Göken har väl precis slutat gala för i år, vilket betyder att i naturen är de snart dags för nya gökungar att kläckas. I våra västliga demokratier är det värre, här gal göken året runt och göken är nu dominerande art inom ett antal områden. Typiskt för göken, både i naturen och i politiken är att värddjuren tycks fullständigt oförmögna att genomskåda bluffen, att inse bedrägeriet och vad det kostar.
Klimatgöken
Ger en svårbehandlad psykos i samhället. En majoritet tycks tro att världen är på väg att gå under och att det helt och hållet är människans eget fel. Av alla domedagssekter världen skådat genom årtusenden tycks denna vara den svåraste att få bukt på.
De hävdar att de har vetenskapligt stöd för sina irrläror, medan verkligheten är den omvända, såväl vetenskap som observerbar verklighet motsäger bestämt deras påståenden. Därtill är de så trosvissa att ingen kunskap eller fakta kan rubba deras tro.
Effekten i samhället har blivit att bedragare en masse erbjuder sina tjänster och lösningar för att rädda klimatet från undergång, mot rundlig ersättning förstås. Att räddningen helt uteblir bortförklaras av att det är verksamhet och ny teknik i utprovning och att det därför är nödvändigt att uthålligt fortsätta slänga bra pengar efter dåliga.
De pengar som där undandras från annan och mer produktiv insats är en av de stora effekterna. Kapitaluppbyggnad och därmed makt hos bedragarna är en annan och allvarlig konsekvens. Men värst för framtiden, återgång till normal politik och utveckling är nog att vetenskapens sanningssökande och sådana grundläggande rättigheter som åsikts- och yttrandefrihet, samt äganderätt och personlig frihet kringskurits kraftigt, med oklar hänvisning till hur det skulle kunna rädda klimatet.
Migrantgöken
Denna gök tycks verka på omvänt vis mot klimatgöken. Migrantgöken postulerar att vi behöver migration av en mångfald ”karaktärer”, ity att dessa anses berika oss på obeskrivliga men nödvändiga sätt. Ju mer migration, ju större mångfald, desto bättre för oss. Att migranterna inte betalar sin egen andel i samhällets kostnader anses dels vara oväsentligt och dels rasistiskt som påstående.
Att en majoritet av vårt samhälle inte alls vid något tillfälle tycks ha efterfrågat denna migration, spelar ingen roll för de två huvudsakliga grupper som vill se stor migration; oseriösa företagare som ser möjlighet att med ett ädelt skimmer över sig anställa vad som i historisk kontext skulle betraktas som svartfötter, samt av de ”godhjärtade” personerna i omhändertagandeindustrin som behöver fler ”nödlidande” klienter att ta hand om.
Islamgöken
Detta är en till religion förklädd gök och eftersom alla västliga demokratier har religionsfrihet i en eller annan form inskriven i sina grundlagar är det många människor som inte känner igen en intolerant, totalitär, invasiv, våldsbejakande gökideologi när den uppträder framför dem.
Denna gök, om den inte hålls i schack eller helst helt och hållet avvisas från de västliga demokratiernas domäner kommer inom kort utplåna såväl demokratin som de västliga kulturerna. Historien över islamgökens framfart på annat håll är här otvetydig och obarmhärtig.
Virusgöken
Denna lilla gök kan uppvisa ett stort antal symptom och uppträda i mycket stora antal när förhållandena för dess spridning är gynnsamma. Virusar har funnits mycket längre än människan och vi har som synes överlevt dem alla och spritt oss till alla miljöer på jordens yta.
Visst, till och från blir många människor sjuka av virus och några dör. Men det finurliga är att alla som tillfrisknat från ett virusangrepp har av sjukdomen erhållit stärkt skydd mot virus. Så har det alltid varit och det är en av orsakerna till att virusbelastningen i världen är ojämn över tid. Enkelt uttryck för att när många är immuna efter genomlevd sjukdom blir den möjliga smittspridningen låg. Först när det finns många nya som inte har detta skydd eller ett nytt virus uppstått, kan smittspridningen bli stor igen.
När politiker bestämmer att de ska vara herrar över jordens virus, då är mänskligheten illa ute. För politikerna spelar på folkets rädsla och kräver underkastelse för att kunna rädda folket undan farsoten. Det är samma agerande som politiker och prästerskap använt sig av i tusentals år och som vi trodde att upplysning och vetenskap skulle ha utrotat.
Men gamla vanor är svårare att utrota än virusgökar. Det man gjorde förr när det visade sig att härskare i form av prästerskap och politiker inte rådde över naturen, regn, torka, svält, sjukdom, med mera, var att de offrades på sina egna altare i blodiga ceremonier eller brändes på bål för sitt vilseledande uppträdande. En dos av det skulle kunna få både folket och ledarna att tänka sig för innan de bedåras av gökar.
Värdegrundsgöken
Är ett slags färgglad kameleont, gärna i lånta fjädrar. Den sprider vanföreställningen att det normala är dåligt medan det ovanliga, ja rent av det aparta är bra och eftersträvansvärt för dem med den rätta värdegrunden. Det kallas ofta för olika saker som; woke, dei, hbtqi, mångkultur, vänster, solidaritet, anti-nn, med mera.
Att sådana avvikande idéer eller ageranden bli normsättande för en majoritet som inte är avvikande på det viset kan man undra över. En förklaring kan vara att det ekivoka kittlar, att det är spännande att göra något farligt, oväntat, uppseendeväckande. Som att gå nära ett stup, röra vid elstängslet, gå ut på nattgammal is. Det kan ge en kick som gör att man känner sig lite större och märkvärdigare än vad man till vardags är.
Reaktionen
Folk i de västliga demokratierna världen över har tröttnat på dessa gökungar! De vill ha ny, eller gammal, politik som passar dem. Politikerna är rådvilla, de trodde att de levererade vad folket vill ha. När de egentligen under lång tid endast levererat vad en liten minoritet krävt, med stöd av sensationsmedia som lever på skabrösa rubriker och clickbeten på nätet.
De gamla partierna förmår inte ändra sig, inte ens inse att de allt för länge sprungit åt fel håll med politiken. Därför får nu tidigare utfrysta partier som AfD 42 % i Sachsen-Anhalt, Fremskrittspartiet 33 % i Norge, Reform UK vinner val. I Sverige är ca 20% av väljarna osäkra på vad de ska välja eller om de alls ska rösta. Den gruppen är idag Sveriges näst största parti. Systemet är dock hårt riggat för att inte släppa in nya idéer eller folklig politik i det gökbo vi kallar Sveriges riksdag. Det är svenskarna och Sverige som förlorar mest på denna ordning. Måtte den ändras snart!
