Att leka trafik vid skrivbordet

Nej, för dem som vill göra karriär i offentlighetens ljus gäller det att hålla med och brassa på ännu mer. En enkel kontroll ger vid handen att slutsatsen, att olyckorna kan elimineras om alla kör enligt maximalt tillåten hastighet i alla förekommande väderförhållanden och trafiksituationer istället för att anpassa farten till rådande omständigheter, är orimlig. Varje erfaren chaufför kan med lätthet föreställa sig situationer där lagstadgad hastighet inte är en god anpassning till situationen. Olycksrisken skulle vara allt för stor.

Omvänt och betydligt vanligare, finns det tillfällen då gällande hastighetsgräns kan överskridas med god säkerhetsmarginal. Vanligare eftersom vädret oftast är gott, vägen i allmänhet bra och trafiken vanligtvis gles.
Att som SvD i rubriken till sin artikel om rapporten hävda att regelrätt bilkörning, och med regelrätt endast avse laglig hastighet, sparar hundra liv, är att fullständigt missuppfatta vad såväl bilkörning som trafikregler är. De flesta olyckor sker därför att andra trafikregler än hastighetsreglerna åsidosätts. I några fall förvärras effekterna av det felaktiga handlandet av en för hög hastighet. Men det gäller sannolikt i långt mindre än hälften av fallen.
Sven Erik Alhem, åklagare och nybliven politisk kandidat, jämför att köra för fort med att stjäla. Märkligt. Fortkörning är ett fiktivt brott som saknar brottsoffer. Stöld förutsätter att man tar något från någon annan. Brottsoffer och fysisk/ekonomisk skada föreligger alltså. Det måste ändå vara en himmelsvid skillnad i effekt av brottet.
Men all vår frihet skall inskränkas. Man börjar där det är enklast. Där det finns teknisk möjlighet till enkel övervakning och skuldbeläggning. Helst på ett sätt som drabbar de skötsamma medborgarna som vill behålla sitt körkort och därför inte protesterar för mycket. Körkortslösa yrkesförbytare går säkra för alla slags inskränkningar. Det är samma gamla visa om den som letar efter sin borttappade nyckel under gatlyktan för att det är ljusast där, inte för att det var där nyckeln tappades. Eller som att övervaka gifta människor, med avsikt att stävja utomäktenskapligt sex bland singlar.
Nollvisionen lyfts fram som möjlig att nå om man bara får ned hastigheterna. Resonemanget har minst två uppenbara brister. Den ena är att all trafik, all rörelse är förenat med risker. För vara garanterat säker skulle all rörelse måsta upphöra. Men liv är rörelse. Varken livet är samhället som vi känner dem skulle vara möjliga utan trafik. Nollvisionen utgår alltså från en felaktig ansats. Den är noll vision.
Det andra felet är frågan om självmord i trafiken. Ibland förekommer uppgifter på 100-150 om året men ingen vet säkert och förmodligen kan vi aldrig komma till absolut visshet. Men man inser enkelt av detta att under denna nivå för dödade i trafiken kan vi aldrig komma med åtgärder riktade mot trafiken i sig, eftersom dessa dödsfall har helt andra orsaker.
Det vore glädjande om SvD och andra börjar skriva sanningar om trafiken och med flera perspektiv närvarande. Megafoner för det tillfälligtvis politiskt korrekta finns det redan alldeles för gott om.

This entry was posted in Trafik, äldre text and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.