Staten, och kanske i synnerhet rikets finansminister, ser rimligen något gott i hög produktivitet. Det är helt enkelt bra för staten, för statens finanser och för finansministern om produktiviteten är hög. Det gäller såväl om staten vill ha ett lågt skattetryck eller ett högt. Det är dessutom bra för medborgarna, vilket håller dem lugna och glada. Vilket gör beskattning möjlig utan större gnäll.
Med hög produktivitet och lågt skattetryck finns ändå en god chans att staten får in de nödvändiga slantarna till statens centrala verksamhet. Med ett högt skattetryck skulle staten få in pengar även till extravaganser. Laffereffekter ej medräknade. Hög produktivitet, effektivitet i administration och tillverkning är alltså något bra.
Svenska politiker har dock i flera år fört en politik för sänkt genomsnittlig produktitvitet. Förutom den ökade byråkratiseringen av allt, något som ökar kostnaderna men inte medför någon produktionsökning, har man importerat en stor mängd människor som inte producerar något. Kostnaden för denna försörjning av främmande människor är gigantisk. Det finns det tydlig statistik för och svenskarna protesterat allt mer mot den förda politiken.
Men om vi åter konsulterar Bastiat så finns här ett pris som inte omedelbart syns, men som är minst det dubbla. Det som inte syns, med Bastiats beskrivande ord. Om vi antar ett skatteuttag om 33% på varje lönekrona hos dem som arbetar, och vidare att de som lever helt på bidrag ges samma levnadsstandard krävs det alltså två som jobbar heltid och betalar skatt för att netto ge samma pengar som de själva har, till dem som inte jobbar. Då har jag inte tagit med transfereringskostnader, alltså byråkrati.
Varför protesterar folk inte mot den dåliga affären? Men det ska bli värre. Om de som kommit hit också jobbat i samma utsträckning som svenskar, då hade deras produktivitet varit hög och bidragit till samhällets välstånd. Inte välfärd, utan äkta välstånd märk väl. Skillnaden mellan att leva på bidrag och att leva på produktion är enorm, för ett samhälle. Vi kunde ha haft det så, men våra fega politiker valde att inte prioritera Sverige eller svenskarna. De valde att prioritera poserandet som hela världens goda samvete, humanitära stormakt och alla goda gåvors givare (med skattebetalarnas pengar)
Svenskarna är ett generöst folk, vi skulle nästan utan undantag välkomna människor från vilket land som helst att komma hit som turister, som affärsmän och som arbetstagare om de har etta arbete att komma till. Vi skulle också välkomna ett begränsat antal komma hit på flyktingkvot. Men när politikern gör tvärtom och i det närmaste släpar hit sådana som vi måste försörja livet ut och troligen mer än en generation, då måste måttet vara rågat!
Kastade mig in en debatt med Anders Wijkman på Twitter igår, se bild nedan. Han har inte svarat och det har aldrig gjort när jag bemött honom i någon fråga. Kan bara tolka det som att han anser det ovärdigt att bemöta mig. Ett exempel på elitens arrogans och deplattformering som vi diskuterat i veckan.
För mer om Bastiat, av det jag skrivit, kan denna och den här vara värda att läsa.
Cancel-culture är nu en del av vardagen, dels vår civila mellanmänskliga, men framför allt den politiska. Cancel-culture är ett nytt begrepp i den politiska vokabulären oavsett land. Tillsammans med deplattformering är det den socialistiska diktarurens nya verktyg i den digitala eran. Det handlar om att göra motståndaren, även på gräsrotsnivå utan plats att framföra sina åsikter och sin politik. Cancel-culture handlar också om det som svenska sossar excellerat i sedan 80-talet, nämligen återställarpolitik.
Socialister när ett innerligt hat till allt borgerligt. De kan troskyldigt säga att så inte är fallet, men vid minsta tillfälle slår de till skoningslöst. Så när Fälldin slagit Palme ur statsministertaburetten växte hatet till toppnivå. Folkpartiet lurade skjortan av Fälldin och bildade minoritetsregering med låtsasborgerlig politik. När de förlorade mot sossarna gick flera Fp-ministrar över till sossarna för ambassadörs- eller ministerposter. Så borgerliga var de.
Sossarna talade öppet om sin återställarpolitik. Sverige är deras och endast deras. Allt en borgerlig regering gjort måste göras ogjort, även om det är skadligt för riket med återställaren. Det blev samma visa efter regeringarna Bildt och Reinfeldt, återställare.
Redan som barn, när det endast fanns ett parti i Sveriges riksdag med det beskrivande ordet ”demokraterna” i partinamnet insåg jag att detta inte var någon garanti för demokratiskt uppförande. Det verkade närmast vara ett sätt att söka släta över motsatsen.
Demokraterna i USA är lika lite intresserade av demokrati som de svenska. Det är bara makten de är intresserade av. Därför har de i fyra års tid intensivt sökt deplattformera Donald Trump och utlovat återställare av allt han gjort. I detta ingår ett oändligt ljugande från demokraterna, både om vad de själva är och vill, samt om vad Trump sagt och gjort.
Till sin hjälp har de haft medströmsmedia, MSM, vilka sedan länge domineras av vänstersympatier och ägarmässigt innehas av sympatisörer till vänstern. Trumps motdrag har främst varit Twitter. Till det ett antal fria, eller oberoende kanaler som han inte styr, men som stött honom. Till en början hade han Fox på sin sida. Men när Rupert Murdoch lämnade över till sin dotter visade det sig att hon var en antitrumper och Fox bytte snabbt sida, i lagom tid till valrörelsen.
Smutskastningen av Trump har varit makalös. I Sverige har all etablissemangsmedia aktivt tagit ställning mot Trump, enbart på grundval den propaganda mot honom som amerikansk MSM pumpat ut. En följd av detta är att svenska folket lurats tro att Trump är värre än Hitler. Att han är en fara för demokratin och värdlsfreden. Han som är den enda president på senare år som inte startat nya krig. Tvärtom, han har bidragit till flera fredsavtal. Endast en minoritet av svenskarna har bildat sig en mer rättvis uppfattning av Trump.
Som en konsekvens av desinformationen åtnjuter Stefan Löfven och hans regering fortfarande ett förtroende hos över 20% av svenska folket. Trots att folket anser att han är en dålig statsminister och regeringen usel. Men rädslan för vad som skulle hända om inte sossarna, ”som alltid styrt Sverige” skulle lämna över makten till någon annan är för stor. Ingen av dem funderar över hur illa det kan bli om Löfven får fortsätta styra.
Ett lite udda och i sig opolitiskt exempel på deplattformering är brukspatron och baron DeGeer i Lesjöfors i Värmland, som älskade bandy. Lesjöfors hade ett eget aktivt lag då. När han på femtitalet fick höra att den lokala sporthandlaren tagit hem klubbor till den nya sporten ishockey, gick han dit och förbjöd dem att sälja sådana. Allt för att gynna bandyn.
Ett annat och definitivt politiskt är när Olof Palme såg till att blockera Gustav Petréns karriär i svensk förvaltning. Petrén grundade Medborgarrättsrörelsen i Sverige, MRRS. Senator McCarthy i USA ägnade sig under kalla kriget åt deplattformering av kommunister. Han var så hårdhänt och framgångsrik att det slog över och han har senare fått tjäna som exempel på otillbörlig censur.
Men nu är det demokraterna som utöver sin version av maccarthyism. Det har under hela valåret 2020 rått en intensiv hetsjakt på republikaner och trumpanhängare i MSM och från demokraterna. De ägnar sig åt ett slags kreativ bokföring av allt republikanskt de kommenterar och hetsar emot. Som alla vet, om man ska ha framgång i sådan bokföring gäller det att ha nollorna på sin sida. Dessa nollor kan exemplifieras med BLM och Antifa, men det finns många andra.
Nu efter valet har de gått till storoffensiv mot Trump och konservativa människor. De har gjort det tillsammans med Bigtech i samförstånd och samarbete. Trump är permanent avstängd från Twitter. Google, Apple och Amazon tar bort alla möjligheter att via deras plattformar nå Parler, som är ett alternativ till Twitter. Youtube har tagit bort allt med Steve Bannon, Trumps kampanjledare i förra valet. Webläsaren Mozilla anser att internet måste byggas om för att tysta hat på nätet, (från höger naturligtvis). Facebook kommer att radera hat mot svarta, men inte mot vita (för det senare är inte rasism).
I Sverige stänger Swedbank med styrelseordförande Göran Persson ner bankkontona för den fria tidningen Fria Tider. DNs ledarskribent Peter Wolodarski tycker på Twitter att Annika Sörenstam ska skämmas för att hon tagit emot en utmärkelse från president Trump. I GP kräver en svensk läkare hårdare, totalitära tag av regeringen för att stoppa corona. Andra anser att ett coronagestapo som förföljer alla som är tveksamma till att vaccinera sig, som inte vill bära mask, och som hänvisar till vetenskap för att påvisa att dödligheten egentligen är mycket låg för Covid 19. Kort sagt alla som hyllar frihet och anser stränga åtgärder är opåkallade. Åter andra vill se liknande åtgärder för att hota, straffa och deplattformera ”klimatförnekare” (tänk: miljöpartister mfl).
Håll i hatten, för nu kan det gå snabbt utför och den globala totalitära samhällsordningen kan vara införd i Sverige, EU och USA redan innan det svenska valet 2022! Polen är det enda land som just nu går mot strömmen. Där införs tuffa böter för Bigtech om de censurerar polska inlägg, polsk debatt och polska medborgare!
Här är ett exempel från Twitter hur en vanlig medborgare blockerats från det mesta i det vardagliga livet som kräver digital uppkoppling. https://twitter.com/mtgreenee/status/1347955436092346370
Givet de händelser som timade i Washington DC igår, kan det finnas anledning att förklara varför jag sett Trump som det bästa alternativet till president. Det handlar om klimatet, eller rättare om klimathotet och än mer rätt om det politiska klimathotet framfört som klimatalarmism.
Jag har i snart 50 år hört sägas att CO2 är en växthusgas. Redan från första stund syntes mig påståendet som orimligt och okunnigt. För cirka 25 år sedan blev det värre, då noterade jag att man med hot om klimatförändringar till följd av den påstådda växthusgasen krävde en omvälvande revision av det västerländska samhället.
Det var då jag blev klimatskeptiker, fast uttrycket inte ännu skapats. Sedan dess har jag åsett hur alarmisterna i tilltagande grad basunerat ut domedag och undergång. De har allt mer höjt rösten, skärpt kraven och blivit allt mer utopiska i sina profetior.
För tio år sedan kunde jag, en obetydlig medborgare, ännu få in insändare i SvD där jag med faktabaserat resonemang avfärdade klimathotet som nys. Men det var sista gången. Sedan dess har klimathotspropagandan tilltagit i styrka och vansinnigheter. Likheten med en religiös domedagssekt är påfallande.
Det har varit ytterst olycksbådande hur media, politiker och akademia samfällt hävdat AGW, antropogen global uppvärmning, och världens totala undergång som dess snara resultat. Det enda jag kunnat urskilja av klimathotspropagandan är den västliga civilisationens totala undergång, om alarmisterna tillåts genomföra sin agenda i hela dess vidd.
Den enda ledande politiker som opponerat sig mot detta har varit Donald Trump. För det har jag, med det ovan anförda hyllat och stöttat honom. När hela världens samhällselit så fullständigt kunnat överflygla allt kritiskt tänkande, all vetenskap som inte stöder vansinnet, allt politiskt tänkande och resonerande som inte försvär sig till klimatkyrkan, då har de en skrämmande stor makt. Så stor att det ligger helt inom det rimliga att tro att de också har såväl intresse som kapacitet att rigga det amerikanska presidentvalet och stjäla presidentposten framför den givna presidentens ögon.
Resten av Trumps gärningar överlåter jag åt det amerikanska folket att bedöma och hylla eller kritisera. Men hans kamp mot klimathotsdraken, hur meningslös den i slutänden kanske ändå visar sig ha varit, förtjänar allt beröm. Att han inte får fyra år till på sig att berätta för världen om hur den blivit bedragen av klimathotet är sorgligt och om bara några år kanske det som världen i efterklokhet kommer att beklaga allra mest.
Jag har läst Jacob Nordangårds senaste bok, med titel som rubriken ovan. Det är en skrämmande läsning om en samhällsförvandling som fabricerats under lång tid och som inte tidigare avslöjats så skoningslöst. Det finns en klass människor som vill styra världen utan politik, utan demokratiska val, såvida inte demokratin bejakar deras ordning.
Vi kan kalla dem oligarkerna. De kan vara av gammal släkt med ärvda positioner eller nyrika personer. Deras agenda är nu över hundra år gammal och har vuxit fram ur dessa oligarkers motvilja mot demokratin. Deras medel för att styra har varierat, med ett undantag, de kontrollerar enorma rikedomar, pengar. Ett exempel ur boken, oligarkernas stiftelser kontrollerar följande belopp, Miljarder USD: Carneige 3,5 Rockefeller 4,1 Ford 12,4 RBF 1,2 Open soc, Soros 19,6 UNF 2 Bill&Melinda 46,8 Bloomberg 4,24
Det vill säga i runda tal 100 miljarder dollar. Till sin krets räknar de även Amazons ägare Jeff Bezos (världens rikaste man) och Facebooks Mark Zuckerberg. Anstränger sig denna krets oligarker ökar de lätt tillgängliga medel för att styra världen till det dubbla, 200 miljarder dollar.
Ett exempel på påverkan de kontrollerar. BLM, alltså den så kallade rörelsen Black Lives Matter, som sägs kräva rättvisa för svarta i USA, har en medgrundare som heterAlicia Garza. Hon har även en styrelsepost i World Economic Forum som varje vinter anordnar ett toppmöte i Davos. Hon har finansierats och utbildats av WEFs organisation för unga globala ledare och hon är även knuten till Rockefellers Brothers Fund.
Upploppen under 2020 hade inget att göra med systematisk rasism mot svarta, inget med polisvåld eller polisers mord på svarta (såvitt jag vet har ingen dömts för mord i något enda av de fall det hänvisas till). Allt har handlat om att svärta ner Trumps presidentskap och bereda vägen för demokraternas globalistiska kandidat.
Jag tycker mig ana en modern högervind, efter ≈ år 2000. Den är varken konservativ eller liberal, den bejakar individualism och nationalism men inte isolationism och inte heller religion. Det moderna består alltså delvis i rationalism och förnuft snarare än auktoritet och dogm. Styrningen av samhället ska vara sekulär, kan även kallas ateistisk.
Dess nationalism är ej nationalromantisk, den hyllar sitt arv men med måtta, inser äldre tiders fattigdom och odemokratiska ojämlikhet. Man menar vissa positiva och väsentliga kodex finns kvar än idag. Inte slå på den som ligger, är ett ofta anfört exempel. Till dess moral hör flit, arbete och måttlighet. Skatter accepteras som ett sätt att bekosta nödvändiga gemensamma nyttigheter.
I denna högervind är äganderätt något ursprungligt, naturligt. Den erkänns av alla däggdjur, så som revir, rätt till exempelvis föda, fortplantning och självförsvar. Den fanns på jägare-samlare stadiet och erkändes i skrift i första jordbrukande civilisationerna (kilskrift).
Man hyllar frivillighet och samarbete. Det är naturligt med handel, även över gränser. Filosofiskt finns drag av fysiokrati, tanken om ett aristokratiskt försprång för det som vårdar och förädlar det levande-växande. Alltså att man värdesätter jordbruket som primärt värdeskapande verksamhet. Även fiske och i viss mån jakt räknas dit, likaså skogsbruk. Men eftersom jordbruket ger den största andelen livsmedel för människans behov blir det naturligt högst värderat. Alla andra verksamheter, som inte vårdar livsämnen har lägre status.
Här finns även drag av Rousseaus fascination för naturen, men absolut inget om den ädle vilden, utan fast mer den civiliserade människan som naturens förädlare. Thoreau kan också sägas ingå, men inte vänstern och naturromantikernas museala syn på naturen. Thoreau var tydlig med att naturen måste vårdas för att kunna producera nyttigheter och han var tacksam att andra gjorde det, så att han kunde njuta av dem.
Thoreau var också en av de tydligaste förespråkarna för vad han kallade the majority of one. Det vill säga individens frihet. I allt som gäller individen är hon sin egen suverän (härskare) så länge hennes gärningar inte skadar andra. Individens och medborgarens rättigheter i denna nya högervind tillhör kategorierna 1 och 2, men ej 3 i rangordningen: 1. Naturrätt 2. Frihet från tvång 3. Frihet till andras egendom.
På flera håll i världen tar sig denna moderna högervind uttryck som att en medelklass finner det naturligt att vistas i naturen och jaga, men inte som furstar och överklass, utan som en del i en lokal tradition. Att äga sin bostad, att odla delar av sin egen mat, ”kryddorna”, att köpa närodlat är en del av denna högervind.
Men vi har inget politisk parti som företräder dessa tankegångar. Ingen filosof eller ideolog som formulerat något partiprogram. Jag tror att något sådant vore nyttigt och nödvändigt i argumenten mot bland annat globalismen.
Filisteen var, i förhållande till judarnas land, en region – inte så stor – i sydväst, intill kusten. Det vill säga mer eller mindre vår tids Gazaremsa. Kejsar Hadrianus slog 135 e.Kr. ner det judiska Bar Kokhba-upproret och som straff för judarna döptes då Judeen om till Palestina, namnet är hämtat från Herodotos bok. Detta är ursprunget till att området mellan Libanon och Egypten felaktigt ofta benämns Palestina. Den beskrivningen av Palestina är således fel namn på det område som förut kallades Kanaans Land och Judeen men som nu heter Israel.
Palestinierna (Filistéerna): Var ett år 200 f.Kr försvunnet antikt grekiskt folk. De som nu i media kallas palestinier är araber. Några palestinier finns inte i dag. Israelerna i landet är i dag fem miljoner och araberna kan inte fördriva dem därifrån, och judarna (israelerna) har kärnvapen, det brukar sägas vara världens sämst bevarade hemlighet. Araberna får nöja sig med att ha Jordanien som hemland. Det är orealistiskt för araberna att tro att de kan få bort judarna från området.
År 1948 utropades staten Israel och år 1949 blev Israel medlem av Förenta Nationerna. Historiskt har det judiska området befunnit sig i krig och under ockupation. Fiender var i tur och ordning egyptier, filistéer, assyrier, babylonier, perser, greker, romare, araber, turkar och britter. Nu är judarna fria och har sitt gamla land ungefär enligt de gränser som anges i Bibeln, Gamla Testamentet. Israel ockuperar således inget land, varken Västbanken eller Gazaremsan.
Vilken inställning till Israel har Sverige? Ja, dominerande härvidlag är vänsterpolitiken. Den är för “palestinierna” och mot Israel. Vänstern är antisionistisk. Och antisionismen kan vara detsamma som antisemitism. Faktiskt.
Det sägs ofta att i Israel är judarna överlägsna araberna. Men man måste tänka på följande. I världen är araberna 280 miljoner, medan judarna är mycket färre: 15 miljoner. Så det är araberna som, till antalet, är överlägsna judarna, i världen. Supermakten USA garanterar att judarna kan bo i hela Israel.
Det finns judar som är vanliga, sekulariserade och ortodoxa. Dessa tre slag av judar tolkar bibeln på var sitt sätt. De ortodoxa väntar på Messias och vill inte ha ett eget land förrän tiden är slut, det är deras tolkning. Som jurist känner jag väl till denna tolkning. Det judarna tolkar är Tora, lagen i Gamla Testamentet. De sionistiska judarna tror på en egen stat nu, som de tillämpar budskapet från Theodor Herzl, sionismens skapare.
USA hjälper Israel, det är bra, exempelvis genom att med diplomati få stater att vara positiva till sionismen. Jag tror att diplomatiavtal av USA med stater gagnar fred i kriget Israel för mot islam.
Lars Korse har en egen hemsida, www.korse.se. Han är fd jurist, numera konstnär, medlem i KD och katolsk sionist som förordar socialsionismen.
Vad kan vi vänta av 2021? Inget gott känns det som. Biden blir president trots uppenbart valfusk. Men de konkreta bevisen och de ytterst ansvariga personerna är för diffusa för att det ska lyckas Trump att stoppa installationen av Biden. Sedan är frågan om han kommer att hålla ut och hållas under armarna tills halva ämbetsperioden passerat innan han lämnar över till Harris. Sker det kan nämligen Harris bli USAs president i tio år istället för de vanliga max åtta.
Corona kommer att kramas till det yttersta för att befästa politisk makt på alla nivåer, i Sverige, EU och FN. Innan året är slut kommer det att finnas microchips framme för att injiceras under huden på oss alla. Där finns all information staten behöver om oss. De kommer kalla det för demokrati och ansvar för demokratin. Men i verkligheten är det dess motsats. Demokrati och frihet kommer att lida svåra nederlag.
Biden kommer att acceptera Pöken (parisöverenskommelsen). Med det lovar han mer pengar till FN, men Sverige kommer att försöka bjuda över. EU har redan skarpa planer för vad som måste liknas vid klimatdiktatur. Påhejade USA kommer de att verkställa så mycket de bara kan. Europa kommer att ramla ner i ett svart hål av klimatekonomisk depression. Detta kommer att glädja både USA och Asien. Britterna kanske klarar sig bättre, om BoJo törs.
Stefan Löfvens regering kommer fortsätta göra bort sig i fråga efter fråga. Hysterin bland ångestfyllda medborgare tilltar. De vill ha hårdare klimatåtgärder, hårdare coronaåtgärder. Immigrationen kommer fortsatt att vara stor och ingen kan utvisas som inte själv vill det. Oppositionen M, KD, SD sitter tysta som musen, för de vill inte ta över det skadskjutna landet.
Sociala medier kommer fortsätta stänga ner alla konton som ogillas av socialisterna. Medströmsmedia kommer att sitta tysta och tro att de gynnas av detta. Vill man veta något om tillståndet i världen är det säkraste sättet att läsa 1984, Fahrenheit 451 eller Du Sköna Nya Värld.
Det blir ingen Jul 2021, för pengarna är slut och Tomten är inte tillräckligt queer.
Vi kom hit mot vår vilja. Kanske trampade personal på viltmarknaden i Wuhan i inälvor ur myrkottar och fladdermöss eller i skit från gatuhundar som käkat det förstnämnda. Deras skosulor stämplade mark och golv i hela stan med oss. Covidbärande skor sattes på flyg till andra kontinenter. Vi fastnade i mattor. Vi stämplade golven i gaterna. Inom några timmar fanns vi över hela världen. Det var inte vår vilja! De symbionter vi nu tvingas ha som bärare tål oss inte. Många dör! Det är inte vår skuld, men vi stryker med. Vi blir också aska i krematorier!
Inga plattor för skodesinfektion i gaterna. Skosulorna bar oss in på golven och inte minst in på heltäckningsmattor. De rev loss oss från undersidan av skor. Adidas, Rieker och Ecco är som geckotassar. Snart dök dammsugare upp. Via en tur genom en äcklig påse for vi upp i luften och in i ventilation som kallas AC. I Sverige är det särskilt konstigt! Här sprider AC allt i luften från rum till rum. Här åker vi karusell i något som kallas roterande värmeväxlare. Där är det vått, ömsom kallt, ömsom varmt. I sörja av kondensvatten måste vi tävla med pneumokocker, streptokocker, rotavirus, TBC, amöbor, H5Nx, vinterkräk och en massa konstiga kemikalier.
Genom detta skall folk andas! Inte konstigt att de dör multisjuka och bär diagnoser långa som hela alfabet. Det är så äckligt att bada i allt från toaletter, kök och laboratorier. När vi väl åker ur karusellen hamnar vi i s.k. tilluftskanaler. De slänger ut oss som ett töcken över allt och alla i alla rum. Det är olagligt. Ändå är det norm i detta konstiga land. Istället för att använda befintlig lag ropar man på nya lagar om ett år eller två. Tokigt blir det! När vi försöker överleva i någon människa, så tål den inte oss och dör mot vår vilja. Snart är vi kremerad aska. Kära, allsmäktiga Covala, ta oss härifrån!
Ju fler experter desto mera löje. Här är det riktigt mysko. Det verkar inte finnas några chefer som förstår vad de är chefer för och inte vågar de ha en egen åsikt. Har de utbildning, så inte är det för uppdraget. Folket på golvet ser ingen chef. En chef måste ju veta och leda. De säger ett och gör nått annat. I brist på fungerande chef blir inget gjort. Det dröser av experter som inte är i närheten av verkligheten under en sko. Om alla smittade nyser ut oss över golv likt havsleguaner nyser ut salt är skosulan första och starkaste länk i smittkedjan. Här pratas i stället en massa smörja om R-tal och kurvor hit och dit i dagliga presskonferenser av folk som symboliserar expertis. Ingen tittar under skorna eller in i de där förfärliga roterande värmeväxlarna som sprider oss över motvilliga symbionter. Vi vill inte styra över hela hus. 1998 påbjöds försiktighetsprincipen. Återluft blev olagligt. Landet lär ha haft åtminstone 3 statsepidemiologer sen dess. Ändå har ingen trots lag brutit smittkedjans mest elementära länkar, skosulor och återluft.
Märkligt nog så har Sverige världens friskaste djur. Det tycks bero på en enda sak, skohygien. Jodopaxbad för skor och skobyte på väg in till bygge och mellan rum håller zoonoser borta. Då har inte vi och inte campylobacter, salmonella etc. så många vägar in och tur är väl det. En karuselltur i dessa förfärliga roterande värmeväxlare avslöjar varför ingen skulle ens tänka tanken på att installera återluft och roterande värmeväxlare i ett djurstall. Djurfolket vet, djurfolket lyder lag!
Här är det livsfarligt! Socialstyrelsen menade att våra symbionter med andtäppa skulle ha morfin. Myndigheten öppnade snabbväg mot krematoriet (eutanasi tror jag den kallas). I Lomma bestämdes på förhand, vilka som skulle få sjukvård. Återluft, föreskrifter om eutanasi och Lommas listor är olagliga men ingen rättstjänare bryr sig. Vi tvingas följa våra döda symbionter in i elden. 9000 döda på ett år betyder kanske en miljard av oss Covidare nu i aska.
Kära, kära, allsmäktiga Covala, ta oss härifrån innan vi blir aska! Åtminstone till ett land som lyder egen lag!
Karriärismen 5 Självhushållare och gör-det-självare kan väl naturligen anses vara ickekarriärister. Deras drivkraft och stolthet är att av egen kraft åstadkomma de framsteg vars frukter de komma i åtnjutande av.
För karriäristen är inte detta lika viktigt, om det ens finns med på kartan. Det är nästan så att man ibland kan man misstänka att det viktigaste för karriäristen är just att han inte har åstadkommit de framsteg vilkas frukter han njuter. En väsentlig del av karriäristens drivkraft verkar vara en tillfredsställelse över att kunna åtnjuta fördelar som andra möjliggjort.
I vissa fall kan man säga att en karriärist agerar som ett slags mäklare som underlättar för en affär mellan parter som annars inte hade träffats. Om inte mäklararvodet är oskäligt kan man se det som något gott. Å andra sidan, kan man vara mäklare utan att vara karriärist. I många andra fall tvingas man konstatera att karriäristens närmaste släktingar i naturen är parasiterna.
Karriärismen 6 Som jag tidigare visat hänger karriärism och hierarkiska system tätt samman. Det betyder också att människor som inte vill delta i eller inordna sig i hierarkiska system berövas sina möjligheter att bestämma själva, om förutsättningen för att bestämma själv är att man nått toppen av hierarkin.
Med andra ord utgör karriärism och hierarkier ett konkret hot mot individernas frihet. Om det dominerande systemet diskriminerar dem som vill gå sin egen väg så är det också ett ofritt system.
Det otäcka med en dominerande karriärism är att dess hierarkiska slutenhet inte bara bestämmer vad folk ska arbeta med, samt när och hur. Det bestämmer också vad folk ska tycka. För om man inte tycker så som karriärismen fordrar så förlorar man i de flesta fall möjligheten till försörjning. Därigenom förlorar man också en väsentlig del av sin frihet
Karriärismen 7 Förhållandet mellan arbetarklass, karriärism och klassresa är inte oproblematiskt. Hur många gånger har man inte hört arbetarungar som gjort karriär hävda att de fortfarande är arbetarklass i själ och hjärta?
Kan de verkligen vara det? Har de gjort karriär så innebär det ju rent definitionsmässigt att de anammat karriärismens ideal. Klassperspektivet i proletär mening delar in världen i två klasser, över- och underklass. Där arbetarklassen antas vara underklassen och klasskampen går ut på att antingen vända ordningen upp och ner (kommunism) eller att nivellera klasserna (socialism).
Gör man klassresan så är man således antingen inte längre arbetarklass eller så är man en klassförrädare. Denna diskussion hörde väl mest 70-talet till och fick inget egentligt svar.Men en aspekt som aldrig ens nådde diskussionsstadiet gäller dem som gjorde den omvända klassresan. De som av kall eller intresse inte gjorde karriär, utan valde att leva ett liv som gav själslig tillfredställelse genom kombinationen av jobb och fritid. Utan tanke på prestige eller karriär.
Genom presumtionen av karriärism har dessa människor kommit att betraktas med misstänksamhet eller avsky i såväl över- som underklass. Presumtionen av karriärism är alltså förhärskande inom alla samhällsklasser. Det proletära klassperspektivet förefaller i ljuset av detta resonemang endast vara kosmetika. Avsett att dölja det faktum att de ivrigast agiterande proletärerna inte egentligen vill rädda arbetarklassen. De vill egentligen göra egen karriär och därigenom fjärma sig från den underklass de säger sig representera.
Karriärismen 8 Karriärismen har blivit en avgörande faktor i EU-projektet. All karriär inom en stor organisation medför till synes automatiskt högre status än inom en mindre organisation. En stor organisation tycks också kunna betala högre löner till sina karriärister. Hög lön och hög status är det viktigaste för varje karriärist. Makt är säkert också åtråvärt, men för de flesta inte mer än pengar och status.
Karriärismen ger i en dåligt kontrollerad och styrd organisation som EU, FN och andra, en självsvällande effekt. Byråkratin sväller för att karriäristerna behöver den, inte för att verksamheten i sig behöver den. Tvärtom är byråkratin och karriärismen hämmande för både effektivitet och måluppfyllelse, konsekvenser som i sig aldrig bekymrat någon karriärist. Med den toppstyrning som inte minst EU lider av kommer dessutom majoriteten av de parasitära karriäristerna att endast bli nyttiga idioter i verksamheten.
Det finns en uppenbar risk att karriärismen inom exempelvis EU skapar en parasitär verksamhet som dödar värddjuret (eu-medborgaren). En optimerad parasit ser naturligtvis till att inte överskrida den gräns där värden inte längre förmår föda parasiten. Får EU beskattningsrätt har vi omgående överskridit den gränsen.
Här gäller att så smärtfritt som möjligt skilja och avliva parasiten från värden utan att skada den senare. Hur det ska gå till vet jag inte. I värsta falla kommer ett reningsbad av den typ som beskrivs i sagan om fågel Fenix eller Ragnarök. Ja, något slags storkrig alltså.
Här följer några texter som jag skrev för mer än tio år sedan och publicerade första gången på numera nedlagda sidan Liberty.nu Har uppdaterat med den åttonde och sista observationen.
Karriärismen 1 Det finns en politisk ideologi som hittills ingen tycks ha beskrivit eller ens identifierat som en ideologi. Det är karriärismen. Det finns således människor för vilka karriär är ett viktigt livselement. Jag, och många andra tillhör inte denna skara. De som omfamnar karriärismen tycker vanligen att vi andra är idioter. När vi säger att vi inte eftersträvar en karriär så tror de att vi ljuger till försvar för att vi är för dumma eller för dåliga på något viktigt för att komma ifråga för en karriär.
Det är naturligtvis inget att förvånas över att karriärismens främsta anhängare är de som är mest tongivande i de stora media och att de tillhör något slags trendsättarkollektiv i framför allt storstäderna. För oss andra känns det som om de undviker att leva riktiga liv. Däremot köper de gärna upplevelsen av riktiga liv, till exempel resor med inslag av autentiska äventyr. Det vill säga tillrättalagda aktiviteter av sådant som icke karriärister gör till vardags.
När feminister forskar och redovisar sina iakttagelser om jämställdhet utgår de alltid och omedvetet från karriärismens paradigm. Just där tycks också skillnaden mellan män och kvinnor vara som störst. Fler män än kvinnor gör karriär. Om det finns en inbyggd skillnad mellan könen i viljan att göra karriär tycks inte vara en fråga som intresserar karriärismens genusvetare. Än mindre intresserar de sig för vad som driver de människor (män och kvinnor) som inte drivs av karriärismen. De känner det förmodligen motbjudande att studera den grupp som de uppfattar som världens losers.
CIPD i Storbritannien har visat att de flesta kvinnor skyr toppkarriärer för att de inte gillar villkoren. De är alltså inte diskriminerade. Den intressanta frågan om hur många män som väljer bort karriär och varför de gör det, väntar fortfarande på ett svar.Även den envetna, (o)medvetna? satsningen på att allt fler ska ha högskolekompetens är ett utslag av karriärismens paradigm. Men hur stor del av mänskligheten skulle av fri vilja välja karriärismen, om de kunde göra ett medvetet val? Det vore väl intressant att veta?
Karriärismen 2 När karriärkvinnor känner (inbillning eller ej) att de är motarbetade av män och tror att de motarbetas av alla män i hägnet av patriarkatet, så känns det så under presumtionen av karriärism. De män och kvinnor som konkurrerar om karriärplatser gör naturligtvis det med alla medel. För båda könen gäller att kön kan ge erfarenheter och kunskaper som ett annat kön inte har.
Kan man inför den som befordrar karriärister göra sannolikt att det egna könets kompetens är att föredra, så har man naturligtvis eliminerat konkurrens med en kompetens man själv aldrig kan skaffa sig. Detta gäller såväl kvinnor som män. Därför är kvinnliga karriärister intresserade av att misstänkliggöra män, och självfallet, vice versa.
Könskriget är sålunda egentligen ett karriärkrig som utkämpas i karriärismens anda. För män som inte är karriärister är inte kvinnor några konkurrenter eller något hot. För ickekarriärister är kvinnor och män komplementärer. Som salt och peppar.
Karriärismen 3 När den som vill göra karriär söker sig en fysisk plats att göra det på, blir det naturligt att välja staden. Eftersom det där finns mer utvecklade hierarkier, med fler nivåer. Liksom det även finns ett större urval av inriktningar med hierarkier. Detta är helt logiskt eftersom det bor fler människor i en stad än i en liten ort på landet.
I staden samlas därför alltid de människor som har karriärism som primär ideologi. Där rekryterar de varandra till de karriärbefattningar som finns inom media, politik, näringsliv och utbildning. På det viset befäster de hela tiden sin egen perception av karriärism som den naturliga primära ideologin. I praktiken uppfattar de den som den enda ideologin, det enda förhållningssättet till livet.
De människor som föds och växer upp i staden, men som inte kommer överens med karriärismen, jodå, sådana finns också, gör självfallet ingen karriär. Därigenom framstår de för karriäristerna enbart som losers. Inte heller flyttar de gärna ut på landet. Dels finns där få jobb som de kan söka. Dels saknar de relevanta referenser till livet på landet, referenser som skulle kunna ge dem impulsen att flytta ut.
Härav ser vi att karriärismen fungerar som ett sorteringsverktyg, inte bara för att sålla fram klättrare, utan också för att sortera bort icke karriärister från att påverka det gemensamma samhället. Karriärismen söndrar, härskar och tvingar fram urbanisering.
Karriärismen 4 Karriärismen förutsätter konkurrens. Jag är den förste att erkänna att konkurrens kan vara något utvecklande och gott. Men för den verklige karriäristen blir det viktigare att prestera karriär än att prestera ett gott arbete som leder till karriär. Därigenom riskerar, eller rent av tenderar, karriärismen att befordra undermåligt arbete.
Karriärismen har även som mål att lyfta fram och värdera en individ (individer) högre än andra individer. Denna värdering av rangordnandet i sig, ökar utrymmet för rövslickeri och översitteri. Samarbete missgynnas eftersom det vid samarbete blir svårare att definiera vilken individ som gjort något som bör premieras mer än övriga prestationer.
