Läste om en grundskola i Stockholm med genussyn på allt man gör. Rektorn påstod att pojkar mognar senare än flickor och därför inte klarar av att jobba självständigt och med eget ansvar. Det skulle förklara varför de är stökigare och får sämre betyg. Jag tror inte ett dugg på detta. Som jag förklarat många gånger tidigare så mognar pojkar och flickor till olika slutresultat.
Pojkar skall utmärka sig genom självständighet, inte minst mot föräldrar och överhet. Det visar på mod och mognad som är attraktivt för flickor som skall välja en partner. Pojken ska kunna vara en kämpe, en hjälte. Om flickan kan få honom att vara hennes kämpe, har hon säkrat ett bra skydd för sig själv och sin avkomma.
Om man i skolan aktivt, på ett okänsligt och auktoritärt sätt förnekar pojkar denna mognadsprocess, säkerställer man pojkars misslyckande i skolan. Särskilt svårt blir det för de pojkar som av naturen är mest benägna att följa en naturgiven mognads- och självständighetsprocess.
Gör man dessutom misstaget att i tid och otid tala om för såväl pojkar som flickor att flickorna mognar fortare än pojkarna, då har man verkligen gjort en draksådd. Då sätter man ett antal psykologiska effekter i rörelse, i båda grupperna, på ett sätt som i det enskilda fallet kan bli helt oförutsägbart.
Det skulle vara intressant med en studie där man talar om för pojkar och flickor att de är olika varandra och pojkarna gärna må utmärka sig på olika sätt. Men att pojkarna alltid, som de gentlemän och föregångare de är ska uppföra sig väl mot flickorna och hövligt mot äldre. Ett slags ridderlighetsideal. Det kan låta konservativt eller gammalmodigt. Men framför allt tror jag att det skulle vara preventivt, nytt och modigt.