Dagens gästskribent är Stefan Eriksson.
2018-val till Sveriges riksdag. Då är det dags igen att som lydigt boskap sätta av en stund vid valurnan. Inte är det väl så stor del av befolkningen som ”hoppar jämnfota” över denna begivenhet, tvärtom ”släpar” sig väl de flesta dit med en känsla av uppgivenhet över sakens tillstånd.
Apropå ”boskap”, vill jag tillstå att jag känner till djur i min omgivning som uppvisar en betydligt större vilja att göra sin ”röst hörd”, än många människor i min bekantskapskrets. Det är väl det ”skandinaviska lynnet”, kombinerat med en fostran om att det är inte den som skriker högst, som nödvändigtvis får först.
Politik är att prioritera, kanske får betraktaren något exempel på prioritetsordningen och vilken tyngd detta område skall få ha i valrörelsen. Jag gissar på att skola, vård och omsorg, om varandra, kommer att nagelfaras på politikers vis, där reala argument, falska påståenden, överdrifter och mellan varven grova underskattningar används som ammunition i kampen om de 349 sittplatserna på Helgeandsholmen.
Politik är att projicera på samhällets problem så att mått och steg kan tagas för att finna en godtagbar lösning som faller flertalet i smaken. Det kan handla om att stifta lag, eller i förkommande fall retuschera en del gammal ”skåpmat”.
Väljarnas deltagande i allmänna val till politiska löften, försäkringar och kanske till och med ett reellt förslag på en ”lösning” till uppkomna problem, är kanske den allra viktigaste beståndsdelen i ett demokratiskt system.
Att upprätthålla deltagandet är en av de viktigaste beståndsdelarna i ett demokratiskt styrelseskick.
Jag har ett förslag för att möjligtvis kunna vitalisera processen som ett val till beslutande församlingar innebär:
Vi har idag en valmyndighet som har att sköta det praktiska arbetet med att iscensätta ett val. Jag föreslår att dess uppdrag utökas till att informera väljarna om FAKTISKA OBSERVATIONER gjorda i en dåtid. Jag väljer att benämna dessa observationer då de kunnat verifieras för, OBJEKTIVA FYND.
Myndighetens handläggare skall redan innan utlåtande om ”sakernas tillstånd” vara införstådd med att ens en antydan om subjektivt tycke eller bedömningar om politiska utspel och dess innebörd, renderar i att uppdraget tillfaller en annan. Direkt och utan möjlighet till ”omplacering” inom myndigheten.
Jag skulle vilja se en valrörelse där vi som väljare tillmäts en större möjlighet att kunna särskilja uttalanden från nominerade politiker huruvida det är dennes bedömning eller baserat på objektiva fynd. Mycket av debatten inför val ”ockuperas” av ”tyckande, bedömningar, önsketänkande och subjektivt snömos”, som naturligtvis påverkar deltagandet och intresset i negativ riktning. Legitimiteten avtar och gemensamma ansträngningar för att hantera faktiskt uppkomna behov av gemensamma lösningar, har svårare att finna gehör hos flertalet.
Det behövs en officiell ”faktakontroll” av politiska påståenden så att väljaren har en rimlig chans att fatta ett beslut baserat på annat än ”floskler och allehanda lösryckta fantasier”, som var och en naturligtvis kan bekänna sig till, men inte som förtroendevald.
Varför skulle inte det vara möjligt?
Svar finns säkert hos er som läser detta.
Vänliga hälsningar:
Stefan Eriksson
RSS – inlägg
Det du efterlyser är medias uppgift att utföra, sen har de väl med tiden tappat fokus på den uppgiften och mer gått över till att se till att folk röstar ”rätt”.
Ett gravt fel inom politiken idag är att man fattar för många beslut baserade på känslor än på fakta. Vi har för många politiker som är känslostyrda, vi ser det tydligast i migrationspolitiken och miljöpolitiken.
Jo, det är verkligen svårt att argumentera för att en ”myndighet” skulle tillerkännas rollen som ”faktakoll”. Så lågt är mitt förtroende för myndigheters arbete överlag att det känns som att ”skjuta sig själv i foten”, när man famlar efter en lösning avseende bristen på fakta i den politiska debatten.
Gammalmedia är överhuvudtaget inget alternativ till lösning av problemet.
”Nymedia” (bloggar som denna) lär få vidkännas stora inskränkningar i sitt arbete då ”statscencur” lär öka i omfattning.
Forskare knutna till högskolor och universitet har ju också sålt sitt faktabaserade oberoende till politiker som håller i anslagen.
Är det dags för ett nytt politiskt parti; OBJEKTIVA PARTIET. ?
Vi måste vara försiktiga så vi inte stoppas av en sanningsminister. Vi ser hur bra det har gått med data och fakta om klimathotet och invandringen. I alternativa medier har många sanningar kommit fram som MSM har försökt dölja/välja bort för att de inte passar bilden.
Objektivism finns redan som en politik filosofi. Det är Ayn Rands inte oävna bidrag till mänsklighetens tankar.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Objektivism_(Ayn_Rand)
Men ett statligt sanningsministerium? Jag förstår att Stefan, som har viss insikt hur det fungerade i DDR, efterfrågar det i provokativt syfte. I Sverige riskerar det dock att få motsatt verkan. Normalt tycker människor att det är de som ska bestämma vad politikerna ska besluta. Men i Sverige tycks en majoritet acceptera att bli tillsagda av politikerna vad de ska tänka och tro.
Media är inte heller någon granskare av politiken i Sverige. Här är det media som sätter dagordningen för politiken. Jämför gärna med wag the dog.
Det vore något att stilla bedja om, för något annat kommer vi inte att göra. Mitt bidrag till kommunpolitiken vore att avskaffa den. En kommun skall skötas som ett företag: skapa så mycket värde som möjligt för invånarna med så litet pengar som möjligt. Snålhet skall vara ledstjärnan, överskott i budgeten skall inte ses som ”vinst” utan betalas tillbaka till kommuninvånarna, med en ursäkt och förklaring. Åttio procent av alla idéer skall förkastas för att kunna satsa fullt på de tjugo procent som är realistiska och gynnar så många som möjligt under så lång tid som möjligt. Behövs någon gång politisk vägledning, får man i värsta fall vända sig till Stockholm.
Jag frågade en kommunpolitiker efter att man varit i blåsväder efter flera års egendomliga diskussioner om beviljade och återtagna tillståndsgivningar för både privat och allmänt byggande:
”Varför anlitar ni inte några externa experter utan hemmablindhet och politiska låsningar för att se över kommunens areal och se på alla framtida möjligheter och skriva en vitbok över vilka vägval som är realistiska och ge befintliga och nya invånare en agenda och kommunledningen en mall för framtiden?”
Svar: ”Det går inte. Förutsättningarna ändras hela tiden.”
Snacka om att se så långt näsan räcker!
Jag läste en artikel om Malmö kommuns ekonomi. De påstår att den är bra, att de har en budget i balans, trots nästan 5 miljarder i bidrag från skattebetalare i andra kommuner.
Dock slår det mig att en kommunal budget aldrig kan vara i balans. Hela kommunens budget bygger faktiskt på att inkomsterna sker via våld eller hot om våld. Så fort en kommen startar en utgift uppstår en obalans. Obalansen sker i kommunens invånarens plånböcker.
Den viktigaste. Hur får vi till en Grundlag, Regeringsform som skyddar den enskilde medborgarens LIV och EGENDOM mot övergrepp från överheten, det må vara svenskar, muslimer eller andra främmande individer?
Hur råder befolkningen bot på schackrandet och manipulerandet bakom ryggen på ”HELA VALMANSKÅREN”, det är den näst viktigaste frågan under nuvarande regler
För övrigt tycker jag att ”blankpartiet” borde representeras i Sveriges Riksdag och ”riksdagens medlemmar” reduceras till under hälften av dagens ansvarsbefriade parasiter.
Och varför har vi partival när vi inte kan utkräva ansvar av politiker?
Menar du att om 70% av de röstberättigade röstar så skall 70% av riksdagsplatserna besättas och 30% stå tomma?
Dock har det ingen påverkan på utgången av röstningen i riksdagen. Det hela skulle fungera om alla beslut formulerades så att en ändring kräver ja. Det måste således bli en majoritet som har tryck på ja-knappen. Tomma platser innebär inga ja-tryckningar.
Är det inte tänkt eller står skrivet att ”riksdagen” skall representera hela befolkningen? Socialisternas budskap om solidaritet och alla skall med har aldrig klingat så falskt som nu.
Just nu representeras befolkningen av en socialistisk minoritet. Det kanske blir ändring på det vad det lider när invandrade muslimer etablerat sig, om inte till höstens val men förmodligen till nästa.
Hur skulle man då kunna garantera att denna kombinerade val och sanningsmyndighet inte blir infekterad av diverse aktivister, så som redan har skett med t.ex. skogsstyrelsen och länsstyrelsen? För det skulle ju bara leda till att vinklade fakta släpptes fram, var på vi i praktiken får en propaganda-myndighet… grrrr.
Niklas har helt rätt i sin ”farhåga”, då myndigheter idag kidnappats av en massa ”tyckande, bedömningar och ibland rena fantasier”, som sedan påstås kunna stävjas hos ”rättsvårdande” myndigheter.
Propagandan, ofta med ursprung i diverse ngo,s är det många av oss som ser idag, så frågan Samuel ställde här ovan är klart berättigad; varför skall vi rösta på politiker överhuvudtaget?
Ett alternativ bör övervägas med det snaraste, om inte kommer en diktaktor se sin chans till en tid i ”rampljuset”.
”Tycka” skall stå var och en fritt, problemet uppstår när politiker gör gällande att det de tycker är objektiva fakta. Fler och fler genomskådar detta förhållande och slutar ”gå till valurnan”.
Följande kommer att ske efter valet i höst:
Skolan blir inte bättre.
Sjukvården blir inte bättre.
Pensionsålder kommer att höjas.
Polisen blir inte bättre.
Alla myndigheter kommer att kosta mer.
Fler myndigheter kommer att skapas.
Försvaret blir inte bättre.
Integrationen kommer inte att lyckas.
Klimathysterin kommer att fortsätta.
Skatterna kommer att fortsätta öka.
Stöld av privat egendom kommer att fortsätta.
Jordbruket kommer att försämras.
Kärnkraftverk kommer att läggas ned.
Folks hälsa på grund av vindkraftverk kommer att försämras.
Ja, listan går att göra väldigt lång. Det är totalt meningslöst att rösta.
Den viktigaste frågan är invandringen. Om det inte sker ett totalt stopp och utvisningar, är alla andra frågor för Sverige totalt meningslösa. Inom tio år kommer alla Sveriges kommuner ha så stora utgifter att kommunalskatten kommer att behöv höjas 5-20 kr per hundralapp.
Det enda vi kan hoppas på är att något händer som gör att folk får lida riktigt ordentligt. Kraftiga störningar i elleveranserna till storstäderna under riktigt kalla vintrar, så de naiva storstadsborna börjar frysa ihjäl kanske kan få några att använda hjärnan till det den är till för.
Din lista har jag kopierat och lagt i min skrivbordslåda. Inte för en sekund tvekar jag att Du får fel men vi åldras fort nuförtiden sett med socialisternas ögon. Det är deras livsluft!!!
Det viktigaste är att vi får rätt att stryka kandidater på listorna. Det skulle ge oss praktisk makt. Och det är lätt att införa och alldeles gratis.
Kommer aldrig att hända. Vi får bara visa att vi gillar en kandidat aldrig att vi ogillar någon kandidat. Han kan känna sig utpekad och bli ledsen.
Oavsett vilken partitillhörighet den har som har så f-bannat svårt att skilja på sin egen bedömning och objektiva fakta, OGILLAR jag denne och vad den står för.
(Mp och dess representanter leder väl ligan i osakligt beteende)
Jag vill att möjligheten skall finnas att peka ut denne, så att väljaren har en rimlig grund för sitt val.
Blir denne ledsen är det ”smällar vi får ta”.