Avsaknaden av de svenska politiska partiernas långiktiga visioner.

Dagens gästskribent är Stig-Evert Johansson, som efterlyser långsiktiga varudeklarationer från våra partier.

Våra politiska partier glömmer tydligen bort att ta ut kompassriktningen in i framtiden?

Långsiktiga värdegrunder redovisas ytterst sparsamt.

Våra 8 partier behöver kanske hjälp att formulera frågor vars svar skulle bli värdegrunder för landets färdriktning minst fem mandatperioder framåt. Detta för att hindra den ”kvartalspolitik” som tycks ta över mer och mer. Kvartalstänkande kan näringslivets företrädare ägna sig åt.

Några seriösa frågor som kräver ärliga, genomtänkta och motiverade svar kan vara följande: Valfläsk i svaren är förbjudet. Det finns säkert fler frågor så komplettera gärna frågelistan.

A) Visioner om vad våra samlade resurser skall resultera i för samhälle om fem mandatperioder samt ange hur EU ev. skall reformeras för att bli ändamålsenligt.

B) Definiera ordet välfärd. Vad ingår / ingår inte under denna rubrik? Hur nå måluppfyllelse?

C) Var skall sökande själar hitta svaret på frågan om livets mening när religioner i vårt land tappar i betydelse till förmån för någon sorts odefinierad valfrihet?

D) Hur får vi varaktigt slut på alla krig och konflikter i en i övrigt vacker värld?

E) Hur förkovra det sociala kitt som gör människorna till goda och ärliga samhällsmedborgare utan destruktiva aktiviteter?

F) Är urbaniseringen till ett tjugotal storstäder en önskvärd utveckling? Den sker tyvärr på landsbygdens bekostnad eller att t.o.m. landsbygden är med och subventionerar den?

G) Är nuvarande ansvarsfördelning (krav respektive skyldigheter) mellan den enskilde kontra samhället hållbar i framtiden?

H) Kommer man i framtiden kunna beskatta arbete och behålla sysselsättningen?

I) Smörjmedlet i ekonomin är billig import – kommer den att kunna bestå i en globaliserad värld när befolkningen ökar och alla vill nå välstånd?

J) Skall skolan lära eleverna kunna leva sunt och stå på egna ben, lära för livet, och/eller för att få lärdom som kanske till dels blir inaktuell genom rationaliseringar? Vem eller vilka skall vara huvudmän?

K) Hur hållbart lösa en åldrande befolknings vårdbehov?

L) Problemet med på tok för höga boendekostnader i nyproducerade hus behöver en lösning. Hur?

M) Skall vi fortsätta förstöra matproducerande jordar som nu bebyggs eller läggs under asfalt?

N) Kommer tillväxt att vara en hållbar lösning på ökat behov av insatser/resurser av olika slag?

O) Är våra nuvarande driftsmetoder i jordbruket den rätta lösningen för att täcka människors behov då insatsen för detta tycks ge en förstörd natur och minskad mångfald i faunan?

P) Är kontantlöst samhälle hållbart i fred- och kristider? Hur lära barn ekonomiskt tänkande med hjälp av ett kort och ett hål i väggen?

Q) Hur tänker och säkrar man befolkningens självförsörjning i eventuella kommande kristider? Vår självförsörjningsgrad idag är oansvarigt låg?

R) Vilka blir lärdomarna av haveriet beträffande hanteringen inom Transportstyrelsen och Regering avseende outsourcing av känslig information med mera?

S) Vad skall göras för att landets lagar och ordningsföreskrifter följs och säkras i alla delar av vårt land?

Betänk att det var 500 år sedan Martin Luther spikade upp sina teser på dörren till Schlosskirsche i Wittenberg, Tyskland den 31 oktober 1517. Alltså för ca. 500 år sedan. Dessa teser blev starten på reformationen.

 

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen, Gästlistan och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

29 kommentarer till Avsaknaden av de svenska politiska partiernas långiktiga visioner.

  1. Samuel af Ugglas skriver:

    Partierna är DÖDA, länge leve politikerna?
    Till nästa propagandasäsong dvs. inför valet 2018 finns det bara en fråga att ställa till en politiker.
    ”Vill han eller hon politiker med sitt blod försvara mitt liv och min egendom”?
    Övriga frågor blir totalt irrelevanta, det kommer invandrade ”nysvenskar” att sörja för.

  2. Thomas Gunnarson skriver:

    Som Georg henrik von Wright skrev i sin bok ”Att förstå sin samtid” så kan man konstatera att vi lever i slutet av en epok. För hundra år sedan när WWI startade fanns det fyra stormakter i Europa. Två av dessa är krossade. Frankrike och Tyskland. Kvar är England/USA och Ryssland. Alltså är det som Heidegger sade till von Wright före krigsutbrottet 1939 när von Wright frågade Heidegger om det blir krig. Ja, Europa behöver flera krig…

    För svensk del är förvirringen total idag. Mest beroende på att människor som sitter i beslutande ställning inte har någon helhetsuppfattning om tillvaron längre, som förr. En sekulär välfärdsnation är bara möjlig en kort period sedan spricker allt. Då medborgarna tappar riktningen. Enligt talespråket om företagare: Förvärva, ärva, fördärva…

    Detsamma gäller livsmedelsförsörjningen som faktiskt hänger ihop med urbaniseringspolitiken.
    Och immigrationsvågen. Och jordbrukspolitiken. Utan att någon säger det rent ut. Lättast är att finna svaret utomlands. I debatten om brytningen mellan jordbrukssamhället och det postindustriella samhället som avlöser industrisamhället. En process som i Sverige tagit 100 år men i andra länder sker just nu. Därför fattar inte svenska medborgare vad som sker då processen blivit så utdragen i Sverige. Och inte politiken heller…

    http://familjejordbrukarna.blogspot.se/2017/04/litet-perspektiv.html

    • Jan Andersson skriver:

      Jag blir alltid så förbluffad när alla förståsigpåare tvärsäkert hävdar att vi är på väg in i det postindustriella samhället. Det är vi inte, det är det (enda) som vi lever på. Sverige har två unika nästan oändliga resurser: skog och malm. De har gett oss vårt välstånd, inget annat har haft någon större ekonomisk betydelse. Industrin är den egentliga motorn i nästan all annan teknisk utveckling, fast den oftast sker i nya småföretag. Miljöpartiet har gjort allt de kan för att få bort all smutsig industri utan att lyckas, men onekligen har det lett till minskad miljöförstöring. Att fabrikerna har flyttat från städerna utom synhåll för administrationsadeln berodde bara på att företagen expanderade och behövde större lokaler. Det har aldrig funnits så mycket skog i Sverige som nu, vi har till och med svårt att ta vara på den i samma takt som tillväxten. Malm finns i oändliga mängder över hela jordklotet, men tas upp där det för tillfället är billigast. Sverige har exporterat järn sedan 1500-talet. Tillsammans med alla låg- och högförädlade skogsprodukter bidrar exporten till nästan hela den positiva sidan i bytesbalansen. Varför i hela friden vill vi göra oss av med industrin? Lyckligtvis tuffar den på som vanligt, trots all okunnig polemik och alla försök att ta dödliga strypgrepp på den, allt ifrån Palmes hjärnsläpp med löntagarfonderna, dvs. att fackföreningarna (!!!) skulle ta över alla större företag i landet.

      • Stefan Eriksson skriver:

        Jag tycker det borde stå skrivet i Sveriges författning att:
        ”Den verksamhet som av populistiska miljömässiga skäl anses ej kunna verka inom landet, skall leda till importförbud av produkter från denna typ av verksamhet”. (jag är amatör, både vad gäller språk och formulering av lag.)
        En skrivning med den innebörden skulle i den bästa av världar leda till slut på export av verksamhet som av ”luddiga” miljöskäl, hamnar i andra länder där vi sällan ser verksamhetens ”baksidor”, vad gäller belastning av miljön i närområdet och rovdrift på människor.
        Ett hårt slag mot de som erkänner sig till ”ideologin nånannanismen”.

      • akesundstrom skriver:

        Sant, det postindustriella pratet är mycket flum och lite verkstad. Skogsindustrin fortsätter att vara en tung bas, där hotet främst kommer från öst, från den enorma sibiriska tajgan som framöver blir en svår konkurrent, trots höga transportkostnader.

        När det gäller järnmalmen och stålet är läget mer prekärt. Nya gruvor i främst tredje världen pressar priserna och nu är det bara Kirunagruvan som ännu en tid överlever. På övertid kan man nog säga, när fortsatt drift kräver en rivning av större delen av stan; den investeringen är nog inte så lätt att motivera. Vad stålverken beträffar ä det högst osäkert om några finns kvar om femton eller tjugo år. Utan egen malmbas är utsikterna mindre goda. Andra gruvor med ädlare malmer har större chanser, t ex Bolidenfältet. Men även i den sektorn ökar trycket från omvärlden.

        Det är sådana fakta som ger näring åt föreställningen att vi måste satsa på högteknologi. Men Ericsons problem visar att det börjar bli trångt även i dessa ”framtidsbranscher”. Vårt och hela västvärldens kunskapsförsprång krymper i hastig takt, när jättar som Kina, Indien och hela det gamla Östblocket vaknar till liv.

        Ändå behöver man inte svartmåla. Det finns nämligen extremt stora och lättfångade välståndsvinster att hämta på annat håll, nämligen i den ofantliga offentliga sektorn. Att eliminera dessa egentillverkade systemfel – med klimatnojan, hyresregleringen, riksbankens nollränta samt LO:s lönemonopol som de allra skadligaste – räcker för att rädda vår höga levnadsstandard någorlunda intakt.

        Svårare än så är det inte – men inte heller enklare. Våra politiska partier lyfter inte ett enda lillfinger för att avveckla dessa cancerhärdar. DET är illavarslande! Men nya Medborgerlig Samling har kurage att angripa bostadspolitiken, det är välkommet. Fast otillräckligt för att vända den svenska skutan på rätt köl.

        • Stefan Eriksson skriver:

          Sant att priserna pressas på annat håll vad gäller råvarorna malm och skog. Men, faktum är att de mesta av produktionen i dessa länder dras med betydligt enklare förutsättningar för sin verksamhet. Ofta mutor till ”statens hantlangare”, men när väl det är avklarat står fältet till fritt förfogande. Ibland med förödande miljökonsekvenser för de på stället.

          Det vi ”tjänar” på billigimport, tvingas vi bistå dessa länder i form av bistånd i olika skepnad.

          Jag vill inte svartmåla, ej heller framstå som protektionistisk, men i många fall produceras det vi konsumerar under vidriga former. Detta samtidigt som vår egen kompetens och förutsättning läggs i en ”malpåse” märkt MP och dess gelikar.

          • akesundstrom skriver:

            Ja, mycket i tredje världen produceras under vidriga förhållanden. Men sådant måste åtgärdas av de berörda länderna själva, vi har som stat varken rätt, möjlighet eller anledning att lägga oss i dessa frigörelseprocesser.

            Utom i ett viktigt avseende: Svenska staten bör givetvis avstå från att hålla de korrupta regimerna under armarna, som vi nu gör med vårt så kallade bistånd. Slopat bistånd är det allra bästa biståndet, kan man faktiskt hävda, i synnerhet om det ersätts av frihandelsavtal. Bara så kan vi på allvar bistå de förtryckta och deras frihetssträvanden.

            Och vi är sannerligen inte tvingade, som du antyder och som våra marxistiska biskopar rekommenderar, att under falsk godhetsflagg befästa despoternas makt via fortsatta pengaflöden till deras kassakistor.

            • Stefan Eriksson skriver:

              ”Falsk godhetsflagg” var ordet. Det är ju i stort det vi sysslar med när vi exporterar sådan verksamhet som hävdas vara skadlig för vår miljö. Bättre då att utvinna de åtråvärda jordartsmetallerna ur ett ”hål” i Kongo, där ett barn gör jobbet istället för att lära sig läsa och skriva.
              Men, i Sverige får det inte komma ifråga, då det förstör vårt rykte om den goda miljön.

              Falskt ”så det skriker om det”
              Tycker jag alltså.

  3. Stefan Eriksson skriver:

    Frågorna hopar sig oundvikligen. Det får mig att tänka på Astrid Lindgrens berättelse om Ronja där hon trampar genom ”taket” hos de som bor där under marken. (jag har glömt vad de kallades).
    ”Voffo gör di på dette viset?” Klart att de ställer frågan, då de känner sig ”trampade” på.

    Så känner jag också mellan varven, och då uppstår frågan; hur dumt kan det bli? Eller likt dina frågor som är mer precisa.

    Svaren på dessa frågor bör stå att finna i en författning värd namnet och därtill en domstol som utövar tillsyn därav.
    Denna instans är vad som saknas i Sverige, KU och JO är ett skämt i jämförelse med vad jag efterlyser.

  4. mats skriver:

    N. Tillväxt är nog den enda hållbara lösningen.

    O. Det bedrivs en intensiv osaklig propaganda mot moderna brukningsmetoder. Sanningen är att de inte förstör naturen. All mänsklig aktivitet innebär påverkan på naturen, men inte alls med nödvändighet förstörelse. Exempelvis skulle den biologiska mångfalden i Sverige vara betydligt mindre utan jordbruket.

  5. akesundstrom skriver:

    Många viktiga frågor, särskilt de som i grunden handlar om att korrekt definiera innebörden av det politiska fikonspråket.

    Som punkterna B och N, välfärd och tillväxt, två sidor av samma BNP-mynt men båda feltolkade av såväl politiker som (korrupta) fackmän. BNP mäter varken välfärd eller ekonomisk tillväxt och borde därför helt avföras från dagordningen. Att så inte sker är våra ohederliga ekonomiprofessorers fel – plus SCB:s, i egenskap av ansvarigt för den konkreta, politiskt styrda bokföringen. I en rättsstat skulle dessa falska ”forskare” åtalas för trolöshet mot sina egentliga uppdragsgivare, de svenska skattebetalarna.

    Även Mats får problem när han i sin kommentar beskriver en odefinierad ”tillväxt” som enda hållbara lösningen. I varje fall om han, som det verkar, syftar på det gängse tillväxtsmåttet, reala BNP. (Däremot har han troligen rätt när det gäller brukningsmetoderna.)

    Den korrekta definitionen av ekonomisk tillväxt är TOTALPRODUKTIVITET, d v s ”förädlingsvärde per arbetad timme och satsad investeringskrona”. Till skillnad från den förskönande och därför mer populära varianten, arbetsproduktivitet, som bortser från kapitalkostnaden. Konjunkturinstitutet har försökt att skatta totalproduktiviteten, utan att lyckas särskilt väl, därför att man snubblat på ett annat fundamentalt problem: att i brist på marknadspriser bedöma det sanna värdet av den offentliga sektorns ”produktion”.

    Termen välfärd, speciellt i bestämd form och med stor bokstav – ”Välfärden” – är också genomfalsk och används som synonym till socialförsäkringssystemet. Ordets rätta synonym är välbefinnande, alltså en kombination av materiellt och icke-materiellt välstånd. Det senare är maktens män och kvinnor inte så roade av att redovisa.

    Så statistiken och det politiska språkbruket är två bottenlösa moras. Alla sanna liberaler och frihetsvänner borde enas om att bojkotta de två begreppen Tillväxten och Välfärden. Först då finns underlag för meningsfulla diskussioner i dessa och närliggande frågor, t ex EU-medlemskapet, bostadspolitiken mm.

    • mats skriver:

      Nej , hade inget mått alls i åtanke vad gäller tillväxten. Endast den logiska slutsatsen att i en värld med ökande befolkning måste tillväxt i någon form till, om än bara för att hålla jämna steg med befolkningsökningen och dess efterfrågan på produkter och tjänster.

      • akesundstrom skriver:

        Logiskt tänkt, men att förorda mer ekonomisk tillväxt, utan att definiera vad det betyder är att i praktiken sanktionera politikens fokus på feldefinierad BNP-tillväxt. Mer av den sorten behöver vi definitivt inte.

        Mindre logiskt att postulera att en ökande befolkning kräver ”tillväxt i någon form” för att ”hålla jämna steg med en ökad efterfrågan på produkter och tjänster”.

        Men detta är inget ”måste” eller något som ”krävs”. Däremot är det givet att konsumtionen per capita sjunker om folkmängden stiger snabbare än produktionen; när fler munnar måste måttas med inkomster som ökar långsammare än antalet invånare. Utan ökade inkomster, ingen ökad efterfrågan. Den senare är aldrig given, den är ett resultat av produktivitetsutvecklingen.

        I anledning av punkten N bör påpekas att även ordet ”behov” hör till det politiska Orwellspråk som frihetsvänner och icke-socialister har anledning att undvika, p g a sin anknytning till den kommunistiska tesen ”från var och en efter förmåga, till var och efter behov”. I politiken blir ”behov” någonting som partierna själva godtyckligt prioriterar. I objektiva analyser undviks termen eller används bara i betydelsen efterfrågan på fria marknader.

  6. Göran skriver:

    Det finns bara en fråga som måste besvaras först. Vad ska ske med Sverige och svenskarna. Ska Sverige tas över av utlänningar? Vad är partiernas långsiktiga mål i den frågan? Om svaret är att Sverige ska tas över av utlänningar behöver ingen annan fråga besvaras eftersom de är totalt meningslösa.

    • akesundstrom skriver:

      Relevant påpekande. Men man kan också vända på steken och hävda att en rad frågor måste ställas och besvaras om vi vill förhindra att Sveriges tas över av utlänningar.

  7. mats skriver:

    Några fler svar från mig.

    A, Europa och nationalstaterna bör åläggas gränser för vad de får samla på sig från medborgarna. Därmed får medborgarna mer att bestämma över själva, större frihet.

    B, Välfärd i etatistisk mening är vad du kan få i bekvämlighet från andra, vanligen via beskattning av dem. Välstånd är vad politiken borde hjälpa oss att producera själva, som vi själva behagar.

    C, Sökande själar får aldrig någon ro. Det är endast rationella realister som kan finna ro i logik och förnuft, utan koppling till gud eller andra påhitt.

    D, Inget permanent slut är i sikte på krig som fenomen. När det blir dags för krig kommer det alltid att finnas folk som är redo att kliva fram. Det är freden man måste lära sig att hantera så kriget fördröjs i det längsta.

    F, Urbaniseringen kunde vara av godo, om de urbaniserade människorna fråntogs beslutsrätt om det som gäller landsbygden.

    I, Handel är fortfarande smörjmedlet mellan att ha och inte ha.

    J, Skolan kommer alltid att vara en tummelplats för propaganda och en källa till missnöje för dem som inte får fram sitt budskap. Eleverna kommer alltid att uppvisa en normalfördelning mellan dem som suger i sig allt bokstavstroget och dem som inte tror på ett ord.

  8. Göran skriver:

    Frågan om ekonomisk tillväxt är relativt meningslös eftersom det inte behövs någon ekonomisk tillväxt. Detta är bara något som vi är indoktrinerade att tro på.

    Ett exempel på en sådan indoktrinering ges i artikelns tredje stycke: ”Kvartalstänkande kan näringslivets företrädare ägna sig åt.” Den så kallade kvartalsekonomin, att stora bolag ska göra kvartalsredovisning är en politisk uppfinning. Kvartalsredovisning vill inget bolag hålla på med. Indoktrineringen i ovan exempel är att vi tror att något som politikerna har infört är något som näringslivet håller på med i profitsyfte.

    Det finns endast ett enda skäl till att ekonomi ska öka. Det skälet är skatter. Staten och politikerna vill ta ut mer och mer skatter hela tiden. Det politikerna talar om är att de vill att priserna ökar så att mer pengar behövs vilket gör att mer skatter kan ta tas ut.

    För oss vanliga dödliga behöver vi inte öka mängden pengar. Vi kan bara fördela pengarna mer, dvs. göra dem mer värda. Att ekonomisk tillväxt inte behövs kan illustreras med att om A tillverkar en produkt som B köper och A kan tillverka den billigare, så att B kan köpa den billigare, ja, då har vi inte ökat ekonomin. Det kan även vara så att A kan tillverka saken så pass billigt att B kan köpa två produkter av A till ett pris som är lägre än vad en produkt kostade från första början.

    I exemplet ovan har vi till och med skapat ett överskott som både A och B kan utnyttja till något annat. Staten har förlorat intäkter, men både A och B har tjänat på det hela.

    Som man kan se, så skapas värde. Det intressanta är således om de skapas värden och inte om det är en ekonomiskt tillväxt. Det borde vara tämligen enkelt att även förstå med lite funderande att beskattning förstör värdeökning.

  9. Rikard skriver:

    Hej.

    Varför ställa en fråga de varken förstår, eller ens förstår varför den ställs, eller är kapabla att svara på?

    Fråga en hund varför den inte oroar sig för brinnande glaciärer vore vettigare.

    Det politiska systemet befinner sig där Jupiterkulten befann sig när Luther sökte uppmärksamma dess hycklande korruption.

    En ny reformation förutsätter ett slags reconquista av makt-systemen.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

  10. Rolf Åberg skriver:

    Göran//

    Så sant. Jag har dock verkligen inget emot utlänningar i sig. De flesta som kommit hit förut har integrerat sig och bidrar till samhället. Det stora hotet och undantaget är självfallet muslimerna. De varken kan eller vill integreras till vår kultur. För dem är det enbart politiken i koranen som gäller. Den står över alla andra lagar, för dem.
    Mycket märkligt att vi har politiker som är så dåligt pålästa om Islam att de inte begriper något av detta. Och vad som därmed kommer att ske i Sverige om invasionen får fortsätta mycket längre.
    Hur länge kommer företagare och företag att stanna i landet när man ser vad skatterna används till ? Stor risk att hela landet brakar samman i en stor smäll.

  11. Risto Matinen skriver:

    Grundfelet är att stater stulit så mycket makt som de har och överlämnat stora delar av den till globalistmaffian.

    Inga av dessa frågor skulle vara relevanta i ett fritt samhälle, för där bestämde partierna inget för andra. Egentligen är det konstigt att politiker ska bestämma något annat över andra än dem själva.

    Vilka kvalifikationer har de, som vi andra inte har eller bättre? Vet inte du och jag bättre än alla korkade politiker vad som är bäst för oss själva?

    För utvecklingen i ett friskt samhälle behöver dessa frågor möjligen diskuteras, men inte riktas till partier. För avvecklingen av någotsånär friska samhällen har frågorna möjligen relevans…

    • akesundstrom skriver:

      Kom ner på jorden, Risto. Glöm tramset om globalistmaffian. Här och nu har SVENSKA politiker diktatorisk makt, styr våra liv till nära nog hundra procent. Du vill som de flesta tänkande människor sänka den andelen rejält – men då måste du och andra övertyga väljarna att rösta på ett radikalliberalt parti, som vågar stå för kravet att minst halvera den politiska maktsfären. Detta delmål är tillräckligt kraftfullt för att lösa så gott som alla de problem vi diskuterar i detta forum.

      En symboliskt viktig startpunkt vore att halvera antalet riksdagsledamöter och den statliga byråkratin samt skrota landstingen. Principen HÄLFTEN KVAR är användbar även i detta sammanhang. Tyvärr saknade Skattebetalarnas förening kurage att i sådana konkreta termer diskutera den ofantliga offentliga sektorns storlek. Att försöka sänka skattetrycket utan att börja med att minska statens åtaganden och utgifter är dömt att misslyckas. Som Alliansens fiasko så tydligt bekräftar.

      • Risto Matinen skriver:

        Jo, jag gick ur Skattebetalarnas förening, när de aldrig skärpte sig.

        Däremot är globalistmaffian inget trams. Hur kom det sig annars att alla västerländska kapitalistiska demokratier ”plötsligt” blev fientlig emot sin egen befolkning och i stor skala tillät invasion, och nu hyperinvasion, av kriminella parasiter från lågIQ-länder?

        För den som vill spekulera i orsaken, så kan jag ge tipsen: Hot och mutor. Hota med även mord kan den som har stor makt (våld: CIA, Mossad, pengar: Rothschildsfären m.fl).
        De flesta kan köpas. Hur mycket kostade Bildt, Reinfeldt och Rövên? Hoppas de inte sålde oss för billigt, utan kan betala tillbaka, när det blir dags…

        • akesundstrom skriver:

          Eniga om fega Skattebetalarna, som alltjämt fokuserar på petitesser, som kommunala småskojare, i stället för att våga ge sig på de riktigt stora, förödande systemfelen och det generellt oerhörda slöseriet i den offentliga sektorn.

          Däremot tycker jag att du bör precisera vad du menar med ”hot och mutor” som orsak till vår (och även Merkels) lättsinniga migrationspolitik.

          Några motfrågor: Vad med MP:s och Reinfelds ansvar? Hade inte de gröna språkrören ställt sina krav på öppna dörrar även utan några påtryckningar från ”globalisterna”?

          Och skulle inte Fredrik gladeligen ha godkänt denna dårskap utan att behöva mutas av Soros & Co? Att få behålla statsministerposten var nog ett tillräckligt bra skäl. Både för honom eller för den delen, i en liknande situation, för Stefan Löfven, som leder ett parti som betraktar sig självt som landets enda rättmätiga regim. Och därför utan att darra på manschetten medverkar till en konstitutionell kupp (DÖ) som gav hans gäng fyra fräscha år vid rodret, eller kanske t o m åtta.

          • Risto Matinen skriver:

            Tja, jag har inte bevisen, utan endast indicier. De främsta redovisade ovan.

            Vet du inte vad hot och mutor är? Vilka de specifikt skulle vara är inte viktigt. Hot kan vara allt ifrån att avslöja perversioner, till rena dödshot emot personen eller familjen. Även så litet som ogrundad skandalisering i agendajudisk media, kan duga som hot.

            Mutor kan vara allt ifrån feta arvoden, poster och svarta pengar på hemliga konton. Fick Reinfeldt en miljard eller mer för sitt förräderi? Både han och Borg, fick öppet belöningar av Rothschildbanker efter att de kastade in handduken.

            Att alla inte nödvändigtvis inte behöver mutas, såsom antivita MassinvandringsPartiet (MP) säger förmodligen inte så mycket, annat än att de är subversiva lögnare, idioter, lättlurade eller totalt okunniga och kombinationer därav.

            Fredrik den Onde hade förmodligen lättare behållit sin statsministerpost och stoppat/minskat invasionen av vapen- och våldtäktsföra lågIQ-män, än att gå i säng med MP.

            Om inte rättvisan i framtiden får tag på Fredrik den Onde och sänder honom till döden via hängning, hoppas jag på karma…

            DÖ tror jag inte överlever nästa val. Vi får se om det ens finns rudimentära rester av demokraturen nästa år.

            Man behöver inte bli religiös och få hoppas på gudomligt straff för alla antisvenska politiker de senaste ca 45 åren. Det kan bli så ändå…

            • akesundstrom skriver:

              ..och belägg på det: mutorna från Rothschild till Fredrik och Anders?

              Däremot är vi, som du rimligen noterat, eniga om att Sverige inte längre är en fungerande demokrati utan en partiapparaternas diktatur eller en parlamentarisk sådan. Vilket väl ingen med sina förståndsgåvor i någorlunda välbevarat skick kan ifrågasätta.

              Även Mats´ mer skämtsamma favoritterm, demokratur, kan betraktas som en skönmålning, genom att innehålla ordet folk/demos. Med dagens partistruktur – skapat via partistödet och ett statligt propagandamaskineri av rent sovjetisk karaktär – är folkets inflytande obefintligt, inte ens halvt, som termen antyder.

              Men detta går förstås att ändra på, om väljarna genomskådar den nomenklatura som Palme i andra sammanhang kallade ”diktaturens kreatur”.

              • Risto Matinen skriver:

                ”belägg på det: mutorna från Rothschild till Fredrik och Anders?”

                De får betalt, nu och direkt efter från G-Sachs-banker. Om du inte tror mig, så finns uppgifterna även i antivita agendajudiska fulmedia!

Kommentarer inaktiverade.