Försiktighetsprincip eller fobiprincip

Försiktighetsprincipen kan endast tillämpas på kända risker, glöm aldrig det! Anledningen är naturligtvis att om man inte vet vilken risk man står inför, eller ens om det föreligger en risk, då finns det ingen logisk, rationell, faktabaserad åtgärd man kan vidta för att minska någon risk. Åtgärden kan lika gärna öka den risk man inte känner tillräckligt väl, alternativt skapa eller öka en annan risk. Eller som jag konstaterat tidigare, utan risk – ingen chans.

De som ändå insisterar på att försiktighetsprincipen ska tillämpas på det som de hyser oro för, begär egentligen en bot för sin fobi. Men för oss som inte lider av denna fobi blir en påtvingad symbolåtgärd både en bestraffning och en belastning.

Det finns en mängd vanliga frågor som mediamässigt och politiskt stöds av fobiker med en agenda. Här kan kort nämnas klimatet, trafiken, näthatet, skjutvapen, patriarkatet, där irrationella tankegångar styr debatten fel.

Posted in Frihet | Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 7 Comments

M lägger egen budgetmotion

Det kan vara smart av M att lägga en egen budgetmotion innan regeringsfrågan är löst. Dels är det helt rimligt att man försöker skaffa sig den budget man vill regera på, om man är seriöst intresserad av att regera. Dels verkar det överraska sossarna.

Får man igenom budgeten kan man säga till C och L att antingen kan de regera med det parti som vunnit budgetbudgivningen, eller så får man regera med dem som förlorade och därför har mindre utrymme att regera som de vill.

Risken med det är att C och L faktiskt väljer S av just den anledningen, i total skräck för att SD ska kunna påverka något alls. Detta även om M säger att de visserligen fått igenom budgeten med stöd av SD, så har SD just därför ingen hållhake på M.

Som väljare anser jag det trots allt att rimligt att ett parti som på allvar vill ha regeringsmakten också tydligt markerar det, samt vilken budget de tänkt sig ska leda till bästa vallöftesuppfyllande.

Lite olika kommentarer i media, här och här. Men det är märkligt få.

Posted in Aktuella övriga ämnen | Tagged , , , , , , , , , , , , , | 10 Comments

De borgerliga får skylla sig själva

Dagens rubrik kan tyckas vara dagsaktuell i politiken. Men den är från en artikel av Bo Rothstein från 1991 och den avser de borgerliga partiernas agerande 1932. Det var inte planerat att publicera detta i ett parlamentariskt läge där de borgerliga partierna har svårt att bestämma sig för om de vill regera tillsammans på de villkor kammaren i övrigt ställer, eller om de ska splittras och bondeförbundare och frisinnade ta skydd för sina ömmande samveten i det socialistiska hemmet. Historiens vingslag susar igen!

Jag har refererat till Rothsteins artikel tidigare och även till Bo von Stockenströms memoarer där mycket av detta är med stolthet beskrivet. Många har frågat efter Rothsteins text. Så jag frågade om lov att publicera den i sin helhet.

Här är hans svar:

Hej

Roligt att denna gamla artikel funnit intresse. Källan för den är min bok ”Den korporativa staten” som utkom 1992 på Norstedts förlag. Du är välkommen att sprida artikeln.

Vänliga hälsningar

Bo

 

De borgerliga får skylla sig själva 

Att rättsstatsprinciperna har så lågt värde i svensk politik har sin grund i de borgerliga politikernas svek den 10 juni 1932 när staten tvångskollektiviserade jordbrukarna, skriver Bo Rothstein. 

I SIN FÖR övrigt utmärkta recension av Svante Nycanders och Stig Strömholms brevväxling “Makten över rätten” (Norstedts, DN 28/5) faller Sverker Sörlin in i en mytbildning som de båda brevskrivarna och många andra sökt driva om förhållanden mellan makt och rätt i svensk politik. I korthet går den ut på att underordningen av juridikens och rättsreglernas roll i svensk politik, som man menar att SAP byggt välfärdsstatsmaskineriet på, kan föras tillbaka till Uppsalaskolans rättspositivism.
Skulden för den pragmatiska synen på rättsregler som enbart politiska instrument, på den svaga ställningen för lagprövning och individuellt baserad rättvisa som kännetecknar den moderna socialdemokratins politik, förs tillbaka på Axel Hägerströms och Vilhelm Lundstedts filosofi i början av detta sekel. 

Lösa spekulationer
I boken går visserligen Strömholm till försvar för vissa delar av Uppsalaskolans principer (det var ju trots allt professorer i Uppsala) och gör vissa förnuftiga reservationer om orsakssambandet, men hävdar likväl att problemet uppstod när “de mindre rymliga skallarna, som dessutom inte alldeles sällan krönte livsdugliga opportunistkroppar, tenderade – – – att låta det faktiska, d v s på det område vi talar om, politiska maktförhållanden och maktyttringar, fylla den plats som tidigare intagits av rätten”.
Låt mig som ett komplement till dessa lösa spekulationer komma med lite fakta i målet. Det stora genombrottet i Sverige för en politiskt bestämd underordning av rätten sker nämligen då en frisinnad regering sitter vid makten. Det sker vidare med tungt understöd av högerpartiet och bondeförbundet. Det kan vidare dateras exakt, nämligen till den 10 juni 1932 då riksdagen beslutar om ett nytt jordbruksstöd.
Bakgrunden var i korthet följande: Den internationella lågkonjunkturen hade satt det svenska jordbruket i kris då botten gått ur exportmarknaden. Vidare hade produktivkraftsutvecklingen (läs lastbilar) gjort att bönder som tidigare av geografiska skäl varit uteslutna från att sälja sin mjölk till städer och samhällen nu kunde bryta de utbudskarteller som de mera näraliggande jordbrukarna sedan lång tid etablerat. 

Ekonomiskt tvång
Den dittills mycket svagt organiserade jordbruksföreningsrörelsen försökte förbättra situationen genom att bilda andelsmejerier, monopolisera marknaden och hålla priserna uppe. Detta gick trögt då många bönder ville stå utanför och klara sig själva på marknaden. I början av 1932 gick Sveriges allmänna lantbrukssällskap (LRF:s föregångare) in med en skrivelse till regeringen och föreslog att man skulle söka lösa jordbrukskrisen genom att med statens tvångsmakt tvångskollektivisera jordbrukarna i dessa karteller. Detta skulle enligt förslaget ske genom att organisationen gavs rätt att ta ut en produktionsavgift även av de bönder som valt att inte bli medlemmar. Denna avgift skulle i varje enskilt fall sättas så att det ekonomiskt straffade sig att stå utanför organisationen/kartellen.
Den frisinnade jordbruksministern (som tillika var föreningsaktiv jordbrukare – Bo von Stockenström) accepterade helt SAL:s märkliga förslag och lade snabbt en proposition i riksdagen. I sina inlägg försvarade han att statens tvångsmakt användes för att tvångskollektivisera jordbrukarna och bryta principen om äganderätt med att man inte kunde acceptera “illojal konkurrens” och “oskäligt” låga priser på marknaden.
Det intressanta är emellertid att en av dåtidens främsta experter på statsrätt också fanns i riksdagen vid denna tid, nämligen C-A Reuterskiöld, professor i Uppsala. Denne, som för övrigt också var ordförande i konstitutionsutskottet och representerade bondeförbundet(!), opponerade sig våldsamt mot att man inte bara övergav den urgamla rättsprincipen att bara riksdagen hade rätt att svenska folket beskatta, utan att man i realiteten med statens tvångsmakt tvingade fria producenter att bli medlemmar i och underordna sig organiserade särintressen. Detta stred enligt Reuterskiöld både mot grundlagens anda såväl som mot dess bokstav och – genom det godtycke under vilken avgifterna/ skatterna skulle tas upp – mot alla krav på individuell rättssäkerhet. 

Rådande krisläge
De borgerliga partiernas reaktion på Reuterskiölds kritik var förbluffande. Den frisinnade justitieministern yttrade till exempel att krisens “realitet kan icke undgå att utöva sin verkan när det gäller att bedöma själva lagligheten av åtgärden”. Att man bröt mot grundlagen och mot alla principer om skydd för individuell äganderätt kunde enligt denne frisinnade jurist motiveras med att åtgärderna syftade till att verka “i det helas intresse och till allmänt gagn”. Båda högerledarna (Arvid Lindman och Ernst Trygger) hänvisade också de till det rådande krisläget. Särskilt Ernst Tryggers ställningstagande är märkligt då han inte bara var partiledare utan också en mycket framstående jurist, under viss tid dessutom professor i Uppsala. Tillsammans med Lindman avfärdade han de rättssynpunkter som Reuterskiöld framförde enbart med hänvisning till det rådande krisläget och förbigick helt en diskussion om de konstitutionella spörsmålen. 

En mera instrumentell syn på lagar än den Trygger och Lindman anförde är förmodligen omöjlig att finna. 

Statens skydd
Socialdemokraterna var närmast förstummade över de borgerligas förslag. Gustav Möller påpekade att detta var första gången ett “förslag om en tvångsorganisering av svenska medborgare” förelagts riksdagen. Skälet till socialdemokraternas förvåning var att särskilt högern och bondeförbundet under drygt ett decennium drivit frågan att staten skulle träda till skydd för de arbetare som önskade stå utanför fackföreningarna. Staten borde skydda den enskilde individens rätt att själv förfoga över sitt arbete/egendom. Med förslaget om att tvångskollektivisera de svenska bönderna trampade den svenska borgerligheten formligen sönder de rättsprinciper som de byggt sin tidigare politik på. Även Reuterskiöld såg klart denna koppling och varnade de borgerliga för att de genom förslaget öppnade dammluckorna för en instrumentell rättsordning där till exempel regeringen gav rätt för fackliga organisationer att “ålägga de oorganiserade arbetarna fackförbundsavgift. Situationen är fullständigt analog. Jag kan inte finna att om man säger nej i det ena fallet, man kan säga ja i det andra.” 

Utvecklingen skulle också visa att Reuterskiöld fick rätt –ledande socialdemokrater såg möjligheten till en koppling och kunde nästa år erbjuda bönderna inte som tidigare sagts en kohandel utan en bestående allians på temat att om vi fortsätter att stödja era strävanden att med statens tvångsmakt bygga en stark bondekooperation, så får vi ert stöd att montera ner AK-politikens hot mot fackföreningsrörelsens organisationssträvanden. Med en mängd lagar har man efter hand lyckats göra det fackliga medlemskapet i det närmaste obligatoriskt. De borgerliga politikernas svek mot rättsstatens principer 1932 fick således mycket långtgående konsekvenser för svensk politik (av vilka vi lever med de flesta än i dag). Den svenska borgerligheten har sig själv att skylla för att rättsstatsprinciperna har så lågt värde i svensk politik. När det verkligen gällde var man inte beredd att betala ett politiskt pris för dessa principer, utan öppnade för en rent instrumentell syn på rättens roll i politiken. 

BO ROTHSTEIN 

Forskare vid statsvetenskapliga
institutionen i Uppsala
Artikeln är hämtad ur Dagens Nyheter från den 10 Juni 1991. 

Posted in Äganderätt, Frihet | Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 Comments

1918, 11 november kl. 11.00

Då avslutades The Great War, senare kallat WWI. Hundra år sedan idag.

I Paris idag sa Sveriges tf. statsminister, Stefan Löfven, och förmodligen många andra, att det var nationalism och till och med isolationistisk nationalism som orsakade kriget. Inget kan vara mer fel. False flag!

Sanningen är att det var kolonialismen och imperialismen, den tidens globalism, som tillfälligt gick på pumpen. Nu är de åter i fullt sving, men har lärt sig att de inte kan styra över folken genom att bekriga dem. Istället beljuger man dem och tillvitar dem felskyltade epitet som nationalister, extremhöger, rasister, med mera.

Räddningen för världens folk är fortfarande den egna nationen, försvarad med patriotism och ett öppet sinne för samarbeten med andra människor och nationer. Vi kanske kan kalla det för inter-nationalism, ett mellanstatligt fredsprojekt, men det kan aldrig vara den gränslöst ofria globalismen!

Posted in Frihet | Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 7 Comments

Feminismens segertåg

För snart tjugo år sedan, när jag var mental tränare för ett gäng grabbar i amerikansk fotboll, var det en tonåring som frågade mig varför tjejer är så sjåpiga och rädda för allt, inte minst för att något ska göra ont.

Mitt svar var att det ska vara så. Det är ett sätt naturen har skapat för kvinnor att skydda sin viktigaste egenskap, den att föda barn. Vid grossess och barnafödande utsätter sig kvinnan för de största påfrestningar och risker hon normalt möter under  hela sitt liv. De flesta kvinnor gör det med stort mod och medvetenhet om den uppoffring det innebär för henne själv. Men hon gör det för mänskligheten, för det bestående i hennes samhälle. Hon gör det frivilligt, eller möjligen som ett biologiskt kall. För detta är kvinnan värd all respekt. Om hon för att fullgöra denna uppgift sjåpar sig vid andra och mindre allvarliga påfrestningar må det vara henne förlåtet.

Efter ”kvinnofrigörelsen” och p-pillrets segertåg över västvärlden har nativiteten här sjunkit så lågt att vi inte längre reproducerar oss i samma takt som vi dör. Politiskt har det fått vissa partier att söka lösningar utifrån, att importera människor från andra delar av världen. Men vi kan inte reproducera vårt eget folk med andras ungar. Går inte, omöjligt.

I kombination med detta har politiken bejakat nånannanismen även på detta område. Familjepolitiken har inriktats på att andra än familjerna ska fostra och vårda sina egna barn. Detta i trots att de flesta familjer och inte minst kvinnorna, helst vill sköta detta själva om bara förutsättningar ges. Inte underligt att många kvinnor tvekar att föda barn att skickas till statens propagandainstitut.

Vi instämmer i att kvinnor ska få göra sina egna livsval på samma villkor som män. Gott så. Men när många enskilda kvinnors fria val sammantaget resulterar i att de väljer bort det samhälle, den kultur, den utveckling som skänker dem denna frihet, då finns det anledning till eftertanke. Det påstås att när romerska kejsare triumfatoriskt firade segrar över sina motståndare körde de sina stridsvagnar på Roms gator. De lär då haft med sig en slav som upprepade varningen, memento mori. Minns att du är dödlig!

Var kan vi finna någon som på feminismens triumfvagn viskar i kvinnornas öron, minns att du är dödlig? Gärna med tillägget att enda sättet att undvika döden är att föda barn.

Som ytterligare ett indicium på denna oroväckande utveckling kunde vi tidigare i höst läsa att allt färre lågutbildade män tillåts bli fäder när kvinnorna väljer, och väljer att ransonera barnafödandet. Även guldmynt har tvenne sidor, som när kvinnor kan välja att ”gifta sig med staten”, utan att ta ansvar för det ”gemensamma hushållet”. Katerina Janouch har också gjort observationer i saken.

Posted in Jämlikhet | Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 11 Comments

Bevisbördan

Jag har sagt det förut, men kanske inte tillräckligt tydligt. Det är den som föreslår politiska åtgärder för att påverka klimatet som har bevisbördan. Först ska vederbörande visa på att finns ett problem som är motiverat att åtgärda. Sedan ska de visa att de åtgärder man föreslår har en rimlig möjlighet att åstadkomma  de resultat åtgärderna är avsedda att åstadkomma. Vidare ska de visa att detta resultat totalt sett inte ger ett sämre resultat för samhället som helhet, än om man inte gör något alls.

Dessa bevis ska man framlägga på varje politisk nivå där man föreslår åtgärder mot klimatet.

Det duger inte att hänvisa till forskning, oavsett den har 0 eller 100% konsensus för sina forskningsresultat. Hållbara bevis inom forskning skapas inte genom konsensus, för det är helt enkelt inte vetenskap. Inte heller när vetenskapen påstås säga att man politisk måste göra ditten eller datten, slipper den politiker eller lobbygrupp som framför krav på politiska åtgärder ansvaret för att visa på riktighet och rimlighet i sina förslag enligt det jag beskrev i inledningen.

För när man flyttar frågan (om hur klimatet fungerar och hur det kan påverkas av människan) från vetenskapen till politiken, då flyttar man också ansvaret för att både analysen av behovet av åtgärder och de föreslagna åtgärderna är kostnadseffektivt verksamma, från vetenskapen till politiken. Politiken måste axla ansvaret för sina egna förslag. Man kan inte gömma sig bakom vare sig media eller vetenskap

Det är detta ansvar vi ständigt måste utkräva av dem som kräver klimatpolitik på måfå.

And it is specially significant for our problem that every scholar can probably name several instances from his field of men who have undeservedly achieved a popular reputation as great scientists solely because they hold what the intellectuals regard as “progressive” political views; but I have yet to come across a single instance where such a scientific pseudo-reputation has been bestowed for political reason on a scholar of more conservative leanings. F.A. Hayek

Posted in Klimatbluffen | Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 12 Comments

Utpressarna allt mer hotfulla

Pensionsförvaltarna anslutna till IIGCC (Institutional Investors Group on Climate Change) blir allt mer hotfulla i sina meddelanden till börsbolagen. De anger att börsbolagens intresseorganisationer är lobbyorganisationer med suspekta affärsmetoder. Mutor till politikerna antyds. Jag har skrivit om dessa banditer tidigare.

Nu skickar de ut hotbrev till bolagen, där de kräver att dessa ”frivilligt” ska vidta åtgärder i enlighet parisdokumentet. Om inte utsätter de sitt företag för ett antal risker. Följande tre anges specifikt.

  1. Lagstiftning. Försenad anpassning kan tvinga fram med drastisk lagstiftning än om man ställer om i tid.
  2. Ekonomisk systemkris. Försenad omställning riskerar en allvarlig klimatrisk vilket belastar de ekonomiska systemen svårt, till skada för de enskilda företagen.
  3. Anseende och stämningar. Företag som inte anpassar sig riskerar sämre rykte bland sina kunder, försämrad vinst och stämningar från investerare.

Bland de 150 pensionsförvaltare som är medlemmar i IIGCC återfinns Church of England Pensions Board. Adam Mathews där hävdar att bolagens lobbyorganisationer arbetar synnerligen lömskt i det fördolda för att slippa anpassa sig.

Svenska Sjunde AP-fondens Charlotta Dawidowski Sydstrand har funnit svagheter i bolagens anpassningar, vilket äventyrar pensionsfondernas avkastning.

Allt detta är ju naturligtvis nonsens presenterat i rent utpressningssyfte. De är redan igång, staten New York stämmer Exxon för att de vilselett aktiemarknaden om hur exponerad exxonaktien är för politiska beslut om klimatet. NY menar att Exxon därigenom försämrat avkastningen på statens pensionsfonder på ett rent brottsligt sätt. Exxon nekar naturligtvis.

Här är det alltså politiker som säger att ett privat bolag inte tagit tillräcklig höjd för politiska beslut som samma politiker kan komma att fatta i framtiden. Svindleriet når nya oanade höjder i bristande hederlighet.

Posted in Klimatbluffen | Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 Comments

Så fjällas fula fiskar

Vi behöver skickliga naturvetenskapliga forskare i klimatdebatten. Men det räcker inte. De måste även vara lika förslagna debattörer som Jordan B. Peterson. Framför allt så måste de vara alerta på varje glidning och slirande på ordens betydelse när alarmisterna påstår något.

Lyssna på vilken debatt som helst med Jordan, han påpekar alltid när motståndaren yttrar något tvetydigt. Han gör det för att inte senare kunna påstås ha godtagit den alternativa tolkningen av vad som sagts. Det är klarhet, stringens och hederlighet som präglar hans debattstil.

Visst ställer jag med detta tuffa krav på våra ärliga forskare, att både vara kunnig naturvetare, vilket ofta är en introvert syssla och samtidigt vara en oblyg språklig petimeter med glänsande egen verbal förmåga. Men det är nog detta som saknas. Inte minst för att media älskar en showman och en sådan naturvetare skulle ha mycket större chans att släppas fram i media. För att the show must go on.

Man måste i dagens mediala samhälle kunna presentera sina fakta på ett säljande sätt. Al Gore lyckades till och med presentera sina lögner på ett säljande sätt.

Den amerikanske meteorologen John Coleman avled tidigare i år, 83 år gammal. Han var en pionjär på flera sätt i sitt sätt att söka fakta om väder och klimat, samt inte minst i hur man kan presentera det på ett begripligt sätt. Därför kan man i efterhand se det som en självklarhet att han 1981 var med och grundade The Weather Channel i USA.

En person med Colemans insikt och presentationsförmåga, parad med Jordan Petersons analys- och argumentationsförmåga skulle göra stor skillnad. Se nedan i Petersons intervju/debatt om patriarkatet. I väntan på att några sådana ska komma fram, kan vi bara hoppas på att allt fler tröttnar på att inget av det alarmisterna förutspått inträffat och att slutligen alarmisterna ger upp eftersom ingen lyssnar på dem längre.

Inget ont om Peter Stilbs, han kan sin vetenskap. Men någon showman är han inte, inte heller följer han upp och klargör definitioner som Peterson. Jämför med John Coleman, Jordan Peterson eller lord Monckton. Niklas Mörner är en mycket bättre presentatör, men han är inte tillräckligt stringent. Den bästa svenska klimatrealist jag sett i rutan är utan tvekan Maggie Thauersköld, men det är länge sedan nu. Och nej, jag är inte heller någon stjärna på detta.

Vår svenske välkände meteorolog och forskare, Lennart Bengtsson, som halvkvädet uttalat skepticism om klimathotet har en del att lära av Colemans föredöme. Man kan inte vara ömhudad om man ska stå upp för sanningen när det är kontroversiellt. Se videon nedan och gör en egen bedömning av Colemans förmåga!

Posted in Klimatbluffen | Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 23 Comments

Ingen mer klimathotspropaganda?

The Guardian meddelade i en bisats till en artikel att de slutat med alarmistiska blogginlägg. Ingen vet ännu vad det verkligen innebär. Tillkännagivandet kom i slutet av en artikel där man berömmer Kanadas beslut att avsevärt höja skatten på koldioxid, eftersom det klassats som en förorening.

Note: this will be our final entry on Climate Consensus – the 97%. The Guardian has decided to discontinue its Science and Environment blogging networks. We would like to thank this great paper for hosting us over the past five years, and to our readers for making it a worthwhile and rewarding endeavor.

Men nej, det var ju för bra för att vara sant. Dagen efter var de igång igen som vanligt. Bara inte på den specifika bloggen. Fake news alltså!

Posted in Klimatbluffen | Tagged , , , , , , , , , , | 3 Comments

Paradavgift för bilkö

Transportstyrelsen har i sin författningssamling kommit med nya anvisningar för hur trafiklagstiftningen ska tolkas. Reglerna (pdf) trädde i kraft första oktober.  Bilhobbyn fruktar att det kan bli en paradavgift för bilköer.

Det är i huvudsak gamla regler som hänvisas till, nu sammanställt i ett sammanhållet utlåtande och med ny tolkning. Den viktigaste ändringen, som jag tror att man önskat genomföra är att ansökan om att anordna biltävling ska göras fyra månader i förväg, mot tidigare två.

Men med anvisningarna kommer också denna tolkning i Allmänna råd till 3 kap. 84 § trafikförordningen (1998:1276)
1. Exempel på en uppvisning är ett arrangemang där motordrivna fordon trafikerar en förutbestämd färdväg som inte innehåller andra tävlingsmoment än eventuell okulär bedömning av fordon med eller utan förare och passagerare.

Så en bilträff med cruising, där bilarna före eller efter samlas på en mötesplats, även utanför trafikområdet, där man gör en bedömning av fordonen skulle kunna vara tillståndspliktig. Frågan är om bilarna redan på väg till eller från, utan cruising, utgör en uppvisning som är tillståndspliktig? Hur skiljer man sådan trafik från en vanlig bilkö?

Oron inom bilhobbyns organisationer kanske är lite överdriven. Å andra sidan, visst känner vi igen en expanderande byråkrati som uppfattar det som sin heliga plikt att försvåra all verksamhet med motorfordon. Får aktivisterna inom tjänstemannakåren inte motstånd från regering och riksdag kommer de att treva sig fram med allt mer konfiskatoriska tolkningar av lagen.

Posted in Trafik | Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 9 Comments