I Ben Cartwrights anda

Det finns en TV-serie som påverkat mig mer än alla andra tillsammans. Det är Bonanza, Bröderna Cartwright. Särskilt de tidiga avsnitten hade en tydlig moralisk hållning som hyllade individens frihet och ansvar i den nattväktarstat som pionjärlandet var.

Detta uppfattade jag som gott och eftersträvansvärt när jag var barn. Ja, det var förståss inte förrän senare som jag kunde sätta ord som nattväktarstaten på det hela. Men principen bakom begreppen stod tidigt klar för mig. Kalla det gärna för kulturimperialism, om det lindrar din upprördhet över din egen oförmåga att inse godheten i budskapet.
Många förfasas av våldet i västernfilmer, och visst, det finns där. Men väldigt många av de bra västernfilmerna berättar just om kampen mellan det onda och det goda. Där våldet alltid är ett misslyckande, även när de goda tvingas tillgripa det. Men att det är ett mindre misslyckande, ett mindre ont, än om det onda tillåts segra helt och hållet.
Västerngenren visar också tydligt att god moral, lag och ordning inte enbart kan överlämnas till myndigheterna. Det grundläggande arbetet måste utföras av var och en av medborgarna i det goda fria samhället.

This entry was posted in Frihet, äldre text and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.