Det omätbaras lockelse

Att mäta är att veta, är en gammal god regel inför allehanda beslut. Det fungerar också som kontroll på uppnått resultat. Å andra sidan har någon sagt att, En man med två klockor kan aldrig lämna exakt besked om tiden. Däri finns även en nödutgång för dem som inte vet, rent av en lockelse. För om man kan lämna påståenden som ingen kan mäta, då kan man inte heller hållas ansvarig för att ha lämnat oriktiga uppgifter. Detta har blivit den moderna tidens gissel

Vi kan börja med en av de äldre osäkerheterna, Gud. De religiösa skrifterna och lärorna säger alla att människan kan inte veta guds vilja. Ofta sägs även att vi inte ens ska söka förstå guds vilja, det är hans vilja. En självmotsägelse redan där. Prästerskapet säger sig veta, men ändå inte. Profeterna kanske vet, men de har haft fel så ofta att det för det mesta är få som tror dem. För den som vill manipulera andra är dock religion fortfarande mycket gångbart, lagom luddigt och man kan ju inte veta.

Den stora omätbara lockelsen i vår tid är klimathotet. Det påstås att våra utsläpp av koldioxid höjer den globala medeltemperaturen till katastrofala nivåer. Men ingen har lyckats mäta det, klä det i faktiska siffror. Allt är bara antaganden, gissningar och modeller. Polarisarna kanske smälter så mycket att haven stiger. Isbjörnarna kanske inte har någonstans att vara. Permafrosten kanske släpper. Ökenutbredningen kanske tilltar. Livet på Jorden kanske är hotat. Men ingen vet, för ingen har lyckats verifiera via mätningar. De som blir upprörda över att man avslöjar deras ångest som obefogad brukar försvara sig med Försiktighetsprincipen. Men enligt naturvetenskapliga principer är försiktighetsprincipen endast tillämpbar på KÄNDA risker. Vid okända risker kan man nämligen inte veta vad som skulle kunna vara en tillämplig försiktighetsprincip. Den som mäter vet, men den som inte mäter kan komma undan med lögner.

Hur är det då med andra osäkerheter i vår politiska vardag? Vad betyder genusteori? Vad mäter den på ett allmängiltigt vis, så att vi kan nyttja mätningarna för beslut om framtiden? Inte ett dyft! Den kommer bara med dumheter som när de tillbakavisas som strunt, återkommer med nya dumheter.

Men brottslighet då? Där är väl politiken intresserad av att veta om det finns något fog för vissa människors oro att ökad invandring utan kontroll på vilka som kommer hit, riskerar leda till högre brottslighet? Nej, de rutinerade politikerna vägrar låta staten göra aktuella mätningar, för de vill inte veta. De vill inte kunna hållas ansvariga för sina beslut. Så där tvingas privatpersoner, som Ann Heberlein mäta. Hon gör det med hjälp av crowdfunding för sina omkostnader, med aktivt motstånd från organisationer som står makten nära.

Välfärd låter bra och som något alla vill ha, men vad är välfärd? Hur mäter man det? Kan man utlova välfärd utan att definiera vad det är? Kan man sätta upp mål som inte är definierade och som därför inte kan mätas? Vems välfärd är det vi talar om? Kan det finnas bättre välfärd än den som skapas av den svenska modellen? Kan man mäta den svenska modellens effektivitet?

Vänstern har länge kämpat för mer identitetspolitik. Det betyder förenklat att alla människor tillhör någon förtryckt minoritet. När dessa klassas till ett identifierat (löst eller strikt kan variera) kollektiv, då bör någon företräda dem, exempelvis den vänster som identifierat minoriteten. Den som därefter utsätts för orättvisa kan endast få sin klagan godkänd om man kan göra gällande att man förtrycks på grund av sin identitet så som tillhörande ett visst kollektiv. Man tar på sig sin offerkofta och säger sig vara offer ofta. Räcker inte offerkoftan till får man ta på sig hela offerallen, alltså offerrollen.

När identitetspolitik blir fastställd praxis vidtar det som av makten kallas för positiv särbehandling, det vill säga diskriminering mot dem som inte fått sin identitet klassad som godkänt offer. För många människor blir det angeläget  att bevisa att de just är särskilt utsatta på grund av sin identitet. Man kan dessutom ackumulera poäng genom att tillhöra flera ”drabbade” identiteter på samma gång. Same, kvinna, svart och lesbisk torde ge många poäng. Men finns det något objektivt mätbart bakom dessa ”identiteter”? Nej, är det enkla svaret. För i identitetspolitiken ingår att man inte behöver bevisa något. Känner man sig som en svart samisk kvinna med diffus könsidentitet så är man förmodligen det, och den som ifrågasätter detta är tvivels utan fascist!

Behöver jag berätta om vad begreppet hållbarhet innebär och hur det är definierat? Nej, tänkte väl det. Det är ju ludd på en flumskala som slår det mesta.

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

15 kommentarer till Det omätbaras lockelse

  1. Stefan Eriksson skriver:

    Koldioxiden i vår atmosfär utgörs av 3 ppm. 3 utav 10000 alltså. Det går att mäta med tillförlitliga metoder. Resten av det som översteprästerskapet gör gällande om vårt klimat och dess nycker är bara bedömningar (tro) om sakens tillstånd.
    Den politiker som säger sig veta vad som händer med vårt klimat om halten co2 ökar till 4ppm, bör kunna presentera objektiva fynd till detta, om jag skall anförtro denne något som helst ansvar.

    • dolf skriver:

      Njae, du får nog korrigera dina siffror lite, det var 300 (inte 3) ppm för ung. hundra år sedan. Numer något över 400 ppm.

      • Stefan Eriksson skriver:

        Japp, ser du! Här svamlar jag om fakta! Tack för rättelsen!
        Part per million är det ju!
        Inte ”part per tiotusen”.

  2. Jan Andersson skriver:

    Smärta är vad patienten säger att det är.

  3. Samuel af Ugglas skriver:

    Frihetsportalen är en av de få företeelser som avslöjar vad ”relativiteter” är för något.
    Var det inte Olof Palme som övertygade svenska folket att ”en sanning” inte existerar?
    Dyrköpt erfarenhet kan man väl säga!

  4. Göran skriver:

    Fråga ett företag när de skriver om hållbar produktion eller något liknande. De kan inte förklara. Vad ska de mäta det mot? Och vet de att det de påstår är hållbart verkligen är hållbart?

  5. Sten-Arne Persson skriver:

    Bra Mats! Hoppas att din filosofiska redogörelse för hur tvärtomkulturen frodas ska spridas i vida kretsar så att vårt folk blir ”vaccinerade” mot massmedias lögner. När rätt och mätt omvandlas till fel med massmedias benägna bistånd har svenska folket tappat fotfästet i sitt eget land. Du Mats har kraften att öppna ögonen på vårt folk med ditt enkla och tydliga språk.

    Jag kommer att tänka på några exempel där massmedia tillsammans med de folkvalda, mot bättre vetande, har lyckats kollra bort den svenska folkmajoriteten.

    ATP-manipulationen 1960 Tre linjer i folkomröstningen. Borde varit antingen Ja eller Nej + (Königson FP) som röstade ”fel” när frågan avgjordes i riksdagen.

    ATP-reformens felaktiga beskattning när alla enskilda firmor fick betala skatt på skatten från 1960 till 1975 då Astrid Lindgren 1976 på våren stoppade den orättvisan då hon berättade sagan om Pomperipossa som hade fått betala 102 procent i skatt. Vi var många som arbetade på LRF:s Driftsbyrå 1972 som uppmärksammade att fyllnadsinbetalningarna av skatt ökade från år till år på ett onaturligt sätt. Jag gick in till min chef som var regionchef i mellersta regionen och påtalade tre år i rad efter deklarationssäsongen och blev allt bryskare tillrättavisad varje gång. Jag gick hem på min kammare och författade en motion till LRF där jag gjorde en mall på tre år som jag jämförde med en vanlig löntagares beskattning. Då blev saken helt uppenbar, eftersom enskilda firman inte fick göra avdrag för egenavgifterna förrän året efter beskattningsåret. Motionen behövde jag aldrig försvara, eftersom vår kära Astrid Lindgren fixade saken på en minut i TV med den svarslöse finansministern Gunnar Sträng. I fjorton år hade småföretagarna, LRF:s Driftsbyrås kunder, betalat mer skatt än de skulle behövt göra om någon räknat på det från början. Det finns två huvudförklaringar till det som skedde och förmodligen någon till.

    Den första är att hela svenska skatteexpertisen suttit och sovit i 14 år.

    Den andra är att den ”osynliga” makten hade gjort detta med flit.

    Strax efter på våren var jag på LRF:s Länsförbundsstämma i Örebro. Där min motion ansågs besvarad. Det som var intressant på stämman var att en representant från riksförbundet uppmärksammade stämman på att vi i fortsättningen får göra schablonavdrag med egenavgifterna. Men vi kan ju inte begära att vi ska få två avdrag på samma år när felaktigheten nu ska rättas till. Vi har lyckats komma överens om att vi får dela upp det andra årets avdrag på tre år i tre lika delar.

    Jag påpekade att det enda rimliga vore att vi fick tillbaka all den skatt som man felaktigt pålagt de enskilda firmornas ägare med ränta. Ingen vågade dock stödja mitt förslag. Det handlade inte om småpengar om man skulle ha indexerat de årliga felaktiga beloppen från 1960. Denna flathet från LRF och övriga småföretagarföreningar upprör tydligen ingen, i synnerhet som det i hög grad drabbar landsbygdens befolkning.

    I sammanhanget förtjänar nämnas lögnpropagandan om den samhällsekonomiska lönsamheten av barnomsorgen och invandringen som skulle få oss att tro att vi skulle få sänka vår standard om inte båda arbetade utanför hemmet respektive att utan invandring skulle ingen kunna ta hand om oss när vi blev gamla. Vilka false flags!

    En annan var det största rånet på låginkomsttagarna i modern tid. ”1990 års skattereform”. Den som är intresserad kan läsa NUTEK:s utredning B 1994:3. De som före reformen hade 2 miljoner i årslön kunde på grund av skattesänkningarna ha sänkt sin forna bruttolön med hälften utan att förlora i nettolön. Den som hade 1 miljon i årslön kunde sänkt sin bruttolön med 480 000 kr. Den som hade 500 000 kr i årslön kunde sänkt sin lön till 300 000 kr utan att förlora. Den som hade en bruttolön på 300 000 kr (kommunalrådslön i Hallsberg på den tiden) kunde sänkt sin lön med 100 000 kr utan att förlora.

    Som lök på laxen höjde man sina löner som om ingenting hade hänt. Det jag krävde var att
    man skulle göra en lönerevision utifrån beloppen ovan, innan man förhandlade om en höjning av lönen utifrån den reviderade nettolönen.

    LO:s skatteexpert skrev i Föreningsbankens tidning att skattereformen hade en låginkomstprofil.

    Tyvärr finns det många liknande False flags ytterligare att påminna om

    • mats skriver:

      Bra Sten-Arne, att du har konkreta siffror på sådant som vi andra minns lite dunkelt, men inte begrep fullt ut hur illa det var!
      För att ställa historiska missgrepp till rätta måste man ha långt minne och fakta att komma med. Tänk om MSM kunde plocka fram dylikt någon gång, de har ju alla gamla lägg i arkiven.

      • Göran skriver:

        Här har du svaret på anledningen till att politiker och MSM hatar Internet och vill begränsa Internet. De vill inte bli påminda om hur det var tidigare eller rättare sagt vad de skrev eller påstod en gång i tiden. Vad gäller politikerna blir allt 100 % fel om man blickar tillbaka.

    • Göran skriver:

      ”LO:s skatteexpert skrev i Föreningsbankens tidning att skattereformen hade en låginkomstprofil.”

      Det visar på hur LO är totalt utanför verkligheten. Det finns inga skattereformer från socialdemokraternas sida som har en låginkomstprofil.

      En riktig låginkomstprofil vore 0 % i skatt. England har ett grundavdrag på cirka 135.000 kr för arbetsinkomster och cirka 44.000 kr på kapitalinkomster. Det kulle jag kunna kalla en låginkomstprofil.

  6. dolf skriver:

    ”Men enligt naturvetenskapliga principer är försiktighetsprincipen endast tillämpbar på KÄNDA risker.”
    Det har jag aldrig hört, men det både låter och känns rätt. Har du någon bra referens som ger en vederhäftig logisk argumentation för det?

    • mats skriver:

      Stig Wandén, som är något slags miljökonsult gav 1999 ut Miljö, livsstil och samhälle. Den blev kurslitteratur på miljövetenskap B som jag gick något år senare. Mina anteckningar säger att på sidan 143, under Divergenta åsikter, säger Wandén: ”Jag råder till och med till försiktighet vad gäller den så kallade försiktighetsprincipen.”

      När jag tidigare har hänvisat till wikipedia och andra uppslagsverk har det alltid stått så som jag skrev, försiktighetsprincipen kan endast tillämpas på kända risker. Men nu har det ändrats. Om ändringen har emanerat från politiska beslut i FN, EU, svenska miljömål och liknande eller om ändringen har gjorts av aktivister som fått in den i politiska beslut utan att politikerna har förstått skillnaden ska jag låta vara osagt.

      Men nå lurt är det, som Owe Thörnqvist konstaterade i Albin och Pia, där amerikabrevet var poststämplat i Yxkroken!

      • dolf skriver:

        Ah, jag får väl klura på det litet så reder jag nog ut det och får bitarna att falla på plats på rätt sätt.

  7. Ulf45 skriver:

    Jag hörde en gång på 80-talet från tillförlitligt håll att för franska medel- och låginkomsttagare fanns ett grundavdrag på dåvarande 30.000 FFR per år. Motiveringen till avdraget skulle ha varit att de här grupperna kunde ju ändå inte fuska i sina självdeklarationer.

Kommentera