Frihetsportalen

Dagens gästskribent är Sture Larsson

Donald Trump är själv en medieperson och alltså väl insatt i frågan fake news. HAN HAR TYVÄRR RÄTT och han vilar tryggt i föreställningen att också dålig reklam är bra reklam beviljad av tjänstvillig media. T.o.m. public service vilar sig själv ofta på fake news genom att demonstrativt  stödja sig på folk som sannolikt inte vet. Svensk media behöver inte nödvändigtvis gå i fällan så uppenbart. Om man skall debattera landets elförsörjning på bästa sändningstid frågar man ju inte folk som inte äger kunskapen och vars främsta egenskap är att kunna prata 5 – 10 minuter om vilken fråga som helst utan att säga något. 

Bolund och Kristersson är omöjligen kunskapsbärarna i så enormt krävande frågor som svensk energiförsörjning. På den  tiden med riktiga politikutfrågningar insåg man att partiledare inte kan allt.  Alltså hade de helt öppet med sig stöttepelare som hela tiden uppdaterade partiledarna med kunskap via lappar fram och tillbaka. Idag är kunskap inte det som efterfrågas. Det blir direkt skrämmande! Genom att ställa upp på jippona  framställer partiledarna sig själva som kunskapens säkraste föraktare. Man måste våga säga att det är inte mitt bord, men vi har företrädare som vet eller vi överlåter frågan på den och den, t.ex. myndighetschefen med ämnesområdet som ansvar. Det senare kan ju vara lite svårt, eftersom svensk myndighetschef ofta är politiskt överskott utan relation till myndighetens ansvarsområde. Det är då det journalistiska hantverket efterfrågas.

Bolund leder som miljöföreträdare och minister för miljö just nu tre enormt riskabla experiment inom miljö. Till sin hjälp som andra språkrör har stackarn en marknadsföringsexpert, alltså inte en miljöföreträdare och partiets ordinarie energiexpert är en av partiväsendets minst utbildade särskilt i dokumenterade miljöfrågor men ändå till och från svenska journalisters kunskapsbärare för bekräftelse av Trumps tes. Peter Eriksson uttalade sig först i förrgår som den sent vaknande syndaren. Han drog radikalt undan mattan för sitt parti genom att klargöra att de som är kvar i partiet saknar relation till de som lever i och för naturen.

1. Maximal epigenetisk risk för befolkningen i kraft av återluft  i stort sett i  varje publik byggnad och publikt fordon mitt under en pandemi. 750 000 hus lär vara mögelskadade, d.v.s. bärare av DNA -spjälkare som inte skall finnas i den luft vi andas. Flertalet har återluft med okänd mängd av uppåt 100 000 industriellt framställda kemikalier som bl.a. innebär enorma, onödiga risker för nya mutationer av coronavirus. Coronavirus i människa betyder nämligen inte virus i  naturlig  biovävnad utan i vävnader förorenade av substanser, ofta mediciner utvecklade för biologisk, d.v.s. epigenetisk påverkan. Mutationer lär stå som spön i backen på gott och på ont, vilket förtar effekter av vacciner.   Återluft är förutom virusbärare sannolik bärare av DNA-spjälkare för inandning och annan slemhinnekontakt. T.ex. ögon.  Förfarandet är dess utom olagligt relativt Miljöbalk och arbetsmiljölag och därmed också relativt patientsäkerhetslag och smittskyddslag samt Brottsbalkens förbud mot utsättande av annan för fara. Skolans stora problem är t.ex. redan nu mentala störningar hos elever definierade av bokstavskombinationer långa som alfabet. Epigenetik är grunden för all biologisk utveckling, positiv eller negativ, och den borde inte kunna aktiveras okontrollerbart av miljöpartistiska språkrör som inte ens hedrar lag.  Första beskrivna exemplet på storskalig epigenetik som sådan är dess utom svensk. 

2. Vindkraften som akuta hot. Vi råkar befinna oss på en av planetens seismiskt mest rörliga natur. Reklamen påstår att landhöjningen är snabbast i världen från Stockholm och norrut. Genom bergskedjan sträcker sig ett antal geologiska sprickor, s.k. end glacial faults, med hög seismisk aktivitet p.g.a. av två ggr per dygn passerande seismiska jordvågor( tidvattnets motsvarighet i mark, tidjord). Värst är Pärviesprickan som letar sig ner ett par kilometer genom Luleälvens övre del, vårt riktiga vattenkraftsområde. Där ligger samtidigt seismiskt hög gruvaktivitet mitt bland kraftverksdammar. Flertalet vattenkraftsdammar är s.k. jorddammar, byggda före mitten av 70-talet, d.v.s.  innan man ens förstått och erkände kontinentaldriften och dess jordbävningsproduktion. Ingen svensk damm är så vitt känt byggd jordbävningssäkrad. Upp genom Europa, här från Simrishamn och rakt uppåt mot Värmland och Höljesdammen går Thornkvistzonen, en instabil sprickzon med seismisk aktivitet. Alla på min gata stod t.ex. plötsligt en tidig morgon 2008 ute på farstukvisten efter ett skalv på 3,8 i Sjöbotrakten, d.v.s. mitt på Thornkvistzonen.

På seismiskt redan rörlig mark lägger ingen seriös politiker enorma vibrationsmattor i form av vindkraft som kan aktivera seismisk aktivitet i veckat förskjutningskänsligt material. Umeälvens många dammar ligger farligt nära gamla förkastningar. I Umeälven längs Stenselebergets förkastningsbrant ligger t.ex.  tre vattenkraftsdammar så nära som några hundra meter i ett fall. Likväl bankar man upp vindkraftstorn som vibratorstavar påhejade av miljöpartister utan annan kunskap i frågan än svartvita drömmar. Miljöfolk borde sova otroligt dåligt, eftersom nya biopåverkande egenskaper p.g.a. vindkraft dyker upp snart sagt varje dag. Hur tokigt det än låter i många öron så är sannolikt kärnkraft den miljömässigt enda pålitliga massproduktionen av kontinuerligt användbar energi. Fullt ut använd lär avfallet vara inaktivt bly. 

Går en damm högt uppe i Lule eller Ume älv är landet utan elförsörjning p.g.a. av obalanser i systemet. Luleå eller Umeå hämtas på andra sidan Kvarken.  IT är borta! Inte en elbil går! Inte en affärstransaktion utan reda pengar kan genomföras. Inte en pension betalas ut.  Limpan finns 50 mil bort,  etcetera! 

3. Förtunnande av atmosfären. Alla s.k. publika klimatföreträdare  förespråkar jakt på s.k. utsläpp och särskilt koldioxid som utgör så lite som några tusendelar av atmosfären men ändå mycket viktiga sådana. NASA redovisade t.ex. 2012 hur vi klarade en flare, en stor soleruption med hjälp av koldioxid och kväveoxid i atmosfären. Klimatförtunnarnas stora problem är att de i historiens ljus kommer att framstå som knäppgökar och kunskapsförnekare. Det finns ingen nykter naturvetare som skulle komma på tanken att förtunna atmosfären för att kyla planeten. Den gubben kommer inte heller att födas! Likväl är detta vad flertalet  klimatexperter eftersträvar och politiken lägger ”änkans sista skärv ” på tilltaget. Samtidigt som man skall gräva ner koldioxid i marken utan att veta resultatet av smörjmedlet mellan jordskorpeskikten (se ovan) så finns ingen som vill förtunna ozonskiktet trots att det är en perfekt illustration, en livförsäkring, på hur atmosfärens partiklar och molekyler repellerar överdriven, inkommande strålning från en sol farligt nära. Svensk politik säkrar varje år driften av SMHI som varje år visar att instrålningen genom en allt tunnare atmosfär släpper igenom 0.4 – 0,7 % extra energi. Det är inte solens kapacitet som ökar. Det är vår atmosfär som blir tunnare, d.v.s. mer genomsläpplig. Hur galet kan det bli när politiker blir ”följa Johnare utan egen tanke” och akademier blir  politiskt styrda organ? Jag frågade 2019 Sveriges akademier, 26 st. och Kungl. Vetenskapsakademin om det finns atmosfärisk växthusgas och hur den i så fall fungerar.  Ingen visste eller vet! Ingen utom Luleå universitet svarade inom objektivitetsprincipens ram. Luleå, ett naturvetenskapligt universitet svarade prompt: ”Vi har ingen kunskap”!