Dagens gästskribent är Stefan Eriksson
Den här inlagan handlar inte om grävlingens sätt att skaffa sig skydd för sig och sin avkomma i en ”farlig” omvärld.
Nej, det handlar mer om hur vår omvärld beskrivs av de med tillräckligt stora megafoner. Storleken har i detta fall betydelse, ”den som gapar högst, får oftast först”.
MSM uppvisar en illa dold desperation över konkurrensen i gebitet ”nyhetsförmedling”. Allt mer frekvent används uttryck som ”fake news”, oseriös och odemokratisk med syftet att förringa värdet av det ”fria ordet”, som i detta sammanhang möjliggörs av förekomsten av bloggar som denna.
MSM lyckas dåligt med strategin att i kraft av sin storlek ”enkelrikta” diskussionen i ”åsiktskorridoren”.
Överallt, som ”ogräs”, poppar de upp, de med möjlighet och lust därtill att synliggöra det som medvetet uteblir i medias rapportering. Detta förhållande skapar oro på redaktioner världen över, om inte av annan orsak, så i vilket fall som helst, risken att förlora sin egen inkomst från arbetet på denna redaktion.
Man anar en förändrad strategi hos MSM, där väl beprövad grävande journalistik skall föra redaktionen i ett bättre läge för sitt inflytande på samhället. Och därmed sälja större upplagor som skall fylla på i kistan hos MSM.
”Lysande idé” hörs från redaktionsgolvet, där de redan är igång och letar efter sina spadar.
”Men, var skall vi gräva?” hörs någon yngre journalist fråga.
”Vi gör som vi gjorde förr i tiden”, svarade en kollega Vi gräver där de ”geggiga historierna” finns att finna, där det finns ”förbjuden sex” och oskattade pengar.
”Ska bli skönt att få slippa mata allmogen med propaganda i gasformen CO2 ett tag”, fyller en kollega i, samtidigt som de fyllda av tillförsikt om en stor upplaga, skrider till verket.
Strategin lyckas i vilket fall på kort sikt. Metoo kampanjen och ännu bättre Paradispappren lyckas fånga uppmärksamheten hos tillräckligt många som vill betala för att få vara med och ”gotta sig i skiten”.
För….. någon nyhet är det väl inte?
Tvärtom, sex vid fel tidpunkt, fel plats, och i fel sammanhang med fel person har väl alltid varit ett garanterat upplägg för den som gillar att skvallra på andra.
För att inte tala om obeskattade pengar och dess dragningskraft hos människor med ett bättre rättsmedvetande än de ”uslingar” som skatteplanerar sin verksamhet och lyckas med det.
Två ”arga morsor” från (S) verkställande utskott, avdelas uppgiften att visa sitt deltagande med alla offer för katastrofen. Morsan Margot, vår chef på UD är hypersnabb med att visa sitt deltagande och deklarerar metoo för hela världen. Morsan Magdalena, vår chef på finansdepartementet, spänner ögonen i oss och förklarar hur skatteplanerande undergräver trovärdigheten hos hela systemet med en solidarisk fördelning av resurser.
De uttrycker sin avsky för det de just upptäckt via MSM nyhetsförmedling, att människor tafsar och försöker slippa skatt. För det måste väl vara ett nytt beteende, så har ju MSM skildrat det hela.
Fort, fort iväg med en remiss till lagrådet, så de kan visa att de är inte bara arga…..de kan handla också.
Alltså; journalisten gräver för sin existens, medans politikern menar att hans grävande, undergräver all tilltro.
Samtidigt förbereds en begravning, dock vet jag inte vem eller vad som skall begravas.
Är det MSM, eller en arg morsa, eller är det så illa att tilltron skall begravas?
RSS – inlägg
Har Margot Wallström betalat all skatt i Sverige när hon jobbade åt EU och FN eller har hon valt att betala lägre skatt någon annanstans?
Har för mig att alla eu-mp får samma lön som den bäst betalde parlamentarikern i medlemsländerna. Av rättviseskäl, förstås. Dessutom betalar de samma låga skatt som den lägsta skatten. Av samma rättviseskäl.
EU har skrivit in att de inte får beskattas i hemlandet, varken på eget eller finansministerns initiativ.
Som jag minns att det förklarades för fler får sedan.
Det spelar ingen roll om Margot Wallström har betalat skatt eller inte eller var hon har gjort det. Om ens lön kommer från skattepengar betalar man ingen skatt. Man tillför inget.
Enda skillnaden är om hur stor kostnad lönen är för skattebetalarna. Margot har bara kostat mer. I princip kan vi säga att på grund av att Margot har kostat mer har vi fått sämre sjukvård eller skola.
Lägger man sedan till att Margot inte utför något som helst nyttigt eller produktivt innebär kostnaden att något anat som är produktivt har fått stå tillbaka.
När Magdalena Andersson pratar om skatter ska man bara avfärda det med att hon själv inte betalar någon skatt. Jag önskar bara att någon journalist påpekar det för henne. Tänk er själva hur sjukt hon resonerar. Hon säger att vi ska bidra solidariskt. Men jag kan inte se vari det ligger något solidariskt att jag ska ta från mina pengar och ge till henne. Vad ger hon till mig? Ingenting.
Med ditt resonemang kan man påstå att Margot fört skattepengar ut ur landet. Inte ens hennes egna alltså!
”Min förhoppning är nu att den viktiga diskussionen om skatterätt och EU:s principer om fri rörlighet skall kunna föras utan att skymmas av min person. Att kliva ur denna debatt synes vara det bästa jag just nu kan göra – för sakens skull”.
Uttalande av Leif Östling i DN, 5 – 0 till socialisterna.
Det är inte underligt att det går käpprätt åt he—te för Sverige när svenska företagsledare varken litar på lagstiftarna och framför allt inte domarkåren som avslöjar sig som mer korrupt för var dag som går. Tyvärr är inte Östling ensam om att förnedra den duktiga svenska företagarkåren. Det finns massor som hellre hittar kryphål i lagstiftningen eller underkastar sig den tjuvaktiga statsledningen hellre än att stå upp för frihet och rätt.
En erfaren snickare lärde mig redan i unga år, slarvar du med att skarva i en fasad och försöker att täcka sprickan med en list uppstår två nya sprickor. Slarvar man i lagstiftningen uppstår alltid minst ett nytt kryphål som räddar medborgaren, åtminstone för tillfället.
Tänk om Leif Östling hade sagt något i stil med att han tycker stastministern är värdelös och att han inte ser någon framtid för Sverige om landet ska fortsätt ha så värdelös ledning.
Kanske det skulle få någon bubbla att spricka.
Idag är brädorna fingerskarvade. Beroende på vem som sköter fingerskarvningen blir resultatet olika bra.
När det gäller beskattning är det finansministern och hennes skattmasar som är fingerskarvade.
Det har funnits, finns idag, och kommer alltid att finnas, de som kreativt använder sig av skillnader i olika fiskala system. Naturligtvis för att försvara sitt kapital. Det är faktiskt så att det är lag på att vara rädd om sina pengar. Elda upp en femhundring är ett lagbrott.
Elefanten i rummet är ”moralpredikanter” som gör gällande att företeelsen är något nytt att förfasas över, istället för att ägna sin position för något som kan upplevas vara till gagn för allmogen.
Ren skär populism inför valåret 2018.
Cop 23 som just nu går av stapeln i Bonn (BRD), kostar enligt bedömare ca. 1 mrd. skr. Dyrt ”klang och jubel” tältmöte om någon frågar mig. Så pass dyrt att jag jämför det mad att elda upp skattepengar.
”Elda upp en femhundring är ett lagbrott”. Vilken åklagare fick Schyman dömd för sedelbränning. Snacka om korrupt rättsväsen!!!
Det var ju inte ens en gång hennes egna pengar sägs det!
Om det finns en sak jag kan ta Gudrun Schyman i försvar för är det just att hon eldade upp 50.000 kr. Det var inte hennes idé utan en reklambyrås. Frågan var: Hur får vi maximal uppmärksamhet med 50.000 kr?
Det beräknas att de där 50.000 kronorna blev värda 5.000.0000 kr när de eldades upp. Mycket smart med andra ord.
I övrigt är hon en hemsk människa. Väldigt elak och mycket farlig.
Och där gick en hel massa tillit ”upp i rök”. Hon begravde den på hinduers vis, bränning.
Det finns gränser för hur illa tillit kan behandlas. Gudrun och hennes reklamfolk har passerat den gränsen.
MSM som sprider den typen av populistisk dynga har likaså förverkat den tillit de så väl behöver för sitt värv.
Hej.
Fyndigt och elakt, som god satir skall vara.
Processen är till och med mer snurrig än vad du beskriver:
Politikern planterar hos förtrogen inom media en idé till ett uppslag och vilken lämplig vinkel man bör ha.
Journalisten gör reportage, där personer som har rätt identitetsmarkörer och avger rätt svar tillfrågas om hur läget ser ut. Kollegor och andra media hakar på, och frågar politiker om vad som kan/bör/skall göras.
Politiker säger sig vilja undersöka saken närmare, och återkommer raskt med ett förslag som egentligen låg färdigt innan den första journalisten kontaktades.
Politikern verkar lyhörd, uppmärksam och som en som lyssnar på folket. Journalisten framstår som folkets ombud och värn.
Folket har varken blivit tillfrågat eller fått tycka och tänka till; däremot får det lyda och betala.
—
Det fina är att ingen riktig konspiration behövs. Politikern och journalisten är bekanta utifrån att de delar värderingar och umgås i samma kretsar – det naturliga urvalet gör resten. Journalisten behöver inte rekrytera någon som skall svara enligt manus, då den privat garanterat kan ordna fram respondenter med rätt offerprofil. Övriga media granskar eller söker aldrig efter denna process då den uppfattas som sakernas naturliga tillstånd.
Socialdemokratin har haft detta som paradgren sedan femtiotalet, och journalisthögskolorna samt Den Röda Kanalen accelererade helt enkelt processen – vilket även den moderna tekniken har gjort.
Tack och lov för bloggar och fria media som både kan genomskåda detta och som erbjuder folket ett forum för fritt meningsutbyte!
Men som sagt, fyndigt och elakt och obehagligt nära det verkliga skeendet. För att avsluta med ett svar på din fråga:
Det är det politiska systemet som skall begravas.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare