Två Frankrike

I Frankrike verkar de vara helt utan insikt om vari deras problem består, eller vilka lösningar som finns tillgängliga. Christian de Moliner, redovisad endast som en intellektuell vilket inte säger mycket i sammanhanget, föreslår ett delat Frankrike. Ett europeiskt – kristet och ett muslimskt. Att detta är fullständigt inkompatibla samhällen verkar han inte ha förstått. Det finns ingen ”demilitariserad zon” för ett muslimskt samhälle där sharia råder. Där är man antingen med mullorna eller mot dem. Är man mot dem är man en ovärdig person vilken kan behandlas värre än smuts.

Ett annat förslag kommer från Macrons jämställdhetsminister, Marlène Schiappas. Hon tror att man med tiotusen fler poliser på gatorna kan få alla män att sluta vissla efter vackra flickor, något som hon anser vara sexuella trakasserier. Om man samtidigt lagstiftar att om en polis vittnar om att någon visslat, så är det straffbart med böter. Å andra sidan är hon beredd att stifta en lag som medger att  samtyckessex med en person så ung som 13 år skulle vara godkänt.

Kombinera dessa två idéer och se ett Frankrike som upphör att existera inför våra ögon inom Macrons första presidentperiod.

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Två Frankrike

  1. Samuel af Ugglas skriver:

    Säg som det är, prostitutionen tar sig märkliga former nu för tiden. Det gäller att dra in pengar till hydran!
    Undrar om hon är villig att dela med sig till sina medsystrar?

  2. Rikard skriver:

    Hej.

    Motförslag:

    Reconquista.

    Av hela Europa.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

  3. Göran skriver:

    Det första som händer vid den islamiska utbredningen är att det stora städerna först tas över av muslimer. London kommer att bli totalt dominerat av muslimer inom en ganska snar tidsperiod. Det finns knappt några områden kvar i London där det inte bor muslimer. På vissa ställen bort det nästan bara muslimer. Etniska engelsmän flyttar från London. Lite löst snackas det om att Manchester kommer att bli det nya London.

    Paris ser ut att gå samma öde till mötes. Först i Sverige blir nog Malmö och sedan Göteborg. Stockholm kommer nog hålla ut lite längre och vi får nog se ett antal mindre städer i Sverige bli muslimska innan Stockholm har blivit det. I Stockholm bor de inte bara i slumförorterna utan det börjar breda ut sig som enklaver i villaområden.

    Min gissning är även att muslimerna kommer att börja riva historiska hus. Englands historia kommer sakta försvinna. Likaså i Sverige och Frankrike.

    Säger jag till folk att muslimer inte får integrera sig enligt deras religion säger de att de känner muslimer som har integrerat sig. Har de det? Enda sättet att integrera sig är att lämna islam. Enligt islam ska en muslim lossas integrera sig. När antalet muslimer stiger ska muslimen börja ställa krav på värdnationen. Det kan vara hallalmat i skolan. En liten bönelokal. Att få ha hyckle på jobbet. När väl muslimerna blir ännu mer ska de kräva ännu mer islamisering. Så fortsätter det. Så din kompis till muslim kanske inte skär huvudet av dig eller river ner en kyrka men din kompis muslims barnbarn lär presumtivt göra det.

    • JIMMY skriver:

      Kommer inte ändå samtidigt den oundvikliga ”totala ekonomiska välfärdsstat- kollapsen” som många bävande upplever som en förbannelse för medborgarna i Sverige om detta inträffar efter år ca 2030.

      Att sedan bli en framtida välsignelse frälsning – för Svenska inbyggare som överlevde utrensningen, boende i glesbygd med jakt fiske , observerande med fasa vad som komma svida skall i dessa fördömda storstäder.

      För då måste de som är importerade parasiter att börja hugga ved eller flytta hem till sina varma hemländer om dom inte skall frysa ihjäl under en Svensk vinter utan gratis hyra eller el.

  4. Ivar Andersson skriver:

    Jag gratulerar Storbritannien, som ska lämna EU, med tanke på att Frankrike, Macron och Macrons jämställdhetsminister, Marlène Schiappas, är en av EUs tongivande nationer. Huga mig vilka förvirrade människor det finns på regeringsnivå.

    • Göran skriver:

      Det skulle vara intressant att följa dem en vecka eller månad för att se vilka människor det träffar, vilka tidningar de läser, vilka hemsidor de läser, vilka studier de läser m.m. Jag gissar att det är mest restaurangmenyer och drinklistor.

  5. Jan Andersson skriver:

    Sakta börjar det gå upp för mig att det inte är invandrarna som är det primära problemet, utan kvinnorna i politiken och på andra ansvarsposter. Eftersom normala män och kvinnor ofta har svårt att samarbeta i samma projekt, blir det män som jobbar på kvinnornas villkor som ställer upp. Och de är inte de mest lämpade för uppgiften, så att säga. Kvinnorna tycker att de är dumma, vilket faktiskt kan vara sant, och får ännu mer vatten på sina kvarnar. De män som borde ha deltagit i projektet vill inte, de vet att det blir ett herrans massa känslostrul som skymmer sikten för effektiviteten och rationaliteten som behövs. Och det går inte att få varken invandrarna eller kvinnorna att gå hem igen. Jag uppmanar därför varje svensk man att först och främst fatta egna beslut, diskutera dem sedan med kvinnorna vänligt men bestämt och ändra dig bara om kvinnornas förslag är bättre. Annars, stå på dig. Annars följ med titanicsverige i djupet, men undra inte hur det kunde gå så illa. Nu vet du.

    • Göran skriver:

      I princip är det svenskarna som är problemet och inte invandrarna. Svenskarna tillåter att invandrarna inte integrerar sig, att invandrarna får driva sin kultur på bekostnad av den svenska kulturen. De som är mest drivande eller undfallande för detta är först kvinnorna och sedan män som inte vågar säga emot kvinnorna.

      Lustigt att du skrev om just projekt. Jag deltog själv nyligen i ett projekt. Idel kvinnor utom jag. Det som slog mig var deras oförmåga att komma fram till ett ställningstagande. Var det tre saker att välja mellan kom de aldrig fram till vilket de skulle välja.

      • Rikard skriver:

        Hej.

        Eftersom jag är van att arbeta inom en helt kvinnodominerad bransch: skolan, så har jag lärt mig att dels måste förslag alltid komma från samma emotionella eller värdebaserade infallsvinkel som kvinnornas ledare har bestämt att de har konsensus kring, dels bör vara både ambitiöst och lite… taffligt om du förstår hur jag menar.

        Då aktiveras inte feminist-filtret, utan istället kan ledarkvinnan göra iden till sin, förankra den i gruppen och vid senare tillfälle inför gruppen deklarera hur det förslag gruppen kommit fram till skall genomföras.

        Knepet med att vara lite valhänt och tafflig är att det man väljer att brista i, exempelvis hur specifik man är i konkretionen, skall stimulera ledarkvinnan till att se en som ‘duktig’ och som att man försöker trots att man är man – då kan hon anamma ens förslag utan att känna sig hotad.

        Konkret exempel:

        v. 1) Om jag lägger fram att vi bör stänga av samt polisanmäla fem elever som ägnar sig åt skadegörelse, trakasserier med mera och dessa elevers agerande är kopplat till ursprung hos dem och deras offer så kan detta bara övervägas om de skyldiga är svenskar.

        v. 2) Om det omvända föreligger måste jag istället föreslå essentiellt samma åtgärder utifrån skolans skyldighet att markera för samhället hur dåliga resurser vi har att hantera pojkar med negativ mansnorm (därav polisanmälan; den visar att vi har sådan resursbrist att vi tvingas till något vi egentligen inte vill) och hur vi måste ge dessa pojkar en möjlighet att utveckla och träna på en positiv modern mansnorm utan att riskera att känna sig utpekade och stigmatiserade (avstängning och undervisning i nåt förråd istället).

        Ovanstående är ett verkligt exempel, för övrigt. Två veckor efter att rektor fick v. 2) serverad på veckomöte hade rektor och ledningsgruppen samt handlingsgruppen tagit fram ett förslag som konkret innebar polisanmälan samt att de pojkar det rörde sig om fick gå klart skolan (1½ termin) i ett rum i källaren, med två stadiga män från samma språkområde som ‘lärarassistenter’.

        Lycka till!

        Kamratliga hälsningar,
        Rikard, fd lärare

        • Jan Andersson skriver:

          Två veckor!! Ärligt talat – ska vi behöva stå ut med detta velande? Skolan är en fabrik som producerar utbildning, i förlängningen allmänbildade och anställningsbara medborgare. En viss del av undervisningen måste därför behandla normer, etik och moral, observera svenska sådana eftersom det är svenska företag och organisationer som man utbildar arbetstagare till (har man inte rätt attityd till ett jobb som erbjuds så hänger man ganska löst).
          Allt som är kontraproduktivt i skolans arbete måste lösas snabbt och effektivt. Elever (och anhöriga) med ett beteende som stör skolarbetet måste avvisas direkt från den primära verksamheten, varvid man tar detta problem i en sekundär organisation, och då gäller ord och inga visor. Snabba beslut är helt avgörande för resultatet vad det än utmynnar i. Väntetiden är guld värd för en dissident, han hinner rationalisera skeendet ur sin synvinkel, skaffa medlöpare och ursäkter och göra problemet mycket större än vad det egentligen är. Är det bara män som förstår hur unga killar tänker? Ja, troligen. Så sluta med att humma och vara tafflig, alla män kan mycket bättre än så. Var tydlig, snabb och målinriktad. En chef jag hade avbröt alltid alla långa utläggningar med frågan: ”Vad ska vi göra, är det ja eller nej?”. Några sekunder senare var beslutet fattat.

Kommentera