Världsnaturfonden har presenterat en bullshitstatistik om vilka bilmärken som släpper ut mest koldioxid. Beräkningen går i stort set ut på att man använder konsumentverkets siffror för bensinförbrukning vid blandad körning för varje bilmodell som finns till salu under året. Därefter multiplicerar man förbrukningen med antalet sålda bilar av den modellen och med ett schablonvärde för körsträcka. Då får man fram ett värde som schablonmässigt kan omvandlas till utsläpp av koldioxid. Sedan summerar man alltihop bilmärke för bilmärke.
En biltillverkare som säljer förhållandevis många småbilar får då naturligtvis ett lägre värde än en som säljer mest stora bilar. Verkliga utsläppssiffror som tar hänsyn till verkningsgrad, körsätt eller körsträcka skulle kunna ge ett annorlunda resultat. Även metoden att bunta ihop alla modeller som säljs under samma varumärke är högst diskutabel. Hela räkneövningen är med andra ord ren bullshit, från första ansats till sista förmätna uttalande om olika bilmärkens miljövänlighet.
Räkneövningen är inte ny. Den har även föreslagits som modell för fordonsbeskattning och andra avgifter som ska tvinga bilägarna att av ekonomiska skäl välja modeller och märken som fått tummen upp. Att varje bilägare via bensinskatten betalar för precis den mängd koldioxid hans bil släpper ut är inget som dessa missunnsamma människor vill erkänna.
Växthuseffektsalarmisterna påminner om galningen som gick omkring och ropade ”Möss i örat”. När han blev tillfrågad varför han gjorde så, svarade han att ”Det håller de rosa elefanterna borta, för de är rädda för att få möss i öronen”. När någon påpekade att det finns ju inga rosa elefanter, svarade han ”Nej, där ser du själv vad effektivt det är!”
Den stora skillnaden är att växthuseffektsalarmisterna är mycket farligare för allmänheten och samhället.