Nu har vi fått höra att människans utsläpp av koldioxid (CO2) via något som kallas för växthuseffekten hotar att värma Jorden till farligt höga temperaturer. Beroende på hur man räknar har detta kablats ut i 20-40 år. CO2- halten i atmosfären påstås vara minst 100 ppm över förindustriell nivå. Om vi inte slutar bränna fossila bränslen inom tio år kommer livet på Jorden att upphöra, enligt de mest dramatiska påståendena. De som larmar är FN-organet IPCC med anhängare. De senaste 100-150 åren har medeltemperaturen stigit med cirka 1°C
Men har de rätt då?
Enligt en teori från 1800-talet är CO2 en växthusgas som håller värme kvar i atmosfären istället för låta den stråla ut i rymden. IPCC skapades för att utreda om människans utsläpp av CO2 orsakar en sådan uppvärmning.
Nej, det finns inga bevis!
Teorin har motbevisats matematiskt och fysikaliskt. Den har inte kunnat verifieras via experiment.
IPCC har inte letat efter andra förklaringar och säger att teorin måste vara sann eftersom de inte kan hitta några andra förklaringar. Detta är dålig vetenskap, eller rättare sagt ingen vetenskap alls. Det är enbart politik och propaganda.
Hur ser då en rimlig beskrivning av verkligheten ut?
Temperaturen
Geologer och paleontologer är sedan länge överens om att Jorden har varit varmare förr. Långt tillbaks så mycket som 10°C och livet frodades då. Under innevarande mellanistid var temperaturen upp till 2,5°C varmare under 2500 år för cirka 6000 år sedan. Detta kallas för det holocena optimat. Det var under denna tid som de första mänskliga civilisationerna etablerades vid Nilen, på Kreta, i tvåflodslandet, i Indien och Kina.
Detta var höjdpunkten under innevarande mellanistid. Senare värmeperioder som den romerska och den vikingatida har inte varit fullt så varma och inte alls sammanhängande under så lång tid. Perioder med kallare klimat har alltid varit påfrestande för mänskligheten med svält och sjukdomar. Så ur dessa erfarenheter är lite mer värme inget att frukta.
Vår mellanistid är nu cirka 12.000 år lång. Det är ungefär vad de senaste fem mellanistiderna varit i genomsnitt. Om vi är nära en ny istid, är kyla något att frukta mycket mer.
Koldioxidhalten
IPCC hänvisar ofta till isborrkärnor från glaciärer för att visa hur lite CO2 det varit i atmosfären innan människan började släppa ut CO2. Aktuell värdering av dessa borrprov visar att de läcker ut CO2 så att de gamla värdena inte kan avläsas rakt av.
Kontroll mot fossila växters klyvöppningar, där växterna andas CO2 visar att antalet klyvöppningar vanligen varit färre förr, vilket visar att växterna inte behövde så många klyvöppningar för sin respiration. Anledningen kan visas vara högre CO2-halt i äldre atmosfärer.
När växterna andas CO2 via klyvöppningarna exponerar de sitt inre, vilket medför ett antal risker. Det är därför gynnsamt om CO2-respirationen kan ske via så få klyvöppningar som möjligt. Till riskerna kan nämnas uttorkning, intrång av smittämnen och parasiter.
Våra C3-växter, som är den dominerande typen, når sin högsta avkastning och friskaste tillvaro vid 800-1000 ppm. Detta indikerar att det är vid sådana CO2-halter som de historiskt utvecklats och formats.
Denna högre CO2-halt är också den enda koppling som finns till påståendet om växthusgaser. Tillskott av CO2 i växthus gynnar avkastningen helt enkelt för att växterna är anpassade till de nivåerna, inte till dagens nära CO2-svält.
Koldioxid är inte giftigt för vare sig människor eller djur vid halter om 1000 ppm. I ubåtar har man 5000 ppm som gräns för larm om höga nivåer. Vid 10.000 ppm är halten direkt dödlig för oss. Men inte ens om vi eldar upp alla kända depåer av fossila bränslen skulle CO2-halten i atmosfären stiga till 1000 ppm. Gösta Pettersson, professor i biokemi vid Lunds universitet har beräknat att det skulle stanna vid en ökning med 26 ppm.
Varför ökar då koldioxidhalten?
De flesta forskare som inte är knutna till IPCC anser att det kan förklaras med termisk avgasning (utgasning) av CO2 ur haven, helt enligt gaslagarna. När vätska innehållande en gas värms upp kommer gasen att bli ”livligare” än vätskan och vilja lämna densamma. Jämför med att låta en öppnad läskedrycksflaska stå i rumstemperatur eller i kylskåp. Den i rumstemperatur tappar sin kolsyra mycket fortare.
IPCC vill inte godkänna denna enkla men fysikaliskt korrekta förklaring. Enligt deras teori, växthuseffekten, driver ”växthusgasen” CO2 upp temperaturen. Men enligt känd fysik är det temperaturen som driver utgasningen ur haven. Ockhams rakkniv föreskriver att när det finns olika jämngoda förklaringar till ett fenomen, ska man välja den enklaste för att den är bättre. Här är de inte ens jämngoda, växthuseffekten är en klart undermålig förklaring.
Varför varierar då temperaturen?
Solen, är det korta svaret. Allt i vårt solsystem sker i samverkan med solen på ett eller annat sätt. Solen i sig varierar i intensitet, solfläckar, magnetfält med mera. Vi har nu koll på att det finns en koppling mellan solfläckarna och jordens medeltemperatur. Solfläckarna uppträder i cykler med olika intensitet, men tämligen jämnt intervall. Dessa intervall tycks bero främst på hur de stora planeterna Jupiter och Saturnus rör sig i solsystemet. De har så stor massa att gravitationskrafterna mellan dem och solen påverkar solen på flera sätt, bland annat med solfläckar.
Vidare finns en komponent av inverkan från Vintergatan och dess spiralarmar. Beroende på var vi befinner oss i tomhet eller i interstellärt stoft på vår resa runt Vintergatan påverkas solen och Jorden. Lite grand som ordspråket att när det regnar på prästen så stänker det på klockaren.
Havsniåverna då?
De stiger i samma jämna takt som de gjort sedan istidens slut för 12.000 år sedan, cirka 18 centimer per århundrade. Att mäta havsnivåer är inte så enkelt som att mäta vattenstånd. Eftersom även jordskorpan inte är något terra firma, den är plastisk och rör på sig finns det ingen fast punkt att ta som referenspunkt. En del landområden höjs, andra sjunker. Haven skvalpar faktiskt omkring som i ett stort badkar. Havsytehöjning i ett område motsvaras av havsytesänkning i ett annat, tills nivåerna byter plats.
Havsförsurningen?
Haven består inte av vatten, inte allena. Haven är en buffrad soppa av en mängd ämnen. Inte minst är tillgängligheten på kalk så god att havet inte kan bli surt. Det vore faktiskt välkommet om mer kol kunde frigöras från den fastläggning som sker och skett under lång tid.
Korallöarna?
De mår bra och utvecklas fortfarande precis som Darwin beskrev för mer än 150 år sedan. Korallerna trivs i vattenytan där de får ljus och värme. Så de växer till och följer med havsnivåerna upp vid havnivåhöjning. Topparna torkar ut och bryts av vid en havsnivåsänkning. De är utvecklade sedan årmiljoner för att klara detta.
Glaciärerna?
Sådana smälter och växer till enligt sina egna förutsättningar, olika för olika glaciärer. Det gäller även Antarktis där det aldrig under året är plusgrader. Isen kan alltså inte smälta. Däremot pressas ismassorna av sin egen tyngd ut mot havet där de kalvar och vad om i sammanhanget är försumbara småbitar hamnar i vattnet och långsamt smälter.
Som exempel kan nämnas ett flygplan som under andra världskriget nödlandade på Grönlands glaciär. När man på 90-talet letade efter det trodde man att det skulle finnas på 12 meters djup under snön. Det låg 85 meter ner. Så mycket nytt material tillförs glaciären.
Isbjörnarna?
De frodas och trivs. Sedan fridlysningen för cirka 40 år sedan har de ökat från cirka 3000 till idag runt 30.000.
Om det finns så bra andra förklaringar, varför fortsätter de då larma?
Det finns tre klassiska förklaringar till det, pengar, makt och status. Skälen kan givetvis vara olika för olika människor. Att det finns pengar att hämta inser var och en när vi enbart i Sverige årligen lägger minst en miljard kronor skattevägen på klimathotet. Förmodligen lägger vi lika mycket till i ökade kostnader för ”klimatsmarta” produkter, tjänster och rådgivning samt ”klimatkompensation”. Makt får de som kan bestämma om detta för oss. Status får de som kan framställa sig själva som goda. Till detta kan möjligen läggas de aningslösa medlöparna med klimatångest, de nyttiga idioterna.
Från ledande personer inom FN, som generalsekreterare och ordförande för UNFCCC och IPCC hörs också uttalanden om att det viktiga med klimathotet inte är klimatet, utan omställningen av världens ekonomiska system till centralplanering och planhushållning. Det om något tyder på maktambitioner.
Är påståendena om forskningsfusk bland alarmisterna sant?
Ja! Redan innan visselblåsare avslöjade Climategate hade till exempel Michael Manns ”hockeyklubba” avslöjats som falsk och ett sätt att dölja verkligheten för att bättra på narrativet om ett klimathot. Sedan dess har IPCC avslöjats med att inte anlita bästa möjliga forskare och kunskap, rent av smutskasta sådan och utesluta den från sina rapporter. Flera fall av direkt vetenskapssabotage med temperaturserier har uppdagats. Det förekommer också att korrekta uppgifter finns med i rapporternas underlag, men i sammanfattningar och underlag till politikerna vänder man helt och säger precis tvärtom, för att tvinga fram de politiska beslut som eftersträvas. Hela processen med IPCC, dess bildande, deras klimatmöten och deras rapporter är en politisk process, inte en vetenskaplig.
Är klimathotsskeptikerna ense om allt?
Nej, det finns främst två saker som de har olika syn på. De är naturligtvis ense om att IPCC har fel. En sak man är oense om är frågan om allt fossilt bränsle har biologiskt ursprung. Till viss del är detta en tvist om ord, kanske i huvudsak utgående från att en gammal beteckning på alla kemistudier som inkluderar kol, kallas för organisk kemi. Den kemi som inte sysslar med kol kallas för oorganisk kemi. Alla är ense om att biologiskt material kan omvandlas till kol eller kolväten. Men hur ska man bedöma det som inte är sprunget ur ett biologiskt material, bara blivit kolväte via en kemisk process där kol är inblandat. Detta kallas då ofta abiotiskt kol.
Den andra frågan är atmosfärens växthuseffekt. Somliga menar att den finns, men är gravt överskattad eller felbedömd av IPCC. Andra menar den inte finns, att det är en ovetenskaplig beteckning som borde heta atmosfärisk effekt och är en ren konsekvens av atmosfärens massa, inte dess sammansättning, samt planetens gravitation på denna atmosfär.
Finns det inga risker alls?
Det finns en risk, som sällan påtalats. Det är att fossileringen av karbonater som CaCO3 till bla. kalksten och krita, där ingår kol, hamnar utanför den nödvändiga cirkulationen av ämnen och då främst CO2 som är livets gas. Skulle halten i atmosfären sjunka under 150 ppm är det troligen slut med livet på Jorden. Cirkulationen av näringsämnen skulle upphöra. Samspelet mellan växternas CO2-upptag och syrgasproduktion och djurens motsvarande syreupptag och CO2-utandning får ett brott på kedjan. Kan vi hitta ett sätt att bryta fossileringen och höja CO2-halten till 800 ppm, vore det bra. Skulle temperaturen stiga ett par grader °C skulle det också hjälpa till att bryta fossileringen och på alla sätt gynna livet livet på Jorden.
Tabell över koldepåer och vissa förflyttningar, tabellen är inte komplett.
Gigaton kol (GtC) Camille Veyres Wikipedia eng NASA
C i atmosfären 860 810 750
C i terrest biosfär 2500 1900 2190
C i haven 39000 36000 39820
C i marin biosfär 3
C i sediment 150
C i depå fossila bränslen 3700
C i geologisk depå fossilerat 4360.000.000 (4360 miljoner gigaton) +70 milj. GtC karbonat, kalktsten, krita
C ut ur geologisk depå ≈ våra fossila bränslen 6,4 GtC/år Vi skulle alltså ha att göra i någon miljard år för att frigöra det som en gång varit fritt.
Hur rör sig C däremellan?
land-atmosfär; +60+60+1,6+5,5-121,3-0,5= +5,3 GtC/år
hav-atmosfär; +90-92 = -2 GtC/år NETTO till atmosfären 3,3GtC/år
1 ppm CO2 = 2,1 GtC.
Vi skulle behöva öka utsläppen med 800 GtC/år = öka utsläppen med 125 gånger i 80 år för att nå växternas optimum till år 2100. Ej justerat för relaxation. En total omöjlighet. Vi behöver alltså inte begränsa oss på något vis.
Vid vilken nivå av CO2 i atmosfären dör terrest liv? 100? 150? 180 ppm?
Men klimatpolitiken då?
Den behövs inte! Åtminstone inte för att sänka CO2-halten eller hålla medeltemperaturen nere. Att försöka detaljstyra ett klimat som vi inte ännu har full kunskap om och göra det via skatter och dekret känns inte som ett intelligent arbetssätt. Klassiskt liberala partiet vill därför skrota all klimatpolitik och lägga pengar och energi på annat.
