Axiom är inom logiken en grundsats vilken inte kan ifrågasättas i ett deduktivt system. ”Axiomen är helt enkelt de satser vilka man kommit överens om att använda som grund” Ursprungligen betyder axiom på grekiska, åsikt. När man började använda begreppet var man alltså införstådda med att det inte inrymde någon absolut sanning.
Axiom duger bra till att sortera känd kunskap, just för att det rör sig i ett deduktivt system. Men för att skaffa ny kunskap är axiom snarare till förfång för vetandet, eftersom det inte utmanar till nytänkande. För det behöver man empiri, induktion och viktigast av allt, falsifierbara teorier. Den som vill fördjupa sig i vetenskapsteori får göra det på egen hand, jag tänker inte undervisa här, bara lägga en grund för mitt vidare resonemang.
I allt vårt samhällsliv förekommer ett antal olika axiom. Flera av dem har tillbakavisats eller falsifierats, men de biter sig fast i människors sinnen och olika meningsutbyten.
Ett sådant axiom är att det finns en allsmäktig gud. Till detta har fästs axiomen att denne gud är god, samt skapare av allt. Ett stort antal människor tror på detta och många anser sig skickade att förkunna denne allsmäktige entitets ord för att frälsa oss andra.
Men om denna entitet är allsmäktig, då kan den kommunicera direkt med var och en av oss. Mellanhänder av mänskligt kött och blod behövs inte. I väntan på att en sådan entitet hör av sig till var och en av oss är det bortkastad energi och sannolikt kontraproduktivt att anta att vi kan veta något alls om denna entitets makt eller vilja.
Det gäller särskilt om axiom nummer två är sant, att guden är god. För vilken god allsmäktig gud skulle avstå från att kommunicera med oss om denne har något intresse av kontakt?
Att det finns en sådan entitet som skapat allt och på det sätt som beskrivs i de så kallat heliga skrifterna, motsägs fullständigt av vetenskap som bygger på empiri och falsifierbara teorier. Exempelvis erbjuder evolutionen en mycket bättre (mer sannolik) förklaring till hur livet på Jorden kommit att se ut som det gör, än vad skapelseberättelserna gör. Lika fullt fortsätter kreationister att torgföra sina avförda teorier som den högsta sanningen. Dessa människor är i högsta grad faktaresistenta och håller fast vid sina falsifierade axiom.
Ett annat axiom, som ofta framförs av miljöengagerade människor, är att vår värld har en finit mängd resurser. Man påstår även, mot allt förnuft, att vi i flera år redan har förbrukat 1,5 gånger Jordens samlade resurser varje år. Redan med mellanstadiematematik kan man inse att ett sådant påstående måste vara falskt eftersom det faller på sin egen orimlighet. Men vår svenska statstelevision basunerar obekymrat ut sådana påståenden varje år.
Det hela är naturligtvis en fortsättning på Malthus 1800-talsteori om begränsade resurser. Att Malthus teorier flera gånger kunnat avfärdas som nonsens bekommer inte dem som ser dem som axiomatiska. Axiomet står i vägen för faktaintag.
IPCC lanserade för 30 år sedan axiomet att människan förstör planeten genom att släppa ut koldioxid. Den teoretiska konstruktionen var ihopsnickrad på lösa antaganden om atmosfärens och i synnerhet koldioxidens växthuseffekt. Trots att vetenskaplig kunskap om Jorden och dess atmosfär både innan och efter detta axioms lanserande har visat att CO2-halten både historiskt och förhistoriskt varit högre, utan katastrofal inverkan på livet (inverkan har vanligen haft positiv effekt) så vidhålls axiomet av dess profeter och av MSM. Trots att förutsägelser om negativa effekter som postulerats ur axiomet uteblivit, vidhåller man axiomet. Trots att man fysikaliskt kunnat visa att den ursprungliga växthusteorin inte håller, vidhåller man axiomet. Trots att ny forskning visar på gynnsam effekt med generellt torkhärdigare och livskraftigare växter och minskande öknar, vidhåller man axiomet. Trots omfattande redovisning av att varmare klimat historiskt varit bra för mänskligheten, vidhåller man axiomet att det innebär en katastrof. Trots omfattande redovisning av tilltagande mätfel från framför allt de landbaserade mätstationerna, samt avslöjande om manipulation av temperaturdata, där både mätfelen via urbanisering och nedläggning av stationer i kalla områden, samt manipulation som konsekvent visar på tilltagande uppvärmning, så vidhåller man axiomet att klimatkatastrofen närmar sig.
Fakta tillåts inte störa den bild man med axiomet bygger upp av en annalkande katastrof, allt i syfte att transferera makt och pengar till klimathotets kolportörer. De som borde granska och ifrågasätta denna axiomatiska propagandacirkus har å det grövsta misskött sitt uppdrag och istället spelat med. För att man inte vågat utmana konsensus, för att man föredragit att åtnjuta förmåner istället för motstånd, för att man inte begripit bättre, för att man låst sig vid en teori, ett axiom och inte klarar av att hantera skammen av sitt misstag, för att man vill uppträda med auktoritet, eller ett dussin andra anledningar.
