Byt piskan mot moroten

Nu har det kommit någon ny rapport om att svenskarna har de största och bränsletörstigaste bilarna i Europa. Naturligtvis åtföljs rapporteringen av fördömanden och pekpinnar mot bilisternas val. Jag tycker att det är förmätet att sätta sig till doms över andra under antagande att deras motiv är moraliskt förkastliga.

Det finns säkert många goda motiv till att vi har de bilar vi har. Till exempel att vi är storvuxna, har vinter, har sommarstugor och husvagnar samt ett rörligt friluftsliv. Ett gott argument för SUVarna är att de är mindre känsliga för gupp i vägbanan. Man kan alltså i viss mån kompensera för det trafiksabotage som vissa politiker ägnar sig åt. Även sådana motiv som att det är skönt att färdas i en bil med lite rymd i, eller att de större bilarna vanligen är byggda med bättre kvalitet och därför håller längre, måste kunna godtas.
Höga bilägandekostnader kan motverka sitt miljösyfte. Om man inte har råd med två bilar, en liten som man kör när man kan och en stor som man kör mindre ofta, när man behöver, kanske man väljer den stora och kör med den jämt. Trots att man verkligen behöver den endast ibland, för vissa saker, husvagn, hästtransport, skjutsa ungar, mm.
Att slå mot bilägandet kan därför vara kontraproduktivt ur miljöaspekt, därför att varje enskild bilägare gör det som är mest rationellt för henne. Det vore mycket bättre att istället underlätta för ett flexibelt bilägande. I ett läge när vi har mer än en bil per person kan vi inte rimligen köra mer än en åt gången. Med möjlighet att välja den bil som är bäst lämpad för transportuppgiften kan varje bilförare välja det alternativ som är bäst ur miljösynpunkt.
Vägtrafiken är en helt avgörande faktor för vårt välstånd. Detta är ett faktum som gäller alldeles oavsett vad man tycker om bilarna eller deras miljöpåverkan. Vill man minska bilarnas miljöpåverkan bör man således rikta in sig på att försöka minska bilarnas miljöpåverkan, inte minska bilarna eller deras antal. Att slå mot bilen som företeelse ger direkt utfall i sämre tillväxt och samhällsutveckling.
Den åtgärd som snabbast kan leda till en förbättring är att tillåta etanolkonvertering av samtliga bensinbilar, oavsett årsmodell. Till detta ska kopplas styrmedel för att snabbt öka etanol-biobränsleproduktionen. Detta har politikerna, trots otaliga framstötar hårdnackat vägrat. Åtgärd nummer två bör vara att påskynda utvecklingen av bio-oljor till dieselmotorer. När dessa saker är åtgärdade har man ganska gott om tid till att finna nya bränslen och ny teknik som fungerar.
Notera att inget av de förslag som finns för nya bränslen och motorer har samma förutsättning som bensin att fungera i den kyla vi har om vintern. Även etanol och rapsolja kräver någon form av förvärmning för att fungera. Det är alltså kallstarter som är bekymret.
Ännu värre är det för bränsleceller. Förutom att de kräver förvärmning till arbetstemperatur innan de kan börja fungera så är det outrett hur de tål kyla efter att de stängts av. De producerar ju som alla vet vattenånga. Den måste på något sätt avlägsnas helt ur systemet så att inte isproppar och sönderfrysning uppstår. Det är också svårt att se hur vätgas någonsin ska kunna bli billigt att göra hanterligt eftersom det i sig kräver så mycket energi.
Ren etanol borde kunna fungera också i bränsleceller. Den producerar då vattenånga och kretsloppsbaserad koldioxid. Det är ett betydligt billigare alternativ som borde utredas mer. Även om det ger en effektivitetsförlust i själva bränsle cellen kanske den är eller kan göras mindre än energiförlusten i hanteringen av vätgasen.
Som sagt, det finns mycket att göra. Men att försöka döda bilismen vore ett allvarligt misstag.

This entry was posted in Trafik, äldre text and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.