Efter att ha läst ett flertal utländska artiklar om ledande politiker börjar följande bild framträda. Väljarna i våra västliga demokratier vill endast höra löften om ”guld och gröna skogar”. De är demokratins värsta lättingar. De respektive porträtt som visats upp i de artiklar jag läst visar att den som redovisar en konkret politik förlorar. För konkretiseringar kan alltid bringas till tvivel av media eller andra politiker vilka kommer med svepande kritik. Den förödande kritiken behöver alltså inte ens vara konkret, det verkar till och med vara en fördel om den inte är det. Väljarna klarar inte av att ta in konkretioner.
Donald Trump vann således presidentvalet 2016 på att lova allt kommer att bli mycket bättre, alla ska få jobb, skatterna sänkas, infrastrukturen rustas upp. Han ska göra allt detta eftersom han är den bästa förhandlaren gud skådat.
Emmanuel Macron blev precis vald till Frankrikes president, för att han saknar riktigt parti och partiprogram. Inte heller här finns något konkret i hans budskap att kritisera. Han vill föra en liberal frihetlig politik som via EU och globalisering ger jobb och inflytande till Frankrike.
Angela Merkel har suttit som tysk ledare i tolv år eftersom hon aldrig lanserat en egen agenda. Hon lyssnar av debatten i Tyskland och när den ebbat ut bestämmer hon att det förslag som verkar mest populärt ska bli Tysklands linje. Denna hållning har gjort att tyskarna inte tröttnat på henne ännu. Det och att hon håller ordning på pengarna. Hon hjälper gärna andra euroländer, men bara med lån som måste återbetalas, inte med pengagåvor. Då blir tyskarna glada, för de gillar ordning och reda på pengarna. Har en tysk pålitliga pengar då kan politikerna träta bäst de vill, tysken använder sina pengar till att täcka det politikerna missar.
Här kanske Theresa May gjort en tavla. Hittills har hon bara lovat att genomföra brexit i enlighet med valutslaget. Hon har haft bra opinionssiffror och har därför valt att kalla till nyval i hopp om att få ett starkt eget mandat. Men vad kan vara starkare än ett fritt mandat utan eget ansvar? Till råga på allt har hon kastat in förslaget om att åter tillåta den nästan bortglömda rävjakten. Det är en så konkret fråga kring vilken motståndarna kan rikta allsköns kritik från en moralisk position, utan att behöva försvara sin egen moral. Vill hon inte bli vald?
I Sverige finns ett antal partier utanför riksdagen, men som gärna vill in. De flesta sliter med att få fram heltäckande partiprogram för att visa på valbarhet. Men om ovanstående stämmer, då ska de strunta i partiprogrammet och satsa alla krafter på ett säljande budskap. Lär av Bert och Ian!
RSS – inlägg
Hej!
1. Hemska tanke att ju mindre konkret politikern framstår, ju större chans att ”bli kvar vid denna gryta”. Exempel ur gårdagens pajkastning i SVT : (gäsp!!) MP s språkrör Isabella var god till att koppla samtliga ämnen som skulle debatteras till Armageddon i form av CO2. Alltså är exempelvis de stora flyktingströmmarna på jorden en direkt och en nära nog överskuggande följd av att vi här åker bil med förbränningsmotor. Kan man framstå som mindre konkret frågas??
2.Tyskar och deras pengar har jag en del insikter att dela med mig av. En majoritet av de jag träffar har ännu inte ”lämnat D-marken” så till vida att där och då inträffade skadan (vid införandet av Euro), de nu har att förhålla sig till. Euron är betraktad som en ”skräpvaluta”, egentligen inte värt mödan att försvara, men ”i brist på bröd får man ju äta limpa”, så därför ”håller de förhållandevis hårt i sin penning.
Schauble ( BRDs finansminister) förknippas med två ord: ”schwartse null ”, vilket är hans enda svar på de som vill ”sätta sprätt” på inhemsk ekonomi.
(svarta nollan är ett mål över allt annat i budgetarbetet)
Macron flaggar för gemensam budget inom EU, Schauble svarar ”att inte med mig i alla fall”.
Schauble framstår i mina ögon som ganska konkret.
Som sagt var, Merkel kan kosta på sig att vara vag och okonkret, när andra kan tar på sig rollen att vara konkret. Det är hon som har makten att sparka dem om folket inte gillar konkretionen.
Trump vann inte presidentvalet på löften. Amerikanska medborgarna var dödströtta på Obamas floskler, lögner och ohederlighet. Fortfarande vet inte amerikanarna vem Obama är mer än att han är avslöjad som en simpel tjuv, den så kallade ”obamacare” är stöld av liv och egendom, inget annat!!!
Avslöjanden av Clintons, bägge två, har förstärkt effekten av bedrägerierna som sker bakom ryggen på amerikanarna vilket också bidrog till att Trump vann.
Politiken i Amerika får vi nog betrakta som relativt hederlig jämfört med ”apspelet” och lögnerna som presenteras i Sverige vilket framför allt BATRA är ett tydligt exempel på. Hon förrådde svenska folket med DÖ överenskommelsen 2014 och det kommer det stå en del om i de svenska historieböckerna, garanterat ordnar muslimerna det.
Där är vi oeniga Samuel. Trump vann på floskler han med. ”I’m the best negotiator God has made.” ”I’m going to restore our once great roads and railroads, it’s going to be great.” ”We’re going to eliminate unemployment, I’m gonna make America great again.” ”I’m going to build a wall against Mexico, and the best part is, the mexicans are going to pay for it.”
Blalblabla, inget konkret hur, prioriteringar, kostnader, finansiering. Så har han också råkat trubbel i konfrontationen med verkligheten. Träsket finns där och måste dräneras, men det är fullt av giftiga och andra hemska varelser som biter tillbaks när man försöker göra det.
Han har inte löst sin Gordiska knut ännu!
https://townhall.com/political-cartoons/2017/05/02/150293
Det är Paul Ryan, Mitch McConell och den icke läskunniga John (SCOTUS) Roberts som behöver synas efter i sömmarna och inte President Trump.
Jo, kongressens republikaner är nog betydligt större syndare än den tillträdande presidenten. Och när det gäller floskel-kampen, Mats, skiljer det väl inte så mycket mellan Trump och företrädaren med sitt mantra ”Yes, we can”. Eller Borgs och Anderssons gemensamma tema ”ordning och reda i statsfinanserna”.
”Väljarna i våra västliga demokratier vill endast höra löften om ”guld och gröna skogar”. De är demokratins värsta lättingar.”
Lättingar var ordet sa Bill Just det sa Bull i Pelle Svanslös (Gösta Knutsson)
Visst har aspiranterna mycket att lära av Ian och Bert om vikten att satsa på ett säljande budskap.
Ändå tror jag att det är lite för enkelt att och en smula historielöst att avskriva betydelsen av konkreta partiprogram. Slogans säljer, men förr eller senare tar väljarna ställning till utfallet av den förda politiken. T ex när bondläppen Fälldin sopade golvet med floskelmästare Palme 1976 och när Alliansen vann 2006 – liksom när man förlorade 2014, efter Reinfeldts uppgörelse med MP för att säkra makten efter väljarnas missnöjesyttring 2010.
Jag tror att en annan mekanism är mer relevant och avgörande: den för alla partier gemensamma framtidsimperalismen: att leva på kredit, finansiera dagens frikostiga löften genom att skicka räkningen till efterkommande generationer. Det trixet är ganska svårt att genomskåda, i synnerhet som en maktlojal kår av ekonomiprofessorer tiger som muren om denna nya form av landsförräderi som var omöjligt att iscensätta på den gamla goda tid när guldmyntfoten skapade den ”ordning och reda” i statsfinanserna som dagens finansministrar så falskt orerar om.
Jodå, det finns konkreta partiprogram som samlar en viss andel väljare. ”Förstatliga alla banker och företag,” är sådana konkretioner som alltid samlar en viss grupp. Dock maximalt 10% av väljarkåren tycks det som.
Framtidsimperialismen är en viktig ingrediens för att få sitta kvar när man fått makten. Kanske så här: https://townhall.com/political-cartoons/2017/05/02/150196
Men kan man bli vald på den?
Fast min kommentar var nog bara ytligt sett en avvikelse från ämnet: hur partier vinner väljare. För i praktiken är det just genom att kicka burken ”down the road”, enligt din länk, som valen avgörs, inte bara i USA. Låt vara att denna metod, naturligt nog, aldrig beskrivs i några partiprogram eller valmanifest.
Att krav på förstatligande inte genererar någon entusiasm utanför de små vänsterradikala falangerna är ingen nyhet, däremot fäste nog många tilltro till Anders Borgs osanna försäkringar om att alla hans nya statsutgifter för migration mm skulle finansieras ”till sista kronan”.
Hans efterträdares löften med liknande innebörd är förstås lika tomma. I både fallen är det i stället riksbanken som via sin extrema lågräntepolitik (med hjälp också av Fed och ECB) har maskerat de stora underskotten och möjliggjort den glada (men högst temporära) köpfest som partierna tar åt sig äran av. Däri ligger, hävdar jag, en för dagen mer relevant problematik än den om valet mellan yvig retorik och konkreta program.
Och den köpfesten är en konkret manifestation av framtidsimperialismen!
I USA (eftersom jag läste om det där) är det viktigaste för en kandidat hur denne klär sig, hur denne rör sig och hur personen artikulerar sig. Allt annat har lägre betydelse. Men den första ingrediensen med bra floskler är nog det vinnande.
Men vad jag anser Donald Trump gjorde bra, var att inte gå in på detaljer. Jämför med Rand Paul som blir väldigt komplicerad så fort han öppnar käften. Den som skulle prata om i detalj hur muren ska finansieras skulle vara dömd direkt.
Donald Trump sade dock att hans kulle bygga militären starkare genom bättre konkurrens och inte genom att ge dem mer pengar. Det har han dock övergivit.
Vill Donald Trump dränera träsket, då måste han börja slakta myndigheter. Det verkar han inte ha några planer på. Hur kommer det sig att den statliga skolövervakningen inte är avskaffad redan?
Som det ser ut nu är Donald Trump en stor besvikelse och fiasko. Till försvar har jag bara min konspirationsteori att han har blivit hotad och nu är helt i träskets händer.
Ja Göran det verkar som du har helt rätt att Trump sitter under” a big gun” still i båten med valfläsket vallöftena, då de riktiga kartell sju systrarna illuminati bankfamiljerna vakande öga gett frifräsare USA Trumpeten ett dödshot ultimatum.
Hoppas ända att detta är fel magkänsla gällande Trump, men nu avgörs det innan hösten.
Kan även sluta med kärnvapenkrig tänker först på Ryssland som inte vill dansa till Eurovision Sovjet modern exakt kopia diktat, samt diktaturen Nord Korea som inte är med i deras bank oligarkerna,
samt oljerika Iran.
Att några av er verkar vara besvikna på Trump är ändå förbluffande.
Drain the swamp!?
Hans mål har aldrig varit annat än att bli träskets alfakrokodil. Det borde vem som helst kunna förstå.
Varför är du förbluffad?
Jag hade en enda förhoppning på honom, att han skulle stoppa Parisavtalet och därmed klimatcirkusen.
Så du hade varit beredd att köpa grisen i säcken?
Det är förbluffande.
Jag såg en kommentar om valet i Frankrike som också skulle kunna gälla för Usa. ”Valet handlar om att bli rövknullad som vanligt eller om att bli rövknullad som aldrig förr.”
Kort sagt, ja. Eftersom ingen av de andra grisarna andades den minsta opposition mot rådande hegemoni. Tvärtom, de prisade den.
Och allt för ofta står demokratiska val mellan de alternativ du ger exempel på.
Nu kan han ju faktiskt bekämpa klimatnojan på andra sätt än att skrota det till intet förpliktande Parisavtalet. Det räcker långt att vägra straffbeskatta de fossila bränslena.
Visst, han har fortfarande möjligheten. Men han var så tydlig på den punkten under valkampen att man hoppades på mer.
Men det kan hända att han låter oppositionen bränna av allt sitt krut på andra frågor, innan han siktar in sig på klimatcirkusen.
Det vore i så fall intelligent!