I rapporteringen efter lastbils-terror-attacken i Stockholm påstår politiker och media unisont att det är ett nationellt trauma. Är det så? Det är ett trauma för stockholmare, alldeles säkert. Men ett nationellt trauma? Det faktum att Stockholmsmedia under första dygnet förutsatte att alla människor visste vilka platser de talade om och inte visade någon karta, visar på hur lokalt de har tänkt. Jag visste inte var Åhléns ligger. Vid sökning på Hitta.se visades endast Åhléns vid Östermalmstorg, vilket ju inte alls gick att förena med Drottninggatan. Det var först när jag gick över till gatuvy och klickade mig fram längs Drottninggatan som jag begrep. Då fick jag också syn på denna vy, läs skylten på fasaden mitt emot på Karlbergsgatan Klarabergsgatan.
Visst var vi många som blev upprörda över det dumma och onödiga tilltaget. Men mot bakgrund av vad som skett i andra europeiska länder och de varningar som både svenskar och andra riktat mot den politik som förts i Sverige i många år, är det väl ingen som kan säga sig vara chockad av det inträffade. Det har länge varit en fråga om när, inte om något sådant kommer att hända här.
Även om det var väntat så är en händelse av detta slag plötslig och ger därför stora rubriker och snabbt genomslag i media och politisk debatt. Det är många som söker skära pipor i vassen när uppmärksamheten är stor. (Inget ont som inte har något gott med sig. Media, politiker, experter, blomsterhandlare, artister, med flera får ett uppsving.) Men det finns andra betydligt allvarligare nationella trauman som i de flesta fall inte är så plötsliga, utan mer lågintensiva. Men de gnager på år efter år på medborgarnas tålamod och tillit till hur landet sköts. Ett annat, men inte ljusare, perspektiv fås av den FN-rapport från 2014 som visar att i 50% av fallen är det ingen som dör i terrorattacker, och det är 40 gånger fler som mördas än som dör i terrordåd.
Att det finns människor som skjuter vilt omkring sig i våra invandrartäta områden i de större städerna, oavsett vem som skjuter på vem och varför, det är ett nationellt trauma.
Terrorattacken på IKEA i Västerås, där en mor och hennes vuxna son mördades, det känns som om det berörde nationen mer än den senaste attacken i Stockholm. Att vi inte ens får kalla det för terrorattack, det är ett nationellt trauma.
Estonias förlisning och och turerna efteråt, det var ett nationellt trauma och det pågår i viss mån ännu mer än tjugo år senare.
Tsunamin i Thailand, med många familjer från hela Sverige drabbade och ett helgstängt regeringskansli som inget begrep, det var och är ett nationellt trauma.
Polisen var samtränade för ett terrorangrepp på Sverige och var därför effektiva i sin insats i fredags. Men vardagsbrott som drabbar medborgare över hela landet klarar de varken av att förebygga eller lösa. Det är ett nationellt trauma.
Utarmningen av äganderätten på svensk landsbygd, något som pågått i decennier, det är ett nationellt trauma. Dessutom ett som inte syns från Stockholms horisont, vilket i sig är ett nationellt trauma.
Lönsamheten i svenskt jordbruk och klåfingrigheten från myndigheterna i exempelvis djurskydd, bidragspolitik, odlingsmetoder, och styrande mål, det är ett nationellt trauma.
Svensk jaktpolitik, oavsett det är särintressenas inflytande över rovdjursfrågorna, den bristfälliga älgförvaltningen eller myndigheternas bristande tillit till jägarkåren, det är ett nationellt trauma.
Försnillandet av svenskarnas pensioner, det är ett nationellt trauma.
Klimatpolitiken, med hunsandet av dem som kan och förstår något om naturvetenskap och klimat, från dem som inget vet men bara agerar i panik, det är ett nationellt trauma.
Lögnerna och de falska nyheterna i riksmedia, det är ett nationellt trauma.
Politikernas oförmåga att förstå sitt uppdrag och väljarnas krav på en frihetlig och demokratisk rättsstat, det är ett nationellt trauma.
Vill regeringen och/eller oppositionen göra något åt svenska nationella trauman, så har de mer än en handfull frågor att ta tag i. Likaså får de svenska journalisterna gärna visa att de utvecklats sedan de skrev för skoltidningen på mellanstadiet.
RSS – inlägg
Det största ”TRAUMAT” är att svenskarna inte förstår och har råd att straffa korrupta, för landet och befolkningen skadliga politiker. Media behöver heller aldrig förklara sig, en sällsynt vidrig hop av samhällsomstörtare och inte ett ont ord om Löfven/BATRA m.fl. konstigt?
Det näst största ”TRAUMAT” är att var gång alla dessa tragiska händelser äger rum, ägnar sig socialisterna åt snyftpropaganda och samtidigt glädjer de sig över att kunna kriminalisera befolkningen med en förödande lagstiftning som inskränker medborgarnas ”FRIHET” och samma medborgare förstår inte varför!!!
Läste hustruns Helsingborgs Dagblad. 7 av 23 sidor handlade om en så kallad ”KÄRLEKSMANIFESTATION” på Sergels Torg med anledning av illdådet. De ansvariga snyftade ikapp kan man tänka och de drabbade vågade väl inte ifrågasätta statsledningen.
Mats, tack för att Du påminner oss om hur det socialistiska åsiktsfolket försöker dra in oss i dimman och ner i träsket.
För många människor är det som hände på Drottninggatan inte överraskade. Men, för väldigt många människor i Sverige kom detta som en blixt från klar himmel. Det var inte väntat och de kan inte alls förstå att det hände. De kan inte se någon orsak och verkan.
Jag tycker inte att polisen skötte sig speciellt bra. De orsakade mer kaos än vad som var nödvändigt. Hela händelsen visar även på att flera funktioner i Stockholm i fungerar. Att de grep förrövaren var mer en slump än skicklighet. Dock kan jag berömma dem för att de lyckades ringa in eventuell gärningsman snabbt och gick ut med bilder.
Stockholms lokaltrafik fullständigt överger folk när det händer något utanför ramarna. Hur kommer det sig att de inte kan ställa om snabbt, överger vanliga linjer och bussar folk till ställen där de kan återuppta normalt kollektivt resande. Många som arbetar i Stockholms innerstad bor flera mil från centrum. Ska de gå hem? Det var likadant när det snöade lite i höstas i Stockholm.
Värst av allt är politikernas hycklade. Det äcklar mig. Det öses berömmande ord över ”vanligt folk” som hjälpte till. Det visar ett otroligt förakt för vanligt folk. Det är på det viset att vanligt folk faktiskt hjälper till. De är inte handikappade. De är inte handlingsförlamade. Tvärtom visar det sig att myndigheterna är dåliga på att hjälpa, att de är handlingsförlamade och att det är där inkompetensen finns och inte hos vanligt folk.
Jag tror att det blivit ett MSM trauma då demokraturens nyttiga politiker media globalist marionetter!!
Yrvakna till verklighetens ISIS mångkultur .
Förstår att värdet på deras insatslägenheter inom tull,och finare mångmiljon övervärderade belånade över skorsten snart ramlar åt helvete bostadsbubblan spräcks eftersom tiggarna dagcenter nivå skolor och kast med liten juggegranat eller mord med licsensfria juggeAK47 inte kommer någonsin att sluta i dessa förslummade döende och crescendo eskalerade Malmö Göteborg trillingar städer getto stark ödeläggelse kommer då SD snart har egen proteströst majoritet draghjälp kommer tändstickor flickan i Frankrike att valborg tända nu då även EU får skåda eld och svavel.
F! tycker att någon som begår brott i Sverige inte ska utvisas. Ingen annan heller. Nu ser vi ett resultat och F! har varit tysta som möss och journalisterna har inte jagat de pratglada damerna.
Det du beskriver här ovan är väl ”tecknen” på traditionell härskarteknik. Få ”massan” att fokusera på enskilda problem/fiender så till den grad att samma härskare kan ”köra sitt race” utan störande och ifrågasättande påfund från allmogen.
Klassisk teknik!
Bra skriv, Mats ! Tack för detta !
Har ofta, och fortsatt gör, frågat mig (& andra), respektive sökt efter någon klanderfritt fungerande del i det svenska samhällsmaskineriet – det finns inget, INGET ! Landet är oupphörligt på katastrofkurs i allt snabbare takt och där finns allt färre personer/krafter som öht KAN o/e VÅGAR att på/med konkreta och effektiva sätt/åtgärder/handlingar bringa ordning och reda. Samhälls-kontraktet är ensidigt från maktelitens sida brutet. Arma Land !
Bra att avbryta det tomma lamenterandet och i stället lyfta fram alla de verkliga trauman som förtigs av media och maktelit i oskön förening. Du nämner med all rätt Estonia, vars öde fingerfärdigt mörkats för att skydda de huvudansvariga: Carl Bildt och eventuellt också Ingvar Carlsson om nu denne på förhand hade informerats av den hemliga vapentransport som blev 850 oskyldiga människors plågsamma död. I den jämförelsen kan man nog inte beteckna lastbilsmorden på Drottninggatan som ett trauma, även om det givetvis för de drabbade är en tragedi, men bara en av de väldigt många större eller mindre tragedier som våra politiska ledare har på sina rymliga samveten.
Så det är helt enligt gängse praxis som vi tvingas notera att ingen enda politiker haft kurage att beröra sitt eget indirekta medansvar, än mindre be de sörjande om ursäkt. T ex för att man inte lyckats utvisa gärningsmannen, trots att en domstol så beslutat. De döda och skadade är i realiteten offer för ett politiskt systemfel, som i sin tur har en koppling till det godhetshyckleri som tidigare var folkpartiets särmärke, men som numera även moderaterna och de två mindre Allianspartierna anammat. Olyckan Batra hade i går mage att kalla det ”oacceptabelt” att polisen inte lyckats hitta den utvisningsdömde, trots att hon själv och hennes parti godkänt det gällande regelverket och till och med i högre grad än SAP har ansvar för det nedtystade ”volymproblemet”.
Det sista stycket är nästan på pricken. ”Ingen enda politiker haft kurage att beröra sitt eget indirekta medansvar”. Vem skulle ha det ”direkta” ansvaret om jag törs fråga?
Tryggt med medborgare som reflekterar, tack för det Åke.
Det direkta och rent juridiska ansvaret för massakern på Drottninggatan måste förstås tillskrivas förövaren och hans uppdragsgivare eller inspiratörer. Men de politiska ledare som tonat ner hotet från IS och liknande destruktiva krafter har ett tungt medansvar som möjliggörare. Och HUVUDANSVARET kan, som du troligen avser med din replik, mycket väl anses vila på det på politiska etablissemanget. I symbolisk bemärkelse var det Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven som satt vid lastbilsratten i fredags.
För utan Alliansens uppgörelse med MP efter valet 2010 hade förövaren aldrig släppts in i Sverige och de fyra i fredags dödade fortfarande varit vid liv. Så också om statsministern vägrat låta MP och V hindra honom från att införa de effektivare utvisningsmetoder som han nu så hycklande efterlyser, utan att i en enda bisats beröra sitt och det egna partiets ansvar.
Det var ju inte heller Carl Bildt som torpederade Estonia, men utan den vapentransport hans godkände hade passagerarna fortfarande funnits i de levandes krets. Lögnerna, de alltjämt ouppklarade, om Estonia vittnar om en ojämförbar, monstruös ondska och dessutom om i det fallet (och många andra) korrumperat rättsväsende. Fredagens tragedi återfinns längre ner på de ohållbara ursäkternas och de politiska svekens Richterskala.
Jag har funderat ett tag på en sak. Visst är medhjälp och uppmuntran till brott, ett brott? Visst är även oaktsamhet, vårdslöshet som vållar annans död ett brott?
Tänker du på några särskilda eller på någon särskild medhjälp
Nej jag tänker i allmänhet. Lagar är ju att föredra om de är allmänt skrivna. Tex om någon uppmuntrar dig att balansera på räcket på Ölandsbron. Försäkrar dig att det inte är farligare än att balansera på trotoarkanten, du behöver inte vara rädd, det är sällan det kommer vindbyar etc. Eller om någon i ett tvprogram säger att det inte alls är farligt för en tonårstjej att festa loss och sedan gå hem genom parken på natten och prata med grabbarna där. Statistiken visar ju att de flesta som går hem förblir glada.
Vore intressant att veta vad lagen säger.
Självfallet! Se brottsbalken 23:4 där det stadgas om anstiftan eller medhjälp till brott. För vållande till annans död är straffet fängelse i högst 2 år eller till böter om brottet är ringa (3:7).
Se där ja, konverterat gärningsmannaskap, och det är inte avskaffat som högförräderi lär vara.
Jag undrar hur reaktionerna hade varit om detta hade hänt i Hällefors eller någon liknande ort på landsbygden? Hade Sergels Torg varit fullt med folk? Hade Stefan Löfven åkt till Hällefors? Hade kungen avbrutit sin utlandsvistelse?
Troligt att MSM hade dragit ”järnrörsbyket” ett varv till i ”rännstenen”. I Hällefors hade väl livet lunkat på som vanligt, tills dess diagnosen på gärningsmannen är färdig.
Så tror jag reaktionerna skulle bli.
I Hällfôrs ä di fäll int’ sôm anne fôlk?
Åkte statsministern till IKEA i Västerås?
Om en muslim som fått utvisningsbesked blir vred och helt omotiverat sticker kniven i ett fruntimmer från Skellefteå, då är det inget terrorbrott. Nog är det skillnad på stockholmare och annat folk, den saken är klar.
Det mest upprörande är att inga nämner de mest ansvariga för dådet: Predikanterna som lovat förövaren en belöning med 72 oskulder i Paradiset för att döda ”otrogna”.
Vi måste tala om att det är alla muslimers gemensamma ansvar att identifiera dem, så att de kan straffas och utvisas.
Sådana predikningar skall inte vara tillåtna här. Det är uppvigling.
Det är inte vi kristna som skall lösa interna muslimska problem.
Brilliant skrivet, Mats.
Julis Caesar bidrager i sin krönika Snaphanen.dk med en analys av ”traumat”, som är likaså träffande:
http://snaphanen.dk/2017/04/09/sondagskronika-vi-ska-vara-radda/
I traumat anar jag ändå en glädje hos stockholmarna, de fick en anledning att skriva sin stads namn jämte andra stora städer. London, Bryssel, Nissa (så skriver de naturligtvis inte), Berlin, Stockholm.
Vi är nog många som upplevt inte minst medias förtjusning över att få tillhöra de stora städerna, värdiga att bli föremål för en terrorattack. Avunden hade förmodligen blivit stor om det drabbat Göteborg istället. Och händelsen i Västerås vill de inte erkänna som terrorbrott.
Det är därför de vevar samma detaljer om och om igen i all oändlighet.
Hm, 4 döda hittills, om jag fattat media rätt. Det är väl ungefär lika många som tar sitt liv per dag i Sverige, statistiskt sett. Bara som en jämförelse…
Måste också säga att jag stänger av radion så fort SR börjar snacka om detta illdåd i Stockholm. Finns ingen anledning för en massa extrasändningar om detta, tycker jag. Visst bör nyheten tas upp, men då under mer ordnade former och i mer sansade proportioner än dagens journalistiska hysteri. Säg 1 minut i en 5 minuters nyhetssändning vore mer realistiskt, tycker jag.
Nu kallade Du Klarabergsgatan för Karlbergsgatan av misstag!
Tack för att du insåg att det var ett misstag!
Har rättat nu.