I stort sett alla staters regeringar och myndigheter vill digitalisera samhället. De ser stora vinster med det, på många sätt. Och visst har de rätt, det finns många vinster. Arkiv kan skötas effektivare och information plockas fram igen och igen, i stort sett utan fördröjning. Med moderna system och program försvinner inte pengar, varken statens eller medborgarnas, vilket är bra för beskattningen. Kommunikationer går snabbt. Stora mängder information kan överföras snabbt och utan förluster.
Så på många sätt är tekniken bra och det hela är fantastiskt. Men det finns människor som inte hänger med på digitaliseringen. Ofta ser man det som en generationsklyfta och antar att det främst är gamlingar som inte har hängt med sin tid. Om vi bara väntar några år så har de dött av och hela samhället är digitaliserat.
Jag tror inte det. Visst finns det många äldre som inte hängt med, men det finns också många sådana som hängde med men sedan gått in i dimman av demens eller alzheimers. Det finns ingen ljusning i sikte på den fronten.
Vidare finns en oväntat stor grupp som idag har eller hade chans som unga att hänga med i utvecklingen och bli duktiga på att använda digital teknik, men de hade inget intresse. Jag har träffat unga människor, under 30 år, som sagt att de inte vill hålla på med den digitala tekniken. De vill leva analogt, handla med kontanter, skriva för hand, jobba för hand. Dessa litar inte på tekniken eller kanske sin egen förmåga. Men det handlar också om att vad de vill med sina liv inte förbättras av omvägen via digital teknik. Inte i deras ögon i vart fall.
Sedan finns det ett antal människor som ser med stor misstänksamhet på det digitala samhällets möjligheter att inte bara övervaka utan även styra deras liv. En del av dem söker undvika det digitala helt, medan andra försöker leva så att de lämnar ett meningslöst medelmått av digitala spår efter sig för att inte bli registrerade eller misstänkta för något.
Risken att bli utsatt för it-brottslighet, särskilt om man själv är okunnig eller ointresserad spelar säkert också in för att vissa väljer bort digital teknik helt och hållet. Ransomware (utpressningsvirus) och andra brott som riskerar kosta pengar eller förstöra dina filer eller dator ökar inte intresset för IT hos de tveksamma.
Värt att uppmärksamma är också vilka olika uppfattningar folk har om begreppet kvalitet. Man kan välja att äta på ett snabbmatsställe där man inte kan få mer än grundkraven tillfredsställda, rena lokaler, hygieniska arbetssätt och en någorlunda balanserad och smaklig måltid. Å andra sidan kan man välja ett matställe med vita dukar på borden, servering vid bordet, en rikhaltig meny och personal som har tid att tala med dig och bryr sig om att din matupplevelse blir bra för dig. Det är en prisskillnad mellan dessa alternativ. Det kommer alltid att finnas folk som kallar det kvalitetsskillnad och är beredda att betala för det de kallar kvalitet. Så är det även med it-tjänster. Somliga avstår hellre en automatiserad men billig och snabb tjänst för att istället få personlig service till ett högre pris. Det är inte säkert att hemtjänst och hemvård via fjärrövervakning blir den succé som en del hoppas på.
Alla dessa grupper måste var för sig, på sina egna meriter och villkor bli tagna på allvar. Deras okunskap, ointresse, ovilja, passiva eller aktiva motstånd har sina berättiganden. Det finns avigsidor med digitaliseringen. Avigsidor som vi inte får förlora ur sikte, för då riskerar vi att bli dess slavar. Eller åtminstone statens totalkontrollerade hjon.
RSS – inlägg
Bra att du tar upp det här. Jag har haft en PC på hemmakontoret sedan 1982, men inte förrän runt 1994 började datorer, program och kringutrustning bli så användbara och kostnadseffektiva att det var dags för en ganska omfattande teknikrevolution även i jobbet. Men trots min relativt stora datorvana var det svårt i början och jag tvivlade i många år på om det var vettigt. Främst var systemen så instabila att det gick åt tid varje dag för återställningar och bleka gossar från datorkonsultföretag ockuperade mitt arbetsrum i timmar när det var som mest att göra. Men år 2000 fick vi NT4 på mitt jobb och sedan har det funkat, faktiskt bättre då än nu! Hemdatorreformen var också av stor och avgörande betydelse för att sprida datorkunskapen vidare i min generation. Men tyvärr har det gått snett sedan dess: dagens dator är en laptop, som inte duger till seriöst arbete, eller bara en ”padda” eller alltför ofta bara en smartphone. Datoriseringen har alltså kommit av sig och inte utvecklats, om man bortser från ”sociala medier” vilka vi hade klarat oss bättre utan. I början av millenniet skulle alla på en arbetsplats ha tillgång till Internet; idag är det ofta borttaget igen. Dagens programutveckling är inte innovativ och nyskapande utan bara överarbetad och dyrare. Det är därför lätt att förstå att ungdomar idag är ointresserade av allt detta. Det stämmer alltså inte helt att dagens gråhåriga inte kan använda datorer, jag tror faktiskt att ungdomarna är sämre än oss nuförtiden att använda en dator konstruktivt (men bortsett från att använda sociala medier).
Det låter som om du med god datorkunskap menar programmering? Det kan det naturligtvis vara, men det är inte rimligt att tänka sig att alla datoranvändare kan programmera. Alla bilförare är inte bilreparatörer eller konstruktörer. Inte ens alla cyklister kan laga en punka!
Själv är jag helt okunnig om programmering, men svär ljudligt och högt över programmerare som tänkt fel när programmen inte gör som jag vill att de ska göra. Där finns naturligtvis alltid en oöverstiglig klyfta för programmerare av generella konsumentprogram, människorna är så olika, kräver olika funktioner av sina program, att det blir väldigt svårt att få med allt och dessutom lätt att ställa in personliga parametrar.
Ungefär 1-3 % av befolkningen är lämpade för programmering. Det gäller för asiater och vita. Andra har ännu mindre lämplighet.
Det är inte bara programmerare som är involverade i ett program, så man ska inte alltid svära över programmerare när programmen inte funkar bra. I princip är sista steget i utveckling av ett program att testa att det funkar som det ska, och denna bit hoppas oftast över. Det finns dessutom väldigt få bra testare.
Sedan har vi dilemmat att program utvecklas dels för att tillfredsställa användaren eller för att programmeraren vill visa sina flashiga kunskaper. Det sista är mer eller mindre totalt ointressant för användaren.
Nej, inte direkt programmering, men mycket stor vana av alla Officeprogram, AutoCAD, Photoshop, och många andra, samt inte minst hur man skall tuvhoppa mellan de olika för att lösa ett problem.
Nedan en dikt av en, av många saknad och osedvanligt, klok och förutseende man. Denna dikt från 70-talet är lika bra som ”Harrisburg” men inte känd av många. Tänk om Tage Danielsson fått leva och varit chef för SVT, då hade svenska folket varit ett mer upplyst folk. Nu är vi grundlurade och bortkollrade av dagens makthavares drängar på SVT. Sprid Tages dikt. En tidig ögonöppnare precis som George Orwells ”1984” och ”Djurfarmen”.
DATORN ur ”Tankar från roten” 4 april 1975
Av Tage Danielsson
Datorerna tänker ju så fort, rätt och bra
Och ger våra hjärnor all hjälp de vill ha.
Men plötsligt, på något underligt vis,
blir datorn i stället en jättepolis.
Dess hjärna har blivit identisk med statens,
Dess tankar blir fientliga som byråkratens.
Den hatar tillbaka som Du hatar den.
Den tyr sig till husse som matar den.
Datorerna är byråkraternas hundar,
Som snokar, bevakar och aldrig blundar.
Så trots att datorerna tänker så rätt,
Så tänker de fel, på nåt underligt sätt.
De matas som hundar av hundarnas herrar,
Med herrarnas fel, som de blixtsnabbt förvärrar.
De tänker som herrar, kristallklart och kallt.
Sån herre sån hund. Och der värsta av allt:
Hur storvulna planer de än mäktar välva,
Ifrågasätter de aldrig sig själva.
Klokt sagt!
Är det någon som vågar publicera omfattningen av ”datorhaverierna” bara under det senaste året, framför allt i bankvärlden?
Som vanligt klipper jag inte alla artiklar jag stöter på men enbart kostnaderna för reparationer hade något företag räknat på och kom fram till ca 133 miljoner kronor, hann jag läsa i förbifarten.
Är det något som säger att det inte är utplundrade skattepengar som använts för rättelserna?
Kan detta månde bli ett s.k. ”it” problem? https://www.sydsvenskan.se/2017-11-01/folkbokforing-pa-sluttande-plan
Det är inte bara haverier som kostar pengar. Jag ska ta ett exempel. Skatteverket hade tidigare en central registrering. Politikerna bestämmer att det ska decentraliseras. Uppgifterna som matas in blir nu så felaktiga att åtminstone det kostar en bank i Sverige 20 miljoner om året att rätta.
Svensk personkontroll bygger på att man har kontroll på individen från födelsen. Det har man någorlunda väl på personer födda i Sverige av svenskar. Men vem kan gå i god på betryggande sätt för att Ali är Ali och inte Alis kusin, som också heter Ali?
Precis. Gör något dumt i ditt land. Åk sedan till Sverige och få en ny identitet.
Senaste i övervakningsstaten. Riksbanken vill övervaka din ekonomi:
https://www.ekuriren.se/nyheter-fran-tt/riksbanken-vill-kartlagga-din-ekonomi/s
Riksbanken måste ha de mest korkade personerna vad gäller ekonomi i hela Sverige. Det jobbar 60 doktorer i nationalekonomi på Riksbanken och ändå verkar inte en enda där ha klurat ut att centralstyrning av ekonomi inte fungerar att centralstyrning leder till minskad produktion och minskat välstånd. Ingen har lyckats upptäcka att när försöker styra ekonomi på ett övergripande sätt, det är då man skapar ekonomiska kriser eller så kallade lågkonjunkturer.
Stefan Ingves ska sitta i fängelse för sina brott mot Sveriges befolkning.
Din länk funkade inte, hoppas denna fungerar.
http://www.gp.se/nyheter/ekonomi/riksbanken-vill-kartlägga-din-ekonomi-1.4775507
Fahrenheit 451 och 1984 förbleknar till oskyldiga humoristiska pamfletter.
Exempel på komplexa system: Ekonomi (enl. Jim Richard) , Klimat ( enl. Michael Crighton) Hur man uppfostrar ett barn (( Kristian Stålne) Hur man leder ett företag.( Lärdomar av erfarenheter.) Hur man beter sig i en relation
Var noga med att avgöra om man har att göra med ett komplext eller komplicerat system.
Det föreligger ett stort glapp, nämligen att uppfatta komplexa system som komplicerade.
Komplexa system har spontan självorganisering och är adaptiva, till skillnad från statiska objekt som t.ex. datormodeller, som endast är komplicerade till skillnad från komplexa.
Lär komplexitets-teori.
Är du ingenjör? För att komma runt komplexa problem brukar de anta en massa saker.