Nationalism kontra globalism

I några decennier nu har vi matats med globaliseringens lov. Det började innan murens fall, men fick ordentlig fart efter detta historiska ögonblick. Jag var själv, efter en fascinerande jordenruntresa i början av 1989, mycket positivt inställd till tanken på ett världsmedborgarskap. Medlemskap i EU, på utlovade premisser inte minst subsidiaritetsprincipen, var en självklarhet.

Men globaliseringen har undan för undan avslöjat påtagliga brister eller negativa följdverkningar. Principen om fri rörlighet över gränser är bra. Men alla principer måste ha sina begränsningar eller undantag. Utan gränskontroll finns gränserna i praktiken inte ens kvar. Ett storeuropa utan nationell särlagstiftning tappar också nationella särdrag, karaktär och kultur. Det är mindre bra. Ett Sverige utan eget försvar blir utlämnat till andras goda vilja att försvara oss. Det vill säga att vi blir utlämnade till de krav de ställer på oss för att komma till handräckning. Det gäller både försörjning och militära insatser.

Såväl svenskar som människor i andra länder har upptäckt nackdelarna med denna globalisering. Det har insetts i både små länder och så stora som USA. När väljarna i dessa länder röstar på partier och kandidater som vill behålla nationen, de nationella gränserna, den nationella suveräniteten, den egna kulturen och kunna välja vilka man umgås med och hur, då kallas dessa människor för nationalister, som om det var något fult. De beskylls för att var obildade, okunniga och bakåtsträvande, ”the basket of deplorables”, är en av dessa etiketter. De kallas helt obefogat för rasister och högerextremister, vilket är uppenbar (inte ren) smutskastning från globalisternas sida.

Dessa smutskastare av nationalism, patriotism, kultur och gränser, inser inte själva hur beroende deras egna nöjen och friheter är av dessa gränser och de olikheter som bevaras med dem. Utan gränser finns inga andra platser att söka skydd på för annorlunda människor. Den globala överstaten kräver likriktning och konformism. Kraven är desamma överallt. Straffet för ohörsamhet mot det globala kravet är detsamma överallt.

I hundra år har socialisterna sjungit Internationalen, den som till ”alla lycka bär”. Men efter en topp för bra många år sedan har det inte gått så bra för de socialistiska internationalisterna. För att kunna fortsätta krama sin dröm om det internationella kollektivet bejakar de numera den kapitalistiska globaliseringen och ser den som en oundviklig konsekvens av den tekniska utvecklingen.

De tycker att de kan ta åt sig äran för den utvecklingen. Problemet är att de inte ser de avigsidor globaliseringen för med sig, de avigsidor jag beskrivit ovan. De globala kapitalisterna låter dem sjunga globalismens socialistiska lov i MSM. Men det låter allt mer falskt.

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen, Frihet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

18 svar på Nationalism kontra globalism

  1. Stefan Eriksson skriver:

    EUSSR har kört fast i ett träsk fyllt av byråkrater där umgängesformerna stater emellan inte kan komma på spontan väg, utan skall regleras av centralt placerade ”politrucker”.
    Man kan med fog fråga hur mycket handel som uteblivit på grund av det snåriga regelverket inom unionen.
    Jag hyser stor förståelse för brexit och dess uppkomst.
    Är jag nationalist då?

    • Sten-Arne Persson skriver:

      Ja, mer nationalist än globallist och dessutom realist. Det är bättre med en liten välsignad bit än ett stort förbannat stycke.

      Det har väl svenska bönder blivit varse när kostnadstäckningen i svenskt jordbruk för 2014 ligger på 4 procent att jämföra med Ungerns 220 och Tjeckiens 198 procent när medeltalet i EU ligger på 63 procent enligt EU:s officiella FADN-statistik hämtad från Finland med svensk text. Jag har inte lyckats få ut denna statistik någonstans i Sverige med svensk text. Jag har försökt med Jordbruksverket, Näringsdepartementet och LRF. Alla har beröringsskräck med FADN-statistiken utan några tecken på att skräcken mildrats. Men det finns en modig kvinna, statistikchefen Ann-Marie Karlsson på Jordbruksverket. Hon besvarade min debattartikel i ATL 2015-03-03 där hon bekräftade min kritik till hundra procent. Men Jordbruksverkets Ekonomichef är fortfarande skräckslagen. Hur kan det komma sig att det inte finns någon på SVT som tar tag i en sådan här sak som berör i allra högsta grad det svenska folket, risken för sabotage mot vår El-produktion är överhängande via datahackers. Då kan matbristen bli akut i landet.

      • Samuel af Ugglas skriver:

        När tänker socialisterna upphöra med förnedringen och utplundringen av landsbygdsbefolkningen.
        Alla med självaktning borde trycka upp en passande väderbeständig dekal på vilken det står ”Löfven/Bucht har hemsökt oss och plundrat oss på vår rättigheter och vår egendom”.
        Att sättas upp på varenda förstukvist, postlåda, passande stolpar m.m.
        Läste på annan plats att LRF tydligen godkänner en sänkning av spannmålspriserna till under 1 KRONA för säsong 2017?
        Kan staten/socialisterna tänka sig att sänka sina anspråk på livsmedelsproducenterna/bönderna?

  2. Rikard skriver:

    Hej.

    Utan gränser kan du erövra ett land genom folkvandring.

    Då vinner de folk som förökar sig snabbast.

    Dessutom var det inte svårt att resa vare sig i världen eller Europa före EG/EU, med undantag för de kommunistiska satellitstaterna. Där krävdes ofta (alltid?) visum, och om jag inte minns fel ville man på ambassader gärna veta varför man ville resa i landet och inte bara hålla sig på eventuella turisthotell.

    Inte heller var det svårt att flytta till annat land.

    Det fanns lagliga vägar att göra så på, och att det framstår som svårt idag är för att man var tvungen att kommunicera med fysiska försändelser.

    Något vi gärna glömmer idag är att det fanns mycket få anledningar för européer att bosätta sig i andra länder.

    Att det var svårt för västerlänningar att resa eller bosätta sig på annan ort är en myt. Vad som är sant är att det var svårt för afrikaner och folk från Asien och MENA att ta sig till Europa och bosätta sig där för att leva gratis på européers arbete – vilket hade noll och intet med EU att göra, men allt med kostnaden för transport, kunskapen om metod samt kunskaper om Europas länder.

    Därmed inte sagt att Fukuyamas och liknande tänkares idéer har varit betydelselösa.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    • mats skriver:

      Det blir väl allt tydligare att Fukuyama hade fel.
      När man läser vad EUs ledare förbereder för oss blir det också allt tydligare att med brexit försvann försvaret av medborgarnas rättigheter i Europa. Det blir allt mer akut att dra sig ur EU och återupprätta den suveräna staten Sverige. En nation som samarbetar med andra.

      • Göran skriver:

        Det där med att samarbeta mellan nationer. Vilka är det som stoppar sådant samarbete? Jo, det är politikerna. Människorna i landet Norge och landet Sverige har väl inga problem att samarbeta med varandra.

        Det handlar alltid om att makten vill lägga sig i människors samarbete och stjäla en bit av samarbetet.

        Har man inte det i focks, kommer aldrig någon att kunna förbättras.

        Jag gnäller alltid på centralplanering av ekonomi. Centralplanering innebär även att saker och ting inte utvecklas. Tydliga exempel i Sverige är skolan och sjukvården. När ingen konkurrens tillåts blir det heller aldrig bättre. Det spelar ingen roll hur mycket pengar man matar in i dysfunktionella system. Tvärtom, blir de ännu sämre.

        Om nu någon kommunist eller socialist läser detta inlägg och gör en reflexion att visst kunde Sovjetunionen utveckla moderna vapen, vill jag bara säga följande.

        I konkurrerande system utvecklar människor för att uppnå något bättre. I centralplanerade system sker utveckling för att slippa obehagligheter.

  3. Åke Sundström skriver:

    Instämmer i huvudsak, men dina definitioner och din bevisföring kan diskuteras. Ord betyder, det vet du bättre än de flesta. I normalt språkbruk är globalisering en synonym till frihandel och fria kapitalrörelser, d v s kapitalism. Därför blir det fel att beskriva den globala överstaten som en ”kapitalistisk globalisering”. Den är i stället ett vänsterprojekt, som i grunden handlar om att begränsa den fria konkurrensen mellan företag och nationer. Som du själv skriver: ”den globala överstaten kräver likriktning och konformism”.

    Du har också en teori om varför socialisterna stöder denna förment kapitalistiska ordning. Men eftersom denna ordning i själva verket är socialistisk är deras uppslutning helt logisk. Den relevanta frågan är den rakt motsatta, om varför Alliansen (och för den delen även andra borgerliga partier i Europa) så aningslöst bejakar den globala socialismen, genom sitt stöd till ett odemokratiskt EU och ett genomkorrumperat FN, det senare med klimatagendan som den för dagen värsta försyndelsen?

    Vad Sverige anbelangar är förklaringen att de borgerliga partierna biter huvudet av skam genom att agera på tvärs mot sin marknadsekonomiska ideologi när de i klimatfrågan låta sig styras av Svenska Näringsliv – som i sin tur också sviker sina höga ideal när de godkänner och applåderar subventioner till vindkraft och kärnkraft, därför att detta kortsiktigt gynnar den elkrävande industrin. Att subsidier gör medborgarna fattigare tycks inte störa borgerliga politiker eller media, inte heller ekonomiprofessorer utan etisk ryggrad.
    .
    Din avrundande spark mot de s k oligarkerna är också missriktad: ”De globala kapitalisterna låter dem (vänstern) sjunga globalismens socialistiska lov i MSM”. Som om DN tar order från George Soros! Det är verkligen illa nog att Bonnierpressen helhjärtat supporterar den socialistiska modell som gemenligen kallas svensk, inte socialdemokratisk – det epitet som vore mer korrekt, men förstås mindre värdefullt i propagandasyfte.

    • mats skriver:

      Du har naturligtvis rätt i att jag blandat begreppen. Det är för att jag allt mer kommit att betrakta socialism och kapitalism som två vingar på samma hierarkiska och monopolistiska rovfågel.

      • Åke Sundström skriver:

        Är inte även det en svårföreståelig förenkling av en i övrigt så rättänkande libertarian?

        I sak inte minst därför att det är socialistisk politik, i USA bl a via den keyneslojalt lättsinniga centralbanken Federal Reserve, som givit de monopolistiska rovfåglarna sin lyftkraft. I en sant liberal värld skulle varken Soros eller någon annan oligark så relativt riskfritt kunna berika sig på socialistiska regeringars valutapolitiska dumheter, inklusive Fälldins, Carl Bildts och Fredrik Reinfeldts.

        • mats skriver:

          Jo, det blev krångligt. Det kan inträffa när man kommer in snett i en tankegång och inte hittar ut på egen hand.
          Mina läsare gör mig bättre, så enkelt är det!

          Samtidigt vill jag försöka hitta ett sätt att förklara för socialistiskt predisponerade människor att förstå hur grundlurade de är.
          Flera läsare här skulle förmodligen hävda att det är en omöjlig uppgift. Men jag är så dum så jag försöker, och då kan det ibland bli onödigt krångligt för dem som redan begripit.

          • Åke Sundström skriver:

            Behjärtansvärd ambition att omvända socialister, inte minst dom som tror sig vara liberaler eller konservativa, som Allianspartierna.

            Till svårigheterna hör bl a att även kapitalismens förmenta stamort på jorden, USA, i viktiga avseenden styrs av socialistiska tänkesätt. T ex FED:s penningpolitik, som inte bara är ansvarslös och bubbelframkallande, utan också har socialistiska förlagor i form av Keynes´ verklighetsfrämmande teorier.

            När inte ens Anders Borg har insett detta, hur svårt måste det då inte vara att påverka andra partimedlemmar? Rötan kommer, som alltid, uppifrån.

            • mats skriver:

              Jag läste först FDR i hastigheten. Men FED skulle det visst vara. Det kanske går på ett ut dock.

    • Göran skriver:

      Åke! Hur många människor tror du känner till konsekvenserna av centralplanering? Ytterst få. Där tror jag vi har pudelns kärna.

      Hur många människor skulle kunna förklara det socialistiska kalkyleringsproblemet? Tror du att det lärs ut på någon enda av Sveriges lärosäten?

      Både klimat och ekonomi är kaotiska system. Ändå tror folk att vi människor kan styra dem via konstanter.

      Om någon tror det förslår jag att denne sätter sig ner och utvecklar en matematisk formel för hur en myrstack fungerar.

      • mats skriver:

        Sedan expanderar man den formeln till att i realtid beskriva hur hela världens alla myrstackar fungerar!

      • Jan Andersson skriver:

        Central planering utgår alltid från dagens och gårdagens situation. Politikerna kan inte annat. Endast affärsvärldens strateger kan spå något om framtiden med en träffsäkerhet av mer än 50 %. Når de 70 % är det astronomiska siffror.

      • Åke Sundström skriver:

        Men Göran, har du inte tagit till dig att Sverige är ett högtstående kunskapssamhälle?

        Skämt åsido, visst begriper de flesta att Sovjet gick i graven på grund av sin välståndsförstörande planekonomi. Däremot kan du ha rätt i att många inte förstår att stora delar av svensk ekonomi styrs enligt samma befängda principer: boendet, energiförsörjningen, trafiken, sjukvården, barnomsorgen för att nu nämna bara några av de värsta systemfelen.

        Och våra makthavare vet, givetvis, att all denna Gosplan-politik gör Sverige fattigare. Om detta har de också en skyldighet att informera väljarna, men så sker alltför sällan. Så det är inte kunskapsbrist som är problemet utan en nomenklatura (inget parti nämnt och inget glömt) som matar väljarna med självberömmande sagor i stället för med fakta och tydliga ståndpunkter. Kort sagt, en demokrati i djupt förfall: i realiteten en ren diktatur, ingen oförarglig ”demokratur”.

        Jag är som du vet kritisk också mot forskarkåren, i synnerhet mot mina yrkeskollegor, nationalekonomerna. Men skillnaden mellan marknadsekonomi och planekonomi lärs fortfarande ut, fast väl ute i arbetslivet begriper de flesta att det inte gynnar den egna karriären att kritisera den blocköverskridande svenska stalinismen. Tystnad belönas, här precis som i gamla DDR.

        Sålunda fortsätter nationen att blöda och pauveriseras. Och de libertarianska uppstickarna (MED, KLP och KV) föredrar fortsatt maktlöshet i stället för att via en valkartell starta den revolt som redan nästa höst skulle kunna bli en vändpunkt.

  4. B-J Bjurling skriver:

    Framför allt borde man kanske uppmärksamma vad som händer med demokratin. Vad återstår av valsedelns värde om besluten fattas av experter eller byråkrater, vid internationella avtal, av EU eller FN. Vad har ett globalt beslutssystem för användning av allmänbildade, engagerade medborgare?
    Storkapitalister, vänster- och miljöaktivister hackar från varsitt håll. Det enda område som saknar aktivister tycks vara demokratifrågan.
    Finansvärlden, konflikthantering, terrorism, hälsa, mänskliga rättigheter. kriminalitet, världshaven, miljön etcetra. Flera vägar till samma mål. Nog finns det gott om förevändningar att runda den nationella demokratin.

    • Åke Sundström skriver:

      Håller med om att allt handlar om ”vad som händer med demokratin”. Den globala staten är en våt politruk-dröm som aldrig går i uppfyllelse men det är illa nog att tanken tänks. Ett genomkorrumperat FN-sekretariat vid världsregeringens roder vore verkligen att utse bocken till trädgårdsmästare.

Kommentarer är stängda.