Dagen gästskribent är Dan Ahlmark
Den konventionella höger – vänsterskalan har för mig alltid framstått som i grunden fel gällande de ideologier, som i första hand påståtts vara stora motståndare till varandra. Det gäller då främst socialism/kommunism vs fascism/ nazism. Fascism och nazism placeras där vanligen ytterst till höger med olika konservativa och frihetsinriktade partier som grannar. Men av vilka skäl kan nazism och fascism klumpas samman med t. ex. moderna demokratiska konservativa partier och kallas ”högerpartier” ?
När nazismen framträdde, påminde dess program, retorik och t.o.m. namn –national socialism – om en samhörighet med socialismen, men där dess uttalade nationalism skilde ideologin från kommunismen och – självfallet – den tyska socialdemokratin med dess trohet mot verkligt folkstyre. Sedan kan man säga, att skillnaden gentemot den ryska versionen av kommunism så småningom minskade genom utvecklingen mot nationalism under Stalin. Men nationalismen i den nazistiska ideologin var trots allt inte huvudfrågan utan var klart underordnad rasen, som var det riktiga kriteriet på vem, som verkligen var nazist och vilka frågor och intressen som skulle främjas av staten. Här fanns en ordentlig skiljelinje till socialismen (auktoritär eller demokratisk) och kommunismen. Men företrädare som Hitler och Goebbels ansåg, att man hade en likartad inställning och ett gemensamt mål med dessa ideologier gällande att krossa kapitalismen och den liberala världsordningen och att skapa ett ”socialistiskt” samhälle. Ett samarbete med vänstern sågs inledningsvis som både möjligt och önskvärt. De ledande nazisternas inställning till marxismen var delvis kluven och pendlade mellan visst gillande men med mycket fördömanden. Sedan kom Hitlers politiska framgång i Tyskland, hans ambitioner och beroende av industrin och militärledningen för att nå sina utrikespolitiska mål, att helt prägla hans åsikter och attityder.
Fascismen jämfört med frihetliga ideologier
Medan nationalsocialismens ideologiska rötter var flera och i vissa avseenden klart skilde sig från socialismens, är den senare ideologins klara och intima samband med fascismen uppenbar. Att Mussolini var marxist långt upp i vuxen ålder är välkänt, liksom att han därefter valde att utforma och följa en klart nationalistisk linje. Medan nationalismen ändrade politiken i ett antal avseenden, eliminerades därmed inte grunddragen i hans åskådning i andra avseenden. Om man därför jämför klassisk italiensk fascism med vad vi idag – i enlighet med anglosaxiska synsätt – kallar moderna konservativa partier framträder avgörande skillnader. För att ytterligare belysa den frågeställningen tar jag i jämförelsen nedan även med libertarianism, som ju ibland kallas extremhöger av socialister dvs mycket närliggande till fascism och konservatism enligt höger – vänsterskalan. Jag utnyttjar sex kriterier, vilka gäller mycket viktiga åsikter avseende strukturen och levnadsvillkoren i mänskliga samhällen.
Klicka på bilden för större text.
Även utan att strikt definiera termerna syns tabellen (trots det begränsade antalet kriterier) klart visa, att det föreligger en nämnvärd överensstämmelse mellan det praktiska resultatet av de konservativa och libertarianska synsätten. Däremot är det en oerhört djup skillnad mellan dessa och fascismen. Hur kan man då motivera att klumpa ihop dessa åskådningar i en grupp? Hur kan man överhuvudtaget motivera, att fascism och konservatism ska anses vara likartade? Och om man inkluderar kommunism och nazism framträder de stora likheterna gällande grundläggande synsätt mellan dem och fascism.
I min bok om libertarianism och välfärdsstaten (1) utvidgar jag analysen och konstruerar ett diagram med två axlar, där en gäller ekonomisk frihet och den andra alla andra typer av frihet. Därefter värderar jag bl. a. kommunism, nazism och fascism, modern konservatism samt libertarianism på en skala 1-10 avseende varje axel och med värdet 0 i axlarnas skärning. Medan kommunism och nazism då naturligt nog ligger i nedre vänstra hörnet, placeras fascism såsom en icke-totalitär rörelse högre avseende allmän frihet. Modern konservatism och libertarianism ligger naturligen uppe i högra hörnet. Diagrammet visar, att de tre diktaturideologierna naturligt nog hamnar nära varandra och i direkt motsatsställning till frihetliga partier. Den konventionella vänster-högerskalan är alltså meningslös för att beskriva sambandet mellan demokratiska partier och de klassiska förtryckarideologierna.
Vad förklarar fascismens likhet med socialism?
Den grundläggande förklaringen till varför fascismen har så få likheter med frihetliga ideologier framgår av en intressant artikel från augusti 2017 (2). Där redovisar författaren Dinesh D’Souza levnadshistorien för Fascismens Fader: italienaren Giovanni Gentile (GG). Denne nu helt bortglömde politiska aktivist och författare definierade och hade ett enormt inflytande på italiensk fascism och dess ledare Benito Mussolini, och kan sägas ha varit en av de ledande europeiska filosoferna under nittonhundratalets fyra första decennier. Genom att redovisa innehållet i hans skrifter besvarar D`Souza frågan, vilka kopplingarna mellan fascism och socialism är, och hur de kan vara så starka.
GG var nämligen marxist men fann som aktiv socialist, att medan Marx appellerar till klassintresset, kan man skapa ett betydligt kraftigare band till medborgarna genom att också använda nationalistiska argument: ”Fascists are socialists with a national identity”(3) . Han skiljer mellan två typer av demokratier: den liberala varianten som Englands, USAs etc och den ”sanna demokratin”. Medan den förra genom individuella rättigheter och kapitalism sägs uppmuntra individualism och egoism, underkastar sig människan i den sanna demokratin villigt staten i alla avseenden. Individen ser ingen skillnad mellan sina egna intressen och samhällets dvs staten. Han önskar ha en samhällelig gemenskap, som mera liknar familjens: ”Like Marx, he viewed socialism as….social justice, the ultimate formula for everyone paying their ”fair share”. For Gentile, fascism is nothing more than a modified form of socialism, a socialism arising not merely from material deprivation but also from an aroused national consciousness…”(2).
Fascismen har alltså skapats som en variant av socialismen, men – som den starkaste och mest användbara varianten just genom den dubbla argumenteringen (och där nationalismen sedan modifierade klasskampsidén). Nazismens syn på ras fann inget utrymme inom fascismen. Precis som i Marx’ utopi om kommunismen underkastar sig människorna i GG:s fascistiska samhälle helt staten, och alla individens handlingar är inriktade på att tjäna samhället dvs i praktiken staten. Det innebär också, att allt är politiskt, och att någon privat sfär egentligen inte existerar i det sanna fascistiska samhället. När det privata intresset sammanfaller med samhällets, bestämmer staten allt och kan också bestämma vad medborgarna ska utföra för funktioner och hur de ska tänka. Det är alltså ett slavsamhälle av ungefär samma dignitet som kommunismen.
Mussolini övertog GG:s tankar och försökte förverkliga dem. Mussolinis viktiga bok om fascismens ideologi spökskrevs av GG. Den fascistiske ledaren lyckades dock inte, kanske genom att den italienska kulturen, ledarnas personligheter etc. hindrade dem att genomföra något annat än en auktoritär diktatur. Man försökte inte konsekvent genomföra den hopplösa uppgiften att få samhällets och individernas åsikter att helt sammanfalla, eller att samhället bestämde allt. Till skillnad från Sovjetunionen och Tyskland fick i praktiken individen oftast ha sina avvikande åsikter, så länge han inte kommunicerade dem med andra. Människor man visste hade oppositionella åsikter men inte agerade och höll tyst, fick vara i fred. Och fascisterna eliminerade inte äganderätten men inskränkte så småningom kraftigt friheten i det ekonomiska livet.
D´Souza förklarar varför vänstern inte vill tala om GG (3). Han skriver:
Leftists can´t acknowledge their man, Gentile, because that would undermine their attempt to bind conservatism to fascism…To acknowledge Gentile is to acknowledge that fascism bears a deep kinship to the ideology of today´s left.
Så Giovanni Gentile – skapare av marxismens ”mest användbara variant” – kommer inte få något erkännande av vänstern för sitt omfattande arbete att lägga grunden för fascismen. De vill inte erkänna, att Mussolinis tankar och ideologi fundamentalt formats av en kreativ och seriös filosof, djupt influerad och formad av marxism.
______________________________
(1) VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten, (2017), s. 38-41. Realia förlag, Stockholm.
(2) Dinesh D’Souza (2017). Fascism’s Karl Marx is the man the Left doesn’t
want you to meet. https://www.dineshdsouza.com/news/fascisms-karl-marx/
(3) Dinesh D’Souza (2017). “Is Fascism Right Or Left?” www.thecoachsteam.com/2017/12/is-fascism-right-or-left.html
Dan Ahlmark är ekon.lic och jur.kand. Efter forskning vid Handelshögskolan i Stockholm och arbete i industrin i Sverige och utlandet startade Ahlmark ett eget konsultföretag med inriktning på konkurrensstrategi, affärsutveckling och marknadsföring. År 2017 gav han ut boken ”Vakna upp! Dags att dö! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”.
