Så har den då kommit, den försenade vapenproppen, där första förslaget blev massivt kritiserat. Jag kan inte se några riktiga ändringar alls, förutom en liten justering i frågan om inlösen av AR-vapen. Nu blir den frivillig istället för tvingande. Precis som tidigare ges inga nya sådana licenser till jägare, men för målskyttar är det fritt fram. Det är inte konsekvent eller logiskt med det proppen beskriver som särskilt farliga vapen.
Här kommer de mest ruttna lingonen:
3 kap
Grundläggande förutsättningar för tillstånd
2 § Tillstånd att inneha ett skjutvapen får beviljas för särskilt angivna ändamål och endast om det skäligen kan antas att vapnet inte kommer att missbrukas.
Tillstånd att inneha ett skjutvapen för skjutning får beviljas endast om vapnet är lämpat för det ändamål som tillståndet ska avse.
Tillstånd att inneha ett skjutvapen får inte beviljas om innehavet av ett sådant vapen innebär en betydande risk för allmän ordning och säkerhet som väger klart tyngre än nyttan för det ändamål som tillståndet ska avse.
4 kap.
Föreläggande om att ge in underlag
10 § En enskild person som har tillstånd att inneha ett helautomatiskt vapen eller ett enhandsvapen för flerskott för skjutning ska, efter föreläggande från Polismyndigheten, ge in underlag till stöd för att han eller hon fortfarande har behov av vapnet.
Här upphör all tidigare rättstrygghet för den enskilde medborgaren och vapenägaren! Den förenkling regeringen utlovat för vapenägarna blir enbart en gummiparagraf och stor förenkling för vår aktivistiska poliskår att bevilja och återkalla licenser helt godtyckligt. Det står inte så, men aktivister kommer garanterat tolka luddigheterna så. Jag tror inte att det är någon av mina läsare som kan finna en enda rad av ovanstående där tolkning och beslut inte helt överlämnas till polisen.
Den tidigare kritiken gällde i hög grad idén om tvingande återkallande av licens för AR-vapen. Ett positivt beslut som till exempel ger tillstånd att inneha ett vapen (licens) kallas på juristspråk för ett gynnandebeslut. Sådana ska generellt enligt lagpraxis stå kvar så länge villkoren/underlaget för beslutet finns kvar. Den praxisen ville man, efter massiv kritik, inte frångå. Det blev nu ändrat till frivilligt, med inslag av tvång.
Men med den nya skrivningen rundar man principen om gynnandebeslut även för vapen med tillsvidaretillstånd och i synnerhet de som tidigare fick innehas på femårslicens. Nu kan polisen åberopa dessa två gummiparagrafer och begära in intyg på vad som helst och sedan besluta att intyget inte medger särskilda skäl att inneha vapen. Total rättsanarki alltså! Hägerströms Spökhus fylls på med nya spöken. Den mycket kritiserade svenska modellen att stifta ramlag, som sedan rättsväsende, myndigheter och medborgare ska fylla med innehåll utifrån sin argumentation i rättsfall, knuffar regeringen här ännu ett steg mot fullständig normupplösning, här finns inte ens en ram!
Svensk rättsväsende i fritt fall!
Här är ett exempel jag hittat på Twitter. Det är presenterat av signaturen Ridefixer som är en svensk åklagare. Jämför gärna utfallet i detta mål med hur Karl Hedin behandlades. Den som tillät justitiemordet på Hedin var dåvarande åklagaren Petra Lundh, som nu är rikspolischef och sedan länge delaktig i rättsväsendets övergrepp på jägare och vapenägare.
Föreställ dig följande. Du är 17 år gammal och är i en butik och handlar. Plötsligt kommer en för dig känd kriminell person, vi kallar honom Kjell Kriminell, fram tillsammans med två andra personer. De är knivbeväpnade. Kjell Kriminell har ett år tidigare försökt få dig att för 20 000 kr spränga en dörr, vilket du vägrade. Kjell örfilade dig då. Nu vill Kjell att du ska goa en kille, dvs locka vederbörande till en plats för att mördas. Snabbt ändras det dock till att du ska utföra mordet. Du vägrar och får återigen motta örfilar, samt får hot om att din bostad ska sprängas. Din pappa vinkar senare in en polisbil vilket leder till att männen grips. Polisen lyckas säkra övervakningsfilm och vittnesmål från platsen (samt en av de tre misstänkta) bekräftar din upplevelse. Männen åtalas för stämpling till mord.
Föreställ dig även att du har genomgått en turbulent separation. Din exmake är advokat och kan inte släppa separationen. Du har träffat en ny man som flyttat in hos dig. Plötsligt får du reda på att din exmake vill dig illa och du vänder dig till polis. I exmakens telefon säkras konversation där han ger en annan person i uppdrag att mörda din sambo [och dig]. Exmaken åtalas för stämpling till mord. Dvs åtal med solid bevisning om att personer ger uppdrag åt andra att mörda någon. Solklara fällande domar eller? Vad tror ni? Gå till efterföljande tråd. ->
Nej. Det blir friande domar. Varför undrar ni? Låt oss titta på lagstiftningen. Stämpling anges i 23 kap 2 § brottsbalken:
Dvs applicerbart i ovan fall är att man försöker anstifta (övertala) någon annan att utföra ett mord. Problemet är dock följande passus.
Om faran för att brottet skulle fullbordas var ringa eller om gärningen med hänsyn till andra omständigheter är mindre allvarlig, ska inte dömas till ansvar. Lag 2016:508
Om det inte finns risk att brottet fullbordas eller att den är mycket låg döms man inte för brott. I sjuttonåringens fall ansåg domstolen att eftersom han vägrade fanns det ingen risk för fullbordan. I exmakens fall ville inte den kontaktade personen åta sig uppdraget.
Således trots det rent faktiskt är visat konkret vilja att ge någon uppdrag att mörda döms man inte. Regeringen har utredning där de osjälvständiga brottsformerna (dvs förberedelsebrotten, anstiftan, stämpling etc) ska skärpas, men såvitt jag vet kvarstår skrivelsen om ringa.