Vi lever längre och utbildar oss längre. Följden har blivit att en generation ska försörja tre, sig själv och en gammal och en ung.
Om vi istället uppmanade ungdomarna att skaffa barn i ung ålder och sedan återgå till studier och arbete, så skulle vi få situationen att en genration försörjer två. Det skulle ge mycket bättre produktivitet och sprutt på ekonomin. Det finns flera andra skäl som talar för detta. Unga föräldrar får den friskaste avkomman. Generationsklyftan skulle minska. Istället för att bli en kvinnofälla, skulle vi tvingas att färdigställa jämlikheten mellan kvinnor och män. Med föräldraskapet, i ett samhälle som är redo för unga föräldrar, skulle sannolikt ungdomars bruk av droger minska betydligt.
Statistiken visar att den största ökningen av utbrändhet och långa sjukskrivningar ökar mest bland unga kvinnor. Siffrorna blir ännu tydligare om vi relaterar dem historiskt till kvinnors arbete utanför hemmet vid olika tider under 1900-talet. Ju mer hemma med barn desto mindre sjukskrivningar. Jag är inte ute efter tvinga kvinnorna tillbaks till spis och barnsäng, men om naturen föredrar att kvinnor ägnar sina friskaste och starkaste år åt barnen kanske vi inte ska kämpa emot allt vi orkar. I gengäld måste vi ge kvinnorna en framtid även efter barnbördsåren. De måste få känna sig trygga i förvissningen att efter dessa år är de mycket välkomna ut på arbetsmarknaden igen. Att dessa år varit meriterande. Det kommer naturligtvis att vara mycket individuellt hur många år och hur många barn man ägnar tiden utanför arbetsmarknaden. Så måste det också få vara, individuellt, självbestämt. Poängen är att det ska vara möjligt att bestämma sig för det alternativet.
RSS – inlägg