Makten är allt!

S planerar för ett extraval. Målet är att splittra borgerligheten för gott. Som om Alliansen inte gjort vad de kunnat för att skjuta sig i foten. Liberalerna ska tvingas ur riksdagen, medan lojala sossar ska stödrösta på MP, så att de blir kvar.

För S är makten allt. Det viktiga är inte vad man gör med makten. Det viktiga är att man har den, för då styr man över de andra. I amerikansk juridik brukar man säga att innehav är nio tiondelar av lagen. I amerikansk fotboll brukar de öka på med att innehav (av bollen) är allt. För det är den som kontrollerar bollen som kan göra poäng och vinna matchen.

Med den M-KD budget som är lagd kan inte Löfven hantera makten som han vill. Han kan därför inte heller kontrollera myndigheterna som han vill. Löfven kallar den budgeten för en servettskiss. – Man kan inte regera på en servettsskiss, säger han. Det låter mycket likt Mosebacke Monarkis valturnébudskap. (Man kan inte flyta till framtidens land på en gummimadrass)

Makten är allt för Löfven. Söndra och härska, söndra för att härska. I väntan på att kunna vinna ett extraval kommer han att bedriva den brända jordens politik, så att en eventuell borgerlig regering inget har att regera över. Skulle S vinna extravalet kommer de att ta makten och de kommer att skylla den brända jorden på allians-och SD-väljare vars felaktiga val ledde till en maktlös expeditionsministär.

Nu har Talmannen bestämt att Stefan Löfven ska prövas som statsminister vid en omröstning i kammaren fredag den 14 december klockan 09.00. Då ska Löfven presentera vilka partier som ingår i regeringsunderlaget, innan omröstning förmodar jag. Ministerlistan kan presenteras tidigast lördag.

Posted in Aktuella övriga ämnen | Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 5 Comments

Plutonium eller Koldioxid?

Dagens gästskribent är Nils-Axel Mörner

Plutonium (Pu)är ett av våra absolut värsta grundämnen på grund av sin höga radioaktivitet och långa halveringstid (ca 24.000 år), vilket gör att den måste hållas strikt skild från biosfären i minst 100.000 år (vid deponering av kärnbränsleavfallet från våra kärnkraftverk).

Koldioxid (CO2), å andra sidan, är en grundförutsättning för liv på jorden. Man har med rätta kallat den för livets molekyl. Syrgas (O2) har en liknande ställning inom djurriket.

Det existerar inget antingen-eller-förhållande mellan plutonium och koldioxid. Allt sådant prat är uppdiktade påståenden utan förankring i verkligheten.

Plutonium är ett ohyggligt gift – därom går inte att debattera. Däremot har kärnkraftindustrin i Finland och Sverige lyckats med illusionstricket att dupera stora delar av folket och beslutsfattarna med påståenden om att kärnkraften är säker och att avfallet kan tas om hand på ett helt säkert sätt. Dessa påståenden är dock på intet sätt förankrade i en vetenskaplig verklighet, tvärt om är de lösa påstående utan spår av tester eller validering (”löst prat”, helt enkelt).

Koldioxid är, som sagt, livets molekyl: ju mer CO2 desto gladare blir växtriket, och ju grönare blir vår glob. Vad är det då som är negativt med ökande CO2-halt i atmosfären?

Jo, en annan förfärlig illusion: påståendet att det är CO2 som driver jordens klimat, eller vad man kommit att kalla ”anthropogenic global warming(AGW). Denna idé – som lanserats och drivits av Bolin, Palme & Brundtland på ett sätt som närmast måste betecknas som ett förräderi mot vetenskap (se: Mörner: Anthropogenic Global Warming (AGW) or Natural Global Warming (NGW), Voice of the Publisher, 4: 51-59, 2018) – håller dock inte för en vetenskaplig granskning.

Eftersom denna AGW illusion blev hela grunden för det överstatliga IPCC-projektet inom FN, så växte det till monstruösa dimensioner som knappast kunde ifrågasättas hur välgrundade fakta och argument som än anfördes. Men så kom det att visa sig att IPCC- projektet egentligen inte handlade om klimat utan om skapandet av en ny världsorganisation (se: Mörner: Global Climate Socialism, Studies in Media and Communication, 6 (2), online December 2018).

Jordens klimat har alltid varierat. För 9500 år sedan var klimatet lika varmt som idag – ändå tog det 5000 år innan landisarna smält så mycket att havsytan stigit till en nivå liknande den av idag. Att smälta is tar tid (det såg vi på förra årets is-dekorationer på nobelmiddagen). För 5000 år sedan var det 2,5 °C varmare i Skandinavien. Minst 7 gånger har våra torvmossar torkat ut och dött under korta intensiva värmeperioder (ännu har dagens värmeperiod inte lett till ett sådant tillstånd). Dagens värmeperiod 1970-2000 är vare sig unik eller katastrofal – bara ännu en liten värmetopp i den oändliga raden av liknande toppar i jordens historia).

När röster nu hörs att mer kärnkraft är räddningen för klimatet, så går allt sådant prat tillbaka på en beklämmande okunskap och begreppsförvirring. Kärnkraften bygger på produktion av plutonium (Pu), världens kanske värsta grundämne, och dess anti-liv-egenskaper varar i minst 100.000 år.

Koldioxid (CO2) å andra sidan har en mycket ringa till närmast försumbar effekt på jordens temperatur. Andra påstående kommer inte från fakta utan från medveten propaganda. Ju mer CO2, desto gladare växtlighet och grönare jord.

Så enkelt är det med det.

Nils-Axel Mörner

Docent
Föreståndare för Paleogeofysik & Geodynamik vid Stockholms Universitet (1991-2005)
President of the Independent Committee on Geoethics(2015-on)

Posted in Gästlistan, Klimatbluffen | Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 28 Comments

Nobelbelönat forskarfusk

Dagens gästskribent är Åke Sundström

I dag mottar William D Nordhaus riksbankens ekonomipris, som inte är ett Nobelpris men delas ut samtidigt. Han är välkänd för sina klimatmodeller och framför allt för sin kritik mot IPCC:s larmrapporter. Han har också publicerat sig på svenska, en bok med titeln ”Kärnkraft och miljö – ett svenskt dilemma”, SNS 1995.

I förordet skriver dåvarande SNS-chefen Hans T:son Söderström att man velat anlita en ”första klassens forskare” för att på ett objektivt sätt ”klargöra valmöjligheterna i svensk energipolitik” – ett sällan skådat (men välmotiverat) underbetyg åt den svenska kunskapseliten.  Vi får där också veta att studien ”genomförs under full akademisk frihet”, d v s utan påtryckningar från förlaget eller projektets finansiärer: Vattenfall, Sydkraft, Svenska Kraftnät, ABB, AP-fonden 1-3 m fl. Det påståendet var osant, som vi snart skall finna.

Det dilemma titeln talar om avser frågan om hur en avveckling av våra kärnreaktorer ”förhåller sig till” åtagandet att bekämpa den globala uppvärmningen. SNS närde en förhoppning, att den väl ansedde amerikanen skulle bekräfta att dessa två mål är extremt svåra att förena och att beslutet 1980 att avveckla kärnkraften därför borde omprövas. Den konfekten blev man lurad på.

För Nordhaus text är en av de allra bästa analyserna i ämnet (tillsammans med mina egna, givetvis. Författarna till det oändliga antalet tidigare statliga miljö-och energiutredningar borde rodna av skam, men saknar förstås sådana moraliska instinkter eller hämningar. Nordhaus vägrade att bejaka de slutsatser som beställaren hade väntat sig få bekräftade.

Han strödde salt i såren genom ett antal giftiga påpekanden. T ex om att elpriserna på en frimarknad är ”oberoende av beslut om kärnkraften” – där fick sig Palmes backstugor och Svenskt Näringsliv en rejäl känga.  En annan inopportun slutsats var att ”ingen betydande konflikt råder mellan kärnkraftsavvecklingen och målsättningen att skydda de fyra Norrlandsälvarna”.  Även det en kalldusch för kärnkraftspartierna. Han har förstås också helt rätt när han nu, liksom 1995, förordar en global koldioxidskatt i stället för den gängse symbolpolitiken med feltänkta avtal av Kyoto- och Pariskaraktär, som inte påverkar utsläppen eller klimatet ett enda dugg.

MEN – Nordhaus gjorde den gången ett par anmärkningsvärda eftergifter. Den värsta var att, mot bättre vetande, gå med på att bokens HUVUDALTERNATIV, det som kom att dominera debatten, skulle bygga på en kalkylmetod som han själv tidigare underkänt.

Den korrekta metoden, som han kallar ”offset policy” och innebär kostnadsminimering med hjälp av en internationell samordning av klimatinsatserna, gick han med på att gömma undan som ett av åtta ”känslighetsanalyser”. Detta trixande innebär att läsarna trots allt blir grundlurade och beställarna rimligt nöjda. Och att författaren, allt det positiva till trots, sålde ut sin yrkesheder (troligen med hygglig kompensation via ett väl tilltaget arvode).

Med hjälp av det riggade metodikvalet påstår Nordhaus att en begränsning av de inhemska CO2-utsläppen får kostnaderna för en kärnkraftsavveckling att fördubblas, från 62 miljarder till 124 miljarder (sid 115) . För att sen redan på följande sida visar något helt annat: att klimatkostnaden ingalunda är ”kraftig” utan tvärtom förvånansvärt blygsam – givet att man använder den korrekta offsetmetoden.  Då stannar ökningen vid felräkningspengar, cirka 16 miljarder, en fjärdedel av beloppet i huvudalternativet. Så dras lögnens slipstenar.

Nordhaus andra, och troligen mer ”genuina” misstag, var att strunta i att göra en nödvändig ”kalibrering” av sifferunderlaget, att korrigera för obalanser i utgångsläget. T ex att eliminera effekten av att elmarknaden i utgångsläget var i djupast tänkbara obalans. Med ett gigantiskt överskott av elkapacitet och en elrea som blåst upp elförbrukningen till nivåer som var mycket högre än ”normalt” (ett tänkt läge med fri konkurrens, frånvaro av statliga interventioner).

Det klarspråk som Nordhaus använde om Palmes backstugehot och om vattenkraften kvarstår som starkt positiva inslag, men kan inte uppväga följderna av dessa flagranta metodfel.

Till bilden hör att dessa felaktigheter i decennier förtigits, inte bara av SNS utan också av bokens två svenska ”fackgranskare”, Karl Axel Edin och Marian Radetzki samt naturligtvis också av branschen själv och av de politiska partier som, med Lenin som inspiratör (för SAP) och med ASEA som gynnad part (för högern), godkände den fatala felinvesteringen i 12 kärnreaktorer. Där HELA det satsade kapitalet (över 350 miljarder) gått förlorat, och mer därtill, enligt mina (aldrig ifrågasatta) beräkningar i skriften ”Kärnkraften har gjort Sverige fattigare” (2002).

Inför dagens Nobelfestligheter är tystnaden om skandalen 1995 fortfarande kompakt. I Ekonomisk Debatts hyllning saknas Nordhaus enda bok på svenska bland referenserna. Inte en stavelse om de (i fackkretsar) välkända och mycket elementära metodfelen. Kanhända med den korrekta motiveringen att det sannerligen inte är boken Kärnkraft och Miljö som gjort honom värdig en belöning. För ovanlighetens skull har TV-inslagen varit mer informativa, fylligare och bättre.

Förhoppningsvis kan Nordhaus framträdanden i media få svenska väljare att inse den enkla och väl dokumenterade sanningen, att en global klimatskatt är den enda fungerande lösningen på det eventuella klimathotet. Att allt annat bara är symbolhandlingar utan betydelse. Det vore en ren revolution på svenska!

Till sist ett personligt minne. Efter bokens publicering kontaktade jag författaren, som först svarade artigt och tillmötesgående, som amerikaner oftast gör, men med svävande besked i sak. Men när jag insisterade på ett besked om motivet för det konstiga metodvalet, avbröt han kontakten. Sedermera har jag kommit till insikt om att så gott som alla svenska ekonomiprofessorer i än högre grad skulle ha sålt ut sin yrkesheder och hjälpt partsintressen att grundlura medborgarna. I denna relativa mening kan Nordhaus kanske betraktas som en något mer oförarglig skojare än de svenska kollegorna och SNS. Men hans brott mot forskaretiken 1995 förmörkar hans eftermäle.

Posted in Gästlistan, Klimatbluffen | Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 11 Comments

Europeisk vår?

Är de gula västarnas aktioner i Frankrike tecken på en europeisk vår, att Europas folk reser sig mot förtryck? Liknande protester hörs från flera andra europeiska länder, inklusive matta, men växande, sådana från Sverige.

Då passar systemmedia på att presentera en opinionsundersökning som visar att svenskar gillar EU mer än någonsin. Fan tro’t! Men Marcus Oscarsson på TV4 är eld och lågor.

(EU) -Eliten kommer med näbbar och klor, falska nyheter, manipulationer och lögner att försöka visa på att EU är nödvändigt i våra liv. Vilket det naturligtvis inte är. Det nödvändiga är att vi medborgare får vara med och bestämma. Att vår domvärjo är tillräckligt tydligt fysiskt avgränsad (vårt eget land) så att vi kan göra oss en rimlig föreställning om vad våra beslut får för konsekvenser. Att den makt vi överlåtit till politikerna inte kan säljas vidare och inte kan användas för att inskränka vår frihet och våra negativa rättigheter.

Gränsöverskridande traktat, mellan våra respektive nationalstater, ska inte tillåtas ändra inomstatliga lagar och rätt till egenart så länge fredlig samvaro respekteras. Sverige är i detta hänseende ett unikt land. Vi har landriksgränser  till endast två länder, Norge och Finland. Till Norge utgörs gränsen av vattendelaren och till Finland av ett gemensamt utflöde i Bottenhavet. Det finns inte mycket gemensamt att bråka om och Sverige skulle därför kunna vara mycket mer självständigt än de flesta andra länder.

I Europa är det endast England och Irland som kan sägas ha större möjlighet till självständighet. Spanien kan också enkelt vara självständiga. Frankrike kommer ganska nära vår möjlighet. Deras gräns mot Spanien är inget större problem, undantaget baskisk separatism, gränsen mot Italien är kort och bergig, mot Schweiz lite längre. Mot Tyskland och Belgien är det huvudsakligen Meuse som byter sida. Med god vilja från båda sidor går det säkert att ordna.

Portugal kan säkert enkelt sköta sitt, Italien likaså, trots utflödena från Alperna. Polen och Tjeckien kan säkert också sägas ha relativt naturliga gränser.

Där det blir mer förhandling och nödvändigt med mellanstatliga arrangemang är exempelvis där floder som Donau flyter fram genom flera länder. För den som inte minns så är det Tyskland, Österrike, Slovakien, Ungern, Moldavien, Serbien, Rumänien, Bulgarien, Kroatien och Ukraina. Av dessa verkar samtliga utom Tyskland (bland medlemsländerna) vilja ha mer frihet från EU än vad som idag är fallet. Inom avvattningsområdet finns i varierande grad även Polen, Schweiz, Tjeckien, Slovenien, Bosnien och Hercegovina, Montenegro, Makedonien, Moldavien och Albanien.

Grekerna kommer alltid att främja sig själva först. Det är därför det efter +4000 år i det dramatiska Medelhavet fortfarande finns greker och ett Grekland. I Finland fungerar det ungefär likadant, men de ordar inte så mycket om det.

Självständighet i fredlig samvaro med grannarna, utan inblandning av främmande imperier, har länge stått på önskelistan för de flesta länder inom avvattningsområdet. Så vad är det som hindrar en frihetlig europeisk vår? Svensk MSM har i alla händelser inget begripit eller valt att tiga. Barometern tror att det handlar om att informera bilister. SVT och SR har inget om protesterna på Mynttorget. TV4 och drakarna likaså.

Även om vi i framtiden tvingas läsa i skolan om de djärva fransmännen som modigt försvarade Europas frihet och säkrade självständigheten för Europas länder, skulle jag välkomna det. På villkor att det var sant.

Först struntar de i dig, sedan skrattar de åt dig, sedan bekämpar de dig, då vinner du.
– Mahatma Gandhi

Fria Tider om svenska protester

Expressen har fattat att Macron gjort förtroendeförlust

Barometern tror att gula västarnas protester kan avhjälpas med att informera bilister

White TV berättar om svenska protester

Posted in Frihet, Klimatbluffen | Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 9 Comments

Ökande globala utmaningar för säker elkraftsproduktion och miljön.

Dagens gästskribent är Claes-Erik Simonsbacka

Den fråga Simonsbacka här väcker kan ses som en avknoppning av tidigare kommentarer om kärnkraft och energiförsörjning. Frågan om huruvida kärnkraften är straffbeskattad eller subventionerad är en följd av den tilltagande komplexiteten i vår energiförsörjning. /Mats 

Tillgången till säkra elleveranser har åtminstone under de senaste 50 åren varit och fortfarande är för de flesta i Sverige, någonting självklart. Detta pga. att i princip all elkraft i Sverige producerats med hög leveranssäkerhet och tillgänglighet, som kommit uteslutande från planerbara elproduktionsanläggningar. Trots att en funktionell elförsörjning med dagens mycket höga tekniska krav på spänningskvalité och frekvensstabilitet är en viktig del i vår infrastruktur kan kärnkraftverk, som producerar baskraft på jämn nivå med hög tillgänglighet, stängas i förtid bl.a. beroende på ökad ”straffbeskattning” och ersätts med subventionerad intermittent och väderberoende kraftslag som är utan koppling till efterfrågan på elkraft. En förändring som trots modebegrepp som ”smarta elnät” (Smart Grids) tyvärr inte inte kan vidmakthålla den förväntade funktionen eller anpassas till höga elkvalitetskrav.

Enligt bedömningar finns det ca. 30 TWh outbyggd förnybar vattenkraft i Sverige. Politiska förutsättningar för utbyggnad utöver 0-5 TWh saknas nu då stora delar av den ekonomiska utbyggnadspotentialen ligger i älvar, som är skyddade mot utbyggnad enligt lag. Dessutom kan stamnätet nu i ett snitt söder om Sundsvall endast överföra max 7 300 MW söderut, vilket nu motsvarar ca 50 % av den installerade effekten norr om detta snitt.

Otillräcklig ny planerbar elkraftsproduktion innebär att driftläget i elnätet blir oerhört ansträngt på grund av risken för betydligt ökad el-effektbrist framför allt inom el-område SE 3 och SE 4, då möjlig elproduktion från både el-område SE 1 och SE 2 (Norrland) inte nu kan distribueras, p.g.a. nätbegränsningar (överföringsbegränsande flaskhalsar), ner till el-område SE 3 samt ännu så länge också mellan el-område SE 3 och SE 4. Notera att all kärnkraftsproduktion finns inom el-område SE 3.

Förstår verkligen politiska beslutsfattare och elkonsumenterna framför allt inom el-område SE 3 och SE 4 (Gävle och söderut), hur oerhört sårbar elförsörjningen kan bli om kärnkraftverk stängs i förtid, dvs innan ny planerbar leveranssäker baskraftsproduktion är i drift och nödvändiga investeringar i det svenska el-transmissionsnätet /stamnätet färdigställts?

Beaktar man dessutom vad Internationella Energy Agency (IEA) säger i en ny rapport med olika scenarier av framtida el-användning, som nu även beaktar elproduktionsbehovet för elbilarnas laddningsbehov och dess konsekvenser t.ex. avseende ökad koldioxidutsläpp då nya fossil kol- och gaskapacitet måste tas i anspråk för elkraftsproduktion. Världens globala elkraftflottans utseende och form måste alltså förändras snabbt i och med elbilarnas intåg. Koldioxidutsläppen för framtida energisystem beräknas öka från 32,6 Mt (2017) till 35,8 Mt (2040) och världens totala efterfrågan på primärenergi (TPED) uppges öka från 13618 Mtoe/158377,3 TWh (2017) till 16680 Mtoe/193988,4 TWh (2040).

C- E Simonsbacka, Bureå

Posted in Aktuella övriga ämnen, Gästlistan | Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 42 Comments

Urval eller undergång?

När jag första gången fick förklarat Darwins evolutionsteori insåg jag att mänskligheten rimligen har problem. Med modern teknik och medicin överlever många människor sjukdomar och medfödda brister. Tidigare hade många av dem inte kommit i en situation där de fortplantar sig. Idag gör de det och sprider därigenom genetiska problem i befolkningen.

Det är mycket hett att diskutera födoämnens hälsorisker alternativt nyttighet. Det som vanligen framförs som bevis för att viss mat är onyttig är olika former av allergi. Men allergi kan lika gärna betraktas som en disposition för att få besvär. Det är alltså inte maten det är/blivit fel på, det kan vara ackumulerad ärftlig disposition.

Det låter kanske elakt att säga dessa saker. Vi lever längre och är friskare än någonsin. Men vi gör det tack vare teknologi och organisation, inte på grund av genetisk förbättring. Tvärtom, det kan faktiskt vara så att våra tekniska och organisatoriska möjligheter att låta fler fortplanta sig leder till en spridning av dåligt arv. Det är till och med troligt att vår teknik och samhällsorganisation döljer sådana avigsidor av sin egen framgång.

Hur hanterar vi detta?. För närvarande stoppar vi kollektivt huvudet i sanden och låtsas att frågan inte finns, för det känns som om den ligger för nära rasism och andra teorier om starka respektive svaga människor. Men det verkliga måttet på styrkan i vår civilisation, demokrati, yttrandefrihet och frihet generellt, är väl om vi kan diskutera detta utan stigmatisering av åsikterna?

Posted in Aktuella övriga ämnen, Frihet | Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 20 Comments

Worst Case, Curry

Judith Curry har nyligen publicerat en nykter artikel på WUWT. Curry är klimatforskaren som först var alarmist, men som via resultaten av sin egen och andras forskning kom till insikt om att klimathotet är väsentligt överdrivet. Hon ägnar sig idag åt att granska vad som är fakta och hur dessa ska tolkas med rimlig säkerhet. I denna text ägnar hon sig åt att utifrån ett vetenskapsteoretiskt perspektiv granska rimligheten i IPCCs prognoser för havsnivåhöjning till 2100.

Jag ska här försöka återge lite av hennes resonemang i det utkast hon publicerat för kommentarer innan hon skickar in det till vetenskapliga tidskrifter för publicering. Hon redovisar matematiska exempel som jag med viss möda kan förstå. Men jag kan inte översätta det till svenska, för jag har aldrig sysslat med matte på den nivån. Inte heller finner jag någon översättning av dessa fackuttryck till svenska. Texten innehåller både hennes resonemang och min tolkning därav.

Hon börjar med att redogöra för fel av Typ 1, respektive Typ 2. Typ 1 är detsamma som ett falskt positivt resultat på en undersökning. Typ 2 är ett falskt negativt resultat. Hon beskriver hur IPCCs strikta fokus på klimatpåverkan enbart från människans utsläpp av koldioxid (AGW) och samtidigt bortseende från naturliga påverkansfaktorer som solvariation, jordbävningar, vulkanutbrott etc. riskerar att ge en mängd felaktiga indikationer av såväl Typ 1 som Typ 2. En sådan avgränsning av studieobjektet gör det naturligtvis enklare att finna avvikelser från status quo som man till synes kan förklara med sin hypotes. Men avgränsningen skapar samtidigt en enorm, möjligen oöverblickbar, osäkerhet om värdet av resultaten.

Det är lite som att lära sig gå på lina. AGW-hypotesen är linan. I början faller man ofta av, ibland till vänster, ibland till höger. Alltså ibland Typ 1 och ibland Typ 2. Ibland grenslar man linan i fallet innan man trillar av, det gör ont. Hela tiden riskerar man att inverkan utifrån stör balansen och man trillar av. Att trilla av är i teorier om AGW detsamma som att verkligheten säger ifrån att man inte begripit, inte beskrivit verkligheten korrekt. Det är enklare gå marken nedanför linan. Det är också enklare att beskriva hur man ska gå marken med rimlig säkerhet.

När man inledningsvis bestämmer sig för konsensus om utfallet av mänsklig påverkan har man ytterligare försämrat möjligheterna att finna de verkliga orsakerna till att klimatet uppför sig som det trots allt gör. Risken är stor att siffror som omnämns för utfallet döljer relevanta siffror för (o)sannolikheten av detta utfall. Därigenom ökar sannolikheten för politiska beslut som skadar både samhälle och enskilda individer.

När det gäller havsnivåerna visar historiska data på en långsam och odramatisk höjning det senaste århundradet, ja rent av det senaste årtusendet. En rimlig projektion för innevarande sekel är en höjning med 0,26 till 0,82 meter. Men på senare tid har studier kommit till slutsatsen att havsnivån skulle kunna stiga med 6 meter, om det västantarktiska istäcket helt smälte bort och rann ner i havet. Men man redovisar inte att sannolikheten för att det ska kunna hända är så liten att den sannolikheten inte ens kan beräknas. Men uppgiften lånar sig väl till alarmism.

Självklart måste människan vara beredd på både anpassningar och motåtgärder vid förändringar i klimatet. Men vi vet inte vilka dessa förändringar är och inte heller var de får effekt. En havsnivåhöjning på så mycket som en halv meter under tjugohundratalet kan relativt enkelt hanteras på de flesta håll. På hundra år förnyar och bygger vi om i sådan omfattning att vi helt enkelt hinner med att parera för en sådan höjning. Likadant är det förmodligen för andra eventuella effekter av klimatförändring. De går så långsamt att de investeringar vi gjort på en påverkad plats redan har betalat sig och är avskrivna när det är dags att göra om eller eller göra något annat. Men då får vi inte låta oss luras av fantasifulla domedagsprognoser.

En av de viktiga uppgifterna när man försöker förstå klimatet, i synnerhet för prognostiserande tillförlitlighet är att se upp med de svarta svanarna. Det kallas så för att innan européerna kom till södra halvklotet trodde de att alla svanar var vita. Men på andra sidan jorden kan de alltså vara svarta. Curry nämner två sorters svarta svanar. Den ena är det okänt okända och den andra kända okända (där man vet att det finns något som påverkar, men man vet inte ännu vad).

Inom klimatvetenskapen är det främst två metoder man kan använda för att i bästa mån gardera sig mot svarta svanar. Den ena är statistisk extrapolering bortom kända gränser. Den andra är fysikbaserad spekulation om vilket som skulle kunna vara fysikaliskt möjligt, men högst osannolikt.

Det värsta man kan göra är dock att måla upp en imaginär svart svan och sedan påstå att detta extremt osannolika utfall hör till de förväntade eller absolut säkra och därför något man med nödvändighet måste agera på.

Ett sätt att värdera sannolikheter är att titta på normalfördelningen av kända och tänkbara utfall. Men där finns fällor, fördelningen kan vara av fat-tailed typ, jag hittar inget bra svenskt uttryck för detta, men paretoprincipen är ett exempel på statistik som är fat-tailed. Enkelt uttryckt att de noterade utfallen inte fördelar sig som i klockkurvan, utan istället har en sned fördelning. De är lika fullt kontinuerligt fördelade, men inte liksidigt.

Curry berättar här att Weitzmann, Freeman, Annan och Hargeaves, samt Lewis och Curry i fyra olika analyser av IPCCs AR5 rapport funnit att de ändringar man infört i bedömningen av sannolikheter för olika klimatscenarier gör att allvarliga utfall av klimatförändring framstår som mer sannolika. Detta beror inte på att klimatet förändrats eller kunskapen om klimatet förändrats. Dessa påstådda förändringar av sannolikheter beror endast på att man i de parametrar man satt upp för bedömning av risk har flyttat gränserna så att riskerna verkar större. Fördelningen av tänkbara utfall har fått en fat-tail profil som gör att risken ser större ut. Högst sannolikt är det en medveten manipulation av de matematiska statistiska metoder man vill ska användas av samhället. Alltså motsvarande vad vi när det gäller ordens betydelse brukar kalla orwellsk nyordskonstruktion. Eller bedrägeri rätt och slätt.

Detta är bara inledning och första avdelningen i Currys rapport. Men det fortsätter på flera sidor i samma petnoga utredande av svagheterna i IPCCs narrativ om AGWs inverkan på havsnivåerna. Samma kritiska aspekter kan naturligtivs läggas på övriga scenarios som IPCC målat upp.

Posted in Klimatbluffen | Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 18 Comments

Stoppa för-gretningen!

Det finns mycket man kan kalla den pågående klimatkampanjen, för-dumning, för-flackning, för-enkling, för-vanskning, för-falskning, för-nekande, för-barnsligande, för-nedring. När msm, och annan samhällselit (i avsaknad av bättre uttryck) sätter Greta 15 som rikslikare och internationellt ansikte för vad de vill att Sverige ska stå för, då är det illa.

Följaktligen är det också många svenskar, både vanligt folk och elit som reagerar och säger att nu får det väl ändå vara nog! I Frankrike har de redan fått nog av klimatskatter på bränsle. Flera helger nu, har tiotusentals människor i gula reflexvästar protesterat mot politiken och mot Macron. Företeelsen med protestanter i gula västar har spritt sig till Belgien, Holland och Tyskland. Det rapporterar inte svensk msm, naturligtvis. 

Hoppas alla förstår att det inte är Greta personligen jag vänder mig emot. Hon har naturligtivs all rätt att tro och säga vad hon vill. Det är personkulten kring henne och den infantila tron runt om i msm och samhällselit att litet oskyldigt barn kan veta sanningen om något så komplext som klimatet. Som om hon fått en gudomlig ingivelse, vilket Svenska Kyrkan tycks tro. Fenomenet avslöjar ett allvarligt systemfel i dagens samhälle.

Det är orimligt att kräva av barn att de ska förstå bättre än vuxna.
Det är orimligt att tro att barn på grund av sin oskuldsfullhet kan peka ut farorna i samhället. Det gjorde man under häxprocesserna, då man påstod att de oskyldiga barnen kunde se syndare och häxor för vad de egentligen var.
Vi måste kunna visa att vi har kommit längre än så.

Jag vill uppmana alla som har rimligt nära till sitt kommunhus att gå dit och på något sätt tillkännage en bättre åsikt, bättre fakta och förslag till bättre politik, när det varslas om fridaysforfuture.

AP om franska protesterna

AP om Greta i Katowice

Svenska kyrkan om Greta

DN om Greta

Expressen/Hakelius om Greta

Expressen/Hakelius om klimatdiktaturen

Kristianstadsbladet om fridaysforfuture

SNF om fridaysforfuture

ETC om klimatkampen

Posted in Klimatbluffen | Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 5 Comments

Är det inte fult att lura barn längre? nr2

Favorit i repris

Återigen en dagsaktuell kria från förr (Är det inte fult att lura barn längre?). Nu motiverat av den storbystade operasångerskans tunga inlägg i klimatdebatten. Dels via egna uppträdanden och dels via hennes psykologiska tortyr av sin 15-åriga dotter som tvingas skolka från skolan för att manifestera sin klimatångest. Gissar att de tillsammans har cirka noll kunskaper i naturvetenskap.

Nu verkar det klarlagt att dottern får uppbackning av andra cyniska klimatalarmister, inte minst Naturskyddsföreningen, för att komma ut i media. Nu ska hon få träffa FNs generalsekreterare så att denne kan betyga sin vördnad för det minderåriga underbarnet. Mönstret går igen, 1:a oktober 2009 fick Kulturamaskolan besök av Ban Ki-Moon, som öste beröm över elevernas klimatengagemang. Årets förvillare, SVT, larmar som aldrig förr.

Samtidigt ser verkligheten i klimatkampen ut så här: Forskningsfalsarium avslöjat, Elbrist i Sverige. Koldioxiden är dock, som alltid livets gas. Det är väl bara att hoppas att när de kastar in okunniga barn i debatten så är det en sista desperat åtgärd innan de ger upp. 

Barn uppmanas i skolan att delta i teckningstävlingar där temat är miljöförstörelse. Man ger dem facit till den propaganda man vill att de ska reproducera. Den som bäst illustrerar en katastrof får beröm. Det är inte utbildning, det är indoktrinering, flumskola.
Kulturamaskolan får besök av FN:s generalsekreterare och förklarar hur ingående de utbildats i kultur och miljöfrågor. Men det enda de gör är att redovisa hur väl indoktrineringen om en förestående katastrof lyckats. Vilket ger alibi till att extrema tvångsåtgärder (innebärande svåra umbäranden) måste tillgripas globalt mot all världens folk. Annars drabbas mänskligheten (allt folk) av svåra umbäranden.
Inte ens när naturikonen David Attenborough säger att det är ingen fara för naturen, så besinnar man sig. Lärarna varnar barnen för övertro på internet, uppmanar till sträng källkritik. Men hur är det med lärarnas egen källkritik? Hur säker kan man vara på att lärarnas kunskaper är korrekta? Hur kan man vara säker på att inte de svepts med av propagandistisk glöd, nu som då?

Med klimathotet har äntligen alla vuxna med existentiell ångest fått ett mål med mening att kämpa för. Skit samma att det är ett falsarium byggt på spekulationer och dolda maktambitioner. Då tar man barnen som gisslan och föser dem framför sig för att påverka opinion, företag och inte minst politiker.
Situationen är värre än när kommunismen grasserade bland unga idealister. Då fanns det misslyckade och varnande exempel att peka på. Då var inte hela världen indragen i samma hysteri. Idag finns ingen fristad, ingen plats för opposition mot miljöfundamentalismen. Det innebär en verklig fara.
Vad kommer de lurade barnen att säga när falsariet och sveket avslöjas? När klimatförändringar inte resulterar i svåra umbäranden, men de framtvingade politiska besluten gör det?

Posted in Klimatbluffen | Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 36 Comments

Alternativ till Annies sång

Annie Lööf spelar ett högt politiskt spel när hon flörtar med sossarna och Stefan Löfven. I potten ligger bland annat borgerlig politik för ansenlig tid framöver, en svekdebatt som får debatten om Fälldins svek i kärnkraftsfrågan att blekna, Sverige som nationalstat, en total kapitulation inför globalismen, med mera.

Jag upprepar dagligen Gösta Bohmans återkommande fråga till Torbjörn Fälldin, är centerpartiet ett borgerligt parti? Han fick aldrig ett konkret svar. Går Annie till S är svaret givet.

Lyssna på följande välkända låt från Schlagerfestivalen 1987. Lasse Holms text är nästan profetisk. Jag saxar stycken här.

Vem är du, vem är jag, levande charader…………….!
Spelar alla roller så bra
Ingen kan väl ana nåt, har förstått
När det gäller kärlek är det dig som jag vill ha
Vem är du, vem är jag, kan vi få kontakt nu

Högt över havet och bort emot land
Stämmer frekvensen så räcker jag fram
Jag är natt, du är dag, liksom eld och vatten
Vindar på ett stormande hav

Det som verkar lätt för dig, svårt för mig
Lite tur är lyckan i det närmaste total
SOS hör du mig längtan gör mig galen
Hoppas på att du ger ett svar
Det är dig jag väntar på, skynda då
Sändare och mottagare samma kanal

Posted in Aktuella övriga ämnen | Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 Comments