Alla som besökt någon form av sociala medier nyligen har säkert noterat att valrörelsen har startat i högt tempo. Trollen är mer högljudda än vanligt och lögnerna längre från verkligheten än någonsin.
Som ni vet var jag centerpolitiker i knappt tio år i Kil i Värmland. Ledamot i distriktsstyrelsen, ordförande i lokalföreningen, ledamot i kommunfullmäktige, ersättare i KS och miljönämnden samt i bostadsbolaget. Jo, jag kom in snabbt för önskan om nytt blod var stor. Styret var borgerligt med C och M som ledande partier.
En av de saker som jag minns bäst från de åren är hur sossarna uppträdde emot mig. En ledamot i miljönämnden meddelade direkt att det inte spelade någon roll vad vi borgerliga bestämde, för det anställda folket i kommunen var sossar och de skulle bara göra det som passade S.
Vid ett tillfälle blev jag arbetslös och hade A-kassa, direkt ringde facket och frågade om jag verkligen stod till arbetsmarknadens förfogande, med tanke på att min son inte hade någon kommunal tillsyn efter skolan. Han var då 10-12 år gammal. Jag förklarade att han klarade sig själ när han kom hem. Men representanten förklarade att det var förbjudet att inte ha tillsyn innan man fyllt 13 år, om jag minns rätt. Jag bad dem dra dit pepparn växer och hörde aldrig av dem mer.
En annan gång blev jag påhoppad av en anonym insändare i lokalpressen. Jag svarade sakligt och uppmanade den anonyme debattera öppet istället. Då ringde en journalist och frågade om jag var medveten om att jag begått ett yttrandefrihetsbrott. Jag hade nämligen bett tidningen avslöja en källa, enligt honom. Jag förklarade det hade jag inte alls. Jag hade inte uppmanat tidningen till något, bara uppmanat den anonyme vara öppen och ärlig. Det är inget brott. Journalisten blev missnöjd och muttrade, men nöjde sig så. Jag har ibland undrat om det var journalisten själv som skrivit insändaren.
Vid något tillfälle ringde någon skällde ut mig efter noter för vad jag sagt eller partiet gjort. Men jag var alltid lugn och förlitade mig på att jag kan debattera och att jag koll på sakfrågorna. Det brukade sluta med uppringaren suckande konstaterade att det var inte lönt att försöka reta upp mig. Kanske spelades det in och var tänkt att användas mot mig. Ett tag motverkade jag sådant genom att själv spela in samtal till mig.
Kontentan av dessa anekdoter är att jag för er vill visa att angreppen från ett parti som stoltserar med att kalla sig Sveriges statsbärande parti är sådana att de inte är ägnade att värna demokratin. De är endast ägnade att värna makten, på samtliga nivåer i samhället, åt det statsbärande partiet.
P.S.
Kan nämna att jag slutade med politiken av flera anledningar.
Dels som nämnts ovan, att förvaltning och organisation var så satuerad av sossar att reell förändring var omöjlig;
dels att det kommunala självstyret redan var en synvilla, försökte någon göra något utanför S-boxen fanns det myndigheter, lika illa infiltrerade som Kommunen, som Länsstyrelsen och andra, som sa nej, man kunde dessutom bli polisanmäld och sådant sker än idag;
dels att det tog alldeles för mycket av privat och familjetid, till ingen nytta;
dels att partiet av en outgrundlig anledning ville vara på tvärs mot sina kärnväljare.
Först lämnade jag alla kommunala uppdrag och något år senare också partiet helt och hållet, även om jag hållit kontakten med ett fåtal goda vänner.