Dessa påfund har flera likheter som gör de till mycket dubiösa instrument i trafiksäkerhetsarbetet i en frihetlig rättsstat. Grundproblemet är att de i plakatskrift talar om för medborgarna att, ”vi, staten litar inte på er medborgare och ert omdöme”. Följden blir naturligtvis att medborgaren måste fråga sig om hon har någon anledning att lita på staten. Vem litar på ett övervakningssamhälle och polisstat?
Till yttermera så fungerar alltid tekniska begränsningar av människors handlingsfrihet efter eget omdöme sämre än det mänskliga omdömet. Särskilt i udda situationer, sådana som lagstiftaren och/eller teknikern inte kunnat förutse, men som alltid förr eller senare människor hamnar inför. Har man då genom tekniska hinder omöjliggjort det bästa handlingsalternativet kanske man försvårar situationen ytterligare.
Dessutom är tekniska system alltid möjliga att manipulera för den som verkligen vill. Vilka är det som kan tänkas vilja det då? Jo, naturligtvis alkoholister och notoriska fortkörare. Alltså kommer man inte att få bukt med dem som är eller sägs vara de egentliga målgrupperna för verksamheten. Därutöver krånglar man bara till det och fördyrar för dem som inte är skyldiga.
Varför hamnar sådana här tokiga idéer på dagordningen då? Jo, som vanligt är det när moralpaniken sprider sig. Oj, nu har några fortkörare omkommit! Oj, nu har någon rattfull kört ihjäl ett barn! Visst är det oerhört tragiskt. Men då försöker politikerna visa handlingskraft och precis som i filmen Casablanca samlar man ihop det vanliga gänget misstänkta. Men vi kan inte göra livet ofarligt att leva. Då skulle det helt enkelt bli outhärdligt att leva. Kom ihåg Mahatma Gandhis ord, ”Frihet är inte värd att ha om den inte omfattar friheten att fela.”
Hur kommer det sig att de fasta skåpen med hastighetskameror inte står i Stockholmstrakten? Där är det många som regelbundet kör fortare än gällande hastighetsgräns. Men trafiken håller en bra rytm som gör att man kommer fram på ett smidigt sätt. Kan det vara så att det skulle bli ett ramaskri om stockholmarna åkte fast på löpande band? Kan det vara så att de politiker som tillåtit fasta hastighetskameror skulle bli bortröstade fortare än kvickt om det drabbade en röststark del av befolkningen? Nu sitter skåpen i till exempel Värmland, Norrbotten och Kronoberg, inte Sveriges mäktigaste väljare precis.
Fasta hastighetskameror här kanske gör det lite besvärligare att åka egen bil och kanske några få börjar åka kollektivt så att den notoriskt förlustdrabbade och politikerstyrda kollektivtrafiken går lite mindre back? Samtidigt slipper rikspolitikerna kraven på att bygga riktiga vägar även i dessa så kallade avkrokar. Låt de röstsvagaste medborgarna genom bestraffningar bära ansvaret för rikspolitikernas trafikpolitiska tillkortakommanden. Varför tillåter centerpartiet att de andra partiernas företrädare opåtalat straffar medborgarna i våra starkaste områden, landsbygden?
I den offentliga debatten hävdas att hastigheten på våra vägar är helt avgörande för antalet dödade i trafiken. Seriösa debattörer vet att detta påstående inte är helt sant. Likväl målas det upp som den enda sanningen. Nu har förslaget att avkriminalisera fortkörning som registreras av stationära kameror dykt upp. Då kan man nämligen bötfälla bilägaren istället för den verklige förövaren, med den inskränkningen att bilägaren inte kan mista sitt körkort. Alltså ger man signalen att det är absolut förbjudet att överskrida hastighetsgränserna för att det är så farligt. Fast, mot en viss avgift kan man köpa sig fri fart. Kan hyckleriet i vår trafikpolitik illustreras tydligare?
Det finns även ett lagförslag om obligatorisk cykelhjälm för alla under tolv år. Också här ger man signalen att staten inte litar på medborgarna. Cykelfrämjandet har sagt nej till förslaget. Inte för att man tycker att det är dumt att använda cykelhjälm, utan för att man genomskådat vägverkets taktik att lagstifta om inskränkningar i trafikanternas val och möjligheter. Istället för att vägverket tar sitt ansvar och bygger bra, säkra och användbara vägar för alla trafikanter.
Den ansvariga ministern, Ulrica Messing, föreslår skärpta straff och högre bötesbelopp för trafikbrott. Det är självklart att när den ansvariga ministern på detta vis klargör att myndigheterna inte behöver ta sitt ansvar för goda trafikvillkor, då gör de inte det. Det är sanktionerat från regeringen att istället straffa de medborgare som inte vill acceptera myndigheternas slapphet och bristande ansvar för situationen.