Sportfiskarna, en invasiv art

I tio års tid har intresseföreningen Sportfiskarna använt sig av ovanstående bild i marknadsföringen av sin verksamhet. Under samma tid har äganderätten för människor med ägande i och runt vatten kraftigt försämrats. Det kan inte vara någon tillfällighet, men är det rätt?

När Sportfiskarna säger ”ge fan i våra vatten”, måste man fråga vilka då våra vatten? För inte är det väl vatten som Sportfiskarna själva äger? Nej, det måste vara sällsynta undantag. Deras affärsidé är att inte bara utnyttja andras egendom, utan att i praktiken usurpera hela ägandets privilegier utan att ta på sig något av dess ansvar.

Ursprunget till själva bilden är att ett antal svenska popband, som tydligen kopplar av med fiske, enades om att kräva mer utrymme för sin hobby. I videon nämns Millencollin, Hellacopters och Pernilla Andersson. De är säkert måna om upphovsrätten till sin musik, men förståelse och respekt för fysisk äganderätt verkar de sakna helt. Det är dock inget litet problem när människor som når en stor publik bland ungdomar visar sådant förakt för grundlagens deklaration om äganderätten till fysisk egendom.

Som en direkt följd av Sportfiskarnas påtryckningar har det blivit en klappjakt på ägare till dammar och kraftverk. Dessa påstås utgöra vandringshinder för fisken, delvis sant men ofta irrelevant för fiskens överlevnad. Än mer har det påverkat jord- och skogsbruk, där inget idag får företas som kan tänkas grumla vattnet, vilket påstås ödelägga reproduktionsbottnar. Den Diva-rapport som jag skrev om redan för fyra år sedan, kunde inte se några sådana effekter. Forskarna kunde inte förstå varför, men ansåg sig självklart behöva mer pengar till sin lekstuga (forskning).

Sportfiskarna förordar dessutom metoden ”catch and release”. Vet djurskyddsmyndigheten om detta? Vad är det för kvalificerat djurplågeri som tillåts pågå ostraffat, bara för att det kallas rekreation? Människor som fiskar till husbehov som ett naturnära sätt att få mat på bordet, de kan jag förstå. Men nidingar som krokar djur och låter dem plågas medan de kämpar för att bli fria för att sedan hantera dem och släppa ut dem skadade på ett eller flera sätt, de kan jag inte förstå.

Var är djurskyddsintressena i denna fråga, inte minst rovdjursföreningen? Gädda, lax aborre, de är rovdjur allihop. Nog kan de behöva skydd mot nöjesmarodörer minst lika mycket som vargen. Jättehundlokan är en invasiv art i vår flora. Den har myndigheterna beslutat att vi ska försöka utrota. Mördarsnigel, mink och mårdhund är exempel på invasiva arter i faunan, arter vars skadeverkningar vi också försöker begränsa. De vore klädsamt om våra naturvårdande myndigheter ansträngde sig för att städa ut de parasiter som invaderat myndigheten.

 

Det här inlägget postades i Äganderätt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Sportfiskarna, en invasiv art

  1. Samuel af Ugglas skriver:

    Så här står det om ”myten” om den svenska egendomsrätten i RF Kap. 2 § 15, sista stycket:

    ”Alla ska ha tillgång till naturen enligt allemansrätten oberoende av vad som föreskrivits ovan”.
    Lag (2010:1408).

    Jag känner inte många förutom Mats som vågat att förklara innebörden av denna skrivning.
    Gunnar Wiktorsson förstås i sin fantastiska bok ”Den grundlagsskyddade myten om ALLEMANSRÄTTENS lansering i Sverige” City University Press.

    ”ALLEMANSRÄTT” till vad om man törs fråga?

    • Rikard skriver:

      Hej.

      Begreppet allemansrätt är tämligen väl grundat i det svenska medvetandet och den svenska kulturella identiteten – för svenskar över fyrtio, i alla fall.

      Den är en anakronism som i ett samhälle utan gränser måste ersättas av amerikansk äganderätt med motsvarande befogenheter för markägaren.

      Kamratliga hälsningar,
      Rikard, fd lärare

      • Samuel af Ugglas skriver:

        Det ordas högtidligt i alla möjliga sammanhang att mark, fastighetsägare inte skall behöva bekymra sig över skador förorsakade av utomstående som vill hävda ”allemansrätt” till detta något. Det finns uttalanden om att inte störa eller förstöra när man vistas på enskild egendom men sanktionerna, utverkas de? Det är väl symptomatiskt med att fastighetsägare skall tåla intrång när det allmänna kräver tillgång till mark för exploatering enligt Plan & Bygglagen. Men när samma ”allmänna” kräver tillgång till enskild medborgares egendom för andra ändamål, är det intrångsrätten man åberopar?
        ALLEMANSRÄTT är och förblir ett vulgärsocialistiskt begrepp för att lura medborgarna till något som knappast existerar.
        I min ungdom höll vi ordning på tjuvfiskarna med polismans befogenheter och kan man tänka, folk i allmänhet respekterade enskild egendom och efter tillstånd fick många fiska, på vattenägarens villkor.

  2. Niklas skriver:

    Visserligen är själva Djurskyddsmyndigheten i Skara nerlagd sedan många år, men hade de inte en kampanj mot att fånga daggmaskar? I vart fall det djurplågeri att använda levande fiskar som bete http://fiskevattenagarna.se/2011/10/jordbruksverket-slar-fast-att-levande-betesfisk-ar-djurplageri/ men mask som bete verkar OK http://mediax.fiskevattenagarna.se/2012/04/betesmask.pdf

Kommentera