4:e Världskonferensen om Klimatförändringar

Jag har översatt Nils-Axel Mörners rapport från den fjärde världskonferensen om klimatförändringar. Eventuella missförstånd eller felöversättningar får skyllas på mig.

Rom, 19-21 oktober 2017
En jämförelse av klimatmodeller gentemot naturligt klimat

I den övervägande delen av vetenskapliga artiklar relaterade till IPCC och AGW (klimatmodeller) var det 12 artiklar av personer representerande en motsatt uppfattning (naturligt klimat) nämligen att klimatförändringar är något helt normalt på planeten Jorden och att de företrädesvis drivs av en sol-planet effekt samt att CO2 är ett gödningsämne, inte en förorening. Denna jämförelse avser att belysa verkningarna av naturligt klimat.

Dag 1 inleddes med 7 huvudpresentationer
Nils-Axel Mörner talade om “Climate Change: Evidence of Holocene high-amplitude events”. Efter att ha visat att vi har utmärkt dokumentation av högnivåhändelser under holocen uppgående till +2,5°C, vilket vida överstiger nutida högnivåhändelser och på intet sätt med mindre frekvens, sammanfattade han (1) att nuvarande, post 1980, uppvärmning är på intet sätt unik; varken i amplitud eller frekvens, och (2) att det finns inget tungt skäl (om ens något) att föreskriva en antropogen påverkan till nuvarande uppvärmning.

Denna starkt evidensbaserade slutsats verkar ha upprört en av de andra huvudtalarna, Suzanne Rosso (Verksamhetschef vid Pecan Street Inc. USA), så att hon fick problem med uppladdningen av sin presentation och lämnade mötet (för att inte mer synas på hotellet).

Franco Maranzana talade om “My involvement with climate change. Detta var en livfull och humoristisk artikel full av seriösa kommentarer och geofakta. Den röda tråden bestod i avläsning av geologiska data i naturen; i praktiken att läsa ”sidorna i naturens egen bok”. Han avslutade med budskapet: Begränsning ut – Anpassning in.

Så följde session 1. Karl Zeller gjorde ett utmärkt jobb som ordförande. Denna session inkluderade 15 artiklar, varav den sista presenterades av Karl.
Karl Zeller talade om “Applying the scientific methods climate change”. Han gjorde en mästerlig presentation av komplicerade fakta på ett enkelt och begripligt sätt –  och han la grunden för Nikolovs paradigmförändrande artikel följande dag. Växthusteorin som den lanserades av Svante Arrhenius 1896 väntar fortfarande – 131 år senare- ”på en empirisk validering”. Han förklarade hur noggranna analyser lett dem till ”oväntade men fundamentala implikationer för klimatteorin”. Olyckligtvis, hade alldeles för få personer förmånen att få lyssna till Karls presentation.

Dag 2 inleddes med 6 huvudartiklar (5 levererade).
Nicola Scafetta talade om “Modelling and fore casting climate change: CMIP5 general circulation model versus a semi-empirical model based on natural oscillations”. 60-årscykeln är en central faktor för förståelsen av klimatvariabler. Trots detta kan den inte reproduceras av klimatmodellerna. Scafetta visade mycket elegant hur en sammanställning av planet- och solcykler framgångsrikt reproducerat observerade klimatförändringar och gav en skattning av temperaturen år 2100 till under 1°C (alltså långt under de magiska parismålen) -då hade han ändå varit ”snäll” och använt en maximal CO2-effekt av 50% (fast den sannolikt är mycket lägre; kanske 25% eller möjligen även noll). Modellerna missar fullständigt uppvärmningspausen, vilket blir tydligt när ENSO-effekter avräknas. Molndata passar utmärkt till temperaturnoteringarna.

Ned Nikolov talade om “A new physical paradigm for climate science”. Han berörde att alla klimatmodeller har ”problem”. Han betonade att den gamla växthusteorin var felaktig och att den dominerande faktor som styr Jordens klimat är atmosfäriska tryckförändringar. Detta antyder ett nytt paradigm för förståelsen av klimatförändringar. Detta är självklart revolutionerande och det kan ta viss tid att få genomslag inom vetenskapen. I dessa nya klimatpåverkande krafter spelar CO2 ingen roll. Solvärme påverkar atmosfärstrycket, vilket skapar en tryckinducerad temperaturförstärkning.

Därpå följde sessionerna 2 och 3, tyvärr parallellt. Session 2 innehöll 14 artiklar (varav 10 gavs). Session 3 innehöll 12 artiklar. Nils-Axel Mörner presiderade över session 2, Albrecht Glatzle presiderade över den avslutande workshopen i session 3.

Nils-Axel Mörner (tillsammans med Pamela Matlack-Klein och Willie Soon) presenterade “Our Oceans – Our Future: New evidence-based sea level records from the Fiji islands indicating no rise in ocean level”. Mörner visade att havsnivådata för de senaste 500 åren låg mycket nära de som inhämtats från Indiska oceanen och tolkats i termer av ”roterande jämvikt”. Förekomsten av microatoller och deras återkommande C14 bestämning till <1950 visar på stark evidens för stabila havsnivåförhållanden de senaste 50-70 åren; med andra ord avsaknad av havsnivåhöjning. Hela artikeln är redan i tryck och tillgänglig på International Journal of Earth & Environmental Sciences, 2: 137.

Under dagen hölls också en affischföreläsning omfattande 16 affischer. Pamela Matlack-Klein visade affischen “Coastal erosion in the Yasawa Islands, Fiji: Human errors – Not sea level rise”. Hon visade att alla observerade fall av kusterosion kan tillskrivas mänskliga misstag och att vi inte i något fall finner spår av erosion orsakad av havsnivåhöjning. Hela artikeln är tillgänglig från Natural Science, 9: 136-142 (2017). Maria da Assunção Araújo redovisade affischen “PSMSL and GPS data for European stations: Some conclusions”, vilken elegant summerade all europeisk data. [den visas längst ned]

Dag 3 startade med 6 huvudartiklar.
Jan-Erik Solheim talade om “The variations of the ice-edge in the Barents Sea – related to the Moon, Sun and Planets”. Han visade hur iskanten flyttat nord och syd de senaste 400 åren (med omfattande isutbredning 1660-1720, och lika mycket öppet vatten 1769 som idag), och noterade att dessa variationer sammanföll mycket nära med observerade förändringar i solaktiviteten så som den registrerats i planeternas (Saturnus, Uranus och Neptunus) inverkan på Solen. Påverkan från Uranus framstod som särskilt betydelsefull (84 och 164- årscyklerna). Detta innebär faktiskt utmärkt dokumenterad bevisning av Solen och planeternas inverkan på klimtförändringar på Jorden. All fokusering på CO2 verkar vara ett stort misstag. Prognostisering visar på starka skäl att vänta en ny nedkylningsperiod runt 2040.

Albrecht Glatzle talade om “Does livestock husbandry really drive climate change?”. Han gav en utmärkt översikt av hela problematiken. Uppenbarligen utgör boskap inget verkligt problem. Felaktig skötsel av matjorden är mycket värre. Samtidigt är det uppenbart att CO2 primärt är en näringstillgång som gör Jorden grönare. Metan kan inte härledas komma från djur, utan från industriellt läckage. ”Klimatskuggan” från husdjur ändrades plötsligt till en ljus solbelysning utan problem. Slagordet ”less meat – less heat” har tydligen ingen förankring i husdjursverkligheten.

Thomas Wysmuller talade om “The problematic relationship between atmospheric temperature, weather events, sea-level rise, and CO2, & eclipse 21-8-2017”. Thomas gav en utmärkt översikt av den totala brist på bekräftelse av AGW-teorin med uppmätt temperatur, trender av extremväder, och accelererande havsnivåhöjning. Han började med att visa att CO2-halten förblivit stabil trots mycket stora klimatförändringar i det förflutna. Han avslutade med en utmärkt video av augusti månads solförmörkelse i Nordamerika.

Leonella Serva talade om CHICK, a fast checking tool in climate change: From ideological conflict back to scientific confrontation”. Han visade en katalog (the tableau of the CHIC project) av faktorer nödvändiga att ta hänsyn till i bedömning av klimatförändringar. Vi lever faktiskt i en ”rik värld”, vilket ger skäl för optimism (i motsats till CO2-pessimismen).

Därpå följde session 4, bestående av 9 artiklar. Eftersom endast 3 artiklar var tillgängliga på plats föreslog Nils-Axel Mörner en oplanerad Diskussionssittning, vilken blev mycket lyckad, kanske till och med mötets höjdpunkt.

Detta är första gången de två sidorna möttes på en gemensam konferens. Det framstod som fullständigt klart som en succé. Utan konstruktiv dialog i en positiv och respektfull atmosfär är framsteg omöjligt. Vi skickar stor tacksamhet till huvudorganisatören, Ravindra Singh, för att ha främjat denna blandning av tankar.

Om det tidigare har funnits ”en elefantiasis” angående CO2 (AGW), kan vi nu se Solen gå upp vid horisonten. Särskilt starka – för att inte säga avgörande – bevisning(ar) presenterades under konferensen av ett antal toppspecialister på olika områden. Därutöver fick vi också en ny fysikalisk modell för atmosfärisk uppvärmning.

Flera deltagare vittnade om hur mycket de uppskattade att alla dessa nya idéer presenterats. Flera berättade vad det hade betytt för dem personligen och hur det kommer att påverka deras fortsatta forskning, undervisning och skrivande.

Utan tvekan tog ”Naturligt Klimat” ett stort steg framåt, samtidigt som ”Klimatmodellerna” tog ett stort steg bakåt. Detta åstadkoms i en vänskaplig och konstruktiv anda. Det bör bli vägledande för framtida möten.

Retournons à la Nature (låt oss återvända till naturen – ”tillbaka till naturen”)
för att citera Rousseau – men med förnyat budskap

Stockholm, 23 oktober, 2017
Nils-Axel Mörner
morner@pog.nu

 

Maria da Assunção Araújos affisch som visar landyterörelser i Europa. Dessa rörelser kan missförtås som havsnivåförändringar om man inte känner till det verkliga förhållandet. Bilden förstoras om man klickar på den.

Det här inlägget postades i Klimatbluffen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till 4:e Världskonferensen om Klimatförändringar

  1. mats skriver:

    Det mest intressanta utfallet av konferensen är beskedet om att det inte finns några växthusgaser i fysikalisk mening. Det kan man endast och möjligen hävda i biologisk mening. Men det är fysiken som påverkar temperaturen.
    Detta har en amatör som jag hävdat i åratal utifrån min enkla förståelse av gaslagarna. Bland annat här, https://www.frihetsportalen.se/2014/06/vaxthusgaser/
    här, https://www.frihetsportalen.se/2014/03/klimatfunderingar-1/
    här, https://www.frihetsportalen.se/2013/01/atmosfar-eller-vaxthus/
    möjligen delvis här, https://www.frihetsportalen.se/2011/02/hur-svart-kan-det-vara/
    möjligen delvis redan här, https://www.frihetsportalen.se/2010/12/klimathajp/

  2. Åke Sundsström skriver:

    Skulle det gå, tror du Mats, att i lekmannatermer förklara varför växthusgaser bara kan finnas i biologisk mening, inte i fysikalisk?

    • mats skriver:

      Ja, det tror jag. De norska Klimarealistene har väl gjort vissa försök i den riktningen. Jag har med uppmuntran från dina inlägg och kommentarer börjat skriva på en ekonomisk analys av klimathotet och eventuellt motiverade åtgärder. Vi får se hur långt jag kommer.

      Sammantaget, med fysikaliska, biologiska och ekonomiska förklaringar borde man kunna få alla ärliga människor att erkänna galenskaperna med klimatalarmismen. De oärliga har nog redan i hög utsträckning fattat, men vill av olika skäl inte ändra sig.

      • Åke Sundsström skriver:

        Spännande, ditt nya projekt. Sann slutsats om alla de oärliga som redan fattat, men är alldeles för insyltade och komprometterade för att öppet medge att alarmismen är ogrundad.

Kommentera