Det ingrodda systemets uthållighet

Erica Chenoweth påstår att det visat sig att icke våldsrörelser som når 3,5% av befolkningen lyckas störta tyrannier. Varför lyckas inte fredliga svenskar välja bort våra egna förtryckare då? Kan det bero på att den styrande sekten är på väg att lyckas med att implementera en ny indelning av politiska dimensioner, GAL-TAN. Där GAL står för Grön, Alternativ, Liberal och TAN står för Traditionell, Auktoritär och Nationalistisk?

Stämmer detta skulle den gröna rörelsen lyckats lägga beslag på liberalismens värdebegrepp, trots att den gröna rörelsen uppenbart står i bjärt kontrast till liberalismens kärnvärden om äganderätt och privatekonomi. Begreppet alternativ är ett rent nonsensord som döljer att den gröna rörelsen i verkligheten är röd.

Man försöker också slå in att traditionell inte betyder att något bygger på beprövad erfarenhet, utan istället betyder intellektuellt inskränkt. Nyspråk så det räcker och blir över. Vidare att de som inte är GAL skulle vara auktoritära, det är i verkligheten snarare tvärtom. Åtminstone om man ser till vilka krav GAL ställer och hur de framför dem. Att GAL omfamnar globalismen har vi förstått, det är därför de söker svartmåla det nationella.

Kan det ha något att göra med vad Natasha Ezrow redovisar?

Natasha Ezrow visar att single party dictatorships varar längst. Det är de fasta institutionerna som håller diktaturerna vid liv. Detta påminner mycket om förhållandet i Sverige. Enpartistaten är fastvuxen i byråkratin och myndigheterna. De delar samma blodomlopp.

Man kan i detta sammanhang fråga sig vad den inkompetente rikspolischefen Dan Eliasson har på statsminister Stefan Löfvén?

Ron Paul förklarar USAs självförvållade sammanbrott:
We’re witnessing a battle between authoritarian groups in America. The ”Alt-Right” and Cultural Marxists are fighting to control a government that is bankrupt, doesn’t follow the Constitution, and controls a foreign empire that is running on fumes.

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

13 svar på Det ingrodda systemets uthållighet

  1. Samuel af Ugglas skriver:

    ”Det är de fasta institutionerna som håller diktaturerna vid liv. Detta påminner mycket om förhållandet i Sverige. Enpartistaten är fastvuxen i byråkratin och myndigheterna. De delar samma blodomlopp”.
    Det var klartext vill jag lova. Precis så försöker socialisterna ödelägga Amerika med hjälp av bl.a. ”Obamacare”!
    Lite nyfiken på utvecklingen i Sverige när det gäller våra egna monstruösa institutioner. Kan knappast säga vilken av dem som är värst.

  2. Åke Sundström skriver:

    Intressant påstående (om det nu är sant), att det räcker med att icke-våldsrörelser når 3,5 procent av befolkningen för att största imperier. Och en relevant följdfråga från Mats, om varför inte den matematiken tycks fungera i Sverige.

    Hans tolkning är att det handlar om den nya GAL-TAN-skalan, jag gissar att det är enklare än så: systematisk vänsteristisk hjärntvätt i ett halvt sekel, även med borgerlig assistans (inte minst i pressen, läs DN, SvD och SDS) och med draghjälp av en tigande och en delvis korrumperad intelligentia (främst i samhällsvetenskapliga discipliner). Mer behövs inte som förklaring till i dagens parlamentariska diktatur. Mer solid, tydligen, än de mer välkända skurkstaterna.

    • Göran skriver:

      Jag gör samma tolkning eller iakttagelse. De 3,5 % i Sverige har ett mycket större imperium att kämpa emot, ett imperium som består av vänsteristisk hjärntvätt.

      För några dagar sedan kom jag i samspråk med en person som var väldigt negativ till myndigheter och drog exempel på exempel på korruption i kommunen vi befann oss i. Men, när det kom till skatter då var kritiken i stället att folk inte har tillräckligt hög skattemoral (?)

      Jag anser att vi måste ta ifrån detta statliga monster dess finansiering. Kan de 3,5 % fixa det?

  3. Rikard skriver:

    Hej.

    Vilka 3,5%?

    Det känns som att det spelar rätt stor roll.

    Sedan är det så att mätta och trygga människor med tillgång till förströelse och underhållning inte gör uppror.

    Traditionellt sett brukar det antingen vara etniska, religiösa eller klassmässigt definierade grupper som förmår göra uppror (om vi talar om öppet uppror med öppna strider). gäller det uppror inom systemet blir det genast luddigare. Uppror sker dessutom via kulturspecifika mönster: jämför Kina från ca 1750 till 1955 med Sverige under samma tidsperiod för att se skillnaderna. Japans Meiji kan också vara intressant för presumtiva revolutionärer – man bör dock komma ihåg ordet ’revolutions’ betydelse och etymologi.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    • mats skriver:

      Chenoweth talar såvitt jag förstår om en frivillig folklig grupp demonstranter och opinionsbildare på gatan, i opposition mot sittande makt.

      • Rikard skriver:

        Hej.

        Då pratar han i nattmössan.

        Ingen folklig revolution går till så eller har så få deltagare, om än bara passiva deltagare.

        Möjligen kanske han menar att om så många som 3,5% av befolkningen demonstrerar så representerar dessa en större mer passiv grupp.

        Kamratliga hälsningar,
        Rikard, fd lärare

  4. Thomas Gunnarson skriver:

    Sveriges problem ligger nog i uttrycket ”Den sociala stormakten”. Sverige är en fd stormakt. Som troligen föll vid Poltava. Men precis som Bernadotte insåg så accepterades inte detta av makten/eliten i Sverige. Lika litet som man accepterar att den svenska industrinatione/välfärdsstaten har fallit. Därför agerar man som man gör..

    Våra grannländer, som är fd delar av stormakten Sverige, har däremot en bättre självsyn som grundar sig på befrielsen från stormakten Sverige. Det är därför inte någon speciell politisk ideologi som stör det svenska samhället utan en historisk realitet. Att Sverige är en fd stormakt.

    Man kan kanske jämföra med Österrike. Det är också den centrala delen av en fd stormakt. Som efter kriget WWII blev en ”välfärdsnation”, den nya tidens stormakt…. En nation som håller en låg profil och som inte alls är lika kaxiga som grannen Ungern just nu. Med sin tydliga nationalism.

    Samma gäller Sveriges grannar. Åtminstone Finland, men även Norge, (trots att oljan förändrat norrmännens attityd) som med sin hittills speciella landsbygdspolitik skillt sig från omvärlden. De nya nationer som grannar, balterna, har den nationella nystarten att vandra, men det har påverkat deras politik oavsett partifärg.

    Så det svenska problemet är att stormakten Sverige har ännu inte nått botten. Makten sitter i Stockholm. Makten är svensk byråkrati med HD och andra i toppen. Ruben och Hilda och allt vad de heter… Så har det varit sedan Oxenstijerna, vad jag kan förstå. Den ende som kunde styra upp detta något var nog Bernadotte på sin tid. Och därmed var EU-medlemsskapet ett totalt misstag, en inrikes katastrof som svensk byråkrati aldrig kommer att acceptera så länge stormakten Sverige existerar som administartiv enhet och geografisk enhet.

    För att för gott krossa stormakten Sverige krävs att de nuvarande kolonierna frigör sig från makten i Stockholm. Norrland blir en egen nation. Västsverige blir en egen nation under namnet Västergötland. Skåne tar upp kontakten med Danmark. Stockholm faller tillbaka och blir ett Nordens Detroit.

    Strålande framtidsutsikter. Vill man inte att det skall bli så här måste man inse verkligheten och lära känna sig själv och vad det innebär att vara en fd stormakt. Det är inte bara amerikanarna som måste inse verkligheten….

    • Jan Andersson skriver:

      Vi i Värmland skulle gärna tillhöra Norge. Vi har nära till en marknad med 2,5 miljoner invånare runt Oslofjorden, och är som individer mer befryndade med norrmän än med svenskarna runt omkring oss. Jag har ställt frågan många gånger i blandade sällskap och svaret har alltid varit nästan enhälligt ”Norge”. Ingen i Stockholm och Göteborg bryr sig om oss. Stockholmare tror att Värmland ligger norrut, ganska nära Göteborg.

      • mats skriver:

        Du bor alltså väster om Klarälven, kanske väster om Fryken rent av.
        Enligt Frej Alsterlind, Hajk-Bengts pappa, som var präst i Stora Kils församling och lokalhistoriker, så möts de nordiska kulturerna just inom Kils kommuns gränser.
        Norrifrån når det norrländska språkområdet sin sydligast punkt i Frykerud. Svealandsdialekterna dominerar i Stora Kils församling. De norska dialekterna når längst österut i Boda församling och götalandsdialekterna möter upp i södra gränsen mot Grums.
        Kil var en gång en viktig järnvägsknut, osäkert om det beror på dialekterna

        De som bor i Ölme och österut kan nog inte tänka sig Norge som hemmahamn. De vill hellre tillhöra Närke.
        Precis som med dialekterna belyser det problemet med Värmland. Hela Värmland hör inte hemma någonstans och delarna hör hemma på olika ställen. Min uppfattning är att det är bäst att låta Värmland vara som det är.

    • mats skriver:

      Intressant perspektiv. Stormaktscentrum Stockholm har inte begripit att de inte styr över en stormakt längre, men de fortsätter att plundra resten av nationen som om det var kolonier.

      • Åke Sundström skriver:

        Sant och visst, dock med ett lite annorlunda fokus. Även stockholmarna plundras, inte bara koloniernas inbyggare. Kritiken bör iktas mot duon Reinfeldt och Batra, de två huvudarkitekterna bakom det pågående svenska sönderfallet, förvisso underblåst även av de övriga sjuklöverpartierna.

  5. Samuel af Ugglas skriver:

    Den sittande svenska maktstrukturen har tillskansat sig rätten till allas, säger allas egendom.
    Det är det som i vårt land kallas för ”ALLEMANSRÄTT”!!!
    Finns det någon som tvivlar över innebörden?
    Putin hade nog betraktat Erica Chenoweth som en utstuderad uppviglare och förpassat henne till Sibirien.
    Jag vet inte vad Boulder Universitet är mest känt för men knappast för den enskildes bättre rätt än kollektivet.

Kommentarer är stängda.