Nu lägger Vägverket och regeringen fram förslag om att införa ännu fler hastighetsgränser. Det ska bli steg om 10 km/h över hela linjen. Motiveringen är att det ska hjälpa bilisterna att hålla rätt hastighet i alla situationer och att höja acceptansen för hastighetsgränserna.
Hur kan man ha så fel? Hur kan man begripa så lite om mänsklig psykologi? Hur kan en lagstiftare ha så lågt förtroende för de lagar man stiftat?
I Trafikförordningen (TF), trafikens ”grundlag” i Sverige står det i 2 kapitlet 1§ ”För att undvika trafikolyckor skall en trafikant iaktta den omsorg och varsamhet som krävs med hänsyn till omständigheterna.
…
En trafikant skall uppträda så att han eller hon inte i onödan hindrar eller stör annan trafik.”
I 3 kapitlet 14§ som också har rubriken Hastighet, står det: ”Ett fordons hastighet skall anpassas till vad trafiksäkerheten kräver. Hänsyn skall tas till väg-, terräng-, väderleks-, och siktförhållandena, fordonets skick och belastning samt trafikförhållandena i övrigt. Hastigheten får aldrig vara högre än att föraren behåller kontrollen över fordonet och kan stanna det på den del av den framförvarande vägen eller terrängen som han eller hon kan överblicka och framför varje hinder som går att förutse.”
I 6§ står det, ”En förare får inte utan giltigt skäl köra med överdrivet låg hastighet, plötsligt bromsa eller på annat sätt hindra andra förares körning.” Detta är ett förtydligande till stycket om hinder i 2 kap 1§.
Behöver man veta mer om man hastigheten? Nej, egentligen inte. Här finns angivet det ansvar som är rimligt att lägga på trafikanter. Har det inte skett en olycka så har inget brott begåtts.
Vad Vägverket, politiker och mer eller mindre professionella kadrer av påtryckare som vill sätta käppar i hjulen för sina medmänniskor gör, är att frånta trafikanterna deras eget ansvar för sitt uppträdande i trafiken. Istället ålägger man dem godtyckligt ansvar för petiga paragrafer som inte är ägnade att förbättra säkerhet eller laglydnad. Med petigheter tar man essentiell uppmärksamhet bort från ett säkert trafikbeteende. Istället tvingas trafikanten ägna uppmärksamhet åt att undvika straffbelagda petitesser.
Man saboterar helt enkelt rättsstatens grundvalar. Överdrivet detaljerad lagstiftning försvårar på ett försåtligt sätt medborgarnas möjligheter att vara laglydiga. Därmed undergräver man också medborgarnas tillit till lagen och förtroende för samhällets institutioner.
Lägg till detta problem, andra dumheter som övervakning i tid och otid, buggning, ett uttalat misstroende mot de medborgare som erhåller ekonomisk ersättning från staten, absurda fastighetbeskattningsregler, vårdtagares dramatiskt ökande anmälningar mot vårdgivare och överklagande av Försäkringskassans beslut, så framträder bilden av en fullständigt havererad relation mellan samhällets gräsrötter och överbyggnaden i form politiskt valda församlingar och offentliga institutioner.
Sverige ligger vidöppet för ett övertagande av någon karismatisk, potent rörelse med enkla svar. Inbjudan till en statskupp är utställd. Vem eller vilka nappar?