friskolor. Även ett förstatligande av skolan bör övervägas.
Hoppla! Det är alltså inte undervisningen som ska ge eleverna redskap att möta världen, skolan ska tydligen vara politikernas verktyg för att forma folk och nation. Är inte kravet på stopp för islamska friskolor lånat från SD? Är Göran Persson informerad om att hans största reform, kommunaliseringen av skolorna enligt LO var ett totalt fiasko?

Enbart år 2015 tog Sverige ensamt emot över 160.000 asylsökande. På lång sikt är det inte hållbart att fortsätta så. Sverige måste återgå till den både reglerade och solidariska invandringspolitik som Socialdemokraterna historiskt har stått för. Hela EU måste dela ansvaret för människor på flykt. Just nu måste vi i Sverige fokusera på att få de nyanlända som redan befinner sig här, in på arbetsmarknaden.
Läser jag Sverigedemokraternas partiprogram, eller vad?

Det är orimligt att människor från länder utanför EU fritt kan komma och arbeta i Sverige samtidigt som hundratusentals människor som redan finns här står utanför arbetsmarknaden. Här har fackföreningsrörelsen en viktig roll att spela. Vi är beredda att ta ett stort ansvar och hitta kreativa och konstruktiva lösningar tillsammans med staten och arbetsgivarna…
Som vanligt alltså, LO vill vara ensam herre på täppan och bestämma över alla, de egna medlemmarna, arbetsgivarna och politikerna.

Vi vill öka skatterna på kapital och därmed göra det möjligt att minska skatten på arbete, det vill säga någon form av skatteväxling. Samtidigt krävs rejäla förstärkningar för grupper som halkat efter, exempelvis kraftigt höjda barnbidrag och en större satsning på pensionärerna.
Mer beroende av staten alltså, till priset av mindre egna pengar i plånboken.

Vi måste också en gång för alla få bort inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män.
Alltså inte lön efter kompetens, eller ersättning för det jobb betalaren eferfrågar.

Många människor upplever att makthavare inte lyssnar, eller ens bryr sig om dem. De känslorna utnyttjas av de reaktionära krafterna. Där hämtar de sin näring.
Fackföreningsrörelsen är fortfarande Sveriges starkaste folkrörelse.

Nej, facket är ett särintresse, inte en folkrörelse. Försök inte lura mig, KPT.

Vi är övertygade om att Sverige behöver ett nytt projekt, en idé om vart vi tillsammans ska ta oss. Den resan börjar nu.
Alla ska med i kollektivet, med andra ord. Enskilda intressen och individens frihet väger lätt när LO sätter agendan.
De inledde med att beklaga hur illa folk på landsbygden blir behandlade. Såg ni något konkret om hur landsbygdens folk ska få det bättre med LO som politisk överrock?

 

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

19 kommentarer till LO gör en Trump!

  1. Samuel af Ugglas skriver:

    Mats, du är en mästare att klä av socialisterna och exponera deras ynkedom, tak för det.
    Men, vad gjorde ”dom” utan dina och mina utplundrade pengar. Kanske ”dom” kunde leva som alla oss andra?
    De som till äventyrs intresserar sig för medborgarna på landsbygden kan ju fråga sig varför folket flyr till ghettona bland betongklossar, glassplitter och utbrända bilar m.m. Socialisterna har ganska enkelt gjort det för dyrt genom deras systematiska utplundring av dem som försökt överleva på vad naturen har åstadkommit, mark, luft, vatten och solljus.
    I veckan kastade en av landets stora sockerbetsodlare in handduken och levererar inte mer socker till svenska folket. Statens (socialisterna) utplundrande kostnadsandel i produktionen är för stor, den är förödande. Därför inget mer socker till svenska folket, därifrån. Så går Bucht och hans gäng systematiskt till väga när det gäller avfolkningen av landsbygden i Sverige, med god hjälp av ”facket”! Vad gör LRF, Livsmedelsproducenternas talesmän?

    • Sten-Arne Persson skriver:

      Instämmer i din uppskattning av Mats analyser.
      ”Vad gör LRF, Livsmedelsproducenternas talesmän?” LRF-toppen går jordägarförbundets och socialisternas ärenden. LRF-toppens elefantsjuka har släckt ljuset i hus efter hus på landet allt medan man berikat sig själv utan hämningar. Har man någonsin gjort annat än att slicka uppåt och sparka nedåt. Titta bara på hur de låga inkomsterna i småföretagen i princip gör att dessa småföretagarfamiljer inte får ut många korvören vid sjukdom, föräldrapenning eller i pension på grund av den så kallade inkomstbortfallsprincipen. Men mer inkomstskatt och avgifter har de fått betala än alla andra procentuellt sett.

      Hur kunde pomperipossaeffekten få utarma Sveriges bönder och andra enskilda firmor genom att ta ut skatt på skatten i 14 år, utan att LRF-ledningen reagerade, trots att jag konfronterade högsta ledningen på LRF:s Driftsbyrå, tre år innan Astrid Lindgren avslöjade Finansminister Gunnar Sträng på mindre än en minut i Riksdagen. Krävde LRF återbetalning av för mycket inbetald skatt under 14 år?

      Nej, man tyckte att det skulle bli för bra för de drabbade om de skulle få två schablonavdrag på samma år när man rättade till felet. LRF kom överens med staten om att man skulle dela upp det sista schablonavdraget på 3 år för att inte skada staten. När det naturliga i ett rättssamhälle hade varit att ersätta de drabbade med ränta på ränta. Inte ens nu när våra bönder håller på att gå under kräver LRF kompensation. Även om pengarna i dag inte skulle hamnat hos de drabbade småföretagarna och knappast hos deras barn heller då de oftast bor och arbetar i våra storstäder.

      Det är bara att titta på hur ”världens bästa djurskydd” fått löpa amok i våra djurstallarna i nästan tre decennier, i skydd av LRF, för att förstå att LRF inte värnar Sveriges livsmedelsproducenter eller vår landsbygdsbefolkning. Hur ska elefantsjukan botas?
      Det jag skriver här är bara en bråkdel av vad LRF topparna har ställt till med tillsammans med alla andra korporativistiska organisationer (stater i staten) som till exempel LO.

      För två år sedan konfronterade jag LRF-toppen med det förhållandet att svenskt jordbruk har haft sämst lönsamhet av EU:s medlemsstater över tid sedan 1995 . Varför använder sig inte LRF av denna statistik i sin argumentation för att förmå regeringen och riksdagen att se till att vårt jordbruk överlever? Ett viktigt ämne att analysera.

      • Åke Sundström skriver:

        Men hur skulle LRF kunna dra nytta av din statistik när de har surrat fast sig vid det sjunkande skeppet? Via sitt bejakande av EU:s perversa jordbrukspolitik.

        Men än viktigare är att notera att det är de små jordbruken som har problem, medan godsägarna klarar sig utmärkt med sina generösa arealbidrag. Att skrota EU-systemet och införa marknadsekonomi (inte bara i jordbruk och även i energisektorn) skulle vara till stor hjälp för de små enheterna, tack vare lägre priser på insatsvaror och tjänster, t ex fodersäd, diesel och el). Ser du inte det sambandet och den lösningen, Sten-Arne?

  2. Stefan Eriksson skriver:

    Från LO-borgen ”skalla”; kollektivavtal åt alla,,, kollektivanslutning till (S)alla,,, staten åt alla,,, .
    Så långt är jämförelsen med DT helt fel.
    Men, hur SD kommer att agera för enskildas rätt att förvalta egen besittning, har jag ännu inte helt klart för mig. Risken är överhängande att de faller in i väl uppkörda spår, där LO fått varit med att sätta agendan de sista hundra åren.
    KPT ”vrider sig som en mask färdig för att bli agn på metkroken”
    Därav dessa ”underliga” påståenden.

  3. Tege Tornvall skriver:

    Vad gäller bostäder måste vi utnyttja befintliga bostäder bättre. Totalt sett råder knappast brist på bostäder, men många måste sitta kvar i för stora, och andra behöver större. Nyckelåtgärder är att slopa hyresreglering och ”flyttskatt”. Heliga kor i svensk jämlikhets- och rättvisefundamentalism. Hellre lika dåligt för alla än att alla får förbättringar, men vissa mer än andra.

    • Åke Sundström skriver:

      Så trevligt att denna gång vara överens, Tege. Du hör tydligen till de få som inser att det ingalunda råder någon brist på bostäder, snarare – som jag själv länge ganska ensam hävdat – ett ganska stort fundamentalt överskott (skillnad mellan utbud och efterfrågan vid fri hyressättning). Precis som på elmarknaden (fast på den punkten verkar du mindre klarsynt).

      Notera att LO inte säger ett enda litet pip om de tre i särklass värsta systemfelen: den förödande bostadspolitiken, det extremt kostsamma EU-medlemskapet och den helgalna klimatpolitiken. En talande tystnad som betyder att LO, trots alla överraskande verbala reträtter i DN-inlägget, fortsätter att försvara Partiets heliga kor, men struntar i sina medlemmars väl och ve.

  4. Åke Sundström skriver:

    ”Sverige måste återgå till den både reglerade och solidariska invandringspolitik som Socialdemokraterna historiskt har stått för.”

    Detta må, som Mats ironiskt skriver, påminna om SD:s partiprogram, men innebär något långt viktigare: början till slutet på den godhjärtade ondskans epok. I varje fall i just detta hänseende; ondskan har likt draken många huvuden (ett tillhör de förment mest godhjärtade, våra biskopar).

    Men den parentes vi lämnar bakom oss har INTE dikterats av SAP utan av Fredrik Reinfeldt, via samarbetet med MP. Klandra gärna Löfven, men fördöm i första hand den större syndaren och hans tigande knapptryckare, den preussiska kadaverdisciplinens arvtagare!

    Det är långt ifrån självklart att socialdemokraterna i ett motsvarande läge skulle ha agerat på samma sätt som Alliansens ledare. Att Löfven nu tämligen brutalt kör över sina två stödpartier ger en fingervisning om den saken, trots att han för egen del har en halvkommunistisk vänsterflygel att tampas med. Trycket blev för hårt. Och om han nu inte fullföljer det han lovat och verkställer den återflyttning som Migrationsverket häpnadsväckande nog försöker obstruera, så väntar säkert nya uppror.
    Anden är ur flaskan! Inte minst efter de jihadistiska terrordåden i Nizza, Bryssel och i Berlin i går.
    Men den största förloraren i detta kappvändande är moderatledaren, som än mer senfärdigt än Löfven sett skriften på väggen. Om inte partikadern har förstånd att snabbt skaffa sig en skickligare frontfigur (och en trovärdigare politik) väntar nya och välförtjänta valförluster.

    • mats skriver:

      Det är det som är så sorgligt. Det blir allt mer tydligt att den samlade Alliansens totala inkompetens manifesterad i DÖ, nu ger Stefan Löfvén carte blanche att överlåta parlamentarisk makt till LO.
      Kommer mer om det framöver.

      • Åke Sundström skriver:

        …och än värre, avgörande makt också till MP och V. Kan du eller ngn annat förstå hur dom tänker där nere i den moderata bunkern? Kan det verkligen vara enbart beröringsskräcken med SD som får hela gänget att tappa huvudet – och därmed helt bortse från sina egna väljares önskemål? Och från det egna landets bästa, det fosterland som den gamla borgerligheten satte högre än några partiegoistiska kalkyler.

        • mats skriver:

          Förutom beröringsskräcken med SD tror jag det finns en annan och viktigare förklaring.
          Som bakgrund till min förklaring vill jag förmedla ett replikskifte från TV-serien the Crown, som handlar om drottning Elisabeth II:s förberedelser och första år som regent. Vid ett samtal med Winston Churchill säger hon att det är så svårt att välja mellan att vara familjens överhuvud och nationens överhuvud.
          Churchill svarar att det är inget val. Som drottning måste hon vara nationens överhuvud. Familjen får stå åt sidan så hon kan fatta beslut som gynnar nationen.

          Valåret 2014 var tre av fyra partiledare i alliansen kvinnor. Två av dem dessutom gravida eller nyförlösta. Efter valet trodde de att de genom att godkänna DÖ kunde ge sig själva fyra år av familjetid, trots att de hade gått till val på att leda landet (trodde vi väljare).
          De hade inte förstått sin position och sitt uppdrag. De hade fallit offer för och är fortfarande lurade av vänsterns feministlögner att världen, yrke och arbetsuppgifter väntar på att de ska mamma färdigt. Det är uppenbarligen inte så världen fungerar.
          Vissa uppdrag kräver mer. Det finns både män och kvinnor som visat att de insett det och agerat därefter. Churchill, Thatcher, Elisabeth II är exempel på detta. AKB och alliansen är exempel på det motsatta.

          • Åke Sundström skriver:

            Dina referenser till Churchill och Thatcher ger ett bidrag till förståelsen av Alliansens agerande, men jag fick ungefär samtidigt syn på detta videoklipp https://www.youtube.com/channel/UCTDws6IhmmGLAFUqa7BKCDg, som ger ett annat och kanske än mer relevant svar på frågan om Alliansens obegripliga dårskap.
            Här intervjuar Rasmus Dahlstedt, en svensk skådespelare (!!), ett antal norska politiker och forskare om vad som skiljer de båda brödrafolken åt. Han visar med största möjliga tydlighet att det offentliga Sverige lever i en helt annan värld än sina norska bröder och syskon. Trots den geografiska närheten, den långa gemensamma historien och det faktum att båda länderna i huvudsak regerats av varandra närstående socialdemokratiska partier. Vi som gissat att det är Sverige som är avvikaren får stora skopor vatten på våra kvarnar.
            Men en viktig puzzelbit tycker jag saknas i det gedigna faktaunderlaget. Nämligen att den norska högern aldrig, som den svenska, kapitulerat inför sin ideologiska huvudmotståndare. Som märktes redan 2006, men blev entydigt utsagt av Fredrik Reinfeldt fyra år senare. Tio år av samfälld indoktrinering kan knappast gå helt omärkligt förbi. Börjar vi inte ana att den tidigare så hyllade moderatledaren kommer att gå till historien som en av de värsta folkefienderna i vår moderna historia? Tillsammans, givetvis, med Olof Palme och hans galna 70-tal.

            • mats skriver:

              Intressant program. Tycker att jag känner igen mycket som vi skrivit och kommenterat om här på Frihetsportalen.
              Jag har bland annat varnat för ett framtida inbördeskrig om politiken fortsätter i tangentens riktning.
              En skillnad mellan Sverige och Norge är att miljöpartiet hos oss fått ett genomslag som de inte fått i Norge. Det har varit förödande på många sätt.
              Vi kan nämna invandringen, äganderätten, jordbruket, skogsbruket, viltvården, klimatfrågan, bilismen, arbetsmiljön.
              Kombinera det med en borgerlighet som inte på minsta sätt förmått argumentera mot en stelbent socialism. Katastrof!

  5. akesundstrom skriver:

    Mats,

    Men var inte det mest intressanta med Dahlstedts intervjuer den stora skillnaden mellan norsk och svensk politik i allmänhet och de två högerpartiernas i synnerhet? Ser inte du, som jag, duon Reinfeldt och Batra som de värsta skurkarna?

    Det kan räcka att den sistnämnde ersätts av Finn Bengtsson, eller någon med hans sinnelag, för att över en natt förändra läget och förhindra en utveckling ”i tangentens riktning”. Knäckfrågan tycks vara om den moderata nomenklaturan, läs kommunalråden, har kurage att göra uppror mot en partiledning som ingenting lärt av FR:s katastrofala misstag.

    Positivt är också att den så kallade underklassen börjar få klart för sig hur grundlurade de blivit (inte minst som fattigpensionärer) och därför fortsätter att göra uppror i valbåsen i stället för med påkar och gevär (som du befarar). Jag hoppas och tror att den demokratiska självläkning vi sett i USA och England kommer att fungera även här. Trots ett halvt sekel av socialistisk indoktrinering, även under det senaste decenniet med en förment borgerlig statsminister. Friskolor och vinster i ”välfärden” i alla ära, men dessa få förbättringar kan inte uppväga det elände som uppgörelsen med MP och kryperiet inför LO medfört.

    • mats skriver:

      Nja, jag ser av princip alltid socialisterna som de värsta skurkarna, för de släpper aldrig bollen ur sikte, de glömmer aldrig sina övergripande socialistiska mål, oavsett annan tillfällig dribbling.
      Reinfeldt och Batra är måhända de största dumskallar svensk politik sett i ledande ställning på länge. På det viset har de lånat sig som redskap för socialisterna. De har för stunden varit bossarnas muskler, men de har aldrig varit hjärnorna, aldrig varit storskurken.
      Ja, däri ligger en skillnad mot Norge.

      • akesundstrom skriver:

        Den inställningen har jag svårt för att begripa. Man kan väl inte beskärma sig över att socialister gillar socialistisk politik? Och vinner dom väljarnas sympatier och därmed regeringsmakten är allt i bästa demokratisk ordning.

        Det är långt värre när borgerliga partier driver SAMMA socialistiska politik (med pyttesmå skillnader på ett par, tre procent av skattetrycket) och gör så totalt på tvärs mot sina påstådda liberala eller konservativa ideal.

        Och särskilt skamligt var förstås DÖ-beslutet, att i strid med grundlagen överlämna makten till en vänsterallians som INTE har väljarmajoritetens stöd. En slags oblodig västeristisk statskupp i regi av högern! Och sen nu senast, att låtsas skrota DÖ, men ändå vägra fälla vänsterregeringen! Sådana svek tror jag aldrig Löfven skulle göra sig skyldig till.

        Att nymoderaterna ”aldrig varit hjärnorna” gör väl inte heller saken bättre, snarare än mer anmärkningsvärd. Partier utan egna hjärnor, hur beundransvärt kan det vara?

        • mats skriver:

          Vad kan det vara som är svårt att begripa med att jag av princip ogillar socialister just för att de alltid sätter den motbjudande socialismen före allt annat?

          • akesundstrom skriver:

            Ogillar socialism gör vi båda, inte sant. Men nu var det ju något helt annat vi diskuterade: de politiska partiernas relativa skurkaktighet. Bestrider du verkligen att Reinfeldt och Batra agerat mer ohederligt och odemokratiskt än både Löfven, MP och V? Genom att skänka bort regeringsmakten till den vänster som förlorade det senaste valet – efter att under åtta långa regeringsår åt tämligen passivt ha förvaltat de ”starka stat” man i princip är motståndare till. Hållningslöst och svekfullt mot sin väljare är det vänligaste man kan säga. ”Demokratins fähundar”, skulle ha varit Palme domslut och vem kan undgå att hålla med? Nej, jag förstår fortfarande inte hur du resonerar.

            • mats skriver:

              Nu var du tydligare.
              R&B är större skurkar för att de lovat eller åtminstone uppfattats lova något annat än vad de sedan levererat.
              Medan socialisterna är ”hederliga” nog att åtminstone försöka leverera den socialism de lovat.
              Så långt är vi eniga!

              • akesundstrom skriver:

                Så bra, men vad är vi då oeniga om? Ingenting, vad jag kunnat upptäcka. Eller var jag möjligen alltför mesig när jag (parafraserande Palme) kallade moderaterna för demokratins fähundar i stället för den svenska diktaturens kreatur? Att Sverige är en de-facto-diktatur brukar vi vara eniga om, fast ibland i lite olika tonarter.

Kommentarer inaktiverade.