Trissdemokraterna

Alliansen har en föga imponerande historia att redovisa i borgerligt ansvarstagande för Sverige. Med DÖ-avtalet nådde de ett bottenmärke. De hade chansen att få styra Sverige, allt de behövde var ett passivt stöd från Sverigedemokraterna. Men de vågade inte.

Så jag lanserar ett nytt namn på partierna i Sveriges riksdag, Trissdemokraterna, varje röstsedel är en lott som får skrapas först efter valdagen. Först då får väljarna veta vilken politik som kommer att föras. Behöver jag tillägga att det är mest nitlotter i det skrapspelet?

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Trissdemokraterna

  1. Samuel af Ugglas skriver:

    ”Med DÖ-avtalet nådde de ett bottenmärke”.
    Då, 2014 genomförde socialisten Löfven en oblodig statskupp med stöd av BATRA och valmanskåren tvingades att åse spektaklet från första parkett.
    Med facit i handen tycker jag mig se blodet flyter lite här och var i riket om man får tro det som publiceras lite i skymundan på SR/SVT? Fortsättning följer, garanterat.

  2. thojak skriver:

    Trissdemokraterna ! Wow, den vá phaen ta mig bulls eye ! Goodie ! :)

  3. Sten-Arne Persson skriver:

    Utomförträffligt bra liknelse Mats! Dessvärre har det inte varit mycket bättre förr.
    Med en av Bonnier och kompani helsynkroniserad svensk massmedia som borgat för att hetsa de röda mot de blå, som jag för egen del uppfattade det, axelererade med Olof Palmes inträde på den politiska scenen.

    När man tittar i backspegeln kan man se hur alla valkampanjer från massmedias sida gick ut på att få ett så högt valdeltagande som möjligt. Vem som vann valet var av mindre betydelse eftersom massmedia med sin makt över makthavarna i princip kunde avsätta vem de ville, när de ville, om de inte ”satt stilla i båten”. Om jag minns rätt startade valkampanjerna inte före sommarlovet från Palmeeran och många val framåt i tiden. Massmedia förlitade sig helt och hållet på att kunna styra valutgången med hjälp av Sifos opinionsundersökningar och lämplig pajkastning mellan partierna tills det var dött lopp mellan blocken på opinionsmätningarna på valdagen. Detta gjorde mig 1982 till politisk vilde fram till 2010 då det äntligen fanns ett alternativ som möjligen skulle kunna stoppa galenskapen.

    Den sakliga informationen gav man sig inte tid med i massmedia. Ett helt förvillat folk drevs av massmedia till att gå och rösta mot de andra ”jävlarna”. Varpå ett högt valdeltagande uppnåddes så att skendemokratin kunde upprätthållas. Jag skrev som slutkläm i en debattartikel före 1988 års val under rubriken ”Diktaturens kreatur?” i ATL: ”Vid en analys av de valkampanjer jag upplevt är jag benägen att jämföra riksdagsvalen med samernas renmärkningsprocedur. Vart tredje år samlas valboskapen in och märks. Makthavarna ser till att massmedierna, med hjälp av Sifo kokar rätt mängd av varje märkfärg, för önskat valresultat. Vem vill låta sig märkas som kreatur?”

    Vid de senaste valen har makthavarna varit mer osäkra och startat valkampanjerna ett år i
    förväg med tanke på den lede fi SD, men ändå inte lyckats svartmåla partiet med någon större framgång. För egen del slutade jag att rösta på de gamla skendemokratipartierna där centerpartiet som jag jobbat hårt för ingick. De borgerliga partierna svek vallöftet till sina väljare vid 1976 års val genom att inte införa vårdlön för de föräldrar som tog hand om sina barn gratis. Som tack för detta fick de lägsta möjliga föräldrapenning, ingen sjukförsäkring värd namnet samt slutligen urusel pension. Detta är svensk diskriminering av dessa föräldrar som saknar motstycke. Om någon tycker att svensk tillämpning av jämställdhet har något med rättvisa att göra så borde de ha haft lägsta betyg i mattematik för att kunna ursäkta sig. Märk väl att det inte finns en enda svensk kommunal folkomröstning eller opinionsundersökning som visar på majoritet för det ekonomiska dagistvånget som innebär att båda föräldrarna måste förvärvsarbeta.

    Om alla ska ha dagisplats kostar det ju lika mycket som om alla fick en lika stor vårdlön som de beskattas för med socialt skydd om de tar hand om sina egna barn istället för att förvärvsarbeta. Alternativt för de som föredrar att lämna barnen på dagis för att förvärvsarbeta är att de betalar vad dagisplatsen kostar utan subvention samt får avdrag i deklarationen för dagiskostnaden. Detta skulle vara full valfrihet och rättvisa.

    Ett annat alternativ kan vara att återgå till det system som fanns före 1970 då man hade systemet skatt efter försörjningsbörda. Det vill säga högre grundavdrag vid beskattningen ju flera barn man har med någon begränsning i antal barn?. I Tyskland hade man för c:a trettio år sedan 70 000 kr i grundavdrag för varje förälder samt 35 000 per barn. För en tvåbarnsfamilj 210 000 kr. Samtidigt låg svenska grundavdragen per vuxen på en bit under 10 000 kr.
    Vid de senaste valen har makthavarna varit mer osäkra och startat valkampanjerna ett år i
    förväg med tanke på den lede fi SD, men ändå inte lyckats svartmåla partiet med någon större framgång. För egen del slutade jag att rösta på de gamla skendemokratipartierna där centerpartiet som jag jobbat hårt för ingick. De borgerliga partierna svek vallöftet till sina väljare vid 1976 års val genom att inte införa vårdlön för de föräldrar som tog hand om sina barn gratis. Som tack för detta fick föräldrarna lägsta möjliga föräldrapenning, ingen sjukförsäkring värd namnet samt slutligen urusel pension. En diskriminering av dessa föräldrar som saknar motstycke.

    Om någon tycker att svensk tillämpning av jämställdhet har något med rättvisa att göra så borde de ha haft lägsta betyg i mattematik för att kunna ursäkta sig. Märk väl att det inte finns en enda kommunal folkomröstning eller opinionsundersökning som visar på majoritet för det jag kallar det ekonomiska dagistvånget.

    Hjalmar Brantings barnbarn professor Jörgen Westerståhl gjorde tillsammans med forskarassistenten Folke Johansson en undersökning på Göteborgs statsvetenskapliga institut som finns redovisad i deras bok ”Bilden av Sverige” från 1985 på sidorna 196-212.
    Studierna gjordes på ett underlag från medborgarintervjuer vid 1979 års val.
    Det visade sig att 66 procent av S-väljarna föredrog vårdlön framför kommunala daghem som endast önskades av 17 procent lika många som föredrog dagmamma av S-folket.
    Totalt visade undersökningen att av alla väljare ville 67 % ha vårdlönealternativet trots den enorma dagispropagandan som till och med de högt utbildade författarna erkände att de gått på.
    Denna undersökning visades aldrig upp i Radio och TV eller i rikspressen och tegs ihjäl totalt från officiellt håll. Till folket förkunnades propagandan att utbyggnaden var samhällsekonomiskt lönsam. Dagisfacket skrev i sin facktidning att det kom in dubbelt så mycket pengar till samhället som det kostade. Vilket var precis lika falskt som när dagens invandrarkramare hävdar att invandringen är samhällekonomiskt lönsam. Socialdemokraterna hävdade att vi måste sänka standarden om vi inte lämnade barnen ifrån oss, vilket var ren lögn. Författarna blev misstänksamma och gjorde en undersökning av hur massmedia hade behandlat barnomsorgens område. Efter att ha gjort detta skrev författarna av boken följande dräpande slutsats:

    ”Förhållandet mellan mediebild och faktiskt opinionsläge, när det gäller inställningen till barntillsynen är fascinerande. Den åsikt som två tredjedelar av befolkningen omfattar blir, i varje fall i etermedierna praktiskt taget osynlig.”

    Om man har följt turerna när det gällt att mot folkets uttryckliga vilja tvinga familjerna att lämna bort sina barn för att ha råd med dem. Hur har alla dessa splittrade familjer uppstått i jämställdhetens namn. Splittra och härska är svensk massmedias livsluft. Precis som i George Orwells djurfarmen där alla djuren i djurstallet kom överens om att alla var lika så går det illa. Grisarna kom fram till att de nog ändå var likare än hönsen, korna och hästarna och därför skickade de sina jämlikar till slakteriet.
    Därför bekämpa den förljugna svenska jämställdheten och skapa tillit mellan könen innan det går riktigt illa. Kräv rättvisa förhållanden mellan familjerna och låt familjerna ta det ansvar som föräldrabalken gett dem. Svenska politiker ska inte lägga sig i vem av föräldrarna som ska ta hand om barnen det har de inte med att göra då Demoskops undersökning som visade att 84 procent av folket är emot kvotering. Sluta att mästra svenska folket med kvoteringar. De som sitter i riksdagen ska lyssna på folket och inte gå sina egna ärenden.

    • mats skriver:

      En mycket klargörande beskrivning av hur folket manipuleras. Ändå har du bara skrapat på toppen av isberget!

Kommentera