Prätorerna tvingar sig in

EU har bestämt att all bisam inom unionen ska utrotas. I Tyskland och Holland har de små gynnarna påkommits med att underminera kanalbankar och liknande. I Sverige är bisam emellertid ett uppskattat vilt i norra Norrland.

Enligt Jakt och Jägare har nu Naturvårdsverket bestämt att de skyddsjägare som söker hindra mårdhundens spridning i landet också är skyldiga att utrota bisam. Därför har de begåvats med oinskränkt rätt att gå in på alla marker och skjuta/avliva all bisam. Om du har bisam eller ej på din mark, spelar mindre roll när statens ”terminators” bereder sig tillträde till din mark.

Här sätts alltså ett prejudikat att staten kan bjuda in sig själv till vad som helst, när som helst och hur som helst på privat egendom. Vad är det nästa gång? Undanröjande av illegala rabarber eller grankottar?

Det här inlägget postades i Äganderätt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Prätorerna tvingar sig in

  1. oppti skriver:

    Det finns väl andra naturfenomen som bekämpas.
    Björnloka tex.

    • Niklas skriver:

      Även flyghavre tvångsbekämpas sedan gammalt

      • mats skriver:

        Men visst är det markägarens ansvar i första hand?
        Skillnaden mot bisam är ju att bisam inte gör skada i Sverige. Tvärtom håller den grunda fågelsjöar öppna.

  2. Göran skriver:

    Nästa skyddsjakt blir nog på svenska markägare med fel åsikter.

    Det vore naturligt att den som har jakträtten i fösta hand jagar bisam och att denne i andra hand anlitar en skyddsjägare.

  3. Samuel af Ugglas skriver:

    Se där, ALLEMANSRÄTTEN griper omkring sig med nya utmaningar för den livshotade landsbygdsbefolkningen och den svenska livsmedelsproduktionen.
    När skall olyckan drabba röstboskapen?

  4. Kgb35 skriver:

    Om dina djur har allmänfarlig smitta, eller som de vill få till det i nya bireglerna, kan ha en smitta. Har det allmännas representant rätt att göra sitt.

  5. Risto Matinen skriver:

    Tja, här blir det svårt för de flesta libertarianer, även för mig.

    Hur ska man betrakta och behandla de som på eget bevåg planterar in djur/växter på andra områden än de hör hemma? År det ens OK och vad göra när det redan skett?

    Det är en sak att ha husdjur och en annan att påtvinga andra genom att släppa ut främmande arter/raser.

    Om du släpper ut skadedjur såsom politiker, ska jag då inte få jaga dem på din mark?!

    • mats skriver:

      Vad är det som blir svårt menar du?
      Bisam och vårdhund är invandrade från Finland, inte utsatta av någon i Sverige. Menar du att vi ska åka till Finland eller kanske vidare till Ryssland och Baltikum för att jaga dessa djur?
      Att jag får jaga de djuren på min mark är en självklarhet.

      Vi har restriktioner mot att plantera ut främmande arter. Men det finns även statliga tjänstemän som jobbar för att de ska få sätta ut visent och en del andra arter i svensk natur, bara för att de (förmodligen) funnits här en gång för länge sedan. Men markägarna ska inte få någon ersättning eller ha något att säga till om i frågan. Prätorsfasoner igen!

      • Risto Matinen skriver:

        Såsom jag skrev, tyckte jag räckte, men förmodligen inte eftersom du frågade.

        I grova drag: Vem som helst skulle kunna släppa ut vad som helst biologiskt på sin fastighet. Är det acceptabelt?

        Flera främmande arter och raser har släppts ut i vårt land av enskilda och av staten. Den värsta är invasionen av asylparasiter! De skulle jag vilja ha jakträtt på!

Kommentera