Ekonomer, matematik och klimat

Tack till Tege Tornvall som bidragit med det markerade avsnittet längre ner!

Alan Jay Levinovitz är professor i filosofi och religion vid James Madison University. Han har skrivit en lång artikel i Aeon om hur ekonomi och matematik har bedragit världen. Först har han en intressant historisk redovisning av hur ekonomi alltid varit intressant och viktigt för varje härskare. Jag kan lägga till att det har det varit också för alla som försökt vara fria och självständiga människor.

Men för härskarna var det möjligen ännu mer komplicerat att förstå hur ekonomin skulle skötas och lösas. Därför anställde de de bästa matematiker de kunde finna. Enligt Levinovitz är begreppet pengar intimt förknippat med matematik i antika språk som grekiska och kinesiska. De bästa matematikerna var kanske inte lika intresserade av pengar som sina herrar, men de var tidigt intresserade av astronomi, att matematiskt kunna beskriva planeternas rörelser. När de kommit någorlunda nära för de planeter som kunde observeras, kunde de även göra prediktioner, förutsägelser. Det är där kopplingen finns till ekonomi. För när man kan räkna ut hur himlens kroppar rör sig, då kan det väl inte vara så svårt att räkna ut hur pengarna kommer att röra sig på en marknad? Som ett fromt eller möjligen förnumstigt antagande alltså.

Ekonomerna/matematikerna överglänste varandra i avancerade ekvationer och uträkningar. Men en sak hade de oftast gemensamt, de utgick inte från premisser som gav något användbart resultat för förståelsen av ekonomin. De lyckades inte då och gör det inte bättre nu. Levinovitz skriver att härskarna tjusats av de vackra uträkningarna, men mest av tanken på att famtiden kan förutses. Den härskare som vet vad som ska hända, innan andra känner till det, har naturligtvis ett övertag. Att prediktionerna för det mesta slog fel bekymrade varken ekonomer/matematiker eller härskarna. De hade ju trots allt baserat sina beslut på bästa tillgängliga kunskap, matematiskt korrekt.

Så härskare har i alla tider, enligt Levinovitz, varit intresserade av spådomar och astrologiska tecken. Läs gärna hela artikeln, för här avviker jag från hans tema en del. Om han har rätt finns där ytterligare en viktig pusselbit till att förstå varför politiker och forskare enats om klimatmyten. Politikerna, tydligen med något slags genetiskt nedvärvd faiblesse, har tittat mot himlen för att få en glimt av framtiden. Till sin hjälp tog de akademiker med himlen som arbetsområde, meteorologer. Hur bra deras förmåga att förutsäga väder är, är väl omvittnat, men politikerna tror tydligen på magi och låter sig villigt förledas av utsökta ekvationer som ger den globala medeltemperaturen om hundra år med tiondels grads precision.

Att det inte är möjligt förstår var och en med en gnutta förnuft. Men nu har detta inte med förnuft att göra, detta handlar om politik och makt, samt naturligtvis om en korrumperad vetenskap som böjer sig för politiken. När vetenskapen böjt sig så kan politikerna sedan med sin makt och hänvisning till ”vetenskapen” tvinga oss andra till vad som än behagar politikerna.

Det är märkligt att hela världen förnuftsmässigt kan förstå resonemanget med ”skit in, skit ut” och ändå gång efter annan falla för matematiktricket, numerologin och andra varianter av spådomar och gissningar som klätts i siffror.

Världens ”klimatpolitik” inriktas på att försöka begränsa möjlig global uppvärmning till högst två grader från industrialismens början. Men det är inga klimatforskare eller biologer som har preciserat denna gräns. Den sattes av ekonomen William Nordhaus 1975. Han ”kände på sig” att mer än två graders uppvärmning kunde göra klimatet varmare än någon gång flera hundra tusen år tillbaka.

På tidigt 70-tal fruktade många en ny ”liten istid”, eftersom Jorden åren 1940-70 blev 0,3-0,4 grader svalare. Men med ökande solaktivitet blev den sedan fram till slutet av 1900-talet lika mycket varmare. Då oroade många sig i stället för global uppvärmning.

Nordhaus räknade på möjliga effekter av sådan uppvärmning och varnade för mer än två grader varmare än före industrialismen. Efter miljökonferenser i Stockholm och Rio de Janeiro fastställde EU:s miljöministrar 1996 av något slags poltiskt skäl gränsen två grader.

Sedan dess är denna gräns officiellt klimatmål – utan minsta vetenskapliga bevis. Flera perioder har varit minst lika varma sedan senaste stora istid slutade för 12-10.000 år sedan.

Varmast var 8-5.000 år tillbaka. Minst lika varma som nu var även bronsåldern, romartiden och medeltiden. Det styrks av historiska dokument och studier av trädringar, växtdelar och geologiska lämningar.

Kallare var den tidiga antiken, tidig medeltid samt Lilla Istiden ca 1280-1870. Därefter har Jorden värmts en knapp grad. Varmare hav och mänsklig verksamhet har tillfört atmosfären mer koldioxid. Det har tillsammans med växtförädling och bättre metoder gynnat växtligheten.

Sedan 1930 har världens skördar ökat fem gånger. Satelliter har registrerat 11 procent mer växtlighet. Över en miljard har lyfts ur nöd och svält. Men nu är Solen åter minimalt aktiv som periodvis under Lilla Istiden. Det talar för kyligare klimat framöver.

Samtidigt fortsätter ekonomer och andra spåmän, med politiskt stöd, att berika sig på klimatbluffen och hållbarhetsmyten. De gör det både som prognosmakare, föreläsare och som rådgivare.

Det här inlägget postades i Klimatbluffen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

28 kommentarer till Ekonomer, matematik och klimat

  1. Göran skriver:

    Nationalekonomi = kejsarens nya kläder

    När Riksbanken håller presskonferens sitter alla journalister där och påpekar inte att kläderna saknas. Alla spelar med i spelet.

    • akesundstrom skriver:

      Stämmer om Keynes och hans socialistiska konjunkturteorier, men inte om den s k österrikiska skolan, den som för varje dag blir mer och mer inflytelserik och på ett intellektuellt plan redan tagit över stafettpinnen. Att ekonomijournalister skall ha insikter nog för att peka ut den nakne kejsaren (Ingves) är för mycket begärt, när professorerna tiger som muren (med ytterst få undantag).

      • Göran skriver:

        Den österrikiska skolan är inget för politiker. Vad ska de 60 doktorerna i nationalekonomi som arbetar på Riksbanken göra och hur ska de förklara sitt svek mot Sverige och det svenska folket när folk lär sig och förstår den österrikiska skolan?

        Som ekonomijournalist borde de vrida ut sina skygglappar. För mig borde det vara klart att de borde inse att något inte stämmer med Stefan Ingves och således ställa frågor.

        Ta bara målet på två procent inflation. Se till att de förklarar det. Hur kommer det sig att det råder sjunkande priser på hemelektronik och det inte skapar någon kris?

        Ökade priser vill politikerna ha eftersom det innebär mer skatteinkomster. Två procents ökning är lagom mycket för att folk inte ska uppleva det som den stöld det är. Det är Riksbankens egen motivering. Skurkar hela högen.

        • akesundstrom skriver:

          Sant, doktorerna på riksbanken kunde hellre rulla tummarna dagarna i ända än att låtsas-forska. Men storskurken är förstås Stefan Ingves, han som bestämmer och lägger ut sina maktlojala beställningar på sina underhuggare.

          Än värre, menar jag, att våra ekonomiprofessorer (med enstaka undantag) tiger som muren om vår destruktiva penningpolitik med allt större skuldberg och omvänd Robin Hood-politik i spåren. Hur djupt kan vetenskapen sjunka i korruptionsträsket?

          • Göran skriver:

            Ja, vilken föreställningsvärld lever vi i. Till råga på allt gör PK-media nu Stefan Ingves till någon form av hjälte i stället för att ta upp vilka negativa effekter hans agerande har.

      • dolf skriver:

        Jag vet Jack shit om Stefan Ingves, men det löper alltid kalla kårar utefter ryggraden på mig när han säger ”inflationsmålet” på nyheterna, och det gör han ju alltid när han är med i något inslag.
        Det vill säga, från början tyckte jag bara att han var osedvanligt ful (jag vet, irrelevant, men ändå), kårarna uppstod först när jag insåg att hans inflationsmål inte handlade om att få ner inflationen utan att han aktivt arbetar för att få upp den.
        Det är helt obegripligt för mig att någon ser en värdeförsämring som något positivt. Det är lite samma korkade resonemang som när man säger att fönsterkrossning är bra för ekonomin för att det ger BNP.

        • akesundstrom skriver:

          Obegripligt, absolut, men högsta sanning inom ekonomkåren, med undantag för den s k österrikiska skolan. Fönsterkrossarmyten får anses krossad, i varje fall i läroböckerna, men den lika idiotiska tanken att gratispengar är ett trollspö som löser alla de fundamentala strukturproblemen sväljer de flesta fackmän (??) fortfarande!

  2. Stefan Eriksson skriver:

    ”Skit in, skit ut”, är som fenomen betraktad besläktad med uttrycket; ”lögn-förbannad lögn och statistik”.
    Med inbördes ordning ordnas orden efter sanningshalten, där ”statistik” framstår som det minst trovärdiga.
    Där ”vanliga lögner” ej visar sig vara tillräckligt som argument, gäller det att föra tillsammans dessa
    lögner för bearbetning och vips har vi ett statistiskt underlag.
    (Ni som läst vad jag kommenterat tidigare, känner kanske till diket i min hemtrakt där vattnet rinner uppströms).
    Då detta förhållande får anses vara ganska unikt på hela jorden, har myndigheterna svårigheter med att presentera en statistik som skulle kunna förklara fenomenet.

    Och, jag bor inte i Absurdistan , även om det kan förefalla vara så.

  3. dolf skriver:

    Jag tror väldigt många har en bristande insikt hur vår atmosfär faktiskt ser ut. Jag tycker att man rimligtvis bör ha en korrekt bild av gaserna i vår atmosfär när man ger sig in koldioxiddiskussionen. Så därför skrev jag igår inlägget Koldioxid i atmosfären där jag grafiskt åskådligt gjort hur mycket (eller rättare sagt lite) koldioxid det är i atmosfären och hur det har förändrats de senaste 100 åren. Det borde vara en ögonöppnare för många. Synd att det bara är ett fåtal som någonsin kommer att läsa/se inlägget.
    Jag har tänkt att följa upp det idag (om jag hinner) med ett inlägg som tar upp vilka fullständigt vansinniga gränser klimathysterikerna gärna korsar.

  4. Rutger skriver:

    För att se ett exempel på fusk med statistik när det gäller klimatet se http://lagmansnatursida.se/dbarkiv/2016/vecka21/db16maj23.htm och http://lagmansnatursida.se/dbarkiv/2016/vecka21/co2%20o%20temp.pdf

    Klimathotsalarmister gillar ”dragspel”.

  5. Rikard skriver:

    Hej.

    Du filosoferar om varför vi går på samma trick om och om igen, från Hammurabi och framåt.

    Det finns en massa diverse sociologiska och psykologiska skäl, men huvudsakligen är det nog så att det beror på att varje människa inte bara uppfinner hjulet på nytt, s.a.s, utan även upptäcker världen på nytt.

    Därmed fungerar samma gamla trick generation efter generation och i en civilisation efter en annan.

    Man kan jämföra den troende med skeptikern såhär:
    Profeten, eller prognosmakaren, är som en gammal morfar vilken lurat och underhållit släktens alla barn och barnbarn och så vidare med samma enkla trolleritrick. De som nu är vuxna eller åtminstone äldre, går inte på ‘jag tog din näsa’ längre. Ett och annat litet barn är klokt nog att både iaktta de äldre men också att undersöka saken själv, men de flesta vill först undersöka morfars hand eller börjar gråta.

    Trots allt fungerar ju de äldsta tricken än: ge mig makt och pengar för att en osynlig ande som du bara kan kommunicera med via mig och/eller av mig givna metoder med tolkningar tillhandahållna av mig – annars blir den osynlige anden arg på dig.

    ”Minst lika varma som nu var även bronsåldern, romartiden och medeltiden.”

    Skall man då ändå vara profetisk, kan man ju dra slutsatsen att varmare klimat förebådar stora rikens fall, och nya rikens uppstigande på tronen. Järnet ersätter brons, folkvandringstiden ersätter romarriket, och Europa ersätter alla andra tronpretendenter på att vara planetens dominanta civilisation.

    För vår nutid ser det ut som islam, Indien och Kina tar över, med Afrika som ‘svart häst’ om uttrycket tillåts.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    • mats skriver:

      Det där med att varje människa uppfinner (upptäcker) verkligheten för första gången ( i deras liv, dvs på nytt) var en bra förklaring till att samma bedrägeri fungerar upprepade gånger. Jag ska försöka hålla det i minnet.
      Utvecklingspsykologi kallas det väl av psykologer.

  6. akesundstrom skriver:

    Som jag själv ofta skrivit i detta forum finns det mycket att beskylla ekonomkåren för, men Tege är rejält fel ute när han – i samma anda som filosofen Levinovitz – försöker koppla klimatnojan till en annan noja, nämligen de senaste decenniernas övertro på ekonometriska modeller. Mer specifikt påstås att 2-gradersmålet var någonting som professor Nordhaus ”kände på sig” år 1975 (ingen källa angiven).

    Sanningen är att Nordhaus varit betydligt försiktigare i sina utsagor än IPCC och de mer eller mindre korrumperade naturvetare som bidragit till den gängse hotbilden . Vilket framgår om man läser vad Nordhaus skrev i ”Kärnkraft och Miljö – ett svenska dilemma” (SNS, 1995) och i året innan i ”Managing the Economic Commons” (MIT, 1994).

    Medan IPCC under ledning av Bert Bolin i sin första rapport (1990) talade om 3-6 grader som sannolik uppvärming till år 2100, nöjde sig Nordhaus i MIT-skriften med att förutspå en ökning med 2,5 – 3 grader (på basis av en kombination av ekonomiska och klimatologiska modeller). D v s som mest en halvering av Bolins och IPCC:s prognos vid ungefär samma tidpunkt (sid 34 i den svenska skriften).

    Vad, Tege, är syftet med din vinklade historieskrivning?

    • Tege Tornvall skriver:

      Det måste anses som allmänt känt att William Nordhaus 1977 föreslog 2 grader C som lämplig gräns för global, genomsnittlig uppvärmning från slutet av 1800-talet. Olika klimatdebattörer har framkastat olika värden, bl. a. Anders Wijkman – minst Iika okunnig i själva sakfrågan som Nordhaus.

      Den 1 aug. i år hänvisade Ashley Strickland på CNN till två modellstudier i tidningen Natural Climate Change 17–07–31 om möjlig fortsatt uppvärmning.

      Enligt den ena skulle det vara 95 procent sannolikhet för att Jorden kommer att värmas mer än 2 grader före år 2100 inom spannet 2-4,9 grader med 3,2 graders medelvärde.

      Enligt den andra skulle Jorden värmas mer än 2 grader före 2100 även utan mänskliga CO2-tillskott – och med minst 3 grader om CO2-tillskotten fortsätter i 15 år.

      Nordhaus är ren ekonom utan särskild klimatkunskap. Ekonomer räknar alltid och måste ha givna ingångsvärden att räkna från. Om man tror att mer koldioxid värmer atmosfären och har uppdrag att räkna på det, måste man utgå från något.

      Utan egen sakkunskap måste Nordhaus förlita sig på andra auktoriteter, som gav olika värden. För att förenkla saken utgick han 1977 från 2 grader som lämpligt medeltal för alla att enas om.

      Det gjorde Parismötet 2016 med 2 grader som officiellt mål – utan minsta vetenskapliga belägg. Nu sitter alla och räknar utifrån det. Att varmare perioder med mycket rikare växt- och djurliv har varit 5-10 grader varmare än nu med flerfalt högre CO2-halt spelar ingen roll.

      Varför Åke Sundström plötsligt hoppar på mig och anklagar mig för ”vinklad historieskrivning” begriper jag inte. Att Nordhaus 1994 spådde 2,5-3 grader som trolig ökning utesluter ingalunda att han 17 år tidigare nämnde 2 grader som önskvärd högsta ökning.

      • akesundstrom skriver:

        Så det kom ett svar till sist, tack för det.

        Jag har angivit korrekta citat, medan du nöjer dig med antydningar om vad Nordhaus skall ha sagt på 70-talet (innan klimatnojan ens var påtänkt på allvar). Jag upprepar min begäran om källhänvisningar.

        Om Nordhaus den gången nöjde sig med att efterfråga klimatforskarnas åsikter och godta deras svar, vilket verkar vara fallet, så är detta en helt annan sak än att själv påstå någonting. Än mindre någonting som han den gången ”kände på sig”, som du skrev. Och var det verkligen en ”varning” han utfärdade, som du också hävdade? Eller en hänvisning till andras varningar? Använde han, som du nu skriver, formuleringen om 2 grader som en ”önskvärd högsta ökning”?

        Och vad med nuläget? Vidhåller du att Nordhaus varit en större bov än Bert Bolin och de andra korrumperade rådgivarna i FN-skrapan? Detta är kärnfrågan. En sak är jag övertygad om: den som förtiger Bolins och hans partis (SAP) roller som IPCC:s inspiratörer och sjösättare har med stor sannolikhet en dold agenda. Du kan vara ett undantag från den regeln, men då får du allt vara tydligare i dina svar.

  7. akesundstrom skriver:

    Teges svar tycks utebli, vilket kan förvåna. Att lämna seriös kritik obesvarad passar illa i ett forum som försöker hålla en hög etisk profil. Eller hur, Mats?

    Jag saknar också din egen kommentar, eftersom de osanna uppgifterna var inklippta i ditt inlägg. Min undring är om du verkligen inte hesiterade inför Teges påstående att en ekonomiprofessor i högre grad än Bert Bolin och alla de andra korrupta rådgivarna i FN-skrapan skulle ligga bakom 2-gradersmålet?

    Svårt för övrigt att upptäcka så mycket nytt i filosofiprofessorns utläggning om hur ”ekonomi och matematik bedragit världen” (din beskrivning). Att skylla despoters och gangsterregimers illgärningar på dessa två vetenskaper (eller några andra för den delen) är i mina ögon en ohållbar advokatyr, även om maktens män och kvinnor förvisso gärna utnyttjat astrologer och andra skojare som inslag i sina förtryckarmanualer.

    Nu är dock ditt tal om bedrägeri något överdrivet. Levinovitz´ tes är en annan och mer korrekt, nämligen att nationalekonomin lider av en övertro på ekonometriska modeller. Att dessa ofta varit felprogrammerade handlar oftast om inkompetens, fast ibland kan det säkert finnas bedrägliga avsikter. Denna nya Akilleshäl är väl känt i USA, mindre omdiskuterad i vårt eget tysta rike, trots att det är här som ekonometrin gjort allra störst skada. Dock inte tillnärmelsevis lika stor skada som SCB:s och riksbankens lögnaktiga pris- och BNP-statistik.

    Dessutom: När forskare tummar på sanningsetiken, så är detta givetvis inte vetenskapens fel, utan individens. Plus ibland ett symtom på ett ruttet samhällsklimat. Men korruption förutsätter bestickning, så ansvaret vilar regelmässigt på vår politiska nomenklatura som göder ”forskare” och generaldirektörer utan etisk ryggrad. Som du själv påpekar i näst sista stycket – och därmed vidgår att ditt referat blev lite felvinklat.

    • mats skriver:

      Att Teges svar dröjde beror på att han fick en varning för att Frihetsportalens verifikat gått ut. Han ringde mig om det, men jag var på hjul hela dagen igår och ska iväg idag igen. Jag la in hans svar när jag fick en chans.

      Nej, jag tyckte inte jag behövde kontrollera Teges text på den nivån. Eftersom vi skrivit texterna var för sig men upptäckte att de berör samma ämne, så publicerade vi sådär. Det framgår ju tydligt vem som skrivit vad.
      Nordhaus var okänd för mig. Men inte skulle det förvåna om de andra personerna du nämner direkt accepterar ett förslag som går att sälja och som de uppfattar kan få stöd bland makthavare.

      Nog finns det väl likheter i tillkomsten mellan ekonomernas ekonometriska modeller och alarmisternas klimatmodeller?

      • akesundstrom skriver:

        Skäl nog, om det sena svaret. Men jag kan fortfarande förvånas över att du inte instinktivt reagerade mot Teges tes att ekonomkåren i högre grad än naturvetare och meteorologer skulle ha bidragit till klimatljugandets tillfälliga segrar. Med Nordhaus som en större skurk än Bert Bolin, Klas Eklund eller vår Kungliga Vetenskapsakademi.

        Men sant att det finns likheter mellan ekonometriska analyser och IPCC:s klimatmodeller. Dock är förra sällan lika uppenbart manipulerade som de klimatmodeller Klas Eklund låtsas tro på – därför att han i denna fråga uttalar sig som lojal socialdemokrat, inte som ekonom.

        • mats skriver:

          Jaha, var inte det svaret tillfyllest. Att du möjligen tar illa vid i egenskap av ekonom kan inte hindra mig att kritisera andra ekonomer som är möjliggörare av klimatpolitiken. Du kritiserar själv med rätta Eklund och en del andra. Då kan du ju istället sträcka på dig för att du håller fanan högt!

          Att ekonomernas medverkan i klimathotet och inte minst klimatpolitiken, är en ren nödvändighet, det torde det inte råda något tvivel om. Vore klimathotet ingen bra affär, för politiker, företag, NGOs och andra, då skulle det snabbt självdö.
          Det finns uppenbarligen ekonomer som inte begriper sig på vetenskapen kring klimatet, men alldeles avgjort ser förtjänstmöjligheterna. För Nordhaus gick tydligen break even vid att varna för nivån 2°C eller strax däröver. Så blev även han en möjliggörare. För det kan han kritiseras.

          • akesundstrom skriver:

            Nej, jag tar inte illa vid mig på skråets vägnar, som du väl känner till. Har skrivit en ganska utförlig kommentar till dig, som jag dessvärre lyckades radera genom en oförsiktigt knapptryckning och därför – men också med en hjärtinfarkt i bagaget sen några dagar tillbaka – avstår från att återuppliva just nu.

            • mats skriver:

              Är det en egen hjärtinfarkt du talar om? Och du slösar dyrbar tid på att vara här och debattera?
              Jag hoppas verkligen allt går bra och du kryar på dig!

            • Stefan Eriksson skriver:

              Jag hoppas Ni får den hjälp som behövs för att lindra besvären med ett ”krånglande” livsviktigt organ.
              Krya på dig Åke!
              Med vänlig hälsning. Stefan.

              • akesundstrom skriver:

                Tack alla tre för uppmuntrande tillrop. Jag fick bästa möjliga vård. Så skönt att Sverige ibland fungerar som det alltid borde. Och underligt nog kände jag mig piggare än vanligt när jag vaknade upp med ett stent (metallnät) i ett av hjärtkärlen. Därav mina fortsatta inlägg härstädes. Men tryckandet på tangentbordet sägs vara gränsen för den belastning som just nu är tillrådlig för min högra handled (där ingreppet initierades).

  8. Tege Tornvall skriver:

    Åke: Att Nordhaus 1977 uttalade sig för gränsen 2 grader innebär inte ett allmänt angrepp på ekonomer, inte heller att Bolin skulle vara mindre viktig som medverkande till och drivande kraft bakom klimatlarmen.

    Att Nordhaus 1977 såg 2 grader som en lämplig kompromiss betyder inte att han också aktivt ivrade för den. Däremot togs den upp igen just som kompromiss att enas kring på Parismötet.

    Min huvuduppgift här i livet är inte att debattera med dig på denna blogg. Det har jag varken tid eller lust med. Jag begriper inte varför du så polemiskt angriper mig och avkräver mig något slags edliga sanningsdeklarationer.

    Utöver betald journalistik inom bilism och racersport är min huvuduppgift att genom egna studier via Klimatsans, denna och andra bloggar samt egna böcker finna och sprida balanserad, faktagrundad information om klimatets historia, processer och drivkrafter.

    Om detta borde vi båda kunna enas utan inbördes sridigheter. Eller?

    • akesundstrom skriver:

      ”Världens klimatpolitik inriktas på att försöka begränsa möjlig global uppvärmning till högst två grader från industrialismens början. Men det är inga klimatforskare eller biologer som har preciserat denna gräns. Den sattes av ekonomen William Nordhaus 1975”

      Det var ett förvånande påstående, som jag bett dig motivera med hjälp av källhänvisningar och/eller liknande belägg. Har Nordhaus verkligen kallat tvågradersmålet ”önskvärt”? Har han utfärdat några egna ”varningar” eller ”känt på sig” någonting? Du levererar varken korrigeringar eller några ursäkter för de felaktiga uppgifterna. Jag saknar också ett rakryggat medgivande om att Nordhaus är en långt mindre skurk än bl a Bert Bolin och Klas Eklund, plus deras politiska uppdragsgivare i vårt förment maktbärande parti.

      Jag har, som du märker, egenheten att ställa höga sanningskrav även på mina åsiktsfränder. Det är ohållbart, i mina ögon, att å ena sidan kritisera korrupta forskare och samtidigt tiga om t ex Stockholmsinitiativets dubbla agendor: i högre grad kärnkraftskramare än klimatkritiker. Delvis på grund av ren okunnighet, men att det funnits manipulativa inslag framgår av att Climate Scam tillgripet censur för att förhindra en öppen diskussion kring den odiskutabelt logiska slutsatsen att ett nej till klimatnojan innebär ett nej också till dagens extremt höga koldioxidskatter – vilket i sin tur betyder slutet för den 300-miljardslukande svenska kärnkraftsparentesen, efterkrigstidens värsta felinvestering.

      Var står du själv i det stycket? Inser du, i likhet med Mats, att vår gemensamma kritik innebär att koldioxidskatten bör avvecklas (ersättas av t ex en energimoms lika för alla miljöpåverkande energislag)?

      Du har rätt på en punkt: det är inte du utan framför allt Mats som gjort den generella kopplingen till ekonomkåren. Utan att hittills ha kommit med något genmäle i den delen.
      Men du själv har utpekat en relativt oskyldig ekonom (Nordhaus) som klimatskojarnas överstepräst, det är väl så illa.

  9. Tege Tornvall skriver:

    Åke: Jag har varken påstått att Nordhaus kallat tvågradersmålet ”önskvärt” eller ”utpekat” honom ”som klimatskojarnas överstepräst”. Lägg inte ej yttrade ord i min mun! Utan läge för inflytande eller beslut såg Nordhaus 1977 två grader som en lämplig kompromiss. Han kan inte lastas för att IPCC 19 år senare tog detta som riktmärke – ett rent politiskt beslut.

    Eftersom mer koldioxid knappast gör atmosfären märkbart varmare, är självklart CO2-skatten absurd och ett slag i luften. Men staten behöver fasta skattebaser, och energi och särskilt koldioxid är med rådande klimatnoja en tacksam sådan. Jag ser inte som min huvuduppgift att bekämpa just CO2-skatten, som ju är en följd av nojan. Det gäller att bekämpa nojan = förfalskningen av verkligheten. Då faller också skatten. Man kunde lika gärna beskatta syre.

    Du uppträder som självutnämnd magister med pekpinnen i högsta hugg mot medbröder. Föga konstruktivt!

    Natti, natti efter stimulerande brass-konsert i Leksands kyrka.

  10. Tege Tornvall skriver:

    Förlåt, 40 år senare skall det vara! Det täcker en akademikers hela yrkesliv, om man pensionerar sig vid 65.

Kommentera