Pressade etiska regler

Kampanjen #metoo har obönhörligt avslöjat medias etiska haveri. Man brukar hävda att rapportering i enlighet med pressetiska regler ska vara sann, angelägen och relevant. I rapporteringen av #metoo fallerar man ofta på samtliga punkter, ändå triumferar man med sina inslag.

När man frågar en flicka som knappt är tonåring om hon varit utsatt för sexuella trakasserier och hon svarar; ”vet inte, kanske i förskolan när jag brottades med pojkarna”. Då är det inte relevant och inget sanningsvittne om sexuella trakasserier. När en ung kvinna, 20-30 år gammal, säger att hon inte upplevde det som (hon en gång erfarit) sexuellt trakasseri, men nu i efterhand, i ljuset av kampanjen kan tycka att det var det. Då är inte det heller relevant, angeläget eller någon sanningsbekräftelse.

Det finns preskriberingsregler även för brott av sexuell natur. Dessa tidsgränser följer samma principer som preskribering av andra brott, nämligen att det är maximalt stipulerad påföljd vid en fällande dom som styr. Ur Brottsbalken, första avdelningen om brott och påföljder:

35 kap. Om bortfallande av påföljd
1 § Påföljd må ej ådömas, med mindre den misstänkte häktats eller erhållit del av åtal för brottet inom
1. två år, om å brottet ej kan följa svårare straff än fängelse i ett år,
2. fem år, om svåraste straffet är högre men icke över fängelse i två år,
3. tio år, om svåraste straffet är högre men icke över fängelse i åtta år,
4. femton år, om svåraste straffet är fängelse på viss tid över åtta år,
5. tjugofem år, om fängelse på livstid kan följa å brottet.

I de flesta fall som rör kränkande sexuella handlingar är det två eller fem års preskribering som gäller. Utan att veta exakt påstår jag att det främst är vid våldtäkt som tiden kan utsträckas till tio år. Sålunda bör alla beskyllningar om händelser som nu är preskriberade inte behandlas av pressen. I alla händelser inte med uppgivande av namn eller publicering av bilder. Detta gäller i synnerhet som de pressetiska reglerna särskilt uppmanar till försiktighet med namn och bilder eller om publicering är kränkande, oavsett vad ärendet gäller.

Men det är något annat som stör med denna kampanj också. Vi kan väl kalla det likheten med ”lögn, förbannad lögn och statistik”. När olika siffror presenteras får vi inte veta vilken definition de tillfrågade fått av vad frågeställaren avser med trakasserier. I de intervjuer som visas på TV kan någon säga att när någon har visslat efter dem på gatan så är det den enda trakasseri de kan påminna sig. I min ungdom kände jag en kvinna som senare blev polis, hon tyckte om att klä sig utmanande och gå på Storgatan just för att män skulle vissla efter henne.

När grunderna är så lösa så påminner det inte lite om hur klimatalarmisterna presenterar statistiken att 97% av klimatforskarna är ense om AGW. Detta trots att den undersökning de hänvisar till, flerfaldiga gånger har avslöjats som statistiskt fiffel och rena bedrägeriet. Det också. Vad som utgör sexuellt trakasseri börjar likna Hasse Alfredssons Lindemanfigur midsommarfiraren. Han hade under midsommaraftonen bjudit upp en dam till dans och fått svaret, nej ni luktar ju sprit och jag tycker inte om sprit. Till vilket Hasse/Lindeman replikerade, nej vem fan tycker inte om sprit! Det känns som goddag-yxskaft hela vägen.

Sex är en så essentiell del av människans existens att den som inte kommit i kontakt med ämnet på ett eller annat sätt inte rimligen tillhör de levande. När aktivister, media eller andra med en agenda hävdar vissa siffror om sexuella trakasserier och dessutom i redovisningen likställer det med våldtäkt och andra verkliga övergrepp, då är det något lurt med det hela. Patrik Engellau kallar det helt riktigt en asymmetrisk konflikt. Dessutom med mycket speciella vänsterextrema förtecken, vill jag tillägga.

I SVT-programmet Veckans Brott, med Leif GW Persson, påstod hovrättspresident Fredrik Wersäll att även en ovälkommen sexuell invit kan vara sexuellt ofredande och därmed straffbart. Det låter intressant i ljuset av att regeringen lovat lämna ett förslag till samtyckeslag innan Jul. Hur ska man skaffa detta samtycke utan att ställa en inviterande fråga? Kanske får man gå lika varsamt fram som Martin och Brita. Är det meningen att svensk sexuallagstiftning ska anta parodiska proportioner?

Timbros Andreas Ericson ställer frågor om pressetiken rörande #metoo utifrån ett helt annat perspektiv, nämligen pressens (bristande) lönsamhet och konkurrensen från internet.

P.S. Det ämne där media mest av allt har avvikit från sina egna pressetiska regler de senaste 20 åren är utan tvekan klimathotet. Hela MSM har i sten vägrat att själva söka bästa fakta och man har underlåtit att låta forskare som redovisar andra resultat att presentera dessa. Ett färskt exempel är Helsingborgs Dagblad. D.S.

 

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till Pressade etiska regler

  1. Göran skriver:

    I fallet Martin Timell är det väldigt lustigt. Av de uppgifter jag tagit del av har han tydligen slutat med med sitt dåliga beteende sedan flera år tillbaka i samråd med dels sin arbetsgivare. Konsekvensen för honom är lite speciell då det hela drabbar arbetsgivaren. Att ta en diskussion eller kamp är totalt meningslöst. Det är bara att avskilja honom från arbetsgivaren.

    Kanske någon har hört talas om den amerikanska journalisten Bill O’Reilly som blev falskt anklagad för sexuella trakasserier och fick sparken. I hans fall var diskussionen exakt densamma. Det var meningslöst att försvara sig för arbetsgivaren skulle bli lika skadad oavsett om anklagelsen var sann eller inte. Kvinnan som anklagade honom hade han aldrig träffat och hon väntar nu på fängelsestraff för liknande anklagelser.

    Jag är av den uppfattningen att kan man inte anklaga när trakasseringen sker eller i omedelbar anslutning till det, då håller man käft. Att senare gå ut med en anklagelse när det endast kan betecknas som en hörsägen mer eller mindre och speciellt i massmedia är barnsligt och fegt.

    Enligt Mats beskrivning av kvinnan som klädde upp sig är det bara att konstatera att vissa kvinnor gillar komplimanger och vissa gör det inte. Vissa män gillar komplimanger och vissa gör det inte.

    För att nu få ett brottsfritt samhälle föreslår jag att vi ska sluta fira idrottsprestationer. Den som får ställa sig på pallen kan blir kränkt om någon applåderar. Tolka detta som en allegori.

    • mats skriver:

      Det verkar ligga mer sanning i Leif Silberskys kommentar till ett då aktuellt rättsfall, än vad man önskar vore fallet.
      ”Att kvinnor ljuger, det vet man. Men varför kvinnor ljuger, det vet man inte.”

      • Göran skriver:

        Kvinnor ljuger ständigt. Det tydligaste beviset på det är framförallt smink och kläder. De försöker framstå som något de inte är.

        • mats skriver:

          Jag är sanningsälskare, så självklart kom jag tidigt i olika skolsituationer i konfrontation med dem som har en mer förlåtande syn på osanning.
          Genom alla år, grundskola, gymnasium och högskola, var det mycket tydligt när vi diskuterade detta, att flickorna/kvinnorna ansåg sanningen inte vara så viktig. Många till och med förordade framför allt vita lögner framför sanningen.
          De tog sig rätten att bestämma vilka sanningar andra tålde att höra och vilka lögner de skulle tvingas nöja sig med att bli serverade. Ofta var dessa även förespråkare av socialism och feminism.

          Det fanns flickor/kvinnor som höll på sanningen, men de vågade sällan eller aldrig höja rösten mot dessa lögnare och förvillare. Tyvärr!

          Så när sanningen är relativ, då är det naturligtvis även relativt vad som är såväl sexuellt som trakasserier. På det viset hamnar vi i ett träsk av rättslöshet, för alla parter.

  2. Samuel af Ugglas skriver:

    Hittade en passande kommentar på DGS:
    För några dagar sedan såg jag ett inslag (eller kanske snarare en ”hyllning” ) om metoo-kampanjen på Aktuellt.
    Dom intervjuade ett antal kvinnor . En av kvinnorna sa någonting i stil med ”Jag tycker att metoo-kampanjen är fantastisk. Jag blev själv utsatt för ett sexuellt övergrepp för några år sedan och först nu har jag , tack vare metoo, förstått att det var ett sexuellt övergrepp ”

    Nåväl,
    om det nu tar flera år att förstå att man har blivit utsatt för ett sexuellt övergrepp så…var det nog inget sexuellt övergrepp.

    Tänk om vissa kvinnor förstod att förflugna ord kan man bara inte stoppa tillbaka dit där dom kom ifrån!

    • Göran skriver:

      För att vara lite fördomsfull. Kvinnor går mer och ältar vad som hänt tidigare medan män inte gör det. Det är säkert en bidragande orsak till att kvinnor mår psykiskt sämre än män.

  3. Göran skriver:

    ”Flera av Sveriges mediejättar får nu 13,5 miljoner kronor av statliga Vinnova för att motverka så kallade fejknyheter inför valet nästa år”

    http://www.friatider.se/staten-satsar-miljoner-p-att-stoppa-falska-nyheter-inf-r-riksdagsvalet-2018

    Hur vore det att ansöka hos Vinnova om att få motverka den fejkade nyheten om det så kallade klimathotet?

    Å andra sidan kanske jag har gjort ett misstag. Jag utgår från att de ska motverka bloggar och liknande publikationer. Naturligtvis handlar det om att pengarna ska användas till att internt arbeta med att inte publicera felaktiga nyheter.

    För övrigt kan jag meddela att Länsstyrelsen i Värmland bjuder på en kostnadsfri lunchföreläsning med journalisten Jack Werner om rykten och myter i sociala medier den 31 oktober.

    http://www.compare.se/kalender/rykten-och-myter-i-sociala-medier

  4. Rikard skriver:

    Hej.

    Häxjakter omfattas inte av pressetiska regler.
    Inte heller inkvisitionsdomstolar.

    Därav förvirringen.

    Jämför med hur Heberlein och Janouch behandlats för ‘brottet’ att ha avvikit i åsikt.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

  5. dolf skriver:

    Den är härlig den där med Martin Ljung och Brita Borg.
    Beträffande ”att även en ovälkommen sexuell invit kan vara sexuellt ofredande och därmed straffbart” så tog jag upp just den problematiken för ett par år sedan i Ursäkta, knullar fröken? (Ber om ursäkt om jag nyligen länkat till den här, jag har lagt ut den lite här och där under sista veckan och har lite svårt att hålla reda på exakt var.)

    • mats skriver:

      Bra artikel! Tror inte du postat den länken här tidigare. Precis som jag skrivit tidigare, de extrema aktivisterna ger sig inte förrän de fått det kriminaliserat för en man att alls tänka på en kvinna.
      Det kan ju vara något för alla kvinnor att tänka på, när en man inte längre vågar ge en blomma till sin mamma på Mors dag. Är det så de vill ha det?

      • Göran skriver:

        Det lär väl bli som du skriver även om vi inte vill det.

        I artikeln diskuteras samtycke. Det är bara en pappersprodukt. Kommer aldrig att fungera i verkligheten. Hur bevisar man samtycke vid oenighet? Tvärtom blir samtycke ett alldeles utmärkt redskap att tvinga till sig något och kanske skriftligt på att det är okej.

  6. Niklas skriver:

    Vad som är trakasserier eller ej är ju snarare subjektivt än objektivt och beror dessutom mycket på situationen som sådan.

Kommentera