Öppet brev till alla vänsterpartier i Sverige och EU

Det vill säga i Sverige är det V, MP, S, C, L, M, KD och SD jag adresserar med detta. Ytterligare vänsterpartier finns utanför riksdagen och i EU-parlamentet, de flesta partier även där vänsterpartier.

Ja, jag räknar de så kallat borgerliga partierna till vänsterpartier. Det är de för att när de får makten har de ingen politik för att bedriva något annat än socialism. De kör på med samma politik som S och vänstersidan gjort i hundra år. De är nöjda med att låta facket topprida företagandet. De är nöjda med att låta tjänstemän med socialdemokratisk partibok eller sympatier i kommuner, regioner och statliga verk och myndigheter sitta kvar och genomföra sossepolitik fast det är de borgerliga som väljarna gett makten till. Måttet är rågat, men ni såg det inte komma.

Nej, det är inte borgerlig politik att ge upp 200 år av fred, alliansfrihet och egen försvarsförmåga. Det är inte mindre socialistiskt att ansluta Sverige till Nato eller ge amerikansk militär exklusiv tillgång till såväl svenska militära installationer som det svenska civilsamhället. Det är att ge upp Sveriges suveränitet för gott, ett landsförräderi. Måttet är rågat, men ni såg det inte komma.

Svensken vill ha frihet och rimliga villkor. När de åtta vänsterpartierna i riksdagen ger bort svenskarnas inbetalda skatter till andra länder, bjuder in dessa länders missanpassade underklass att komma hit och leva på frikostiga bidrag från svenskarnas inbetalda skatter, då sviker ni ert uppdrag. Ni ger svenskarnas demokratiska rösträtt till dem som inte är svenskar och inte ska ha den. Svenskarna har fått nog nu. Måttet är rågat, men ni såg det inte komma.

Ni går till och med så långt att ni i självgodhet utnämner er själva till den humanitära stormakten. Hur humanitärt är det att råna det egna folket, förstöra deras valuta och när folket protesterar mot era vansinniga extravaganser, då kallar ni dem rasister och nazister. Svenskarna är inte rasister när de kallar en neger för neger. Vi har inte bett om att ni ska importera slavskam från USA. Låt de behålla sina misstag och misshälligheter där borta. Nazisterna var nationalsocialister, en totalitär kollektivistisk ideologi, historiskt inte särskilt olik svensk socialdemokrati. Ni har förnekat det (1) i åttio år och trodde ni skulle komma undan med den lögnen. Men folket har vaknat, lärt sig och förstått. Ni såg det inte komma.

Det är lika illa med den från USA importerade sexismen som anser att det kan finnas oändligt antal kön och envar kan från dag till dag själv bestämma vad man vill kalla sig. Den som inte får som den vill kan lägga sig på golvet och skrika som en ouppfostrad unge, eller gå till domstol för att få rätt att kalla sig kränkt och därigenom tillåtas domptera andra. Svenska folket skäms å sina ledares vägnar för denna idioti. Vi går inte med på det längre. Men ni såg det inte komma.

Med den relativt milda virussjukdomen kallad Covid-19 växte hornen ut på alla vänsterpolitiker, ni ville tvångsvaccinera hela folket. Spärra in de som vägrade, kalla dem för psyksjuka och osolidariska. Men folket visste bättre, en majoritet tycks ha struntat i era diktat. Ni såg det inte komma.

Ni har i hundra år utarmat äganderätten (2, 3) och naggat den i kanten. Bit för bit har den ätits bort, med hundratals lagar och förordningar, som tillsammans med föreskrifter, policydokument och rent hittepå kan summeras till tiotusentals inskränkningar och hinder för svenskarna att besluta om sin egendom.

Med hjälp av så kallade NGO:s placeras besserwissers ut i samhället och debatten. De påstår sådant ni själva inte kan lansera som politiska förslag (4), för ni vet att det är lögn. Dessa agenter lanserar det nyspråk (5) ni vill ha för att kunna driva er agenda, de bejakar klimatlögnen (6). De hatar bilismen för den frihet den skänker individer och dess nödvändighet för vårt välstånd (7), naturligtvis under täckmantel att rädda klimatet, vara demokratiskt och jämlikt med mera. Folk har tröttnat på dessa lögner och övergrepp på människors frihet. Måttet är rågat, men ni såg det inte komma.

Med nyspråk har ni fått liberaler att tro att socialismen är det frihetliga, liberala samhällets hemvist. Med slagord om förändring har vanligt folk lurats tro att värnet om det bestående är något fult och kallar det konservatism. Med hjärntvätten i de små stegens tyranni har ni lurat i er själva och andra att om inte ni får ha makten är det inte demokrati. Det är över nu, ni är avslöjade som de makthungriga förvillare ni är, men ni såg det inte komma.

Ni har bedragit ett folk (8), vandaliserat deras land, skandaliserat deras protester. Tagit ifrån dem deras moral, förnekat och förlöjligat deras historia. Låtit importera kriminella element som med hot, mutor och våld infiltrerat staten och hela samhället. Ni hävdar med en dåres envishet att den som påtalar era missgrepp är antidemokrater som skadar riket. Folket vill inte ha er längre. Ni såg det inte komma, men ni har badbrallorna nere vid knävecken och era solbrillor kan inte hindra den avslöjande belysningen från att visa upp er i all er ynklighet!

(1) https://www.frihetsportalen.se/2016/02/liberalerna-gjorde-sverige-till-en-korporativ-stat/
(2) https://www.frihetsportalen.se/2012/09/samtal-med-makten-1/
(3) https://www.frihetsportalen.se/2015/03/polly-higgins-1-my-own-priorities/
(4) https://www.frihetsportalen.se/2012/06/sock-puppets-1/
(5) https://www.frihetsportalen.se/2012/12/kugghjulsverkstaden/
(6) https://www.frihetsportalen.se/2023/08/klimat-for-vetgiriga/
(7) https://www.frihetsportalen.se/2024/05/valstandets-grunder/
(8) https://www.frihetsportalen.se/2023/08/efterlamnade-sjalvmordsbrev/

Publicerat i Frihet | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

11 kr/kWh för flöjlad el!

Dagens gästskribent är Bertil Persson.

Vindkraftsel äger varje sekund företräde i elsystemet. D. 7/4-24 befarades så stor överproduktion av el, 6400 MW, att SvK tvangs betala rubr. belopp för nedregleringsbud dvs. flöjning eller 70 Mkr per timme (6400000*11*0,000001). Per dygn blir detta 1,7 mdkr. Med den vindkraftsutbyggnad, som förstår fram till 2026 [1], Tabell 1, dvs. 3500 MW mer vindel utan att elbehovet öka märkbart eller t.o.m. minskar, blir kostnaden för nedreglering, med 3500 MW tillkommande vindeleffekt, minst 111 Mkr per timme eller 2,6 mdkr per dygn – om nu vinden håller i sig och elbehovet är lika lågt som d. 7/4-24. Elkunderna får notan men ingen törs protestera, för vindkraften är enligt staten det i särklass billigaste kraftslaget.

Tabell 1 – Med den vindkraftsutbyggnad, som förestår fram till 2026, , dvs. 3500 MW mer vindel, blir kostnaden för nedreglering, med 3500 MW tillkommande vindeleffekt, 111 Mkr per timme eller 2,6 mdkr per dygn – om nu vinden håller i sig och elbehovet är lika lågt som d. 7/4-24.

https://www.svd.se/a/1MnGXq/svenska-kraftnat-laga-elpriser-skapar-problem-i-elsystemet

[1] https://svenskvindenergi.org/wp-content/uploads/2024/02/Statistik-och-prognos-Q4-2023-2.pdf

Publicerat i Gästlistan, Klimatbluffen | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Vilka ska ha rösträtt?

Republikanerna i USA hävdar det rimliga i att ett lands myndiga medborgare är de enda som ska ha rätt att rösta och därmed besluta hur ett land ska styras. Det är samma ordning som rådde i de grekiska demokratierna i antiken.

Demokraterna anser istället att alla som befinner sig i landet ska få rösta. För att ingen ska diskrimineras anser de också att de röstande inte ska behöva legitimera sig i vallokalen. Detta öppnar för röstfusk på flera olika sätt, som att rösta flera gånger i sin egen valkrets, eller att rösta i flera olika valkretsar.

Med obefintlig kontroll blir det omöjligt att kontrollera att valen går rätt till. Man kan dock få fram en del information som avslöjar att val inte gått rätt till. Exempelvis om det i en valkrets avgetts fler röster än där finns röstberättigade. Sådant har man upptäckt om presidentvalet 2020. Men rättsväsendet, djupa staten, de som vann, rycker bara på axlarna åt sådant.

Som jämförelse krävs det legitimation för en mängd vardagliga aktiviter av vitt skilda slag. Ibland för ordentlig identifiering av dig som person, ibland för kontroll av behörighet eller något så enkelt som ålderskontroll. Sålunda legitimerar sig folk för sådana saker som: bankärenden, bilkörning, inköp av alkohol eller vapen, entré till skolor och arbetsplatser, med mera.

Demokraternas ovilja att erkänna behovet av legitimation vid röstning är således helt styrt av deras egen demokratisaboterande agenda. De vet att den som äger något, ett land, en stad, ett hus eller annat är redo att försvara det mot dem som inte är delägare i detta. Men demokraterna föser framför sig en hop av icke del-ägande människor för att kunna ta makten ifrån de ägande.

Publicerat i Aktuella övriga ämnen | Etiketter , , , , , , , , , , , , | 23 kommentarer

Lögnen om det “gröna” stålet

Dagens gästskribent är Bernd Stymer

Varje gång, som Sveriges partiledare talar till oss allmänheten om att vi nu måste

”ställa om” hela vårt sätt att leva, ljuger de om anledningen till det med lögnen om klimatkatastrof orsakad av livets gas CO2. De talar aldrig direkt om till vad som skall ställas om och hänvisar alltid till sin inbillning att vara världsledande klimaträddare med egen klimatlag som med ett ”grönt stål” skall rädda världen och göra svenska folket rikt. Denna fåniga inbillning är direkt livsfarlig för befolkningen, därför att ”grönt” medför att el från vindkraftverk krävs i lika stor mängd som hela befolkningen behöver för sin vardag och denna ofantliga mängd el skall tusentals nya maskiner vindkraftverk producera och därmed skövla resten av landets natur och plåga resten av landsbyggdsfolket. Men ”gröna” tokeriet är inte slut här utan vindelen som skall smälta malmen till stål kommer bara ibland när det blåser och för att hålla stålgrytan kokande måste vindelen lagras i form av omvandling till vätgas som kan lagras.

Den här omvandlingen utförs med energiförlust av hela två tredjedelar, nästan all vindel.

Sveriges partiledare tycks inte känna till eller inte bry sig om faktum att Domnarvets järnverk i Borlänge redan på 1950-talet smälte stål med el i s.k. caldoungnar naturligtvis utan onödig omvandling av el till vätgas. Varför tjatar de nu om denna onödiga omvandling till ”grönt” stål? Är det bara för att jäklas med befolkningen och skrämma upp dem till lydnad?

Blir stålet bättre av att kallas grönt? Går det verkligen att bli rik på att sälja en vara som hela världen gör mycket billigare?

Nej, naturligtvis inte!

Vi, befolkningen, kräver att ni, inte folkvalda, partivalda s.k. ledare tänker er för och inte försöker att plåga oss mer med er vanföreställning om ”grönt” stål. Ni känner naturligtvis inte till det att det även tidigare i vår historia gick riktigt illa för farliga ”ledare”.

Sluta ljug för oss. Sluta jäklas med oss.

Sluta babbla om klimatkatastrof, om hållbart, om grönt och sluta att skrämmas med det självklara i att jordens klimat ändras varje sekund. Den klimatförändringen beror inte på CO2 utan på det som ni tydligen inte lärt er, på Jordens omloppsbana runt Solen. Inget annat.

Men ni och alla andra miljarder människor runt Jorden har skövlat naturen, dödat djuren, skitat ner land och vatten till det som nu borde uppfattas som katastrof.

Gör nåt åt det och svamla inte om ”grönt” stål.

Publicerat i Gästlistan, Klimatbluffen | Etiketter , , , , , , | 20 kommentarer

Välståndets grunder

Vi tar det igen. Grunden för det välstånd vi skapade under 1900-talet är väl fungerande transportmöjligheter. Det är tre flöden som måste prioriteras; 1, råvaror till fabriker, 2, produkter till butiker, 3, arbetskraft till arbetsplatserna.

Järnväg och fartyg duger ofta bra till det första, men inte alltid. Till den andra punkten är lastbil bästa valet. Just in Time kräver bättre detaljerade transporter, både vad gäller vad och när. Lastbilen har därför utvecklats från ”one size fits all” till att serieproduceras i alla tänkbara storlekar och konfigurationer. Till det tredje, arbetskraften är bilen det bästa valet. Bilen är där så viktig att det är rätt att hävda att det är det viktigaste.

För bilen krävs olja, till bensin och diesel. Fram till cirka 1920 dög järnväg och trampcykel för att allokera arbetskraft till arbetsplatserna. Billiga motorcyklar och mopeder gjorde det möjligt för ungkarlar och i viss mån ensamförsörjare att vidga det område där man kunde ta jobb, lönen kunde därmed ökas. Eller med andra ord, den enskilde kunde allokera sin egen arbetsinsats till den arbetsgivare som betalade bäst. Kapitalismen med tillgång och efterfrågan fungerade allt bättre.

I länder som Italien kom den MC vi kallar vespa att bli ett familjefordon ända in på 70-talet. Men i kyligare klimat var det bilen som blev familjefordonet. Med bilen blev det möjligt att flytta hela familjen till nya orter för att jobba, men också för att behålla kontakten med den gamla hemorten. Bilen blev också en del av fritiden, både som intresse i sig och som transportmedel till fritidsintresset.

Detta underlättades så länge samhällsplaneringen beaktade vägens idé. Den är som bekant att underlätta trafiken, flödet av fordon, personer och varor. I detta skede av samhällsplanering och välståndsutveckling bestod stora delar av politiken i att stödja och främja kapitalismen så att både företag och individer fick del av dess fördelar.

Detta kunde naturligtvis inte socialister och andra kollektivister tåla. De vill ju styra allt i detalj. Man började hitta på anledningar att inskränka bilismen, sabotera vägens idé. Till det kom att man började ifrågasätta oljan som grund för detta välstånd. Oljan kom i huvudsak från i övrigt fattiga arabländer, icke-demokratiska med islamsk rättsskipning. Vi kallade dem ofta för skurkstater. När det stod klart för dessa att västländerna, som dittills varit de som dragit störst fördel av oljan, ville kraftigt minska oljeberoendet, då ströp arabländerna tillgången. Med oljekris i västländerna som följd.

Många förslag lades fram för att på egen hand i väst producera energi till alla fordon och maskiner som drevs med oljebaserade bränslen. Flera av dem prövades, men de flesta eller alla visade sig orealistiska, åtminstone i ett kort perspektiv om tio till tjugo år. Familjen Rockefeller, men även andra, var ”behjälpliga” med att peka politiken åt fel håll.

Istället för att fortsätta förolämpa arabländerna hittade man på klimathotet, att CO2 som är en oundviklig konsekvens av all förbränning, såväl ved som olja, skulle förstöra jordens klimat. Då kunde man satsa på alternativ energi och man kunde både låta det bli dyrt och skapa tvingande lagar. Oljebolagen var kvicka att köpa på sig skogar, köpte in sig i vind- och solel, de diversifierade sig till att bli energibolag. Man letade olja överallt där araberna inte styrde.

Men socialisterna ville bestämma mer, så man skapade IPCC i FNs regi. För att lugna de muslimska arabländerna gick man med på att öppna gränserna för att låta deras fattiga och till västsamhällena minst anpassningsbara människorna komma hit utan krav. För inte är det en tillfällighet att Barcelona-avtalet som gjorde detta möjligt tecknades samma år som Rio-konferensen som blev startskottet för den totalitära klimatrörelsen, 1992.

Där står vi nu. Med extremt dyr och vanligen miljöförstörande alternativa energislag till oljan, som på flera sätt håller på att ruinera västvärlden, samtidigt som våra länder ökat sina befolkningar med i runda tal 20% med människor från främmande kulturer som inte är anpassningsbara till vår.

För att ytterligare försämra friheten för individerna gör politiker och byråkrater allt för att minimera bilens attraktionskraft. Man skapar farthinder och låter privatpersoner sätta upp sådana på allmän väg. Man sänker drastiskt tillåtna hastigheter, man ställer krav på biltillverkarna att införa teknik som förhindrar hastighetsöverträdelser. Det vill säga att man politiskt avhänder medborgarna möjligheten agera situationsanpassat på eget initiativ. Ett slags illa förtäckt diktatur.

Som i alla diktaturer spyr myndigheter och media ur sig propaganda om bilens farlighet och skadlighet, men även om bilistens osolidariska och asociala egoism. Samtidigt påstås skattefinansierad kollektivtrafik i olika former kunna lösa alla transportuppgifter. Ett påstående som alla kan se med egna ögon är osant både vad gäller kollektivtrafikens funktion, pålitlighet och dess bristande tillgänglighet.

Publicerat i Trafik | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 31 kommentarer

Hållbar el?

Jonova skriver på sin hemsida att Australien måste betraktas som Krockdocke-landet för förnybar energi. De har tänkt sig att 82% av deras el ska vara förnybar till år 2030.

Samtidigt visar ett exempel från verkligheten på det omöjliga i detta. Det lokala elnätet i Alice Springs, ligger i stort sett mitt på kontinenten och 120 mil från närmaste annat elnät. Där har man problem med nätets stabilitet både när de förnyelsebara elproducenterna går för fullt och när de inte producerar alls eller mycket lite.

Elnätet i Alice Springs matas över året till 87% av dieselgeneratorer och endast 13% av förnybar el. Hur man skulle kunna få det nätet stabilt med 82% förnybar el är det ingen som vet. Än mindre kan någon säga hur man skulle kunna få till ett stabilt elnät i övriga delar av Australien om man till år 2030 skulle lyckas bygga elproduktion som till 82% teoretisk täckning.

Jonovas artikel är betydligt längre, med fler exempel och beräkningar. De är inte olika de Bertil Persson eller Jan Blomgren redovisar för Sverige. Här är en bild över området.

Publicerat i Klimatbluffen | Etiketter , , , , , , , , , , , , , | 25 kommentarer

Postmodernismen mot den västerländska civilisationen Del 7

Dagens gästskribent är Dan Ahlmark             

Andra grundläggande skillnader

Individualism och kollektivism
I en artikelserie tecknade jag kortfattat utvecklingen under historiens gång av individualismens undanträngande av den tidigare överallt härskande kollektivismen (1). Individualism innebär, att individen har rätt att bestämma över sig själv oberoende av gruppen, samhället eller staten. Detta godtas inte av kollektivistiska åskådningar. Strävan efter enhetlighet och att följa gruppnormer är istället vägledande för all kollektivism.

Individen ses för det mesta som en resurs för att åstadkomma ekonomiska resultat, som är till nytta för alla, men ofta kanske främst den ledande klassen. Inte heller åsikter, som skiljer sig från kollektivets, är vanligen godtagbara. De många varianter av kollektivism, som förekommit, har omedelbart hamnat i kollision med individen och de rättigheter denne egentligen bör ha. Läget har i Väst förbättrats successivt sedan andra hälften av 1700-talet.

Postmodernismen är en fundamentalt kollektivistisk åskådning, och även dess människosyn bortser från de egenskaper, som både möjliggör och kräver, att individen ges självständighet i samhället. Viktiga sådana är insikten om, att människan generellt kan tänka rationellt och logiskt, har ett språk, som ger individen förmågan att objektivt tänka, utforska och beskriva världen, ständigt växa i kunnande och precist kunna förmedla sina intryck till andra. Hon (2) har en fri vilja och kan behärska sina känslor och styra sina handlingar. Samtidigt skiljer sig människor väldigt mycket i sina egenskaper och karaktär.

Människans egenskaper ger grunden för att betrakta varje människa som unik, som äger sig själv, är sitt eget ändamål och har ett okränkbart värde (3). PMs syn på samhället baseras enbart på grupper, och individen som en aktör, styrd av sitt tänkande, egna principer och med egna mål ignoreras av den filosofin och dess samhällsideologi(er). PM ser bara kroppar, som påverkade av social konstruktivism formas att anpassa sig till kollektiva normer och arbeta för kollektiva mål.

Den västerländska framgångshistoren bygger dock främst på individualism och det samhälle, som baseras på individens rättigheter. Postmodernismen befinner sig därför i direkt konflikt med det synsättet och därmed grunden för den västerländska civilisationen.

Individuella rättigheter
Den amerikanska självständighetsförklaringen år 1776 är det första moderna, statliga och klara uttrycket för individens fulla rätt till ett självständigt liv i frihet och därmed hans relation till staten. Till skillnad från den franska revolutionen, vars drivande personer under den jakobinska fasen i mycket inspirerades av Rousseaus kollektivistiska åsikter, baserades den amerikanska genomgående på anglosaxisk individualism. Den amerikanska författningen 1789 var också länge den främsta exponenten för individuella rättigheter, och det har dröjt nästan ett kvarts millenium innan amerikanska socialister och postmodernister kunnat undergräva den.

Numera är dock rättighetsförklaringar vanliga, men samtidigt är stater nu också skickligare att gå runt och ignorera författningsbestämmelser till skydd för frihet, eller ändra tolkningen av dem i kollektivistisk riktning. Om man som exempelvis Sverige inte har en särskild författningsdomstol, kan många konsekvenser av rättigheter också ignoreras av staten.

Postmodernismen har naturligt nog inte individuella rättigheter som en viktig fråga, eftersom gruppen – inte individen – är av vikt för rörelsen. I det vanliga livet har postmodernister genomgående en restriktivare syn på t ex yttrandefrihet. I akademiska sammanhang och avseende ämnen med politiskt innehåll erkänner amerikanska lärare ibland inte studentens rätt att yttra avvikande åsikter. I Kritisk utbildningsteori hävdas i sådana fall att ” it is dangerous to allow student to express .. disagreement”. Det motiveras med språkets och dominerande temans betydelse, och vikten att inte ge spelrum för dessa (4).

Allmänt innebär det postmodernistiska kravet på Politisk Korrekthet, att många åsikter inte får framföras i offentliga – och ibland privata – sammanhang. Det innebär alltså en allmän censur. Funktionen att vara hänsynsfull mot individer är obetydlig och ett svepskäl. Åsiktskorridoren i media innebär ett definitivt hinder för vissa människor i Europa och Nordamerika att pga sina åsikter få framträda där.

En av de allvarligaste konsekvenserna av detta förtryck är, att människor, medvetet eller omedvetet, lägger band på sina åsikter och inte ger uttryck för dem. I det antika Aten efter demokratiseringen 508 år f Kr hade medborgarna större möjligheter än vi att tala fritt (bortsett från att häda gudarna hade de full yttrandefrihet). Även på en rad andra områden finner vi oacceptabla begränsningar gällande individens rättigheter.

Demokrati
I västländer har vi nu under ca ett sekel tillämpat demokrati som metod att välja regering och politik. Demokrati är främst en metod, medan frihet under beaktande av andras rättigheter är samhällets huvudmål. Däremot kan demokrati ses som ett delmål, när vi talar om vikten att vidmakthålla den samt dess förutsättningar i form av individuella rättigheter.

Den postmodernistiska synen på demokrati skiljer sig fundamentalt från den traditionella. Enligt den senare har alla medborgare rätt att framföra vad de vill (några få nazistiska åsikter är dock formellt förbjudna liksom kränkande synpunkter gällande minoritetsgrupper) och rösta precis som de önskar.

Postmodernister framför en annan syn, som har kallats värdegrundsdemokrati, och för vilken grundförutsättningen för demokrati är att en viss samling åsikter accepteras av berörda personer. PMs syn definieras av Marika Formgren såsom att villkoret för demokrati är att människor har en gemensam syn på vad man kallar för demokratiska värderingar. Det innebär följande (5):
                   Endast när alla människor delar den demokratiska värdegrun-
den kan vi uppnå demokrati, och därför kan debatten och åsikts-
bildningen inte vara fri. Den måste villkoras och begränsas så
att människor vars åsikter avviker från värdegrunden inte
ges
möjlighet att påverka omgivningen (min kurs.) 

Men den demokratiska värdegrunden, som alla ska samtycka med, innehåller värderingar, vilka är allmänt kollektivistiska eller rent socialistiska. Men oavsett dess innehåll finns i en demokrati inga skäl till att ha ett sådant krav. Slutresultatet är detsamma som gällande effekter av kritisk utbildningsteori, men motiveras här annorlunda.

Ett grundfel i åsikten är påståendet, att man bara kan uppnå demokrati, om alla delar vissa värderingar. Riktig demokrati kräver istället att man låter alla medborgare rösta som de anser beträffande olika frågor och sedan räknar rösterna rätt. Att vissa har oacceptabla skäl för sina åsikter t ex vill delta i att genomföra en blodig revolution mot kapitalisterna, är inget principiellt hinder. Att något kallas värdegrund ursäktar på intet vis, att man förbjuder åsiktsfrihet.

Ett sådant förbud skulle också leda till ungefär samma resultat, som inskränkningarna i yttrandefriheten i en diktatur. Nu är det dessutom så, att det demokratiska statsskicket i Sverige även tillåter partier med uppenbart auktoritära åsikter att delta i val. Det finns länder, där man är mindre tolerant till auktoritära partier och förbjuder dem att delta. Under vissa förutsättningar kan den lösningen kanske vara acceptabel. I Sverige tillät vi under efterkrigstiden, att kommunistpartiet, som inledningsvis var rent stalinistiskt, deltog i valen och politiken. Den socialdemokratiska politiken stödde sig också på det partiet, som under långa tider stödde sovjetkommunismen. Det gav S en majoritet i riksdagen.

Etik    
Postmodernismen kan sägas ha den primitivaste och mest förkrympta etik, som en modern och inflytelserik ideologi visar. Individer bedöms inte personligen utifrån sin karaktär, duglighet och redlighet, utan de enda kriterierna är hur de förhåller sig till vissa grupper, som postmodernister delar in befolkningen i. Det gäller deras medlemskap i sådana grupper, där vissa betecknas som varande ”starka” och vissa som ”svaga”. Personer i dessa grupper är då antingen förtryckare (tillhör stark grupp) eller offer (svag).

Etiskt är en person i den förra en ond person och i den senare en god person. Men att värdera personer utifrån deras medlemskap i sådan grupper utan att i något avseende beakta deras personlighet, karaktär och deras handlingar är en katastrofal brist i etiken. Historiskt vet vi från Sovjetunionen och Tyskland vad en sådan primitiv moralisk bas leder till.

 

 

 

 

 

 

Publicerat i Frihet, Gästlistan | 8 kommentarer

Postmodernismen mot den västerländska civilisationen Del 6

Dagens gästskribent är Dan Ahlmark                 

Postmodernismens samhällssyn   Del B

…Forts. av tidigare artikel
Den inverkan, som systemet i Del 5A medför, kräver nog människor, som verkligen är lätta att påverka, vilket överensstämmer med den postmodernistiska människosyn, som beskrevs tidigare (se Del 3). Den sociala konstruktivism, som här förutsätts, är dock inte sann. Människan är inte formbar på det viset av omgivningen. En ledande postmodernistisk ideolog har kommenterat sådana tvivel, som avslutade förra artikeln, med att teorier inte behöver vara faktiskt sanna, bara de kan utnyttjas för strategiska ändamål. PMs kunskapsteori tillåter alltså osanningar, och att ändamålet helgar medlen!

Kanske denna hänsynslösa attityd beror på, att man tror, att verkligheten generellt inte kan fastställas. Människan antas ju befinna sig inom ett skal av ord, vilket ingen verklighet kan tränga igenom. Att då ta lätt på utlåtanden om komplexa system, kanske inte är så onaturligt?

Men människan kan faktiskt noggrant och rätt beskriva verkligheten och har en mycket god kunskap om denna. Säkert blir vetandet ännu bättre i framtiden, men dagens läge räcker för de syften vi har, och vår ytterst detaljerade kunskap ökar ständigt. Det innebär, att språket fungerar som avsett och har den konkretisering och precision, som är nödvändig (1). Postmodernismens språkteori är som mycket annat helt fel i avseende på, att ordens egenskaper och kulturella knytning skulle hindra oss från att nå och förmedla djup reell kunskap om verkligheten.

Inget empiriskt material finns gällande teman och patriarkatets förmåga att ständigt utveckla dessa, så att det behåller makten. Detaljkunskap om utvecklingen av innehållet i olika teman, vilka skyddar patriarkatet, finns inte. Och varför existerar inga data om händelseförloppet och konsekvenserna, när en ”hierarki” förlorar makten på ett område, vilket ju ändå måste ha skett många gånger ?

I Sverige är förhållandena särskilt svåra för att tro på det maktsystem, som PM beskriver. Ta exempelvis alla teman: sedan 50-talet har socialdemokratin bedrivit en allt intensivare indoktrinering, som senare ökade kraftigt, när statsmedia genom Palme kom under socialdemokratiskt inflytande. Alla möjliga metoder har använts för att bära fram deras vänsterideologi och kollektivistiska politik, men PM hävdar att ett patriarkat råder.

De flesta av de verktyg, som står patriarkatet till buds, har också kunnat nyttjas av den socialdemokraterna. Att dessa på fält efter fält överträffats av skickligare privata krafter, syns inte realistiskt. Sådana konflikter har heller inte systematiskt observerats. Opinionsmässigt har dessutom två ytterligare – och tidigare borgerliga – partier under det nya milleniet i många avseenden länge stött en vänsterregering. Att i denna kakafoni konsekvent få fram ledande budskap på många områden, vilka skiljer sig från vänsterns eller socialliberalismens, syns orealistiskt.

Att dessutom konsekvent kunna hävda synpunkter, som troligen avviker från vad de ledande krafterna inom den offentliga förvaltningen och fackföreningarna framför, verkar också svårt. Att påstå att akademisk och statligt stödd forskning i Sverige bildat kunskap, som nämnvärt avviker från regeringens eller den politiska majoritetens syn, är inte trovärdigt (2). Sverige är i vissa avseenden extremt politiskt kontrollerat (västerlandets Östtyskland) och torde därför vara särskilt svårt att dominera för ett patriarkat enligt PMs beskrivning. Detta gäller, ifall man nu rimligtvis förutsätter, att patriarkatets syn avviker nämnvärt från vänsterns.

Identitetspolitiken
Synen på samhället som en arena för ständig och bitter kamp mellan olika grupper avspeglar postmodernismens marxistiska bakgrund. I många avseenden skiljer sig dessa samhällsfilosofier, men stora likheter finns gällande andra såsom synen på ständiga konflikter i samhället. Naturliga skillnader i åsikter och ibland motsättningar finns naturligtvis i ett samhälle, där majoriteten säljer sin arbetstid, utlänningar i stora skaror bara tar plats i landet och kräver underhåll, och ideologier piskar upp hat mellan människor.

Att staten också som idag tar sig sådan makt att ingripa i medborgarnas handlande och privatliv är en annan källa till missnöje. Staten genomför också på olika områden – som massinvandringen – ansatser, som leder till att systematiskt skapa konflikter och kanske hat mellan människor. Därtill tillkommer naturliga motsättningar i ett samhälle, som oavbrutet måste förändra sig efter utvecklingen och ändra delar av sin ekonomi. Resultatet kan då bli ständiga och stora åsiktsskillnader och motsättningar avseende många samhällsfrågor.

Taktiken identitetspolitik (IDP) är sällsynt lämpad för att framkalla konflikter i ett land och används därför som postmodernismens främsta politiska metod. På ju flera områden metoden används, desto mera makt tros kunna övergå till postmodernistiska händer.

Hur se på denna samhällssyn ?
Den postmodernistiska samhällsteorin är just en teori i meningen en beskrivning av något, som inte finns i verkligheten. Varför denna konstruerats på detta sätt, orsakas naturligtvis av politiska skäl. Det verkar vara en konstruktion, som byggts som alternativ till det under 1900-talet katastrofalt misslyckade försöket att införa traditionell marxism. Det utgör därför den nya socialismen men inriktad på alla andra potentiella konfliktområden i samhället än ekonomin. Men förslag i det avseendet kommer självfallet också så småningom. En ytterst utmärkande egenskap hos socialismen är kollektivismen, och att införa denna egenskap på alla fält har PM kanske lyckats bättre med än Marx.

Under alla förhållanden har man inte lyckats bättre att skapa en realistisk samhällsbeskrivning. Och det är olycksbådande. Marx´ samhällssyn visade sig vara helt felaktig, och efter de katastrofala samhällsresultaten av marxismens klasskampsideologi borde den principiellt likartade identitetspolitiken vara en metod, som inte accepteras i västerländska länder. En konsekvent genomförd postmodernism är alls inte bättre än traditionell marxism.

De mycket stora ingrepp i personlig frihet, som ett postmodernistiskt samhälle skulle innebära, för oss tillbaka till 1800-talet, när den snabbt växande industrialiseringen och marxismens lögnaktiga utopi skapade en socialistisk fanatism hos många medborgare.

De negativa effekterna av den socialism, som då förespråkades, kan nog inte vara mera skadliga än resultatet av dagens föreslagna postmodernistiska policies. PMs syn på ofrånkomliga konflikter och samhällsmakt mera som ett nollsummespel avviker också helt från det västerländska samhällets reformism och tendens att öka allas välfärd.

Postmodernismen strider också helt emot den västerländska förståelsen av ett fritt och demokratiskt samhälle. Kanske är den postmodernistiska samhällssynen, som Lyotard sagt, inte alls tänkt att vara sann utan bara att vara strategiskt användbar.   Men samarbete – inte strid – skapar ökning av välfärden.

Istället för att öka motsättningarna och skapa hat mellan motsatta grupper har de flesta borgerliga politiska partier inom demokratins ram som mål att minska motsättningarna – helst åstadkomma harmoni mellan medborgarna – och att genom marknadsekonomin skapa fördelar för alla grupper. Det olika sätten att se på samhällspolitik skiljer sig alltså helt mellan PM och västerlandets traditionella.

 

 

 

 

 

 

Publicerat i Frihet, Gästlistan | Lämna en kommentar

Undersåtefiering, igen

Undersåtefiering är en term som används för att beskriva vad som sker i ett samhälle när medborgarna successivt fråntas sin frihet och sina rättigheter när detta görs via lagstiftning och byråkrati, alltså via myndigheters ageranden och regeltolkning reducerar medborgaren till undersåte.
Några exempel, inte helt relaterade men ändå klart symptomatiska.

EU anser att allt med skjutvapen är jättefarligt. Helst ska civila inte hantera skjutvapen alls, men om de gör det måste man ändå varna vapenägarna, som alla genomgått utbildning på olika vis för att få hantera vapen. Sålunda skriver ammunitionstillverkarna ut stipulerade varningsmeddelanden på samtliga europeiska språk på förpackningen.
Så här kan det skrivas på svenska: SV- Varning – Fara för brand eller splitter eller kaststycken – Får inte utsättas för värme, heta ytor, gnistor, öppen låga eller andra antändningskällor – Rökning förbjuden.
Vad kaststycken och antändningskällor är kan man fundera över, när det ska föreställa en av lag påbjuden text, men dessa ord inte finns i språket.

I Seattle har man beslutat om en särskild skatt på vapenhandlare, skjutvapen och ammunition. Detta för att minska båld och brott sam öka medborgarnas trygghet. Följden har blivit att allt fler vapenbutiker läggs ner. Färre har möjlighet att köpa ett vapen för självförsvar, vilket är lagligt i hela USA, för att allt med vapen blivit dyrare och tillgängligheten sämre. Brottsligheten har däremot ökat väsentligt, helt i enlighet med samlade erfarenheter från andra delstater och liknande politisk klåfingrighet.

I South Carolina slog myndigheten ATF till mot en som de hävdade hade sålt narkotika och vapen illegalt. Han dömdes till 115 års fängelse och att betala ett höga böter. Hans försvarare såg brister i bevisningen och vid överklagan och ny domstolsprocess framkom både slapphet och ren förfalskning av bevisning och vittnesmål från myndighetens sida. Mannen är nu frikänd!

Under presidenterna Obama och Biden har olika myndigheter som inte direkt hanterar grov kriminalitet yrkat på och erhållit rätt att vara beväpnade på ett tidigare okänt sätt. Även rätten att beslagta pengar och andra värden har ökat. Flera fall har redovisats där myndigheter, främst skattemyndigheten och polisen utan bestämt syfte beslagtagit stora värden. Värden som sedan bara försvunnit eller gått in i myndighetens budget, utan omvägen via dom i domstol eller politiskt beslutat budgettillskott.

I Sverige har myndigheterna inom flera områden som har tillsyn över privat verksamhet (tex. jordbruk, miljö, arbetsmiljö, livsmedel, djurskydd) börjat kräva polisassistans vid varje inspektion, för säkerhets skull. Det kan ses som den svenska varianten av beväpnade myndigheter. Naturligtvis är det verksamhetsägarna, företagarna som får betala de extra kostnaderna. Det är därför inte förvånande att inspektörerna på en del håll anses att de bemöts med en hårdare attityd.

Undersåtefieringen ökar när staten känner den måste bemöta medborgarnas alienation med statens våldsmonopol. Vilket naturligtvis ökar alienationen och riskerar leda till desperation och i förlängningen uppror mot staten. En situationen skapat helt på egen hand.

Publicerat i Frihet | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , | 16 kommentarer

Postmodernismen mot den västerländska civilisationen Del 5

Dagens gästskribent är Dan Ahlmark                      

Postmodernismens samhällssyn   Del A

Hur skapas och utövas makten i samhället ?
Ledningen av samhället påstås av postmodernister vara ett patriarkat. Detta synes bestå av ett antal grupper av män, som i vissa avseenden delar intressen, men där varje grupp har sina speciella mål. De leder olika hierarkier eller samhällsstrukturer, vilka vart och ett på sitt område har ett stort inflytande i landet. Uppenbarligen finns också en samordnande styrelse med medlemmar från de olika grupperna.

Ett grundläggande mål för alla dessa personer är att bevara sin privilegierade ställning i landet, vilket kräver fortsatt och helst ökad makt och därmed inflytande. Makten påstås särskilt gälla kvinnor, över vilka männen på många vis sägs hålla en dominans. I övrigt är naturligtvis förbättrad ekonomisk ställning och privilegier i olika avseenden andra mål för hierarkiernas styresmän. Men eftersom många andra män och krafter i landet önskar ha en liknande ställning som de bestämmande, råder konkurrens med hierarkiernas ledningar.

Ledarna anses vara vita, väl etablerade och heterosexuella män, som aktivt kontrollerar eller motverkar olika samhällsgrupper, som söker ökat inflytande. Det gäller – förutom kvinnor – invandrare, människor med driver olika samhällsideologier och deras anhängare, sexuella och diverse andra minoriteter, osv.

Inflytandet sker genom olika teman (discourses), som på olika vis sprids, exponeras och ges företrädesrätt i landet. Dessa teman uttrycks främst genom sitt språk, som är av stor vikt. Ett tema avser något ämnesområde och anger gällande detta – på ett effektivt sätt – hur man bör tänka om det och vad som är rätt eller fel avseende det. Temat ska vara slagkraftigt och verkligen kunna dominera åsikterna och helst känslorna gällande just det aktuella området. På det viset skapas en samling värderingar och principer, vilka bestämmer åsikterna avseende ämnet, och vilken kunskap medborgarna bör acceptera. Helst ska slutsatserna om temat betraktas som sunt förnuft av de berörda och därmed kunna dominera diskussionerna gällande ämnet.

Om man betraktar skeendet i dess helhet, bildar samtliga olika teman och kunskapen runt dem en filt av inflytande över hela samhällsdebatten och landets samhällskultur. Denna täcker alla aktuella och viktiga ämnen. Många teman inspirerar också till framtagandet av ny kunskap. Eftersom existerande framgångsrika teman anses gälla och vara förnuftiga, skänker de också legitimitet och överför intrycket av att vara sann till den nya kunskap, som alstras genom inspiration av aktuella teman. Det innebär också, att nytt tänkande ligger i linje med dem.

En konsekvens är då, att kunskapen i landet är orsakad av och knuten till makten där. Patriarkatet bestämmer över teman och ny kunskap genom att allt är influerat av makten. Men naturligtvis görs ständiga försök till motstånd mot detta via nya eller andra teman framförda av andra grupper. Det gäller då att hålla patriarkatets teman aktuella och vid behov förnya dem framgångsrikt. De påverkar all typ av ny kunskap och därmed även forskningen.

Förutom kunskap är maktaspekter i stort sett inblandade i allt i samhället inklusive interpersonella relationer. Den starkare dominerar relationen. Den allmänt accepterade kunskapen eliminerar vanligen kraftfullt effekterna av alternativa teman presenterade av motståndsgrupperna. Diskussionen i samhället kommer – om saker sköts rätt – därför att ständigt stödja de regerande hierarkierna. Medborgarnas tänkande och meningsutbytet i samhället överensstämmer huvudsakligen med existerande teman, som alltså utövar ett dominerande inflytande på hela den offentliga och privata samhällsdebatten om väsentliga ämnen. Så länge de samlade hierarkiernas teman och förnyelse fungerar, härskar patriarkatet.

POLITISKT BETEENDE
Marxismen byggde på föreställningen om en kamp mellan främst två grupper: kapitalister och arbetarklassen. I postmodernismen finns på samma sätt också oförsonliga motsättningar men mellan grupper på betydligt flera områden. På varje område fördelar sig de berörda då på styrande och styrda (förtryckare eller offer) . Konfliktområdena gäller naturligtvis inte bara ekonomiska frågor utan många andra aspekter såsom motsättningar mellan: män och kvinnor, vita och övriga grupper, medborgare vs invandrare, kristna vs andra religioner, heterosexuella vs andra könskategorier osv.

PM söker konfrontera dem, som anses vara förtryckare, genom att stödja de som styrs (offren). De senare har all moralisk rätt på sin sida och kan kanske genom sitt stora antal vid en våldsam konflikt vinna över de styrande. Dessa gruppers motsättningar är eviga och försvinner inte utan att samhället förändras. Kamp och konflikter är alltså naturliga och ständigt pågående i det postmodernistiska samhället. PM har således också en i grunden konfliktfylld och disharmonisk samhällssyn

Med tanke på de negativa effekter avseende inverkan på människor, samhällsfred och lägre ekonomisk tillväxt, som marxismen medförde i samhällena under arton-nittonhundratalen, är det olyckligt att PM nu inför kanske även mera omfattande och värre konflikter. Filosofin och dess ideologier kan troligen orsaka ännu större konflikter och hat mellan medborgarna än vad marxismen gjorde.

SVAGHETER I SYNEN PÅ SAMHÄLLET
Tron att alla interpersonella relationer egentligen handlar om makt och därmed till makten knutna privilegier vittnar om ett endimensionellt och felaktigt sätt att betrakta världens komplexitet. Samhället har många komponenter, och att ett sådant konsekvent syfte skulle genomsyra det mesta, har ingen trovärdighet. Makten i samhället påstås upprätthållas genom teman och dessas innehåll och språkliga uttryck samt det existerande tänkande och kunskap de stödjer och skapar. Frågan är då, vilka som står bakom och utför denna påverkan.

Dessa aktörer – vissa önskar nog kalla dem konspiratörer – har dock aldrig identifierats. Till skillnad från den massbildning (1) dvs psykologiska krigföring mot den egna befolkningen, som regeringar utfört exempelvis i samband med Covid-19, gäller det här tydligen inte ens anonyma aktörer arbetande i skymundan. Man syns tro på någon form av automatiskt agerande överallt i samhället genom att människor i många positioner bara pga hierarkiernas (påstådda) existens och metoder agerar på vissa sätt och med vissa syften.

Uppenbarligen åstadkommer de strukturer, som hierarkierna råder över, ostyrda och utan planering breda och djupa dyningar av inflytande, som genomforsar hela samhället och skapar all den mängd av kreativitet och aktivitet, vilken i sin totalitet och genom alla sina komponenter bevarar och stärker hierarkiernas ställning. Indoktrineringen blir därigenom så allomfattande och effektiv, att initiativ och aktivt stöd för ”rätta” åsikter förverkligas precis överallt i samhället.

Men denna märkliga samhällsprocess, som ju av PM måste ses som fullkomligt fundamental, finns inte alls belagd. Ett gott empiriskt underlag saknas gällande i stort sett allt avseende hur makten i samhället utövas i realiteten. Existerande litteratur om maktutövandet i t ex Sverige ger heller ingen god grund för PMs påståenden. Och de tänkbara ledarna, av vilka många då borde finnas i olika av landets etablissemang, har inte identifierats som dessa dolda maktutövare, vilka i verkligheten styr landet.

Så den fråga, vilken oundvikligen växer fram, är: Existerar verkligen det ovan beskriva systemet ? Finns överhuvudtaget några belägg för detta nät av makt ? Vilka konkreta personer påverkar dess styrning ? Vilka teman finns belagda, och varför och hur förnyas de ? Har de verkligen den verkan, som påstås ? Hur samverkar eller motverkar detta system med den svenska regeringen och den offentliga förvaltningens handlande? Hur kan exempelvis den statsfeminism, som enligt Erixell (2) är en del av den svenska statsideologin, samexistera med hierarkiernas påstådda dominans av svenska kvinnor ? osv.

Publicerat i Frihet, Gästlistan | 3 kommentarer