Hotet mot det fria ordet – i samhälle och vetenskap, 1

Dagen gästskribent är välmeriterade Nils-Axel Mörner, morner[at]pog.nu.
Föreståndare för Paleogeophysics & Geodynamics vid Stockholm University, 1991-2005
President of Independent Committee on Geoethics, www.geoethic.com

Mörner har tidigare varit gästskribent här på Frihetsportalen med artikeln ”Vad är Clexit?

 

Min farfars farfar, excellensen Adolf Göran Mörner, kämpade på tidigt 1800-tal för en grundlagsskyddad tryckfrihet, och hävdade att ”något lagens tvång, något högsta maktens straff, ej fick förekomma för vad som meddelades i tal eller skrift”. Det var friska tankar som fick sin bekräftelse i 1809 års regeringsform. Över 200 år har förlupit och vi har kommit att ta det fria ordet för självklart. Samtidigt ser vi idag en rad exempel på förfärlig våldföring på begreppet ”det fria ordet i tal och skrift”. Detta gäller samhälle så väl som vetenskap.

Jag kommer här att belysa detta med exempel från den så kallade klimatdebatten; d.v.s. påståendet att en ökande CO2 halt i atmosfären ger en skenande temperaturökning.

Men därförinnan några om vetenskap och teoribildning. Normalt ser man en kedja som börjar med observation, vilken ger anledning till interpretation (tolkning) och slutligen konklusion (slutsats). Stundom kan slutsatsen växa till en paradigm (ett förmodat allmängiltigt värde). Vissa paradigmer är bara vilosteg som senare kommer att omtolkas och överges. Andra innebär verkliga kunskapslyft. Darwins utvecklingslära är ett sådant; detaljerna kommer vi alltid att fortsätta diskutera, men faktum att arterna (inklusive människan) utvecklats ur varandra kvarstår som en realitet. Upptäckten att vi haft istider på jorden i sen tid är ett annat sådant faktum, även om vi måste fortsätta utreda detaljer och drivande faktorer. Detsamma gäller förstås partikelfysiken; här finns ingen väg tillbaka bara rader av fascinerande nya saker att upptäcka.

När det gäller senare tiders alarm om en skenande klimatutveckling på jorden, så innebar den ett totalt åsidosättande av tidigare (ovan refererade) vetenskapliga arbetsmetodik (observation, interpretation, konklusion). Nu började man med att beställa svaret.

 

  1. Bolin – Palme – Brundtland – IPCC

Vid den först internationella klimatkonferensen i Stockholm (1972) framlade den svenske meteorologen Bert Bolin hypotesen att ökad CO2-halt i atmosfären p.g.a. förbränning av fossilt bränsle (olja, kol, etc) ökade jordens temperatur varvid landisar kunde förväntas smälta så att havet steg. Det är inget fel på denna hypotes – som hypotes (däremot fungerar den inte som bärkraftig teori).

När så den första ”energikrisen” kom 1973, kom saken i ett nytt läge. Olof Palme (gammal skolkamrat och tennispartner till Bolin) insåg att CO2-hypotesen kunde användas som argument mot oljeimport och som argument för kärnkraftsutbyggnad (”om Sverige inte 1990 har minst 20 kärnkraftverk, kommer Sverige inte att överleva som industrination”, sa Palme 1973). I svenska regeringen angavs (1975) att ”det är troligt att klimathänsyn kommer att sätta gränsen för förbränning av fossilt bränsle, snarare än storleken på naturresurserna”.

Frågan bollades över till Brundtland, som 1988 kom med sin rapport där hon föreslog att denna fråga – att bevisa människans inverkan på klimatet – skull lyftas bort från individuella och nationella forskningsinsatser till ett överstatligt organ under FN. Det var det som blev ”the Intergovernmental Panel on Climate Change” (IPCC). IPCC:s uppgift var att hitta det man önskade bevisa; människans påverkan på klimatet genom CO2 utsläpp.

IPCC har gjort 7 stora utvärderingar; 1990, 1995, 2001, 2007 och 2014. Redan 1990 tvingade IPCC:s förste ordförande Bert Bolin in påståendet att man kunnat bekräfta en klar inverkan på klimatet från CO2-utsläppet. IPCC rapporterna är inga vetenskapliga produkter, snarare beställningsverk på vad man önskar påvisa; skenande temperatur, ökade hälsorisker och inte minst ett snabbt stigande hav som hotar översvämma våra låga kuster.

När jag 1999 var expertgranskare på kapitlet ”havsytevariationer”, så blev jag närmast chockad över att notera att ingen av de 38 medförfattarna var någon känd havsytespecialist; 1 geofysiker, 1 tidvattensspecialist och resten mest meteorologer. Själva texten var urusel och gravt missvisande. På samma sätt var det med andra kapitel.

 

  1. Man talar om ”consensus”

IPCC har försökt trumfa in att det råder ”consensus” (åsiktsöverensstämmelse) i frågan; d.v.s. att en ökad CO2 halt i atmosfären är boven som tar oss till katastrofscenarier.

Så är naturligtvis inte fallet; det är bara IPCC-gruppen som med demagogiska metoder söker uppnå full kontroll för sina påståenden.

FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon hjälpte helhjärtat till, och kallade alla som har annan åsikt än den som torgförs av IPCC för ”klimatförnekare”.

I massmedia framförs ofta att man representerar vetenskapen, och att 97% (det har t.o.m. sagts 99,9%) av världens vetenskapsmän står bakom påståendet. Det är ju inte bara ”lögn och förbannad dikt”, det är ett utstuderat lobbyist-trick i syfte att vilseleda eftersom ”ändamålet helgar medlet” (i sann inkvisitionsanda).

Personligen skulle jag gissa att ca 90% av alla sol-fysiker är emot IPCC:s CO2 hysteri. Bland geologer – som alltid söker observationsfakta för sina påståenden – torde 70-80% motsätta sig IPCC:s påståenden. Bland oceanografer kanske det är runt 50:50. Bara hos meteorologerna dominerar CO2 tron (men det är ju deras levebröd); men då är det ”mer tro än vetande”.

 

  1. Det fria ordet skändas

Eftersom IPCC är en överstatlig organisation, och FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon är en entusiastisk förespråkare för IPCC, så blir IPCC:s påståenden FN-fakta, som våra vanliga tidningar upphöjer till rättesnören i sina val av debattinlägg.

Ett stort antal vetenskapliga tidskrifter (t.ex. Nature och Science) har officiellt meddelat att de stänger dörren för manuskript som ifrågasätter IPCC:s påståenden. Det, om något, är att skända det fria ordet. I förlängningen äventyrar det vetenskapens integritet och vidare-utveckling.

Det flesta akademier hukar och vågar inte stå upp för den vetenskapliga integriteten. Det är direkt klandervärt. På så sätt gör man vetenskapen en otjänst. Att man inte ens förstår detta – vetenskapens själ: det fria sökandet, det ständiga ifrågasättandet, det aldrig sinande prövandet av fakta, den ständiga nyfikenheten – är direkt beklämmande.

Det finns otaliga exempel på repressalier, då någon yttrat något som IPCC-anhängarna inte gillar. Låt mig bara ta ett exempel. År 2013 gjorde jag tillsammans med två kollegor ett specialnummer av den internationella facktidskriften Pattern Recognition in Physics under temat ”Pattern in solar variability, their planetary origin and terrestrial impact”. I det avslutande kapitlet ”Slutsatser”, skrev 19 prominenta forskare följande: ”Obviously we are on our way into a new grand solar minimum. This sheds serious doubts on the issue of a continual, even accelerated, warming as proposed by the IPCC project”. Detta var nog för att tidskriftens redaktör skulle lägga ner hela den vetenskapliga tidskriften. Hur kan man få ihop ett sådant handlande med rätten till det fria ordet i tal och skrift?

Svaret från vår sida blev en ny bok med titeln ”Planetary Influence on the Sun and the Earth, and a Modern Book-Burning” (Nova Sci. Publ., 2015).

Klart är att IPCC och dess tillskyndare saknar respekt för det fria ordet. I stället tar de sig friheten att låta ändamålet helga medlet. Men det är något som egentligen hör medeltiden till, inte vår upplysta moderna tid. Handlandet ger dock en tydlig signal: oetiskt handlande.

Det här inlägget postades i Gästlistan, Klimatbluffen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

19 kommentarer till Hotet mot det fria ordet – i samhälle och vetenskap, 1

  1. Samuel af Ugglas skriver:

    Får jag som svensk medborgare tänka, tycka och yttra mig att en socialist är en tjuv och bedragare.
    Har just tvingat mig igenom August Strindberg, ”Tschandala” från 1897. Intressant innehåll med ovanstående som bakgrund.
    Palme sparade som bekant inte på invektiven och framför allt inte på hatet mot vissa samhällsgrupper.

  2. Åke Sundström skriver:

    Historien om din munkavleredaktör är betecknande för bristen på yrkesetik i klimatskojarbranschen. Även den luttrade kan ibland häpna, som nu. Fast i den strikta objektivitetens namn bör man tillägga att det finns syndare även i vår egen så kallade skeptikerkår; professorer som å enda sidan underkänner IPCC:s politiska rapporter, men inte förstår (eller låtsas förstå) innebörden av sin kritik. T ex att den som bidrar till att demaskera koldioxidspöket rimligen måste underkänna den koldioxidbeskattning som bara blir motiverad om hotbilden vore sann. Att förbigå denna aspekt, som Marian Radetzki och Nils Lundgren gjorde i sin omtalade Fatwa-artikel i Ekonomisk Debatt pch fortsatt att tiga om sedan dess, är lika oförsvarligt.

  3. Thomas P skriver:

    Den som vill ha en något annan bild av Mörners äventyr i publicistbranschen kan börja på wikipedia och referenserna där för att få även förlagets syn på incidenten.
    https://en.wikipedia.org/wiki/Pattern_Recognition_in_Physics
    Mörner har en historia av att bli ”censurerad” som när Stockholms Universitet förbjöd honom hålla kurser i slagruta i universitetets regi.

    • mats skriver:

      Är det inte ironiskt att Mörner skriver om hotet mot yttrandefriheten och du kommer med en kommentar som direkt antyder att han inte borde få yttra sig på en blogg som heter Frihetsportalen?
      Menar du att det du anför har någon relevans för det Mörner skriver eller den forskning han bedrivit på havsytenivåer?
      Det finns andra som kan peka på att deras forskning inte får det stöd den förtjänar ens av de institutioner där de verksamma. Milt uttryckt kan vi kalla det för arbetsplatsmobbing, men det är ofta mycket värre angrepp än så på forskningens integritet.
      Att det sedan finns andra som får rent nonsens godkända som vetenskap gör inte saken bättre. Det gäller främst inom icke naturvetenskapliga discipliner.
      Så, Thomas, har du någon konkret invändning att komma med mot det Mörner skrivit här?

      • Rutger skriver:

        Hörde talas om Mörner för första gången på 80-talet då jag läste geovetenskap vid Gbgs Universitet. Min lärare i geologi numera professor vid universitet talade på den tiden beundrande om Mörner. Sen stötte jag inte på honom förrän jag började att läsa mer om havsytehöjning och kuster. I en intressant, omfattande och vad jag förstår auktoritativ bok som heter ”Sea Levels, Land Levels, and Tide Gauges” av Authors: K. O. Emery, David G. Aubrey http://link.springer.com/book/10.1007%2F978-1-4613-9101-2 fann jag ett flertal referenser till Mörner.
        Se kap tre och kolla gärna referenserna på M
        http://web.whoi.edu/seagrant/wp-content/uploads/sites/24/2015/01/WHOI-R-93-015-Aubrey-D.G.-Recent-Global-Se.pdf

        Sen kan ju en forskare ha vissa hobbies som inte accepteras av andra. Det bryr jag mig inte om.

        • Göran skriver:

          Påminner mig en professor vid KTH som också blev kritiserad för hans slagrutor. Hans enda svar var att han hade skrivit mer vetenskapliga verk än alla kritiker tillsammans. De var bara avundsjuka.

      • Thomas P skriver:

        Mats, hur kan du ur det jag skriver utläsa att jag inte tycker Mörner skulle få yttra sig? Det är helt och hållet upp till bloggansvarig om han får skriva här eller inte så länge det inte står i strid med svensk lagstiftning om förtal, hets mot folkgrupp eller liknande.

        Mörner kom med en bunt allvarliga anklagelser och allt jag gjorde var att ge en länk där den som så önskar kan ta del av andra sidans argument. Är det för mycket yttrandefrihet för dig om båda sidor får komma till tals?

        Trådens titel var f.ö. ”Hotet mot det fria ordet” så det var det jag bemötte inte Mörners forskning om havsytenivåer, där han förvisso också är ganska ensam om sina åsikter. Bara för att en person inte får den uppmärksamhet han tycker sig vara värd behöver det inte handla om något hot mot yttrandefriheten. Det är ingen mänskligt rättighet att få en artikel publicerad i Nature eller Science.

        • mats skriver:

          Thomas, jag uppfattade din hänvisning till att Mörner blivit censurerad tidigare, som att du ansåg det vara det enda rätta sättet att behandla honom.
          Kan du inte se hur man kan få det intrycket av vad du skrev?
          Självklart är det så att tryck-och yttrandefrihet inte följs av rätt att bli publicerad av andra.
          Men du tycker inte det är alarmerande att forskningen om Jordens klimat inte tillåts bedrivas på normala vetenskapliga premisser, utan störs av politiska och mediala agendor?

          • Thomas P skriver:

            I fallet med slagrutekrurserna anser jag för all del att Stockholms universitet gjorde helt rätt. Vill Mörner ägna sig åt pseudovetenskap i privat regi må han göra det, men Universitet har ett anseende att tänka på.

            Jag håller inte med din bild om hur illa det står till med klimatforskningen. Mörners problem är inte andras ”agendor” utan att han på senare år inte producerar vettig forskning utan ägnar sin tid åt att klaga på andra.

    • Göran skriver:

      De kommer säkert låta Mörner får genomföra kursen i universitetets regi bara han lägger in ett genusperspektiv på det hela.

    • dolf skriver:

      Thomas P är ju en flitig gäst på Klimatupplysningen.se och borde veta mycket väl att problemet med den strypta debatten inte är något som är unikt för Mörner utan att det drabbar många. Han kör med precis samma retorik där, i princip att de som har svårt för att komma till tals inte skall klaga för det är ingen rättighet att få komma till tals (vilket i och för sig är sant, men …) och de om de får in en insändare i en liten lokaltidning så är det ett bevis på att åsiktskorridoren är ett falsarium. Se t.ex. http://www.klimatupplysningen.se/2016/12/31/gott-nytt-ar-3/

    • Anders Rydén skriver:

      Pratar man om CO2 effekt som växthusgas kan man knappast ignorera Svante Arrhenius forskning.
      Ska vi prata om hans sidoverksamheter också?

      • Thomas P skriver:

        Anders, visst kan du få prata om Arrhenius andra verksamheter, jag tror de flesta kan räkna ut vilken av dem du syftar på, men innan du säger för mycket, minns att Arrhenius välkomnade mer CO2.

    • Åke Sundström skriver:

      Förlagets beskrivning är förvisso mer överslätande, men i slutänden bekräftar man att den springande punkten var Mörners välmotiverade och mycket hovsamt formulerade ifrågasättande av IPCC:s hotbild.

      F ö var det ju en annan vinkel jag ville lyfta fram, nämligen att det finns gott om fuskande forskare även bland våra så kallade klimatskeptiker: sådana som har en annan huvudagenda än att ifrågasätta klimatnojan, nämligen att göra reklam för mer kärnkraft. Underligt nog har jag aldrig sett dig lyfta fram den speciella aspekten, trots ditt flitiga skrivande på Climate Scam. Är intellektuell ohederlighet som inte riktigt passar dina egna syften lättare att tolerera?

  4. Göran skriver:

    Censur av en text beror inte på att texten är fel utan på att någon ogillar den utifrån någon agenda.

    Vissa försöker insinuera att censur beror på felaktighet. Det tycker jag är djupt ohederligt.

  5. Samuel af Ugglas skriver:

    Sverige har inte varit i krig sedan 1814. Det är tydligen för mycket och för länge för vissa för att man inte skall missbruka friheten. Vågar vi be om att få Thomas P´s agenda presenterad?

  6. Mats Persson skriver:

    Bäste Nils-Axel Mörner

    Jag är själv pensionerad ingenjör och har det gångna året spenderat en hel del tid på att läsa och gräva fram material om Klimatalarmismen. Jag ställer upp på vart enda ord i din artikel. På något sätt har till och med gamla kolleger också blivit itutade att detta är ingenting de/vi begriper så det är bäst att rätta in sig i ledet. Tar jag upp frågan om klimathotet tittar de konstigt på mig – undrande vem tror du egentligen att du är.

    Detta är resultatet av just det du skrev om i din artikel. Eftersom jag är uppväxt på landsbygden är jag också jägare. Därigenom kom jag att engagera mig i vargrfågan för ca 6 år sedan. Samma hände även där. Miljörörelsen kapade EU, kapade regeringar och myndigheter och drev igenom en politk som till stor del bygger på lögner och som leder till stora problem för människor på landsbygden.

    Nästa fråga som råkade hamna vid ”sidan av korridoren” Invandringen och det finns många många fler.

    Sist vill jag tacka för en bra artikel och lovar att sprida den så bra jag kann.

    Bästa hälsningar……….Mats Persson

  7. Olof Hellström skriver:

    Bäste Niklas !
    Tack för att Du lyfter på denna dystra slöja – benämnd IPCC, vars AGW -hypotes snarast
    bör förvisas till världens skräpkammare !

    mvh / Olof

  8. Pingback: Hur världens ledare lurades att investera miljarder av manipulerad klimatdata | Frihetsportalen

Kommentarer inaktiverade.