Jag gör här en liten sammanfattning och en kommentar. Stundtals använder jag hans jag-form utan att för den skull citera ordagrant eller översätta allt.

Naturligtvis levererade Wenzel en del artigheter och standardfraser, men det genomgående temat var en tydlig kritik. Efter de inledande orden avslöjar han att hans övertygelse är att det bästa Fed kan gör är att stänga, att helt upphöra med sin för ekonomin och nationen skadliga verksamhet.

Det första grundfel Fed gör, är att hantera den ekonomiska vetenskapen som om den innehåller konstanter på samma sätt som exempelvis fysiken. Men det gör inte ekonomin. Därför kan man inte heller ställa upp ekvationer för ekonomisk politik på samma sätt som när man i fysiken kan beräkna en projektilbana. I fysiken kan framtiden beräknas när man känner till utgångsläget. Det kan man inte med ekonomin. Trots detta kommer det gång på gång utredningar och besked från Fed, (och andra centralbanker, min anm.) som bygger på att det finns ekonomiska konstanter som gör det möjligt att exakt förutspå framtiden. Wenzel ställer flera gånger den direkta frågan, “hur tänker ni egentligen på det här stället?”

Wenzel forstästter med att ställa sig kritisk till den keynsianska modellen att efterfrågan driver ekonomin. Österrikeskolan och Wenzel menar att det omvända förhållandet gäller. Det är produktionen som driver ekonomin. Alla vet att de måste producera för att leva. Därför uppfinns och tillverkas allt möjligt. Detta säljs sedan till det pris marknaden enas om. Som exempel hävdar han att efterfrågan inte producerat plat-tv, iphone, ipad och microvågsugnar. Det är producenterna som tagit fram dessa produkter för att söka en marknad. Så drivs ekonomin.

Ekonomisk fundamenta talar om tillgång och efterfrågan, i den ordningen. “Tror ni inte på tillgång och efterfrågan?” frågar Wenzel. Ni brukar i era akademiska resonemang hänvisa till teorin om tillgång och efgerfrågan. Men tror ni inte på det när ni justerar makroinställningarna i ekonomin? Inser ni inte att ni dopar marknaden när ni trycker mer pengar för att öka efterfrågan på konstgjord väg?

(Sådan dopning av marknaden med kalleankapengar flyttar värden, från reala värden till fiktiva värden, från jord, skog och stål till banker och börs. Det flyttar makt från praktiker till teoretiker. Från dem som ser pengar som ett medel för sin verksamhet till dem som ser pengar som målet med sin verksamhet. Det överför makt och pengar, från jordägare, arbetare, uppfinnare och fabrikörer till politiker och kapitalister. Med andra ord, från närande till tärande sektor. Min anm.)

Ni påstår att lönerna häftar fast vid en för hög nivå när priserna faller och att ni därför måste trycka mer pengar för att hålla ekonomin igång. Jag ser med stigande förvåning hur ni samarbetar med era ekonomikollegor i regeringarna för att hålla uppe lönerna på konstgjorda nivåer i en nedåtgående ekonomi.

Både Herbert Hoover och FDR ansträngde sig för att höja lönerna under depressionen. Är ni verkligen förvånade att lönerna häftar vid en högre nivå när ekonomin går ner, att tillgång och efterfrågan inte fungerar som det ska?

I dagens ekonomi har man flyttat fokus, nu hålls ersättningarna för att inte arbeta uppe. Är det verkligen förvånande att arbetslösheten är så hög när det betalas så bra för uteblivet arbete? Wenzel citerar Kgl Vetenskapsakademins motivering till att Dale Mortensen och Christopher Pissarides fick Nobelrpiset i Ekonomi 2010.

“En slutsats är att en mer generös ersättning vid arbetslöshet leder till högre arbetslöshet och längre söktider.”

Sedan Fed grundades 1913 har penningmängden ökat med 12230%. Varför öka penningmängden, vilket minskar pengarnas värde, när värdet av den ersättning man får för en produkt understiger produktionskostnaden? Sådant minskar lönsamheten och utbudet.

Varför säger man sig samtidigt värna stabila prisnivåer? Det är väl bra om produktionskostnaden minskar. En dator kostar idag en bråkdel av vad en dator med motsvarande kapacitet kostade för tio år sedan. Hur tycker ni att stabiliseringsarbetet lyckas för er?

Inflationen har sedan 1913 varit 2241%. Så inflationsbekämpning kanske är ett sekundärt mål. Det verkliga målet kanske är att motverka svåra nedgångar i ekonomin. Sådana har inträffat 18 gånger på 99 år. I genomsnitt 5,5 år mellan varje recession. Särskilt förvånande är det att ni fortsätter med samma politik mot bakgrund av att ABCT (Austrian business cycle theory) har förutspått dessa effekter och gjort det korrekt. Enligt ABCT är det centralbankernas sedelpressar som orsakar de ekonomiska svårigheterna.

Mer direkt kan jag nämna att jag upprepade gånger 2008 varnade för en recession. Jag redovisade tydligt siffror som pekade på denna utveckling och ställde frågan, vet ordförande Bernanke vad han sysslar med? Han hävdade att risken för en nedgång i ekonomin har minskat! Ni har säkert i färskt minne hur det gick.

Under Bernankes ledning har det genomförts fler och kraftfullare policyförändringar än under någon tidigare fedchefs ledning. Det har resulerat i en mycket ryckig ekonomisk utveckling. Ett av dessa ryck är Operation Twist. Det är en metod som prövades redan 1961 av den tillträdande Kennedyregeringen. Avsikten var att genom höjda korta räntor, men bibehållna låga långa räntor öka inflödet av kapital. Det misslyckades och så sent som 2004 skrev tre fed-ekonomer en avhandling som granskade Operation twist. De ansåg att metoden misslyckats. En av denna avhandlings tre författare var Ben Bernanke. Då måste jag fråga, varför gör han om samma sak? Vill han att USA ska vara ett stort ekonomilabb och det amerikanska folket hans labråttor?

Ron Paul har flera gånger frågat efter en revision av hur mycket guld Fed förvarar i sin guldreserv. Han har inte fått något svar. Vi vet att det förekommit svindleri med den amerikanska guldreserven, men vi får inget veta om dess konsekvenser för guldreserven, varför det? De guldreserver som skyddsförvaras åt andra länders centralbanker redovisas minutiöst och visas till och med upp för skolklasser. Är det ett underbetyg till den egna förmågan på Fed?

Tack för att ni bjöd mig hit och bjuder på mat. Jag ska inte visa mig otacksam, jag stannar och äter med er. Sedan föreslår jag att vi gemensamt går härifrån, låser dörren och aldrig mer återvänder. Inget gott försiggår i denna byggnad. Det är etiskt och moraliskt bättre att överlämna den till spindlar och fyrbenta råttor.

Några sådana planterade formuleringar och begrepp är Agenda 21, uthållig utveckling, biologisk mångfald, gröna näringar, förnyelsebart, ekologiskt, försiktighetsprincip, Natura 2000, biotopskydd, ekosystemtjänst, biodiversitet, mångkultur, jämställdhet, klimathot. Halmgubbar brukar sådana skojarknep kallas på nätet.

Den som använder dessa begrepp och anstränger sig för att använda dem så som de förklarats för allmänheten, deltar inte i samhällsdebatten. En sådan person lånar ut sig som nyttig idiot till indoktrinering och propaganda.

Enligt offentlighetsprincipen har alla rätt att ta del av handläggningen i ett ärende. En ärendehandling som enkelt och kronologiskt visar vad som gäller i ett ärende och för en fastighet är diariekort och registerkort. Dessa skall inte förväxlas med Lantmäteriets fastighetsregister. Begäran om att få kopior på diariekort och registerkort bör alla göra som blir/blivit drabbade av myndighetshandläggning.

Att en handling ska diarieföras vet nog alla medborgare. Men får myndigheten skriva vad som helst i ärendemening eller är myndigheten skyldig att upprätta ett ärende enligt ansökan? Ska inte en ansökan prövas i sak? Lyssnar man till Bramstång står det klart att inget får förvanskas av myndigheten. De uppgifter som ägaren eller sökanden ingivit till myndigheten får inte på något sätt ändras för att anpassas till exempelvis handläggarens personliga åsikter i frågan. Notera att det ur administrativ och juridisk mening är en väsentlig skillnad på en byggnad som ersätter en gammal byggnad, även om den blir helt nybyggd, och en ny byggnad som uppförs på en plats där det inte tidigare funnits någon.

Bekanta till mig skrev i en ansökan, enligt kommunens ansökningsblankett:
Bygglov, Ersätta befintliga byggnader enl. Länsstyrelsens beslut.

Det var redan klart från Länsstyrelsens sida. De hade redan medgivit dispens från strandskyddet. När ansökan om bygglov inkom till kommunen upprättade den kommunala handläggaren  ett diariekort med följande ärendemening;
Ansökan om bygglov för nybyggnad av sjöstuga samt bastu.

Denna ordalydelse och beskrivning kommer sedan att stå på alla handlingar i ärendet från kommunen. För för mina bekantas del är det långsiktigt mycket viktigt att det framgår att Länsstyrelsen redan har beslutat om strandskyddsdispens. I den gällande strandskyddsdispensen från Länsstyrelsen 2000-00-00 står det under BESLUT:
Länsstyrelsen beviljar dispens från strandskyddsbestämmelserna med stöd av 7 kap. 18 paragrafen Miljöbalken (MB) för att på fastigheten AA 0:00, i YY kommun ersätta befintlig sjöstuga och bastu med två ersättningsbyggnader avsedda för samma ändamål. Ersättningsbyggnaderna skall placeras maximalt 5 meter från nuvarande placering.
Åtgärder som t.ex. grävning, schaktning eller tippning inom strandskyddsområdet får utföras, d v s någon inskränkning i rätten att använda mark eller vatten grundat på skyddsbestämmelserna i 7 kap paragraf 25 MB föreligger inte. Någon ytterligare mark får inte tas i anspråk.
Med hänsyn till att hela fastigheten sedan lång tid tillbaka är ianspråktagen  som tomtområde och därmed inte är allemansrättsligt tillgänglig i någon del är det inte nödvändigt att göra någon särskild tomtplatsbestämning inom strandskyddsområdet.

I ett annat ärende ansöktes om tillbyggnad för ett förråd på en fastighet. Någon dispens behövs inte för tillbyggnad av en komplementbyggnad inom en beslutad tomtplats. För nybyggnad däremot, behövs strandskyddsdispens. Handläggaren upprättade först ett diariekort med följande Ärendemening:
Ansökan om bygglov för tillbyggnad av förrådsbyggnad.

Diariekortet har senare ändrats till, Ärendemening:
Ansökan om bygglov för nybyggnad av komplementbyggnad.

Denna text förs också in i registerutdraget för fastigheten. Någon ny ansökan har inte inlämnats av fastighetsägaren och byggnadsnämnden beslutar att godkänna tillbyggnad av komplementbyggnad. Kvar står i registerutdrag för fastigheten: Ansökan om bygglov för nybyggnad av komplementbyggnad.

Denna skillnad mellan ny- och tillbyggnad i det historiskt viktiga registerutdraget kan innebära att fastigheten i framtiden blir drabbad av föreläggande att ansöka om ny dispens (med fri allmän passage) eller att riva byggnaden, eftersom det saknas dispens för ny byggnad inom strandskyddsområdet.

I detta fall söktes, beviljades eller antecknades inget om dispens från strandskyddet, eftersom ingen dispens behövs för en tillbyggnad. Någon gång i framtiden kanske en tjänsteman, eller en sur granne upptäcker att här står en byggnad som är uppförd utan dispens. Är då tillbyggnaden så utförd att den kan tyckas vara uppförd efter det att kravet på dispens infördes, men ingen dispens finns noterad, då kan ägaren bli skyldig att riva den. Detta är alltså i värsta fall, om annan dokumentation som styrker att byggnaden redan fanns på plats när strandskyddsreglerna infördes. Ett gott råd – begär ett registerutdrag för din fastighet.

Till alla fastighetsägare som inte just nu står i begrepp att lämna in en ansökan eller redan är inbegripna i en tvist, kan det vara på sin plats med en uppmaning. Fråga din riksdagsledamot vad denne tänker göra för att säkerställa att riksdag och regerings verkställande myndigheter följer lagen och riksdagens intentioner med lagen?

1. Legalitetsprincipen
2. Proportionalitetsprincipen
3. Det lindriga ingreppets princip
4. Förutsebarhet
5. Objektivitetsprincipen
6. Likabehandlingsprincip
7. Likställighetsprincipen
8. Självständighetsprincipen
9. Behovsprincipen
10. Kommunikationsprincipen
11. Officialprincipen

Jag vill bara i korthet erinra om det kända rättsfall som gett underlag för många liknande avgöranden. Nämligen det om Sporrong & Lönnroths dom. Där framgår och det är viktigt, att Europakonventionen som helhet bygger på hänsyn till den enskildes trygghet. Det är för att ta det lite modernt och vulgärt, “grundbulten” i det hela. Sen bygger Europakonventionen som helhet på sökandet i varje enskilt fall på balanspunkten mellan allmänintresset och krav på skydd av den enskildes grundläggande rättigheter. Men av detta intresse följer intresse för legalitet, objektivitet och förutsebarhet i relation till “legitimate expectations”.

Ja, herr ordförande, jag tror att jag därmed har givit en översiktlig presentation. Jag kunde ju också nämna att redan före införlivandet så gällde behovspricipen. Det ska vara ett starkt påvisbart behov, i synnerhet när det gäller betungande beslut av beslagsbeslut och andra betungande beslut. Det är behovsprincipen. Det behovet ska vara påvisbart och motiverbart. Alla sådana överväganden ska komma till den enskildes kännedom och den enskilde ska enligt kommunikationsprincipen få tillfälle att yttra sig över det hela. För att ta ett exempel kan jag ta, att överväger man att vilandeförklara eller uppskjuta ett beslut där enskilda intressen nämnda i Europakonventionen är involverade, då gäller följande. Dels en stark utredningsplikt grundad på officialprincipen för den myndighet som vill inskränka den enskildes fri-och rättigheter. Vidare ska iakttas fullständig insyn i aktmaterialet, även sådant material som myndigheten kanske helst vill behålla för sig själv. Den enskilde har som part insyn i detta. Vidare så gäller rätten att yttra sig över detta.

Jag vill med hänsyn till detta ärende understryka när det gäller förvaltningslagen, utredningsskyldigheten, jag vill understryka informationsplikten, jag vill understryka snabbhetskravet. En process ska vara snabb och billig. Förvaltningslagen är skriven i den enskildes intresse. Sedan vill jag också tillägga att alla dessa principer som ska iakttas, det är inte fråga om att myndigheten har fritt skön att bedömma sådant. Utan genom legalitetsprincipen blir hela den rättsliga apparaten via det regelsystem jag har nämnt, det blir förpliktande för myndigheten.

Under min halvsekellånga bekantskap med ärenden av denna art har jag inte träffat på mer än ett ärende som uppnår denna grad av intolerabilitet från rättssäkerhetssynpunkt. Som i första hand avgörandet av ärendets brottsförhållanden? som gällde samma familj. Det var Morgan Berggren och hans bolag som det gällde. Det ärendet, det föranledde en synnerligen bister kritik av länsstyrelsen. Det har starkt samband, för det är samma…Han avbryts av domaren.

Med avseende på Tallhyddan kan jag säga att i stort sett så strider handläggningen mot alla de principer som jag nu har nämnt. Man har inte beaktat relevant svensk lagstiftning i det här området. Att säga att man har gjort det, det är en sak, men det ska visas i motivering och i allmänna delen. Man har struntat i svensk lag, även i Europakonventionen i och med att den bildar ramverket kring det hela. Man har inte skönjbart varit intresserad av de av europarätten påbjudna intresseavvägningarna, balansen och proportionaliteten. Man har således (struntat i) såväl i detalj som i allmänna europarättsligt vedertagna grundsatser. Min mening är således att den här ärendehanteringen för att se det i ett europarättsligt perspektiv och därmed även enligt svensk lag, eftersom vi dömer efter det, så har man struntat i allt vad den påbjuder. Att man sedan säger att man gjort det, det är en sak, men det ska framgå av motivering och ärendehantering. Mitt intryck, utan att blanda in tidigare agerande, det är det att det är ett rättsligt (ohörbart, kanske övergrepp?) det rör sig om. Det är min oförgripliga inställning.

Där slutar Bramstångs vittnesmål. Jag ställer därmed en öppen fråga till alla läsare som eventuellt varit föremål för myndighetsbeslut, känner ni att myndigheten i alla delar uppfyllt de krav lagen ställer på myndigheter angående legalitetsprincip och annat?

För min egen del kan jag säga, nästan aldrig.

Imorgon har jag för avsikt att presentera ett verkligt fall där en myndighet begått fel som kan få svåra konsekvenser för den enskilde.

1. Legalitetsprincipen
2. Proportionalitetsprincipen
3. Det lindriga ingreppets princip
4. Förutsebarhet
5. Objektivitetsprincipen
6. Likabehandlingsprincip
7. Likställighetsprincipen
8. Självständighetsprincipen
9. Behovsprincipen
10. Kommunikationsprincipen
11. Officialprincipen

Likställighetsprincipen anknyter i mångt och mycket till objektivitetsprincipen. Den betyder inte bara likhet inför lagen. Den har också ofta tolkats som konsekvens i rättstillämpningen. Konsekvenskravet är enligt min mening synnerligen viktigt. Man bör hela tiden när det gäller ett enskilt ärende, hålla för ögonen att här gäller det att vidmakthålla förtroendet om en korrekt maktutövning. Så bör man överväga, är det här är en bedömning från vilken vi kan dra allmänna slutsatser som är viktiga för den fortsatta rättstillämpningen. Väldigt viktigt att besinna detta.

Så har vi denna självständighetsprincip i RF. Allt detta som är grundlagsfäst i Sverige ingår i den överordnade, även RF överordnade, artikel 6 i Europakonventionen, om “just and fair trial”. Här ingår i Europadomstolens praxis ett flertal, kanske alla av de moment jag nämnt, legalitet, objektivitet och likställighet.
Nå, självständighetsprincipen ja. Den finns i RF 11:7, den är alltså grundlagsfäst. Det är det att påverkan från högre myndighet generellt är otillåten i ärenden som utgör myndighetsutövning som rör enskild eller tillämpning av lag. I detta fall gäller det myndighetsutövning, främst PBL, men även anslutande författning som förvaltningslagen, sekretsslagen, arkivlagen. Här gäller, när det gäller dessa från rättsäkerhetssynpunkt känsliga ärenden, att myndihgeten ska besluta på eget ansvar. Den kan inte befria sig därifrån genom att inhämta råd från högre myndighet i den ena eller den andra formen. Om vi skulle se regeringen som toppen av förvaltningen så skulle det leda till rent kaos, om det skulle bli en massa inblandning. Det gäller även på det kommunala området. Det är förbjudet att i enskilda fall söka, utöva och visa mottaglighet för påtryckningar. Det gäller således åt båda hållen, både en överordnad eller den förment överordnade myndigheten och mottagaren. I synnerhet vill jag säga att det här blir synnerligen känsligt inom omrdåen där myndighetsutövande arbetsuppgifter anförtrotts åt ett specialorgan. Där får inte distriktslantmätare ringa och fråga överlantmätaren hur han ska bete sig. Lika lite får överlantmätaren säga hur han vill ha det. Det är otillåtet all den formen av kommunikation. Man får inte förväxla detta med att remissutlåtanden inhämtas. Det är fortfarande så att det är den beslutsfattande och i synnerhet den på specialförfattning grundade beslutsfattande som har det egna ansvaret. Det får inte naggas i kanten genom några former av obstruktion.

Det var självständighetsprincipen, som är en sträng princip och inte får kringås. Sedan hela tiden detta med den överordnade Europarätten, som är ganska svår att tillgodgöra sig. Det tar alltid en 10, 20, 30 år innan betydelsen av ett införlivande med ett överordnat rättssytem slår igenom. Jag ansåg för min del, liksom Gustaf Petrén och Jakob Sundberg, att Europakonventionen gällde redan när den antogs av svenska staten. Då gällde den här, det var vår mening. Det var inte allas mening, utan det krävdes att den skulle införlivas. Jaja, bort med diskussionen, nu är den införlivad och då ska den också följas.

Fortsättning följer.

Jag har hämtat detta från ett vittnesmål som professor emiritus Gunnar Bramstång avgivit i ärendet Tallhyddan. Bramstång har varit professor i offentlig rätt, han har haft lärostol i både Lund och Uppsala. Han är också väl förtrogen med de konventionstexter som Sverige skrivit under och som numera är del av svensk lag, exempelvis Europakonventionen om mänskliga rättigheter.

Detta är de förvaltningsrättsliga principer som Bramstång berörde i sammandrag:

1. Legalitetsprincipen
2. Proportionalitetsprincipen
3. Det lindriga ingreppets princip
4. Förutsebarhet
5. Objektivitetsprincipen
6. Likabehandlingsprincip
7. Likställighetsprincipen
8. Självständighetsprincipen
9. Behovsprincipen
10. Kommunikationsprincipen
11. Officialprincipen

Legalitetsprincipen Regeringformen 1:1 3st, innebär att rättstillämpning ska ske under lagarna. Ej bara skriven lag, även praxis, fast sedvänja och europakonventionen.

Proportionalitetsprincipen i kombination med det lindriga ingreppets princip. I offentlig rätt får inget presumeras. Det ska utredas i varje enskilt fall att det är en rimlig balans och proportionalitet för motstående intressen.
I Sporrong & Lönnroth-fallet slås fast att avvägning skall ske för varje enskilt fall.
En bakgrund skall ges med beskrivning av de olika intressena. Ställningstagande ska motiveras mot bakgrunden. Domen ska vara i linje med det lindriga ingreppets princip.
Vid fall där ingrepp i individens frihet och rättigheter avgörs ska det framgå bakgrund, omständigheter och värdering i domslutet. För att inskränkning ska få ske måste samhällsintresset vara tungt och väl dokumenterat.

Förutsebarhet. Man ska någorlunda kunna förutse situationen. Särskilt när det gäller så kallat “legitimate expectation”. Man ska kunna förutse vad utfallet blir, i synnerhet när medborgaren bibragts föreställningen att denne kan förvänta sig en gynnsam utgång.

Legalitetsprincipen är inte endast förankrad i RF. Den är även vedertagen inom Europarätten, EG-rätten, där Europakonventionen ingår som en integrerad beståndsdel. När det gäller legalitetsprincipen kan hänvisas till alla lagar som är aktuella, exempelvis förvaltningslagen, plan- och bygglagen, sekretesslagen, arkivlagen. Allt detta ska ses i ett till europakonventionen knutet system.

Objektivitetsprincipen innebär enligt RF 1:9 att varje beslut ska vila på beaktande av saklighet och allsidighet. En speciellt allvarlig variant, anges i Gustaf Petréns kommentar till RF. Där framhålles att en särskilt allvarlig variant av avsteg från objektivitetsprincipen och principen om likabehandling är så kallat “illojal maktanvändning”.
Bramstångs definition är: “en icke syftestrogen lagtillämpning.” Den tar sig uttryck genom en särbehandling, otillbörliga gynnanden eller missgynnande i förhållande till en mer eller mindre konkretiserad krets av andra i samma läge.
Det är således en form av diskriminering. Här kommer man in på diskrimineringsbestämmelserna i RF men framför allt på artikel 14 i Europakonventionen. Så fort det är fråga om en misstanke som med viss sannolikhet kan styrkas, att obehöriga, artfrämmande, syftesfrämmande hänsynstagande har förekommit, då riktas blicken mot rättsfiguren om “detonnement de povoir”, en snedvridning av makten.

Fortsättning följer.

Försiktighetsprincipen är den principen att när man känner till en risk, vari den består hur den kan minimeras mm, väljer det minst riskfyllda alternativet, metoden eller liknande. Någon väsentlig del i risken måste alltså vara känd för att försiktighetsprincipen ska vara applicerbar.

Men så används inte försiktighetsprincipen i argumentation och propaganda. Tvärtom, man brukar kasta fram försiktighetsprincipen som argument när man inte vet risken, eller kanske ens känner till någon risk alls. Då brukar försiktighetsprincipen hävdas än mer påstridigt. Den används alltså för att få debattörens egen vilja igenom, baserat på debattörens känsla eller sakligt omotiverade rädsla.

Detta är inget annat än vidskepelse. Att hävda att andra ska avstå från bilkörning, köttätande, sex, alkohol, flygning, TV-tittande, tvättmedel, eller något annat för att stilla debattörens egen rädsla för något, är att hänvisa till en vidskeplig rädsla för något.

Att göra sig märkvärdig eller bättre än sina medmänniskor för att man har en annan rastillhörighet, det är väl rasistiskt och diskriminerande oavset vilket håll man ser det ifrån? Att det har blivit accepterat och rent av mode att göra på det viset avslöjar en del om den moraliska statusen i samhället. Att negrer i USA numera får kalla sig själva för negrer, eller lite vårdslöst för “nigga”, men att vita fortfarande blir brännmärkta om de gör det, är också ett utslag av modern diskriminering.

För att verkligen ge emfas åt hur rapporten ska tolkas, har hon skrivit följande i sammanfattningen:
Resultaten ska ses mot bakgrund av att observationer entydigt pekar på att klimatet förändras, och att de ledande klimatforskarna är överens om att den förändring som skett är i huvudsak orsakad av människan, samt att det i flera länder finns lobbyister som sprider budskap om att så inte skulle vara fallet och därför kan kallas klimatförnekare. Dessa klimatförnekare påverkar opinionen och tidigare studier har visat att de som inte tror att klimatförändringen äger rum också är mindre benägna att anpassa sig än de som tar den på allvar.

Kanyama upprörs över att 70% av dem inte tror på klimthotet. Hon påstår att detta bevisar att de inte tror på vetenskapen! Inte för ett ögonblick reflekterar hon över att vetenskapen inte har bevisat något ännu och att de som påstår det kan ha fel. Vilket kan vara orsaken till att sju av tio i kommunerna inte tror på klimathotet.

Om det är så att vetenskapen fortfarande har allt kvar att bevisa angående klimathotet, då har hon större anledning att oroa sig över de 30% som tror på det!
Att konservativa män på landsbygden utpekas som de svarta fåren och miljöpartistiska kvinnor i storstäderna som föredömen, gör inte rapporten mer trovärdig. Det tillhör snarare “standard procedure” i den  propagandaflod som numera sköljer över oss från alla intressenter som är ekonomiskt beroende av få fortsätta administrera klimathotet eller satt sin heder i pant på att det är sant.

Expressen var snabba ut att ställa frågan “tror du att människan orsakat den globala uppvärmningen?” Sist jag kollade var folket lika kloka som sina kommunpolitiker, 69% tror inte att människan är orsaken.

Kanyama har tidigare gjort sig känd som “forskaren” som i en genusrapport visade att män orsakar mest klimatproblem och orar sig minst. Tvärtom för kvinnor naturligtvis.
En PDF av rapporten finns här, http://foi.se/upload/FOI-R-3441–SE_textOK.pdf det är skrämmande läsning i propagandistisk enögdhet.

Nu har Folksam kommit med en uppföljande rapport. Den visar att läget är oförändrat, hela 48% av de trafikolyckor som ger någon form av medcinsk invaliditet orsakas av cykelolyckor Notera ordet invaliditet, bestående skador alltså. Motsvarande andel för bilolyckor är 28%. Sju av tio cykelolyckor är singelolyckor. Cyklisterna är alltså dåliga på att anpassa hastigheten efter egen förmåga och rådande omständigheter. Olyckorna fördelas jämnt mellan vägar och cykelbanor. En reserverad egen körbana ger således ingen statistiskt påvisbar ökad säkerhet.

Ändå satsas mest pengar på att jaga bilisterna, hålla nere bilisternas hastigheter och framkomlighet. Det propageras för cyklismens hälsobringande effekter och massiv utbyggnad av cykelbanor. Det är många aktörer som har anledning att kolla över sina prioriteringar och sin propaganda.