IQs Gordiska knut

Hur ska man någonsin kunna värdera andras tankar och prestationer efter ett mått, en skala på intelligens? Hur ska den som kommer med något nytt kunna bedömas rättvist av dem som inte ens insett möjligheten av det nya? Låt mig ta några exempel som överraskat världen, är de geniala eller galna?

När Alexander den store kom till Gordion i Grekland fanns där en komplicerad knut på ett rep. En profetia förutspådde att den som kunde lösa knuten skulle härska över Asien. Alexander begrundade knuten, men fann ingen lösning för knyta upp den, så han drog sitt svärd och klöv den. Därmed hade ett nytt perspektiv uppstått och profetian uppfylldes senare när han erövrade allt land från Grekland till Indien.

Cirka hundra år yngre än Alexander var Arkimedes. Han löste flera av antikens matematiska och vetenskapliga problem. Vi kallar fortfarande hans lösning att ett föremåls vikt i vatten motsvarar det undanträngda vattnets vikt, för Arkimedes princip. Han la grunden till förståelse av hydrostatik, pumpar, hävstänger och till och med infinitesimalkalkylen, en matematisk förståelse som ingen då förstod och man var tvungen att återupptäcka 1800 år senare för att kunna ha någon nytta av den. Att han var genial är höjt över alla tvivel, men ingen innan honom hade kunnat markera hans lösningar eller intelligens på en IQ-skala.

Christofer Columbus tillskrivs lösningen på ett trivialt problem. Kan man på ett hårt underlag ställa ett ägg på sin ände och få det att stå kvar? Columbus lösning blev att trycka lagom hårt mot underlaget, så att skalet något ger vika och bildar en bas som ägget kan stå på. Sant eller ej så var det passande för en man som vågade utmana rådande föreställningar och segla till okända kontinenter.

Nicolaus Copernicus insåg och kunde matematiskt visa att en heliocentrisk beskrivning var bättre än en geocentrisk. Kunskapen spreds senare av Galileo Galilei, i utmaning mot den katolska kyrkans uppfattning att Guds skapelse måste ha Jorden som medelpunkt.

Orville och Wilbur Wright gjorde den 17 december 1903 det som många experter fram till dess hävdat var fysiskt omöjligt. De flög en motordriven farkost enligt principen tyngre än luft. Den kunde av egen kraft dra sig själv upp i luften, stanna där och landa säkert.
Flygplan och flygteknologi utvecklades raskt efter detta. Charles Lindbergh flög 1927 ensam över Atlanten i ett enmotorigt propellerplan. Diskussionen var redan igång om det var möjligt att flyga fortare än ljudet. Oro fanns att ett plan skulle brytas sönder av vibrationer. Men den 14 oktober 1947 blev Chuck Yeager den förste som vågade flyga 1,06 MACH. Andra hade fått erbjudandet men tackat nej. Orville Wright, som dog året efter, hade alltså fått uppleva både att människan lyckats lyfta från jordytan och att hon kunde flyga fortare än ljudet.
Tio år senare skickades de första farkosterna upp som kunde övervinna Jordens dragningskraft och helt lämna planeten. Men för att vinna kunskap valde man att landa dem på Jorden igen.

Albert Einstein kunde 1905 lansera helt nya teorier om energi, materia och gravitation. Just gravitation, hur man skulle fördröja dess obönhörliga verkan fick Dick Fosbury att utveckla höjdhoppstekniken och blev 1968 den förste att vinna OS-guld med sin bakvända stil. Samma gravitation utmanades av Janne Boklöv med sin V-stil, men han belönades inte själv till fullo för den stil som alla efterföljare nu använder.

De har alla bidragit till paradigmskiften. Hade de alla extremt hög IQ, eller finns det andra egenskaper som möjliggör sådana framsteg, genombrott och perspektivförändringar? Att man kan gradera det kända är helt uppenbart. Man kan till och med göra sannolika förutsägelser om det kända okända. Men ingen kan få mig att tro att man med någon säkerhet kan uttala sig om det okända okända.

Undan för undan blir mer och mer känt för oss. Ju mer vi tycker oss förstå med god säkerhet, desto mer upptäcker vi är okänt för oss. Med intelligens och djärvhet i kombination, inte alltid i samma person, flyttar vi gränser.

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till IQs Gordiska knut

  1. JIMMY skriver:

    Här har jag mig veterligen lärt sig mera av Mats om histora på endast bara 5 minuter läsande än via Svensk DDR grundskoleutbildning eller MSM.

    Det kallar jag lära för livet pedagogisk IQ.

    • mats skriver:

      Tack Jimmy! Glädjande att du uppskattar min text. Ändå glömde jag berättelsen om Bengt Lidner, han som fick den berömda ”knäppen” och därefter ökade både sin förståelse och sitt minne avsevärt. Den lidnerska knäppen. Att gradera honom innan knäppen hade gett ett annat värde än efter.
      Kanske kan det illustrera att inget är beständigt, vilken dag som helst kan någon av oss få en snilleblixt, även om de oftast synes komma efter träget och målmedvetet arbete.

  2. Rikard skriver:

    Hej.

    Undrar hur Diogenes från Sinope skulle stått sig i ett modernt intelligenstest/-utredning? Eller Heron från Alexandria?

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    • mats skriver:

      Hej Rikard!
      Tunnklädd grek, åtta bokstäver, som han beskrevs i korsord förr. En minimalist och den första världsmedborgaren.
      Heron måste ha haft ett naturvetenskapligt sinne eller intresse, men det resulterade i hans primitiva samtid endast i konst och leksaker. Teknisk och industriell revolution kom 1700 år senare.

      Eller varför inte Demosthenes, Herakleitos, Thales och Anaximenes? Alla dessa grekiska filosofer som prövade verkligheten och försökte beskriva den, la grunden för både filosofi och vetenskap. Det tog visserligen 700 år från Thales till Arkimedes, men det är en fascinerande epok.
      De flesta av dem hade enbart på grund av sin egensinnighet (i avsaknad av bättre gemensam beskrivning) blivit stämplade med en bokstavskombination i dagens skolvärld.

Kommentarer inaktiverade.