Det är valår

Varenda gång Magdalena Andersson begär förtroende för socialdemokratisk politik, för att de har statens finanser i ordning, kom då ihåg att de ordnar det på din bekostnad! ECBs mätningar visar gång på gång att svenskarna ligger i europabotten avseende privat förmögenhet. Greker, italienare och andra har väsentligt större disponibel privat förmögenhet än vad svenskarna har.

Det är så det ser ut eftersom sossarna styr skatter och statlig budget så att staten klarar sig, medan medborgarna blir beroende av staten för varje aktivitet och varje del av livet.

Det finns en annan skillnad också. I Europa har majoriteten av varje lands parlamentariker universitetsexamen i något ämne. I en del länder är juridikstudier vanligaste examen. I andra är det ingenjör, medicin, humaniora, språk, historia, osv. Det är lite olika mellan länderna och säkert lite olika över tid.

Sverige är det enda land där parlamentarikerna med akademisk examen är i minoritet i kammaren jämfört med dem som inte har någon akademisk examen. Nu är det långt ifrån alla examina som imponerar på mig, men kan ledamöternas utbildning ändå ha någon betydelse för hur parlamenten behandlar ärenden innan omröstning och hur de slutligen röstar? Kan de förstå vad de akademiskt utbildade tjänstemännen presenterar? Kan de argumentera emot? Eller är det bara partipiska och knapptryckarkompani som gäller? Vart lämnar det vår demokrati?

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 svar på Det är valår

  1. Göran skriver:

    Varje land och dessa invånare har alltid uppfattningen att just deras sätt är det rådande. Till exempel tror varje land i Europa att just de har den bästa djurhållningen eller jordbruket och ska man äta mat ska det komma från sitt eget lands produktion. (Det spelar således ingen roll hur bra lagar vi har i Sverige för inget annat land bryr sig om det.)

    Med ovan vill jag påvisa vad vi svenskar tror, att Sverige är ett rikt land, att våra finanser är välskötta osv.

    Precis som Mats imponerar inte akademiska titlar på mig. Det är inte kunskapen i sig. Jag ifrågasätter inte att en ingenjör har en bra och utbildning utan det handlar mer om vilken bildning var och en har på sidan om sin tekniska utbildning eller vad det än må vara.

    Det hela handlar om den indoktrinering som sker som en integrering i utbildningen. Förutom att våra barn får lära sig att räkna och skriva får de lära sig en massa floskler om klimatet, om mat, om Donald Trump, om allas lika värde, om genus och oändligt mycket mer. Framförallt får de lära sig att inte ta ansvar för sitt eget handlande. De in sin tur för de vidare när de blir föräldrar. Vi får således både föräldrar, skola och media som alla påverkar det uppväxande släktet.Många får något som kallas för inlärd hjälplöshet. Dessa i sin tur går ut i samhället och påverkar på alla möjliga nivåer efter sin indoktrinerade norm.

    Till saken. Vi svenskar förstår inte längre vad individuellt ansvar är för något, att vi själva måste vara herre över vår egen situation. I stället för att varje individ sparar och bidrar till kapital överlåter vi åt staten att sköta det, i tron att den kommer att pyssla om oss. Därav är svenskan ett mycket skuldsatt folk.

    • Jan Andersson skriver:

      Bra sammanfattning av läget. Vid produktlanseringar lyckas man alltid om man hittar något som ökar bekvämligheten för många. Eller som gör att folk slipper att tänka själva. Sossarna har verkligen sålt in sin politik. Partier som pratar för mycket om skyldigheter och eget ansvar får inga röster.

  2. Samuel af Ugglas skriver:

    När skall svenska medborgare få chansen att sparka bedrägliga politiker?
    Hela rekryteringen och arvoderingen är dödssjuk, se bara till Persson till St. Torp och Reinfeldt för att ta några av de värsta exemplen!

    • Åke Sundström skriver:

      Sparka blir svårt, men det är lätt att sätta gränser för de bedrägligas illgärningar. Lösningen heter ”beslutande folkomröstningar”. Så vem kan förvånas över att Löfven, Kristersson och alla andra ledande politiker är svurna motståndare till en sådan direktdemokrati? Som Mats ibland påpekat har även den metoden sina nackdelar, men i dagens Sverige, som inte längre går att beteckna som en reell demokrati, skulle den innebära ett hälsosamt tillfrisknande.

Kommentarer är stängda.