Transportbandet

Media fungerar som ett transportband som konstant går i en riktning. På detta transportband skickas nyheter, utspel, propaganda, reklam, åsikter eller vad som helst som förpackat eller oförpackat (vi kan för enkelhets skull kalla det för pluggar) kan läggas på vid ena änden av transportbandet för att förflyttas till dess andra ände där det tas emot på ett eller annant sätt.

För att tjäna mest pengar på sitt transportband vill ägaren helst ta betalt i båda ändar. Därför anstränger man sig för att få så många pluggar som möjligt från leverantörerna. Men man måste också anstränga sig för att göra ett urval av pluggarna, så att det finns så många tänkbara mottagare som möjligt av dessa.

Nu har vi ju ett slags kapitalistiskt system även på mediamarknaden, det vill säga att det finns många transportband som förutsätts konkurrera med varandra. Men i praktiken fungerar inte det så bra. Inte minst är konkurrensen begränsad av att de stora avsändarna, de politiska partierna via riksdagen, ger en massa pengar till transportbanden för att skicka de pluggar politikerna tror att mottagarna vill ha. Dessa pengar har man för övrigt först tagit från mottagarna. Det är skattepengar som kallas för presstöd när det hjälper till att driva transportbanden.

Detta gör att i stort sett samtliga transportband går åt samma håll och även väljer att leverera samma pluggar. Det är lugnast så. Om det uppstår någon situation där transportbanden tycker att här är en fråga som särskilt många mottagare vill betala för att läsa, då skapas något som kallas för ett drev. Då kan man åsidosätta god publicistisk sed och skriva vad som helst, utom sanningen då.

Denna märkliga funktion hos hela systemet med avsändare, transportband och mottagare som ekonomiskt kortslutits mot varandra, gör att de utvecklat en mycket rigid faktaresistens. Den som vill lägga andra pluggar på bandet, eller än värre byta riktning på det, möts med ett avgrundsdjupt förakt och motarbetas på alla tänkbara sätt av detta mediaetablissemang. Den som etablerat problemformuleringsinitiativet kan på eget bevåg stänga dörren till en saklig debatt. Det kontinuerliga spektrat av åsikter bryts och en disparat polarisering skapas. En samhällsnedbrytande dikotomi inträder.

Bland sådana frågor där mediaetablissemanget utvecklat sådan faktaresistens, ett slags leveransvägran, kan nämnas yttrandefriheten (självklart, eftersom deras monopol är hotat), klimatet, invandringen, skatterna, äganderätten, miljön, skolan samt framtiden. Dessa är väl de stora områdena, men det finns naturligtvis fler.

Nej, mediet (transportbandet) är inte budskapet. Mediet är vapnet, och pluggarna är ammunitionen med vilken allmänheten och meningsmotståndarna beskjuts. Här följer ännu ett sätt att beskriva faktaresistensen. När man framgångsrikt lyckats kila fast en plugg i motsvarande medvetandehål hos mottagaren är det i stort sett omöjligt att genom att skicka en annan plugg att byta ut den första mot den nya och bättre. Medvetandet är stängt för nya influenser, även fakta. Oftast går det inte med direktträffar, det bara kilar fast den första pluggen ännu hårdare. Istället tvingas man till den tidsödande och ansträngande metoden att försöka fylla hålen runtomkring, för att på det viset skapa en osäkerhet om rimligheten i den första pluggens relevans och sanningshalt.

Jag tyckte att när jag beskrivit kugghjulsverkstaden hittat en bra förklaringsmodell av hur politisk propaganda förfärdigas och sprids. Transportbandet tycker jag är en ännu bättre beskrivning av i vart fall spridningen. Det hindrar dock inte att kugghjulsverkstaden finns kvar, och tillverkar pluggar att läggas på transportbandet.

Att plugga något, eller plugga för något, var ett uttryck som användes när jag på 70-talet jobbade inom media, TV och tidning. Uttrycket användes istället för att säga att redaktionen ville tjata om en viss person, ett visst program eller ett visst evenemang eller händelse. Meningen var i alla händelser att mottagarna skulle uppmärksamma det redaktionen ville plugga. Om det fortfarande används vet jag inte.

 

Denna artikel publicerades nyligen i tidskriften DSM, nr 1 2017. Tidskriften är väl värd att läsa för alla de duktiga andra skribenterna som bidragit till den.

 

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Transportbandet

  1. Risto Matinen skriver:

    Tja, en för mig kryptisk text. Transportband hit och dit? Är kanske för korkad för att förstå den liknelsen?

    Mitt riktigt första möte med pressen skedde när jag var 15 år. Flygvapnet var intresserad att få piloter och arrangerade en tillställning på en stor frysen sjö med segelflygning som bete.

    Minns fortfarande min reaktion på artikeln i lokalblaskan: Nästan allt var fel. Hade han varit på plats ens?

    Det finns mycket bättre förklaringar till hur och varför fulmedia gör som de gör. En bra start är att kolla vilken etnicitet ägarna har…

    • Göran skriver:

      Jag har exakt samma erfarenhet. Var journalistena på samma evenemang som jag? Var journalisterna på samma fotbollsstadium som jag, osv.

      Jag tror inte att de har någon politisk agenda för ”fela till”. Hur skildrar man en fotbollsmatch eller flyguppvisning ur en socialistisk vinkel? I och för sig är nästan alla journalister vänster så när de skriver blir det vänster automatiskt.

      Ta Dagens Industri, DI. Väldigt vinklade artiklar åt vänster vad det än handlar om. Några journalister skriver inte vänstervinklat men i stort alla. Hur kan en tidning som jag förmodar vänder sig till chefer inom näringslivet vilja läsa nyheter om näringslivet som är vinklat åt vänster? Jag tror att journalisterna inte är medvetna hur vänsterindoktrinerade de är och inte heller att chefer inom näringslivet inser hur pass vänsterindoktrinerade de är. Orsaken till det är att de inte bildar sig.

      Dessutom finns det ingen ledande person inom näringslivet som t.ex. talar starkt för en fri marknad, mindre politisk inblandning och kräks över alla lagar och regler som ständigt skapas. Här finns en motsättning. Stora bolag lobbar för lagar och regler för att försvåra för konkurrenter vilket gör det svårare och speciellt dyrare för mindre företag och krångligare att starta nya företag eller rent ut sagt avskräckande att starta företag. Det finns ingen person som tar upp en megafon och skriker ut detta. De måste vara rädda för något.

  2. Stefan Eriksson skriver:

    Historien har visat på olika transportbands ”uppgång och fall”. Kineserna i ledningen för kulturrevolutionen valde den ”enkla” utgåvan av ordförande Maos ”lilla röda”.
    Däri fanns väl alla ”nyheter” som ansågs kunna delges allmogen.
    I vår del av världen meddelades de nyheter överheten ansåg hanterbara från predikstolen i kyrkan dit allmogen var förpliktigad att infinna sig.
    Här och nu är ”tranportbandet” bredare och snabbare, budskapet relativt oviktigt, volymen mycket större (och högre).
    Målet att ”kuva” människors initiativförmåga är den samma.

    Men, hur var det nu prästen predikade?
    Högmod går före fall,,,,,

  3. Samuel af Ugglas skriver:

    Tyvärr måste vi gå till utlandet för att läsa sanningen: https://www.newsbusters.org/blogs/nb/tim-graham/2017/03/22/reasons-defund-pbs-empire

    President Trump’s budget proposes defunding the Corporation for Public Broadcasting. If it passes Congress, it will take two years for funding to be discontinued, but the liberal public-media lobby is panicking. At ProtectMyPublicMedia.org, the advocates panic that ”Without this critical seed money, local stations may be forced to go off-air or to drastically cut the content and services our communities rely on,” like ”lifesaving emergency communications,” as well as so-called ”trusted news.”
    These hyperbole artists also insist ”Our public media is for everyone.” That’s just a lie. Conservatives are not welcome in public media.
    Ledsen att jag inte översatt.
    Just det, försök att ta er in i STASI högkvarteret SR/SVT i Stockholm och skicka ut era innersta tankar på radio/tv!

Kommentera